...
Så många tankar, så svårt att skriva ner. Jag är glad över att det är idag. Måndag. Det innebär massa bra saker. Massa bra saker som jag verkligen behöver.
Fina vänner, vad skulle jag göra utan er? Odla taggar och sadla om till igelkott förmodligen. En boll med taggarna utåt.
Vansinnesutbrott och bråk
Gårdagskvällen blev inte riktigt som det var tänkt. Fullt på Babar, så vi drog till Mollys istället. Sen hände massa saker och det slutade med att jag i ren ilska gick hem från grannen. I bara strumporna, eftersom jag störtade ifrån mina skor. Och inte kan vi komma ihåg varför det blev som det blev. Hon hade imorse försökt komma fram till vad som hänt. Hon hade fem olika idéer om vad som hänt och var nervös för att träffa mig. Vi kramades och låg och kollade på Criminal Minds. Inga sura miner!
Förfesten var (som alltid) bäst av allt. Sjukt trevliga människor och många olika samtalsämnen. Så jäkla dumt att man alltid ska stressa ut till krogen. Igår kanske vi inte stressade dock, eftersom vi inte ens kom in. Skit! Men ja, förfesten var grymt nice. Hoppas det blir fler såna, med samma personer. Lätt!
Idag är jag bakis och vet inte riktigt hur jag ska få till läsloggen. Den ska iofs inte vara klar förrän på onsdag, men jag vill INTE vara ute i sista sekunden. Jag får sätta mig med skiten senare.
Jag köpte kläder igår förresten. En randig rosa/vit tröja, svart tisha med rosa mönster och svara skor. Köpte även en almanacka. Svart och rosa. Haha! Sjukt snygga färger! Och randigt. Alla som är förvånade, räck upp en hand!
Förfesten var (som alltid) bäst av allt. Sjukt trevliga människor och många olika samtalsämnen. Så jäkla dumt att man alltid ska stressa ut till krogen. Igår kanske vi inte stressade dock, eftersom vi inte ens kom in. Skit! Men ja, förfesten var grymt nice. Hoppas det blir fler såna, med samma personer. Lätt!
Idag är jag bakis och vet inte riktigt hur jag ska få till läsloggen. Den ska iofs inte vara klar förrän på onsdag, men jag vill INTE vara ute i sista sekunden. Jag får sätta mig med skiten senare.
Jag köpte kläder igår förresten. En randig rosa/vit tröja, svart tisha med rosa mönster och svara skor. Köpte även en almanacka. Svart och rosa. Haha! Sjukt snygga färger! Och randigt. Alla som är förvånade, räck upp en hand!
Det där med tanter och rullatorer
Jag brukar alltid säga att jag gillar pensionärer. Tanter och farbröder kan vara så söta. Att se ett äldre par gå hand i hand på stan kan värma min själ i flera dagar. Ett ge dem ett leende i förbifarten och få ett tillbaka kan även det lyfta min dag. Jag tycker om "gamlingar", så är det bara.
Fast visst finns det tillfällen då man inte alls håller med sig själv. Ett fint exempel är ju att handla, tänk mataffär, när de är där. Det tar sju svåra år och jag hinner väl bli förbannad tio gånger innan jag ens kommit halvvägs. Då vet jag inte om jag tycker om dem så mycket.
När jag och Evelina hade fixat klart i stan, satte jag mig för att vänta på bussen. Bredvid mig satt två äldre damer (tanter) med varsin rullator. Mitt emot oss är det en "stenplätt" fullt med cykelställ. Där gick en kvinna runt och letade pantburkar. Hon haltade sig fram och såg ut att ha ganska stora problem bara med att gå. Tanterna kommenterade henne, genom att säga "Ja, hon samlar burkar. Men det är väl bra att hon gör det och inte bor på ett hem. Det är väl bra om hon gör det så länge hon kan." och muttra lite. Jag tänkte att det var världens grintanter och blev lite smått irriterad. Låt kvinnan sköta sitt?!
När bussen en liten stund senare rullade fram till oss, skulle såklart pantertanterna med samma buss. Jag hade två (smetfulla) kassar från systemet med mig och helt plötsligt blev jag påkörd. Pantertant ett med tillhörande rullator hade kört på mina värdefulla kassar. Hon bad om ursäkt och sade i nästa andetag "Vilken tur att de inte gick sönder. Då hade jag ju förstört din fest!". Hahaha! Och så började Lisa tycka om tanter igen. De är väl för sköna ändå!
Nu ska jag fixa hår, utseende och kläder och sedan hoppa på bussen för att ta mig hem till Rebecka. Där väntar även Theres, Maria och Erika om jag förstått allt rätt. Någon Frida skulle med också. Jag tror detta blir kalas. Galna upptåg i pinsam tappning är planerat, så även att bli söndertjatad. Kan vi inte bara bestämma att denna kväll kommer bli fantastisk? Jag behöver det!
Fast visst finns det tillfällen då man inte alls håller med sig själv. Ett fint exempel är ju att handla, tänk mataffär, när de är där. Det tar sju svåra år och jag hinner väl bli förbannad tio gånger innan jag ens kommit halvvägs. Då vet jag inte om jag tycker om dem så mycket.
När jag och Evelina hade fixat klart i stan, satte jag mig för att vänta på bussen. Bredvid mig satt två äldre damer (tanter) med varsin rullator. Mitt emot oss är det en "stenplätt" fullt med cykelställ. Där gick en kvinna runt och letade pantburkar. Hon haltade sig fram och såg ut att ha ganska stora problem bara med att gå. Tanterna kommenterade henne, genom att säga "Ja, hon samlar burkar. Men det är väl bra att hon gör det och inte bor på ett hem. Det är väl bra om hon gör det så länge hon kan." och muttra lite. Jag tänkte att det var världens grintanter och blev lite smått irriterad. Låt kvinnan sköta sitt?!
När bussen en liten stund senare rullade fram till oss, skulle såklart pantertanterna med samma buss. Jag hade två (smetfulla) kassar från systemet med mig och helt plötsligt blev jag påkörd. Pantertant ett med tillhörande rullator hade kört på mina värdefulla kassar. Hon bad om ursäkt och sade i nästa andetag "Vilken tur att de inte gick sönder. Då hade jag ju förstört din fest!". Hahaha! Och så började Lisa tycka om tanter igen. De är väl för sköna ändå!
Nu ska jag fixa hår, utseende och kläder och sedan hoppa på bussen för att ta mig hem till Rebecka. Där väntar även Theres, Maria och Erika om jag förstått allt rätt. Någon Frida skulle med också. Jag tror detta blir kalas. Galna upptåg i pinsam tappning är planerat, så även att bli söndertjatad. Kan vi inte bara bestämma att denna kväll kommer bli fantastisk? Jag behöver det!
Marknad, strumpor, fototagning och gayfest
Igår erbjöd sig finaste Maria att skjutsa mig till och från Willys efter föreläsningarna. Att slippa bära massa matkassar är ju att föredra, så jag tackade och tog emot. Passade på att köpa keso, som jag inte ätit på en smärre evighet. Med andra ord så är frukosten idag helt fantastisk! Kaffe, knäckebröd, keso och grönsaker. Sjukt gott!
Om en liten stund ska jag hoppa på bussen in till stan, där jag ska inhandla strumpor. Evelina som ska göra mig sällskap har tydligen fått för sig att ta med sin kamera, så jag måste ju styra upp mitt utseende. Dock orkar jag inte masa med håret, så det får bli smurfmössa på!
När jag kommer hem blir det till att panikplugga. Jag har ju lovat mig att vara FÄRDIG med läsloggen, om jag ska få festa ikväll. Jag har läst igenom allt vi ska ha läst, men frågan är om inte förståelsen för vad som faktiskt stod skiner med sin frånvaro? Skit! Jag ska iaf ha börjat och gjort upp en plan för vad som ska skrivas. Jag får väl bakisplugga imorgon om inte annat. Gayfest sounds like a plan och det är ju en hel del sötnötter som ska leta sig dit. Shape up, Lisa!
Igår fick jag reda på något tråkigt. Det gjorde ont i själen och det är lite svårt att greppa de blandade känslorna. Minnena är många och de allra flesta är helt underbara. Du lyste upp dagarna tillbringade i din närhet. Fast jag tror att du har det bättre nu. Vila i frid!
En dement klasskompis & klaustrofobi av handbojor
"Mikaela, nu är du dement!" sade vår föreläsare till Mickan under eftermiddagen. Vi hade information om liftar och lyftselar, vilka vi självklart också skulle få prova. Söta M var frivillig och fick stå ut med att vara såväl dement och oförmögen att hjälpa till, som tvåbensamputerad. Han frågade henne, då hon fick sitta i ampselen, om det gjorde ont. Hon svarade att det stramade lite på benen. "Det är för att du har ben..." svarade han då. Haha!
Eftermiddagen var så mycket mer värd än förmiddagen, som mest var rörig. Jag vet faktiskt inte om vi lärde oss något större. Hon som informerade om alla hjälpmedel frågade vad vi skulle gjort i en viss situation, men hur skulle vi kunna veta? Jag vet hur jag brukar göra på jobbet, men det är med all säkerhet fel. Vi pluggar ju för att lära oss och hon var där för att informera om HUR diverse olika hjälpmedel används. Vår förkunskap var ju inte direkt stor. När vi inte kunde svara, flummade hon till det och fortsatte på något annat. Om vi lärde oss något? Njae, sjukt tveksamt.
Roligast idag var klaustrofobin i ett ståhjälpmedel. Vissa får helt enkelt klaustrofobi av konstiga saker. Vad sägs om en tungpiercing? En mössa? Att sitta mellan två personer på en föreläsning? Ja, orsakerna är många. Det som ska testas under helgen, till pojkvännens stora glädje, är handbojor. Jag undrade om hon fick panik av det, men hon hade aldrig testat. Kan man så måste man, finns det ju något som heter. Hon antog utmaningen. Tror ni att hon kommer få klaustrofobi av handbojorna? Det återstår att se! Haha!
Nu ska jag plugga lite. Jag har lovat mig själv det och jag är för att hålla vad som lovas. Efter plugg ska jag titta på I rymden finns inga känslor och äta en morot och ett par godisar. Mysfredag!
Eftermiddagen var så mycket mer värd än förmiddagen, som mest var rörig. Jag vet faktiskt inte om vi lärde oss något större. Hon som informerade om alla hjälpmedel frågade vad vi skulle gjort i en viss situation, men hur skulle vi kunna veta? Jag vet hur jag brukar göra på jobbet, men det är med all säkerhet fel. Vi pluggar ju för att lära oss och hon var där för att informera om HUR diverse olika hjälpmedel används. Vår förkunskap var ju inte direkt stor. När vi inte kunde svara, flummade hon till det och fortsatte på något annat. Om vi lärde oss något? Njae, sjukt tveksamt.
Roligast idag var klaustrofobin i ett ståhjälpmedel. Vissa får helt enkelt klaustrofobi av konstiga saker. Vad sägs om en tungpiercing? En mössa? Att sitta mellan två personer på en föreläsning? Ja, orsakerna är många. Det som ska testas under helgen, till pojkvännens stora glädje, är handbojor. Jag undrade om hon fick panik av det, men hon hade aldrig testat. Kan man så måste man, finns det ju något som heter. Hon antog utmaningen. Tror ni att hon kommer få klaustrofobi av handbojorna? Det återstår att se! Haha!
Nu ska jag plugga lite. Jag har lovat mig själv det och jag är för att hålla vad som lovas. Efter plugg ska jag titta på I rymden finns inga känslor och äta en morot och ett par godisar. Mysfredag!
Förflyttningshjälpmedel och lyfthjälpmedel
Ja, det är vad vi ska ägna hela långa dagen åt. Vi ska väl lära oss en jäkla massa idag också, kan tänkas. Arbetsterapi A var nog den mest värdelösa kurs jag någonsin läst (efter Engelska C i gymnasiet och Utvecklingspsykologi i T2), så inte hade jag någon störra förhoppning på Arbetsterapi B som vi läser nu. Jag trodde mest det skulle bli stört mycket plugg. Men nejru, det är huuur bra som helst! Fullt upp, men otroligt bra saker gör vi. Jag är så glad! Och ja, jag kommer fortsätta tjata om detta fram till i sommar. Deal with it!
Imorgon är det invigning av ngn gayklubb här i Öret. Eller ja, de ska köra en gång i månaden. Vilket är ett ganska bra uppschwung (sjukt bra ord!) i jämförelse med tidigare. Theres försöker övertala mig att hänga på, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Funderar på att fredagkvällsplugga lite med läsloggen och göra resten på lördag morgon, så jag med gott samvete kan gå ut och festa sen. hm. I can do it, right?!
Vad som än må hända på lördag kväll, så kommer förmiddagen tillbringas på stan med Evelina. Det är marknad och jag känner ett enormt jättestort behov av nya strumpor! Sen behöver jag köpa lite kläder, särskilt om jag ska ut på kvällen, samt inhandla en almanacka. It's a must!
Och så måste jag bara säga att jag tycker om när man får oväntade samtal. Min fina Andreas ringde igår, vilket resulterade i ett timlångt samtal. Jag tror, utan att tveka, att han är den bästa killen som finns. Mannen i mitt liv, inga tvivel. Samtalet gav mig energi, glädje och en leende själ. Undrar om han vet hur glad han gör mig och hur fantastisk han är? Får nog berätta det.
Klistra på ansiktet, dricka upp resten av kaffet och sedan springa till Universitetet? Yep!
Imorgon är det invigning av ngn gayklubb här i Öret. Eller ja, de ska köra en gång i månaden. Vilket är ett ganska bra uppschwung (sjukt bra ord!) i jämförelse med tidigare. Theres försöker övertala mig att hänga på, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Funderar på att fredagkvällsplugga lite med läsloggen och göra resten på lördag morgon, så jag med gott samvete kan gå ut och festa sen. hm. I can do it, right?!
Vad som än må hända på lördag kväll, så kommer förmiddagen tillbringas på stan med Evelina. Det är marknad och jag känner ett enormt jättestort behov av nya strumpor! Sen behöver jag köpa lite kläder, särskilt om jag ska ut på kvällen, samt inhandla en almanacka. It's a must!
Och så måste jag bara säga att jag tycker om när man får oväntade samtal. Min fina Andreas ringde igår, vilket resulterade i ett timlångt samtal. Jag tror, utan att tveka, att han är den bästa killen som finns. Mannen i mitt liv, inga tvivel. Samtalet gav mig energi, glädje och en leende själ. Undrar om han vet hur glad han gör mig och hur fantastisk han är? Får nog berätta det.
Klistra på ansiktet, dricka upp resten av kaffet och sedan springa till Universitetet? Yep!
Campushälsan, ortostillverkning och viktnedgång
Idag har det varit en lång dag på universitetet. Det började med en förmiddagsföreläsning om händer. Ursprung, fäste och funktion på massvis med muskler bland annat. Efter lunch försökte vi styra upp lite med grupparbetet och vid halv tre var det vår tur att entra salen och tillverka egna tumbasortoser. Fräckt! Äntligen får vi göra sånt vi med all säkerhet kommer göra när vi är färdigutbildade. Även om T4 är helt sjukt packad med saker att göra, så är de såååå värda. Jag gillar detta!
Ortostillverkningen gjorde vi i par och jag fick sällskap av fina Maria. Vi klämde på varandras händer, testade, tejpade, klippte och masade. Hon passade även på att bränna mig lite... Haha! Men slutresultatet blev kalas! Att väga in det där med att arbetsterapeuter som jobbar med detta på riktigt tar 10 minuter på sig att göra en och vi kämpade i ungefär en timme... Det låter jag vara osagt. Jag är i alla fall nöjd med dagen!
På förmiddagsfikan drog jag med mig Evelina till Campushälsan. Hon var i jättestort behov av en tid hos sjukgymnasten och jag tänkte snabbkolla lite vad jag skulle kunna göra med mitt maghelvete. Evelina fick en tid hos sjukgymnasten och jag fick höra det jag redan visste. Eller åtminstone trodde... Jag ska sikta in mig på att äta sånt som är snällt mot magen, små portioner, regelbundna tider, långsamt, samt stressa ner, inte tugga tuggummi och börja träna. Det var väl ungefär det som kom fram under gårdagskvällen. Så jag måste helt enkelt börja strukturera upp mitt liv.
Och apropå Campushälsan, så fick jag mig en liten positiv reminder idag. När jag var där frågade hon om jag gått ner mycket i vikt det senaste. Jag tittade lite frågande på Evelina och konstaterade att det var en del. Iofs menade hon ifall jag ofrivilligt rasat i vikt, så mitt svar var väl kanske inte riktigt i form med hennes tanke. Men vet ni hur mycket jag gått ner? Det senaste året ganska så exakt, har jag gått ner 18 kilo. 18 KILO!!! Det är helt stört mycket! Bara fem kilo kvar, sen får jag väl se till att vara så gott som nöjd. Åtminstone med vikten, sen är det väl bara till att träna upp kroppen så att fett byts ut mot muskler. Jag är dock otroligt stolt! Jag kan verkligen om jag vill, så är det bara!
Fat people are harder to kidnap - roligast idag!
Ortostillverkningen gjorde vi i par och jag fick sällskap av fina Maria. Vi klämde på varandras händer, testade, tejpade, klippte och masade. Hon passade även på att bränna mig lite... Haha! Men slutresultatet blev kalas! Att väga in det där med att arbetsterapeuter som jobbar med detta på riktigt tar 10 minuter på sig att göra en och vi kämpade i ungefär en timme... Det låter jag vara osagt. Jag är i alla fall nöjd med dagen!
På förmiddagsfikan drog jag med mig Evelina till Campushälsan. Hon var i jättestort behov av en tid hos sjukgymnasten och jag tänkte snabbkolla lite vad jag skulle kunna göra med mitt maghelvete. Evelina fick en tid hos sjukgymnasten och jag fick höra det jag redan visste. Eller åtminstone trodde... Jag ska sikta in mig på att äta sånt som är snällt mot magen, små portioner, regelbundna tider, långsamt, samt stressa ner, inte tugga tuggummi och börja träna. Det var väl ungefär det som kom fram under gårdagskvällen. Så jag måste helt enkelt börja strukturera upp mitt liv.
Och apropå Campushälsan, så fick jag mig en liten positiv reminder idag. När jag var där frågade hon om jag gått ner mycket i vikt det senaste. Jag tittade lite frågande på Evelina och konstaterade att det var en del. Iofs menade hon ifall jag ofrivilligt rasat i vikt, så mitt svar var väl kanske inte riktigt i form med hennes tanke. Men vet ni hur mycket jag gått ner? Det senaste året ganska så exakt, har jag gått ner 18 kilo. 18 KILO!!! Det är helt stört mycket! Bara fem kilo kvar, sen får jag väl se till att vara så gott som nöjd. Åtminstone med vikten, sen är det väl bara till att träna upp kroppen så att fett byts ut mot muskler. Jag är dock otroligt stolt! Jag kan verkligen om jag vill, så är det bara!
Fat people are harder to kidnap - roligast idag!
Doktorn nästa?!
Utan att gå in på för mycket detaljer, så kan jag ju säga att min kropp inte mår särskilt bra. Det är inte hela tiden, men flera gånger varje vecka. Det är endast ett fåtal dagar varje vecka, om ens någon dag alls, som jag mår helt bra. Någon enstaka dag kan jag äta mat utan att min kropp hatar mig och sparkar bakut. Fast vanligast är en spärrballong till mage, en jävligt ond mage eller en kropp som vill springa youknowwhere.
Mina kära vänner har tjatat på mig i en smärre evighet. "GÅ TILL DOKTORN!" Fast har inte alla jätteproblem med magen? Är det inte normalt att få så där ont? Är det inte normalt att gå på toaletten upp till 10 gånger på en dag? Är det inte normalt att magen pratar så mycket att man nästan får tinnitus? Inte? Nej, det vet väl jag också. Fast jag tycker inte om doktorer. Vårdcentraler. Sjukhus. Utredningar. Jag menar, tänk om de kommer fram till något som är jättedåligt? Är då vetskap bättre än ovisshet?
Jag tror min kropp skulle må bättre av att nästan helt strunta i pasta, ris, potatis, bröd och allt som är sött. Jag tror också att den skulle må långt mycket bättre av mindre portioner och fler måltider under en dag. Samt att jag skulle äta lite långsammare, istället för att bete mig som om jag inte sett mat på sju svåra år. Men vilken kropp/mage mår inte bättre av det?!
Antingen är det som jag inbillat mig, att min mage reagerar på stress. För vissa stunder är det helt lugnt och jag mår bra. Andra gånger är det katastrof (som nu) och jag mår allt annat än bra. Eller ja, jag har inte ont nu, men jag börjar bli jävligt trött på mitt badrum. :P Eller så är jag allergisk/överkänslig mot något. Eller så är det något som är skitfel och jag kommer dö om en kvart.
Enklast vore om maghelvetet blev bra av sig själv. Fast nu har jag haft det såhär jättelänge och det blir verkligen inte bra. Så jag får väl göra som alla säger och ringa och boka en tidjävel. Frågan är bara när man ska kunna spränga in det i schemat. Vi är på Universitetet och pluggar mest hela dagarna. Fast jag antar att jag får dispens. Ganska mycket dispens också, med tanke på att Malin vet hur min mage beter sig och det är henne jag pluggar med mest hela tiden.
Okej. Nästa lediga förmiddag är det jag som ringer och bokar en tid. Jag ska göra mitt bästa för att INTE förtränga detta. Jag är trött på min mage och det vore minst sagt skönt att veta vad som är knas.
Fick jag ett pluspoäng nu?
Mina kära vänner har tjatat på mig i en smärre evighet. "GÅ TILL DOKTORN!" Fast har inte alla jätteproblem med magen? Är det inte normalt att få så där ont? Är det inte normalt att gå på toaletten upp till 10 gånger på en dag? Är det inte normalt att magen pratar så mycket att man nästan får tinnitus? Inte? Nej, det vet väl jag också. Fast jag tycker inte om doktorer. Vårdcentraler. Sjukhus. Utredningar. Jag menar, tänk om de kommer fram till något som är jättedåligt? Är då vetskap bättre än ovisshet?
Jag tror min kropp skulle må bättre av att nästan helt strunta i pasta, ris, potatis, bröd och allt som är sött. Jag tror också att den skulle må långt mycket bättre av mindre portioner och fler måltider under en dag. Samt att jag skulle äta lite långsammare, istället för att bete mig som om jag inte sett mat på sju svåra år. Men vilken kropp/mage mår inte bättre av det?!
Antingen är det som jag inbillat mig, att min mage reagerar på stress. För vissa stunder är det helt lugnt och jag mår bra. Andra gånger är det katastrof (som nu) och jag mår allt annat än bra. Eller ja, jag har inte ont nu, men jag börjar bli jävligt trött på mitt badrum. :P Eller så är jag allergisk/överkänslig mot något. Eller så är det något som är skitfel och jag kommer dö om en kvart.
Enklast vore om maghelvetet blev bra av sig själv. Fast nu har jag haft det såhär jättelänge och det blir verkligen inte bra. Så jag får väl göra som alla säger och ringa och boka en tidjävel. Frågan är bara när man ska kunna spränga in det i schemat. Vi är på Universitetet och pluggar mest hela dagarna. Fast jag antar att jag får dispens. Ganska mycket dispens också, med tanke på att Malin vet hur min mage beter sig och det är henne jag pluggar med mest hela tiden.
Okej. Nästa lediga förmiddag är det jag som ringer och bokar en tid. Jag ska göra mitt bästa för att INTE förtränga detta. Jag är trött på min mage och det vore minst sagt skönt att veta vad som är knas.
Fick jag ett pluspoäng nu?
You and me, babe.
Idag är det vi, jag och Conceptual Foundations. Oh yes!
Ibland är jag faktiskt ganska bra
Dagen har varit lång och det har varit mycket att göra. Förmiddagen ägnades åt Malte, mannen vars liv vi ska försöka få grepp om i det Case vi nu jobbar med. Det var något om en teoretisk referensram hit, en teoretisk referensram dit, ett bedömningsinstrument och en arbetsterapiprocess. Det kanske inte låter vidare värst rörigt, men det var det. Minst sagt! Vi fick leta rätt på läraren och fråga ut henne lite. Efter att vi idiotförklarat oss själva ungefär åtta gånger, så förstod vi faktiskt. Eloge!
Efter detta styrde vi upp de kommande veckorna. Vi bokade tid för HLR, metodövning manuell förflyttning och manuella rullstollar på KTC. Vi känner att det där med att öva inför redovisningarna är att föredra. Och HLR måste vi gå för att få ut vår examen. Så bättre förr än senare. Eller ja, vad man nu säger. Bättre sent än aldrig, fast ändå inte liksom. Hur som helst bokade vi in det. Och fick panik på köpet. Det är helt stört mycket vi ska göra. Läsloggar. Seminarier. Heldagar på Hjälpmedelscentralen. Metodövningar. Anhörigcase. Case Maj-Britt/Malte. Kommentarer på samma Case. Hemtenta. Jag fick så att säga lite panik. Men vi försökte strukturera upp de kommande veckorna så gott det gick. Lite framgång. Bra oss!
På eftermiddagen var det seminarie på Case Mia. Jag tycker nog att vår grupp gjort ett skitbra jobb faktiskt. Målen höll sig inom rätt område, vi fick beröm för vår motivering för val av bedömningsinstrument och det enda som skulle bort i bostadsanpassningen var hur länge hon haft sin diagnos. Bra jobbat!
Efter seminariet fick jag skynda mig hem, snabbduscha, försöka fixa ett utseende och även slänga i mig två mackor. Staden och fika med Lisa var planen. Sagt och gjort! Och som vanligt pratade jag på som bara fan, så hon knappt fick en syl i vädret. Hur dålig är jag inte på en skala? Men om jag pratar om pulvermoset och mitt blivande yrke, så har jag en tendens att prata på helt stört mycket. Om hon någonsin vill fika med mig igen, så ska jag se till att hålla käft.
Nu ska jag försöka äta lite, så jag kan sova i natt. Min mage skriker och det brukar innebära värdelös sömn. Imorgon är det läsloggsplugg som gäller, samt fixa sig en uppfattning om ADL-taxonomin. Jag tror det blir bra!
Ajuste, varför jag är bra? Jag fick reda på senaste tentan idag. I did it! Så nu har jag 90 godkända Högskolepoäng att stoltsera med. Detta innebär att jag är halvfärdig med min utbildning. 50% Arbetsterapeut. Är jag inte fantastisk, så säg?! ;)
Efter detta styrde vi upp de kommande veckorna. Vi bokade tid för HLR, metodövning manuell förflyttning och manuella rullstollar på KTC. Vi känner att det där med att öva inför redovisningarna är att föredra. Och HLR måste vi gå för att få ut vår examen. Så bättre förr än senare. Eller ja, vad man nu säger. Bättre sent än aldrig, fast ändå inte liksom. Hur som helst bokade vi in det. Och fick panik på köpet. Det är helt stört mycket vi ska göra. Läsloggar. Seminarier. Heldagar på Hjälpmedelscentralen. Metodövningar. Anhörigcase. Case Maj-Britt/Malte. Kommentarer på samma Case. Hemtenta. Jag fick så att säga lite panik. Men vi försökte strukturera upp de kommande veckorna så gott det gick. Lite framgång. Bra oss!
På eftermiddagen var det seminarie på Case Mia. Jag tycker nog att vår grupp gjort ett skitbra jobb faktiskt. Målen höll sig inom rätt område, vi fick beröm för vår motivering för val av bedömningsinstrument och det enda som skulle bort i bostadsanpassningen var hur länge hon haft sin diagnos. Bra jobbat!
Efter seminariet fick jag skynda mig hem, snabbduscha, försöka fixa ett utseende och även slänga i mig två mackor. Staden och fika med Lisa var planen. Sagt och gjort! Och som vanligt pratade jag på som bara fan, så hon knappt fick en syl i vädret. Hur dålig är jag inte på en skala? Men om jag pratar om pulvermoset och mitt blivande yrke, så har jag en tendens att prata på helt stört mycket. Om hon någonsin vill fika med mig igen, så ska jag se till att hålla käft.
Nu ska jag försöka äta lite, så jag kan sova i natt. Min mage skriker och det brukar innebära värdelös sömn. Imorgon är det läsloggsplugg som gäller, samt fixa sig en uppfattning om ADL-taxonomin. Jag tror det blir bra!
Ajuste, varför jag är bra? Jag fick reda på senaste tentan idag. I did it! Så nu har jag 90 godkända Högskolepoäng att stoltsera med. Detta innebär att jag är halvfärdig med min utbildning. 50% Arbetsterapeut. Är jag inte fantastisk, så säg?! ;)
Kontaktannons?
Universitetet kan vara bra till mycket. Igår fixade stället till världens skratt! När vi sprang runt och letade städerskor till arbetsplatsanalysen, så lyckades vi springa på världens finaste lapp.
En möblerad enorm tjej på 13,5 kvadratkilometer. Inte så hög kostnad, för en så stor tjej.
Eller vad säger ni?! Och ledig verkar hon vara från December till Januari eller Februari.
Eller ja, vad som nu menas. Och denna skitfeta tjej tycks bo i Brickebacken. Sugna?
Hör av er, jag kan nog kolla upp numret! Hahahaha!
Att stalka en städerska
Dagen på universitetet har varit bra. Vi skulle göra aktivitetsanalyser med diverse olika bedömningsinstrument. Vår grupp fick Hööks arbetsplatsanalys att fixa med under förmiddagen. Först tänkte vi spana in bibliotekarien i receptionen. Eftersom vi kände oss skitdumma som satt där och småspanade när vi förberedde oss, så bestämde vi oss för att fråga om det var okej. Åhnärå! Den gubben gick inte alls. Hon ville inte. Efter lite om och men placerade vi oss i Cafét och spanade på en kvinna som bland annat stod i kassan istället. Vi valde att inte berätta. När vi skulle välja en annan, så bestämde vi oss för att fråga en städerska om vi fick kika lite på henne. Sagt och gjort. Eller nej, eftersom alla hade fikarast... Men en stund senare var de åter igång och vi fick gärna titta på henne. Kändes lite smådumt att vi var fem personer som stod och tittade samt antecknade när hon städade två toaletter. Fast vad gör man inte för att lära sig? Haha!
Vi fick sluta lite tidigare, vilket var sjukt skönt. Studsade hem i hopp om att orken att plugga vidare skulle finnas. Har gått sådär, men jag har åtminstone beställt kurslitteratur, ätit mat och betalat räkningar. Planen för kvällen är att diska, läsa ett kapitel i Conceptual Foundations och kanske träna lite. Någon har gjort att jag känner mig rätt... värdelösastest på den punkten. Plus att jag faktiskt gått ner i vikt och jag tycker att det känns på både kläder och i kroppen! Så ja, jag vill fortsätta på samma linje. I can do it!
Imorgon ska jag fika med Lisa. Sjukt snyggt namn, tycker ni inte? Hur som helst så tror jag att det kommer bli kalasbra! Fast innan Lisorna våldästar något Café i stan, så är det basgruppsplugg (Malte) och seminarie (Mia) som gäller. En bra dag? En "fullt upp"-dag!
Vi fick sluta lite tidigare, vilket var sjukt skönt. Studsade hem i hopp om att orken att plugga vidare skulle finnas. Har gått sådär, men jag har åtminstone beställt kurslitteratur, ätit mat och betalat räkningar. Planen för kvällen är att diska, läsa ett kapitel i Conceptual Foundations och kanske träna lite. Någon har gjort att jag känner mig rätt... värdelösastest på den punkten. Plus att jag faktiskt gått ner i vikt och jag tycker att det känns på både kläder och i kroppen! Så ja, jag vill fortsätta på samma linje. I can do it!
Imorgon ska jag fika med Lisa. Sjukt snyggt namn, tycker ni inte? Hur som helst så tror jag att det kommer bli kalasbra! Fast innan Lisorna våldästar något Café i stan, så är det basgruppsplugg (Malte) och seminarie (Mia) som gäller. En bra dag? En "fullt upp"-dag!
Koncentrerade på en städerska som fixar med toaletten?
Ajjemen! Bea (som ni bara kan se handen på), Malin,
Moa och Annika kan sin sak. Inga tvivel!
Åsnepitt, lillpitt eller björnpitt?!
Så, då var jag tillbaka. Det där med kortare perioder från datorn (och livet i dess överseriösa mening) är nog bland det bästa som finns faktiskt. Ingen kontakt med omvärlden, utan bara leva som i en bubbla. Jag tycker om att leva i en bubbla. Åtminstone en sådan bubbla jag levt i denna helg.
Det finns väldigt mycket att säga om helgen. Allt som hände. Allt som var fint och bra. Fast vissa saker är helt enkelt finare att hålla för sig själv. Someday maybe, men inte nu. Nu är helgen och bubblan bara min.
Jo, bion igår måste jag ju nämna. Var iväg och kollade på Svinalängorna. Riktigt bra film, om än sjukt hemsk. Jag satt och mådde dåligt i biosalongen och hoppade (som vanligt) till av minsta lilla sväng i filmen. Ola och Noomi Rapace som har huvudrollerna spelar ett gift par. Och nu kan man ju undra varför de inte fortsatte vara gifta i verkligheten? Så fina är de! Ah well. Bra film var det iaf. Och det roligaste under bion var lätt ett äldre par som bestämde sig för att lämna stället under filmens gång, när den var som värst. De ställde sig upp och tågade ut. Inga konstigheter. Sen gick det kanske 3-5 minuter, så kom de tillbaka samma väg som de gått ut. De hade gått fel! Hahaha! Så de fick gå genom hela salongen och ta en annan dörr ut. Sjukt roligt! Ja, klart man är tvungen att skratta!
Sen, för att byta samtalsämne helt, vore det sjukt kul om Lill Lindfors, Åsne Seierstad eller Björn Ferry gifte sig med Brad Pitt och tog den senast nämnda personens efternamn. Lill Pitt. Åsne Pitt. Björn Pitt. Huuuuuuuuur kul?! HAHAHA!
Nu väntar föreläsning i skolan. Aktivitetsanalys. Jag tror det kommer bli bra. Kan vi inte bestämma det? Jag behöver liksom att det ska bli bra. Jättebehöver! Och ikväll behöver jag styra upp min lägenhet samt läsa massa kurslitteratur. Yeah på idag!
She's so lovely...
Det finns väldigt mycket att säga om helgen. Allt som hände. Allt som var fint och bra. Fast vissa saker är helt enkelt finare att hålla för sig själv. Someday maybe, men inte nu. Nu är helgen och bubblan bara min.
Jo, bion igår måste jag ju nämna. Var iväg och kollade på Svinalängorna. Riktigt bra film, om än sjukt hemsk. Jag satt och mådde dåligt i biosalongen och hoppade (som vanligt) till av minsta lilla sväng i filmen. Ola och Noomi Rapace som har huvudrollerna spelar ett gift par. Och nu kan man ju undra varför de inte fortsatte vara gifta i verkligheten? Så fina är de! Ah well. Bra film var det iaf. Och det roligaste under bion var lätt ett äldre par som bestämde sig för att lämna stället under filmens gång, när den var som värst. De ställde sig upp och tågade ut. Inga konstigheter. Sen gick det kanske 3-5 minuter, så kom de tillbaka samma väg som de gått ut. De hade gått fel! Hahaha! Så de fick gå genom hela salongen och ta en annan dörr ut. Sjukt roligt! Ja, klart man är tvungen att skratta!
Sen, för att byta samtalsämne helt, vore det sjukt kul om Lill Lindfors, Åsne Seierstad eller Björn Ferry gifte sig med Brad Pitt och tog den senast nämnda personens efternamn. Lill Pitt. Åsne Pitt. Björn Pitt. Huuuuuuuuur kul?! HAHAHA!
Nu väntar föreläsning i skolan. Aktivitetsanalys. Jag tror det kommer bli bra. Kan vi inte bestämma det? Jag behöver liksom att det ska bli bra. Jättebehöver! Och ikväll behöver jag styra upp min lägenhet samt läsa massa kurslitteratur. Yeah på idag!
She's so lovely...
En bra bantningskur?
Igår fick jag frågan om jag gått ner i vikt. En sötnöt till vän tittade på mig när jag halvlåg på en stol på lunchrasten. Jag svarade att jag då rakt inte gått ner i vikt. Jag tyckte snarare att jag var större än på länge. Lite som en svullen gris, ni vet. När vi en stund senare skulle leta oss iväg till Prismarestaurangen för att inhandla lite svart guld, frågade hon igen. Hade jag gått ner i vikt? Jag intygade att jag snarare gått upp i vikt, trots förra veckans och måndagens totala matknas. Hon höll inte med, men jag antar att hon litade på mina matematikkunskaper gällande läsandet av vågens siffror.
Idag vägde jag mig igen, såklart. Det är ju lite så jag jobbar. Vågen är min bästa vän tillika fiende. Hur som helst, hade jag gått upp? Åhnejrå! I jämförelse med igår så var det väl en rätt snygg viktnedgång på 0,8 kg. Förmodligen är det helt fel, och den där förbaskade viktnedgången beror ändå på att jag inte kunde äta igår. Jag har nämligen inte plats för mat i magen just nu. Så istället går jag runt och är hungrig och får ont i huvudet. Men det gör inget. Jag kommer förhoppningsvis kunna äta om några dagar. Så att gå ner i vikt genom att inte få plats med mat i magen, det funkar. Väl beprövad metod! ;)
Snart ska jag hoppa iväg till Universitetet. Metodövning manuell förflyttning är det som gäller. Jag ser ut som en tomte med min bautamössa i högsta hugg. Fast palla fixa håret? Nae. Då får man liksom vara i sitt esse, på sitt eget lilla vis.
Linda, Potter, Malin, Maria - fan vad vi ska knäcka dagen. Så att vi ska!
Idag vägde jag mig igen, såklart. Det är ju lite så jag jobbar. Vågen är min bästa vän tillika fiende. Hur som helst, hade jag gått upp? Åhnejrå! I jämförelse med igår så var det väl en rätt snygg viktnedgång på 0,8 kg. Förmodligen är det helt fel, och den där förbaskade viktnedgången beror ändå på att jag inte kunde äta igår. Jag har nämligen inte plats för mat i magen just nu. Så istället går jag runt och är hungrig och får ont i huvudet. Men det gör inget. Jag kommer förhoppningsvis kunna äta om några dagar. Så att gå ner i vikt genom att inte få plats med mat i magen, det funkar. Väl beprövad metod! ;)
Snart ska jag hoppa iväg till Universitetet. Metodövning manuell förflyttning är det som gäller. Jag ser ut som en tomte med min bautamössa i högsta hugg. Fast palla fixa håret? Nae. Då får man liksom vara i sitt esse, på sitt eget lilla vis.
Linda, Potter, Malin, Maria - fan vad vi ska knäcka dagen. Så att vi ska!
Vansinnesutbrott på föreläsning?!
Idag har det varit en lång dag i unga (jag lever på en lögn, jag vet) fröken Lisas liv. Klockan ringde strax efter åtta, första föreläsningen började en kvart efter att klockan blivit tio och den sista föreläsningen slutade en kvart innan klockan blev fem. Till råga på allt hade jag med mig världens minsta matlåda och noll ork till att skala den enorma apelsinen jag tagit med mig. Jävla skit.
Den sista föreläsningen blev lite annorlunda än tänkt, eftersom läraren tappat sin röst. Istället löstes det som så att en annan lärare kom dit och försökte fixa biffen. Det gjorde hon inte. Vi satt och funderade på om hon antingen rökt på eller druckit en rätt stor mängd alkohol innan hon kom dit. Tyvärr kom vi inte fram till något.
Hur som helst rörde hon till allt som gick att röra till och förmodligen lite till. Och det är jävligt irriterande, eftersom vi ska skriva ihop en uppgift om samma ämne och lämna in den. Hon sade något i form med att man INTE ska ta med diagnoser i en ansökan/intyg om bostadsanpassning. Sure, vi trodde henne. Sen visade hon ett exempel som tog upp diabetes, stroke och en hel hög diagnoser till. Hur hon bortförklarade det? "Oj, jag skulle nog aldrig sagt att man inte ska ta med diagnoser!". Nähä? Ja, men vad i hela jävla helvete är rätt då? Den som det visste. Vi får fråga läraren med koll imorgon. Den hesa ni vet. Som är överrörlig. Och förmodligen gillar att promota sin bakdel.
Jag var skitsur på föreläsningen, eftersom det var flummigare än flummigast. Jag var trött, hungrig och hade ont i huvudet. Usch! Jag ville bara springa därifrån. Eller skrika att den sög. Impulserna för bebisbeteende hölls tillbaka till 85%. Jag skrek inget. Jag sprang inte därifrån. Bra där. Jag var bara lite arg. Mindre bra.
Nej, nu ska jag fortsätta städa. SofiaTarzanTrasanMorot kommer om en stund och då ska här drickas kaffe. Jag ska bubbla har hon tänkt också. Spännande!
Den sista föreläsningen blev lite annorlunda än tänkt, eftersom läraren tappat sin röst. Istället löstes det som så att en annan lärare kom dit och försökte fixa biffen. Det gjorde hon inte. Vi satt och funderade på om hon antingen rökt på eller druckit en rätt stor mängd alkohol innan hon kom dit. Tyvärr kom vi inte fram till något.
Hur som helst rörde hon till allt som gick att röra till och förmodligen lite till. Och det är jävligt irriterande, eftersom vi ska skriva ihop en uppgift om samma ämne och lämna in den. Hon sade något i form med att man INTE ska ta med diagnoser i en ansökan/intyg om bostadsanpassning. Sure, vi trodde henne. Sen visade hon ett exempel som tog upp diabetes, stroke och en hel hög diagnoser till. Hur hon bortförklarade det? "Oj, jag skulle nog aldrig sagt att man inte ska ta med diagnoser!". Nähä? Ja, men vad i hela jävla helvete är rätt då? Den som det visste. Vi får fråga läraren med koll imorgon. Den hesa ni vet. Som är överrörlig. Och förmodligen gillar att promota sin bakdel.
Jag var skitsur på föreläsningen, eftersom det var flummigare än flummigast. Jag var trött, hungrig och hade ont i huvudet. Usch! Jag ville bara springa därifrån. Eller skrika att den sög. Impulserna för bebisbeteende hölls tillbaka till 85%. Jag skrek inget. Jag sprang inte därifrån. Bra där. Jag var bara lite arg. Mindre bra.
Nej, nu ska jag fortsätta städa. SofiaTarzanTrasanMorot kommer om en stund och då ska här drickas kaffe. Jag ska bubbla har hon tänkt också. Spännande!
Det utländska lammet såg dagens ljus
Då var första dagen med basgruppsarbete avslutad. Vi hade väl inte förberett oss så bra som man kanske skulle kunna önska, men eftersom det inte funnits någon tid till det så var det väl inte vidare värst konstigt. Vi satt i Biblioteket mellan 9-15 och försökte få fason på Mia. Ja, hon heter så. Case Mia. Det är vad vi jobbar med nu.
När klockan var 15 insåg vi nog allihop att orken var som bortblåst. Efter lite kopierande och planering av vad vi ska läsa till nästa dejt, så traskade vi hemåt. Själv hade jag siktet på min säng, som kom att bli min bästa vän under närmare 2,5 h.
Nu har jag lagat mat, förmodligen till både kung och fosterland. Skitmycket blev det! Gott också, ej att förglömma. Kalas! Nu borde jag läsa det vi kopierat inför torsdagen, läsa igenom morgondagens föreläsning som är halvt omplanerad pga tappad röst, städa mitt hem för att det ska se bra ut såväl imorgon som till helgen och kanske kamma lite på min pälsboll. Jag ska nog ta tag i det straaaaaaax.
För övrigt måste jag säga att magen mår bättre nu. Jag har kunnat äta flera gånger och inte fått vidare värst mycket ont i magen som följd. Jag tycker om att må bra! Nu leker livet igen!
När klockan var 15 insåg vi nog allihop att orken var som bortblåst. Efter lite kopierande och planering av vad vi ska läsa till nästa dejt, så traskade vi hemåt. Själv hade jag siktet på min säng, som kom att bli min bästa vän under närmare 2,5 h.
Nu har jag lagat mat, förmodligen till både kung och fosterland. Skitmycket blev det! Gott också, ej att förglömma. Kalas! Nu borde jag läsa det vi kopierat inför torsdagen, läsa igenom morgondagens föreläsning som är halvt omplanerad pga tappad röst, städa mitt hem för att det ska se bra ut såväl imorgon som till helgen och kanske kamma lite på min pälsboll. Jag ska nog ta tag i det straaaaaaax.
För övrigt måste jag säga att magen mår bättre nu. Jag har kunnat äta flera gånger och inte fått vidare värst mycket ont i magen som följd. Jag tycker om att må bra! Nu leker livet igen!
Här kommer klippet!
När jag var nere i Växjö och hälsade på Åsa, så berättade jag ju att det var en unge på Stationen i Örebro som lät som en katt jag sett ett klipp med på YouTube. Kommer ni ihåg? Hur som helst har jag nu hittat klippet med katten. Håll till godo!
Ungen lät som katten gör från 0:11 och framåt i klippet. Hahaha!
Större bröst?!
Då var första dagen av termin 4 avklarad. Läraren ligger lite mer på plus än tidigare, rädslan för våren kanske är lite mindre och insikten om att vi kommer ha sjukt fullt upp är helt klart befintlig. Det vi har fått lära oss idag är väl mest hur bedömningar av hemtentor och diverse andra inlämningsuppgifter kommer se ut, vilka mål vi ska uppnå, att typ allt är obligatoriskt och att en underkänd eller ej genomförd del får göras om under nästa termin. Det sista är inte att föredra, eftersom vi kan förlora poäng och därmed inte få börja termin 5 till hösten. Det där har jag dock inte planerat ska hända mig, men jag bör nog påminna mig om det ibland. Det är helt enkelt bara till att kötta på!
Basgruppen jag blev indelad i är helt fantastisk! Eller ja, det vet jag ju inte riktigt eftersom jag aldrig varit i samma grupp som... åtminstone två av dem. Men med min underbara och ständiga vapendragare Malin, så kan det inte gå annat än tiptop! Och jag tror, utan att tveka en sekund, att de "okända" är sjukt bra att jobba och plugga med. De verkar minst sagt ambitiösa, and that I like! Jag är sjukt taggad och kommer imorgon gå med ett leende på läpparna till Universitetet. Vad ska vi kalla gruppen då? Det är ju ett måste... Utländskt bebisfår med en något skev stavning? Får nog bli så. Det är vi i vår, LAMMB!
Och så var det ju det där med större bröst. Allas vår snygga klassvän Peter (eller Johanna som hon försöker intala oss att hon är döpt till) satt och proppade i sig morot efter morot på en kafferast. Linda intygade att man fick större bröst av morötter och knyckte en. Är det sant? Blir man alltså brun, får bra syn OCH större bröst?! Jag tror bestämt att jag ska försöka övertala Theres om att ha morötter i kvällens mat. Spaghetti och köttfärssås. Med morötter. Vinnande koncept!
Basgruppen jag blev indelad i är helt fantastisk! Eller ja, det vet jag ju inte riktigt eftersom jag aldrig varit i samma grupp som... åtminstone två av dem. Men med min underbara och ständiga vapendragare Malin, så kan det inte gå annat än tiptop! Och jag tror, utan att tveka en sekund, att de "okända" är sjukt bra att jobba och plugga med. De verkar minst sagt ambitiösa, and that I like! Jag är sjukt taggad och kommer imorgon gå med ett leende på läpparna till Universitetet. Vad ska vi kalla gruppen då? Det är ju ett måste... Utländskt bebisfår med en något skev stavning? Får nog bli så. Det är vi i vår, LAMMB!
Och så var det ju det där med större bröst. Allas vår snygga klassvän Peter (eller Johanna som hon försöker intala oss att hon är döpt till) satt och proppade i sig morot efter morot på en kafferast. Linda intygade att man fick större bröst av morötter och knyckte en. Är det sant? Blir man alltså brun, får bra syn OCH större bröst?! Jag tror bestämt att jag ska försöka övertala Theres om att ha morötter i kvällens mat. Spaghetti och köttfärssås. Med morötter. Vinnande koncept!
Natten då jag åkte ambulans
När jag var hos Åsa i Växjö satt vi såklart och pratade om allt mellan himmel och jord. Alla våra dumma, roliga, knasiga och mindre smarta upptåg. Vi satt och funderade på var orken strax efter gymnasiet tagit vägen. Festa hela natten, sova en kvart och sedan dra iväg och jobba. Just precis den där orken är precis så maximalt jätteborta som den kan bli. Har vi gått och blivit gamla?
Vi satt även och diskuterade hur vi lärde känna varandra och fyllehistorier. Vi kom ganska snart in på kvällen då jag valde (väldigt fel uttryck, men ändå) att lämna krogen i en Ambulans. Varför? Korta versionen: mycket alkohol, dans, oberett "dödslyft", baklängesfall ned i golvet med huvudet före, svimmade, tända lampor, ingen musik, 6 poliser, 1 ambulansman och 1 ambulanskvinna. Lite så.
Just den kvällen var jag inte ute och festade med Åsa, utan de andra vi brukade vara ute med då. Åsa skulle jobba och hade av någon anledning valt att inte hänga med. När hon dagen efter hade rast, så ringde hon mig. Eller ja, hon försökte åtminstone. Det var dock inte jag som svarade, utan Andreas. Mannen i mitt liv, ni vet. Åsa fick först ett leende på läpparna och trodde att det var hos honom jag spenderat natten. (Detta var innan vi faktiskt blev tillsammans, jag och A). Som svar på Åsas fråga om jag var där, svarade han dock: "Nej, hon ligger på sjukhus!". Det var väl inte riktigt sant just då, eftersom jag kom hem runt åttasnåret på morgonen. Fast hur skulle Andreas kunna veta det? Han hade ju min mobil, som jag så fint placerat i hans byxficka då vi hängde in våra jackor i garderoben. Dumt.
För att göra en lång historia kort kan jag väl bara säga att jag inte mådde så bra de kommande dagarna. Mitt huvud var minst sagt deformerat och jag hade en fin (raka motsatsen) huvudvärk. Läkarhelvetet på sjukhuset hade skickat hem mig efter bara några timmar, vilket är ett tjänstefel i dess rätta bemärkelse. Jag hade ingen aning om rätt och fel gällande vad jag fick göra, så det var en himla tur att jag jobbade med utbildade människor. Även att Åsas Mamma är SSK bidrog till lite kunskap.
En hjärnskakning fick jag, vilket jag förmodar att ni alla räknat ut. Jag svimmade av direkt då jag slagit i huvudet och det tog en stund innan jag kvicknade till. Om jag kommer ihåg? Några få fragment av såväl kvällen, ambulansfärden som den korta sjukhusvistelsen. Annars är det helt svart.
Varför jag kom på detta nu vet jag faktiskt inte. Men jag gjorde det. Nu håller jag tummarna för att magontet ska gå över ganska omgående, så jag kan må bra hela dagen lång. Ska till Universitetet på föreläsning 8.15-17.00. Ikväll kommer jag vara soppslut personifierad. Så måste rumpa på lite nu. Fix, trix och kaffe!
Vi satt även och diskuterade hur vi lärde känna varandra och fyllehistorier. Vi kom ganska snart in på kvällen då jag valde (väldigt fel uttryck, men ändå) att lämna krogen i en Ambulans. Varför? Korta versionen: mycket alkohol, dans, oberett "dödslyft", baklängesfall ned i golvet med huvudet före, svimmade, tända lampor, ingen musik, 6 poliser, 1 ambulansman och 1 ambulanskvinna. Lite så.
Just den kvällen var jag inte ute och festade med Åsa, utan de andra vi brukade vara ute med då. Åsa skulle jobba och hade av någon anledning valt att inte hänga med. När hon dagen efter hade rast, så ringde hon mig. Eller ja, hon försökte åtminstone. Det var dock inte jag som svarade, utan Andreas. Mannen i mitt liv, ni vet. Åsa fick först ett leende på läpparna och trodde att det var hos honom jag spenderat natten. (Detta var innan vi faktiskt blev tillsammans, jag och A). Som svar på Åsas fråga om jag var där, svarade han dock: "Nej, hon ligger på sjukhus!". Det var väl inte riktigt sant just då, eftersom jag kom hem runt åttasnåret på morgonen. Fast hur skulle Andreas kunna veta det? Han hade ju min mobil, som jag så fint placerat i hans byxficka då vi hängde in våra jackor i garderoben. Dumt.
För att göra en lång historia kort kan jag väl bara säga att jag inte mådde så bra de kommande dagarna. Mitt huvud var minst sagt deformerat och jag hade en fin (raka motsatsen) huvudvärk. Läkarhelvetet på sjukhuset hade skickat hem mig efter bara några timmar, vilket är ett tjänstefel i dess rätta bemärkelse. Jag hade ingen aning om rätt och fel gällande vad jag fick göra, så det var en himla tur att jag jobbade med utbildade människor. Även att Åsas Mamma är SSK bidrog till lite kunskap.
En hjärnskakning fick jag, vilket jag förmodar att ni alla räknat ut. Jag svimmade av direkt då jag slagit i huvudet och det tog en stund innan jag kvicknade till. Om jag kommer ihåg? Några få fragment av såväl kvällen, ambulansfärden som den korta sjukhusvistelsen. Annars är det helt svart.
Varför jag kom på detta nu vet jag faktiskt inte. Men jag gjorde det. Nu håller jag tummarna för att magontet ska gå över ganska omgående, så jag kan må bra hela dagen lång. Ska till Universitetet på föreläsning 8.15-17.00. Ikväll kommer jag vara soppslut personifierad. Så måste rumpa på lite nu. Fix, trix och kaffe!
Skitkropp, minst sagt.
Sådär, då var jag tillbaka i Örebro igen då. Dagarna i Växjö försvann fortare än fortast. Det var sjukt mysigt att hälsa på min andra hälft och även träffa hennes flickvän Jossan. Under dessa dagar har vi druckit kopiösa mängder drinkar och vin, lagat flådig mat, jag och Åsa har fått blommor av ditbjuden Josephone, shoppat lite kläder, fikat på stan, slängt i oss lite pizza, kollat på 5 filmer, smällt i oss godis, druckit kaffe, snackat, lyssnat på massa bra musik und zu weiter. Så värt!
Mindre värt har varit min koloss till skitkropp. Jag kommer verkligen inte ihåg sist jag har haft så jävla ont. Det började med mensvärk modell jobbig smärta. Ipren och vin fixade biffen, åtminstone för en stund. Det fortsatte med smärtan från helvetet natten till fredag. Jag kunde inte sova några längre stunder och vaknade av tvättäkta kramp. Det var fosterställning för hela slanten och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Fick i mig en ipren när Åsa drog till gymmet och jag låg kvar i soffan och hoppades att smärtan skulle ge med sig. Visst gjorde den väl det, om än bara lite. Ont från och till hela dagen och jag vaknade även natten till lördag. Ont från och till under lördagen, då jag också hade riktigt ont i magen. Mensvärk även i morse, så jag vaknade. Och ont i magen hela dagen lång. Vad är det här?
Hungerkänslorna är bortblåsta och jag har idag fått i mig en halv smörgås, två chokladbitar och två muggar kaffelatte. Och nej, ni behöver inte kommentera och säga att mitt magont beror på bristande matintag. Fel fel fel! Jag vet hur det känns och det är absolut inte så här. Agh!
Min kropp spelar mig minst sagt ett spratt och jag har inte den blekaste aning om vad jag ska göra för att få rätsida på skiten. Ska jag hålla tummarna att det är över på onsdag eller torsdag? Jag har allt annat än tid för att gå runt och ha ont. Jag måste vara fokuserad till tusen denna vecka. Första veckan av vårterminen kommer förmodligen inte bli en lek. Bekänna färg finns det något som heter. Även att man får veta att man lever. Imorgon kommer jag få bekänna den där färgen samtidigt som jag inser att jag är allt annat än död. Ja, det vore väl i så fall hjärndöd. Fast vi kan väl hålla tummarna för att smärtan försvinner och att morgondagens fokus kommer vara på absolut toppnivå?!
Måste bara säga världens tack till Evelina och Theres som kollat till min lilla Pälsboll under tiden jag varit borta. Utan er hade detta skitit sig totalt. Thanks babes!
Mindre värt har varit min koloss till skitkropp. Jag kommer verkligen inte ihåg sist jag har haft så jävla ont. Det började med mensvärk modell jobbig smärta. Ipren och vin fixade biffen, åtminstone för en stund. Det fortsatte med smärtan från helvetet natten till fredag. Jag kunde inte sova några längre stunder och vaknade av tvättäkta kramp. Det var fosterställning för hela slanten och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Fick i mig en ipren när Åsa drog till gymmet och jag låg kvar i soffan och hoppades att smärtan skulle ge med sig. Visst gjorde den väl det, om än bara lite. Ont från och till hela dagen och jag vaknade även natten till lördag. Ont från och till under lördagen, då jag också hade riktigt ont i magen. Mensvärk även i morse, så jag vaknade. Och ont i magen hela dagen lång. Vad är det här?
Hungerkänslorna är bortblåsta och jag har idag fått i mig en halv smörgås, två chokladbitar och två muggar kaffelatte. Och nej, ni behöver inte kommentera och säga att mitt magont beror på bristande matintag. Fel fel fel! Jag vet hur det känns och det är absolut inte så här. Agh!
Min kropp spelar mig minst sagt ett spratt och jag har inte den blekaste aning om vad jag ska göra för att få rätsida på skiten. Ska jag hålla tummarna att det är över på onsdag eller torsdag? Jag har allt annat än tid för att gå runt och ha ont. Jag måste vara fokuserad till tusen denna vecka. Första veckan av vårterminen kommer förmodligen inte bli en lek. Bekänna färg finns det något som heter. Även att man får veta att man lever. Imorgon kommer jag få bekänna den där färgen samtidigt som jag inser att jag är allt annat än död. Ja, det vore väl i så fall hjärndöd. Fast vi kan väl hålla tummarna för att smärtan försvinner och att morgondagens fokus kommer vara på absolut toppnivå?!
Måste bara säga världens tack till Evelina och Theres som kollat till min lilla Pälsboll under tiden jag varit borta. Utan er hade detta skitit sig totalt. Thanks babes!
Lill Lindfors, kattunge och fosterställning
Nu sitter jag hemma hos Åsa i Växjö och väntar på att hon ska komma hem från jobbet. Eftersom en viss smärta börjar bli väl påtaglig, så hoppas jag att hon kommer inom en ganska snar framtid. Att gå bärsärk i folks skåp i all ära kanske, men det känns ändå inte helt okej. Hur mycket hon än intygade att jag fick rota fram allt jag skulle kunna tänkas behöva under mina timmar av ensamhet här i lägenheten, så tänker jag nog vänta. Om inte fosterställningen närmar sig med stormsteg. Då skiter jag i det jag precis bestämt mig för och letar reda på en ipren eller tre.
Tågresan igår gick smärtfritt. Åtminstone av restiden att döma. Jag kom fram till Växjö ungefär fem minuter för sent. Den enda gången man faktiskt kan tänka sig att komma sent, då är tåget i tid. Tiden på stationen gick dock rätt smärtfritt och kramen av bästa vännen gjorde det väl värt väntan. Pizza, en Rom & Cola och massa tjat avslutade min resdag. Behöver jag ens påpeka att jag trivs?!
När jag satt och väntade på tågstationen i Öret igår, så hände två finurliga saker. Dels handlade jag på Pressbyrån tillsammans med Lill Lindfors. Starstruck? Inte direkt. Men jag var ju tvungen att titta sjuttiofjorton gånger, så det faktiskt var hon. Det var det. (Nej, det kanske inte var så jäkla finurligt, men ändå väl värt att påpeka! :P) Sen var det en liten unge som lät som en katt jag sett ett klipp med på YouTube. Ska se om jag kan hitta klippet och lägga upp det här sedan. Hur som helst var det en aning svårt att hålla sig för skratt när ungen drog igång. Och tro mig, det skulle ni också haft.
Att läsa av egen fri vilja är verkligen att föredra. Att boken är helt fruktansvärd, det är en annan femma. Nu ska jag fortsätta plöja, i väntan på min andra hälft. Vi hörs!
Tågresan igår gick smärtfritt. Åtminstone av restiden att döma. Jag kom fram till Växjö ungefär fem minuter för sent. Den enda gången man faktiskt kan tänka sig att komma sent, då är tåget i tid. Tiden på stationen gick dock rätt smärtfritt och kramen av bästa vännen gjorde det väl värt väntan. Pizza, en Rom & Cola och massa tjat avslutade min resdag. Behöver jag ens påpeka att jag trivs?!
När jag satt och väntade på tågstationen i Öret igår, så hände två finurliga saker. Dels handlade jag på Pressbyrån tillsammans med Lill Lindfors. Starstruck? Inte direkt. Men jag var ju tvungen att titta sjuttiofjorton gånger, så det faktiskt var hon. Det var det. (Nej, det kanske inte var så jäkla finurligt, men ändå väl värt att påpeka! :P) Sen var det en liten unge som lät som en katt jag sett ett klipp med på YouTube. Ska se om jag kan hitta klippet och lägga upp det här sedan. Hur som helst var det en aning svårt att hålla sig för skratt när ungen drog igång. Och tro mig, det skulle ni också haft.
Att läsa av egen fri vilja är verkligen att föredra. Att boken är helt fruktansvärd, det är en annan femma. Nu ska jag fortsätta plöja, i väntan på min andra hälft. Vi hörs!
Jag gör väl aldrig bort mig?!
Jag stod i duschen nyss och kom på alla missöden från tågresan sist gång jag var och hälsade på Åsa. Jag funderade över om jag kanske kommer göra bort mig lika totalt denna gång? Det där med den flygande gardinen lär ju inte hända igen, eftersom det faktiskt inte är värmebölja this time of the year. Så att jag ska behöva försöka kväva mina skratt totalt utan framgång på gardinplanet, det är nog rätt liten chans. Eller ja, RISK! menar jag så klart.
Hur var det då med att prata med papperskorgen? Och att villigt erkänna detta för konduktören, som precis gick förbi och undrade om jag ville något. Tror ni att det kan hända igen? Jag tror tyvärr att allt är möjligt när man är i näheten av mig och särskilt när man faktiskt råkar vara... mig. Och det är ju det jag är. Eller så hittar jag väl på något upptåg som är ännu värre.
Jag hoppas dock att tågresan fortlöper utan ett enda missöde. Gärna utan försening också. Och att jag får sittplats första sträckan, så jag slipper stå. Tror dock inte det ska vara något problem, eftersom jag ska åka på dagen och mitt i veckan. Jag kommer ändå hålla tummarna!
Om ni får för er att bombardera mig med sms idag och imorgon - Please do! Jag kommer nog ha rätt totaltråkigt stundtals. But hey, it's worth it.
För övrigt var det samma huvudperson i nattens dröm, som det var i gårdagens. Och denna dröm var bättre, det VET jag. Eller ja, det visste jag fram till att jag gått upp ur sängen. Nu kommer jag inte på vad jag drömde. Skit!
Hur var det då med att prata med papperskorgen? Och att villigt erkänna detta för konduktören, som precis gick förbi och undrade om jag ville något. Tror ni att det kan hända igen? Jag tror tyvärr att allt är möjligt när man är i näheten av mig och särskilt när man faktiskt råkar vara... mig. Och det är ju det jag är. Eller så hittar jag väl på något upptåg som är ännu värre.
Jag hoppas dock att tågresan fortlöper utan ett enda missöde. Gärna utan försening också. Och att jag får sittplats första sträckan, så jag slipper stå. Tror dock inte det ska vara något problem, eftersom jag ska åka på dagen och mitt i veckan. Jag kommer ändå hålla tummarna!
Om ni får för er att bombardera mig med sms idag och imorgon - Please do! Jag kommer nog ha rätt totaltråkigt stundtals. But hey, it's worth it.
För övrigt var det samma huvudperson i nattens dröm, som det var i gårdagens. Och denna dröm var bättre, det VET jag. Eller ja, det visste jag fram till att jag gått upp ur sängen. Nu kommer jag inte på vad jag drömde. Skit!
Ögonmigrän, check.
Vi har precis haft en kvällsföreläsning i ögonsjukdomar. Inget av det är någon större hit faktiskt. Föreläsningar när det är becksvart ute är verkligen inte att föredra och ögonsjukdomar kan rent ut sagt vara vidriga. Åtminstone operationer av dem. Vi fick se en operation av grön starr. Jag ville typ dö. Jag visste redan innan att jag är väääääldigt kinkig och det där var inte okej någonstans. Jag halvskrek ut en fråga om man inte kunde sövas och jag blev överlycklig över svaret. Man kunde bli sövd. Jag håller med Maria; "Narkos is the shit!". Man kunde också få lugnande (och vara vaken under operationen!!!) och då var jag ju så klart tvungen att fråga om man kunde få jättemycket lugnande?! Ja, det kunde man. Plus att jag undrade vad som hände om man fick panik. Man avbröt, sövde och fortsatte senare. Med andra ord kan jag få grön starr utan att behöva läggas in på psyket. Tack gode gud för det!
Eftersom jag tycker om att prata och allt som oftast har en miljon (komma sju) frågor, så var jag ju tvungen att höra med honom om vad mitt ögonknas innan jul kunde tänkas vara. Berättade jag om det? Hur som helst så värkte det i ögat, jag såg trianglar i rött, gult och grönt som snurrade runt och glittrade, jag kunde inte se Malins högeröga när jag tittade rakt på henne (resten av ansiktet såg jag) och jag hade totala problem med att läsa... Eftersom vi då läste om proppar, blödningar och tumörer så hade jag en hög diagnoser efter fem minuter. Jag och Malin var skitbra doktorer! Jag kom dock på att Mamma haft något liknande, som jag senare fick höra kallades ögonmigrän. Och visst var det väl ögonmigrän jag hade haft den där dagen. Ögonläkaren vi hade till föreläsare intygade att det var ett solklart fall. Allt tydde på att det var just det. Lite läskigt, men skönt att det inte var något värre.
Nu har jag ÄNTLIGEN skickat in uppgiften om Tourettes. Lagom jättenöjd över det vill jag lova. Kanske inte över resultatet, men att jag äntligen är klar. Nu kan jag hälsa på Åsa i lugn och ro!
Eftersom jag tycker om att prata och allt som oftast har en miljon (komma sju) frågor, så var jag ju tvungen att höra med honom om vad mitt ögonknas innan jul kunde tänkas vara. Berättade jag om det? Hur som helst så värkte det i ögat, jag såg trianglar i rött, gult och grönt som snurrade runt och glittrade, jag kunde inte se Malins högeröga när jag tittade rakt på henne (resten av ansiktet såg jag) och jag hade totala problem med att läsa... Eftersom vi då läste om proppar, blödningar och tumörer så hade jag en hög diagnoser efter fem minuter. Jag och Malin var skitbra doktorer! Jag kom dock på att Mamma haft något liknande, som jag senare fick höra kallades ögonmigrän. Och visst var det väl ögonmigrän jag hade haft den där dagen. Ögonläkaren vi hade till föreläsare intygade att det var ett solklart fall. Allt tydde på att det var just det. Lite läskigt, men skönt att det inte var något värre.
Nu har jag ÄNTLIGEN skickat in uppgiften om Tourettes. Lagom jättenöjd över det vill jag lova. Kanske inte över resultatet, men att jag äntligen är klar. Nu kan jag hälsa på Åsa i lugn och ro!
Måste bara visa denna bilden. Denna skylt hittade jag i skyltfönstret till Bokhandeln i Åmål en sommar.
Hahaha! Hur stört? Ja, det är nog så Åmål det kan bli.
Termin 4
Jag, Maria och Malin sitter och självdör. Vi läser igenom studiehandledningen samtidigt som vi säger hej då till våra liv. Fritid är ett ord som inte kommer ingå i vårat vokabulär under våren. Jag får helt enkelt vara ledig av bara fan denna veckan och sen är det bara till att börja kötta.
Aaaaaaaaaah! Jag tycker om att vara ledig. Skitlärare som slänger ut ett sex sidor långt schema för våren.
Seminarie. Läslogg. Grupparbete. Individuellt arbete. Redovisning. Praktisk övning. Seminarie. Läslogg. Grupparbete. Individuellt arbete. Redovisning. Praktisk övning. Fältstudie. Seminarie. Läslogg. Ja, ni förstår.
Vi kommer lära oss helt stört mycket, det tvivlar jag inte en sekund på. Det kommer säkert bli asroligt också! MEN det är så himla mycket. Med tillhörande press att verkligen klara skiten. Vi får bara vara underkända på den sista 4,5 poängskursen. Är vi underkända på mer, så får vi inte gå termin 5. Kul! Prestationsångest all vårtermin long!
Aaaaaaaaaah! Jag tycker om att vara ledig. Skitlärare som slänger ut ett sex sidor långt schema för våren.
Seminarie. Läslogg. Grupparbete. Individuellt arbete. Redovisning. Praktisk övning. Seminarie. Läslogg. Grupparbete. Individuellt arbete. Redovisning. Praktisk övning. Fältstudie. Seminarie. Läslogg. Ja, ni förstår.
Vi kommer lära oss helt stört mycket, det tvivlar jag inte en sekund på. Det kommer säkert bli asroligt också! MEN det är så himla mycket. Med tillhörande press att verkligen klara skiten. Vi får bara vara underkända på den sista 4,5 poängskursen. Är vi underkända på mer, så får vi inte gå termin 5. Kul! Prestationsångest all vårtermin long!
Bakterier, svampar och lägenhetsvisning
Idag skulle vi få se hur det gått med bakterieodlingarna som vi styrde upp under gårdagens laboration. Jag mådde mer eller mindre illa av blotta tanken att jag verkligen var tvungen att se vad fan som fanns (finns) på våra händer. Tänk om jag skulle ha de grisigaste händerna någonsin?! Ja, jag var nervös.
När vi kom till salen skulle vi hämta våra små petrisskålar med tillhörande blodagar. Var det massa bakterier, så jag kände för att självdö med alla mina löss? Nopp! Visst var det bakterier, men det kommer man ju faktiskt inte ifrån. Alla har bakterier. Skrämmande var dock vetskapen att det var mer bakterier efter att man tvättat händerna med tvål och vatten, än det var innan man gjort något alls. Och glädjande var att handpspriten faktiskt fyller någon sorts funktion. Kalas! Fanns även de som hade mycket värre odlingar än min. Någon hade fått ner någon svamp i plattan och en annan någon bakterie som tydligen bryter ner erytrocyterna. Den röda plattan hade därför fått gula fläckar. Läraren sade att det var tur att hon hade dem på händerna och inte i kroppen. Haha! Fast det var tydligen ganska vanligt, så det var ingen större fara.
Det var rätt äckligt och ja, jag kommer börja använda ännu mer handsprit. :P
Efter labben var det dags för lägenhetsvisning. Fina Evelina ska ju bo här då jag är hos Åsa. Jag informormerade om min katts miljoner egenheter, var maten finns och att det är fritt fram att äta mig ur skåpen. Eller ja, på en höft iaf. Jag är minst sagt jättetacksam över att hon ska bo här. Då vet jag att katten har det bra, inte förstör någon annans saker och jag kan koncentrera mig på att njuta av att vara i Växjö. Jag vet också att hon tar hand om katten bra, så det är kalas.
Tvätten är i maskinen, disken är diskad och frukosten är uppäten. Dags att börja packa!
När vi kom till salen skulle vi hämta våra små petrisskålar med tillhörande blodagar. Var det massa bakterier, så jag kände för att självdö med alla mina löss? Nopp! Visst var det bakterier, men det kommer man ju faktiskt inte ifrån. Alla har bakterier. Skrämmande var dock vetskapen att det var mer bakterier efter att man tvättat händerna med tvål och vatten, än det var innan man gjort något alls. Och glädjande var att handpspriten faktiskt fyller någon sorts funktion. Kalas! Fanns även de som hade mycket värre odlingar än min. Någon hade fått ner någon svamp i plattan och en annan någon bakterie som tydligen bryter ner erytrocyterna. Den röda plattan hade därför fått gula fläckar. Läraren sade att det var tur att hon hade dem på händerna och inte i kroppen. Haha! Fast det var tydligen ganska vanligt, så det var ingen större fara.
Det var rätt äckligt och ja, jag kommer börja använda ännu mer handsprit. :P
Efter labben var det dags för lägenhetsvisning. Fina Evelina ska ju bo här då jag är hos Åsa. Jag informormerade om min katts miljoner egenheter, var maten finns och att det är fritt fram att äta mig ur skåpen. Eller ja, på en höft iaf. Jag är minst sagt jättetacksam över att hon ska bo här. Då vet jag att katten har det bra, inte förstör någon annans saker och jag kan koncentrera mig på att njuta av att vara i Växjö. Jag vet också att hon tar hand om katten bra, så det är kalas.
Tvätten är i maskinen, disken är diskad och frukosten är uppäten. Dags att börja packa!
En diskussion med en tröttmössa
Jag: "Du får fan inte gå till gymmet när jag är hos dig!"
Åsa: "Jag har redan planerat det där."
Jag: "Jaså?"
Åsa: "Japp! Jag tänkte gå och träna när du ändå sover."
Jag: "Jaha, och när är det då?"
Åsa: "Ja, på morgonen, kvällen, mitt på dagen..."
Hahaha! Nej, jag är väl aldrig trött av mig eller?! :P Det ska hur som helst bli helt underbart att få umgås med finaste vännen ever. Och i flera dagar till på köpet. Onsdag kväll till söndag mitt på dagen. Det ska bli sjukt underbart!
På onsdag kväll, vid halv sju. Då älskling, då ska vi kramas!
Åsa: "Jag har redan planerat det där."
Jag: "Jaså?"
Åsa: "Japp! Jag tänkte gå och träna när du ändå sover."
Jag: "Jaha, och när är det då?"
Åsa: "Ja, på morgonen, kvällen, mitt på dagen..."
Hahaha! Nej, jag är väl aldrig trött av mig eller?! :P Det ska hur som helst bli helt underbart att få umgås med finaste vännen ever. Och i flera dagar till på köpet. Onsdag kväll till söndag mitt på dagen. Det ska bli sjukt underbart!
På onsdag kväll, vid halv sju. Då älskling, då ska vi kramas!
Lite bättre än alla andra? Ja, vi väljer att tro det! :)
Ögonsjukdomar
Jag sitter i soffan och har så tråkigt att jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag har flera saker jag egentligen borde göra, men inget av det är vidare värst roligt. Och jag har heller inget som är speciellt kul att se fram emot denna kväll. Borde städa, diska och kanske börja packa. Motivationen är minimal.
Imorgon har vi en föreläsning som jag helt hade glömt bort. Halv sex till halv åtta på kvällen. Ögonsjukdomar. Vet inte om jag tycker det känns så vidare värst värt, men jag får väl pallra mig dit. Även om jag helt har för mig att den INTE var obligatorisk. Tentaåterlämning en halvtimme innan också, så får väl tillbringa kvällen i skolan. Det sura är att alla caféer är stängda, så jag kan inte köpa en enda kaffe. Surt, sa räven.
Satt och pratade med Malin igår. Vi kom fram till att det där med att sova på dagen inte är särskilt smart. Det leder till att man är aspigg på kvällen och inte alls kan somna i vettig tid. Och vad gjorde jag nyss? Sov i flera timmar, så klart. Helt galet skönt, men förmodligen jävligt dumt. Inte lätt att vara smart alla gånger.
Efter att jag diskat och fixat in kläderna i garderoben, så ska jag äta blåbär, hallon, vaniljkesella och lite smulat digestivekex. Gud så gott!
Imorgon har vi en föreläsning som jag helt hade glömt bort. Halv sex till halv åtta på kvällen. Ögonsjukdomar. Vet inte om jag tycker det känns så vidare värst värt, men jag får väl pallra mig dit. Även om jag helt har för mig att den INTE var obligatorisk. Tentaåterlämning en halvtimme innan också, så får väl tillbringa kvällen i skolan. Det sura är att alla caféer är stängda, så jag kan inte köpa en enda kaffe. Surt, sa räven.
Satt och pratade med Malin igår. Vi kom fram till att det där med att sova på dagen inte är särskilt smart. Det leder till att man är aspigg på kvällen och inte alls kan somna i vettig tid. Och vad gjorde jag nyss? Sov i flera timmar, så klart. Helt galet skönt, men förmodligen jävligt dumt. Inte lätt att vara smart alla gånger.
Efter att jag diskat och fixat in kläderna i garderoben, så ska jag äta blåbär, hallon, vaniljkesella och lite smulat digestivekex. Gud så gott!
Nyss: hygienlaboration (Ja, må du leva!)
De 30 svenska minuterna var tydligen inte alls lika långa som jag trodde. De var snarare avklarade på 20 minuter. Så de 20 svenska minuterna var lika långa som 30 syrianska? Eftersom jag tror att det är därifrån föreläsaren kommer alltså. Ja, av namnet att döma åtminstone. Äh, glöm det där.
Nu har jag dock full insikt i vad laborationen bestod av. Först fick vi lära oss att man har bakterier på sina händer. Oförvånande. Att man inte får ha ringar eller smycken på händerna då man jobbar inom vården, eftersom det då kan samlas bakterier på/under dem. Oförvånande. Att nagellack inte är att föredra, för det gör att man inte kan se möjlig smuts under naglarna och att det kan samlas bakterier i sprickor i lacket. Oförvånande. Att man ska tvätta händerna med tvål och vatten vid synlig smuts och att man ska använda handsprit vid osynlig smuts (före och efter varje patient man träffar). Oförvånande.
Ja, ni hör ju. Det var inte en särskilt givande laboration. Det roligaste och äckligaste, var när vi skulle göra en bakterieodling. Det vidrigaste idag var att agarn i plattan bestod av fårblod. VIDRIGT! Eller ja, det vidrigaste var väl snarare att vi var tvungna att ta i det. Det vidrigaste imorgon kommer bli när vi får se hur jävla äckliga våra händer är. Jag knarkar handsprit (händer, ansikte, hår, armar, ben, fötter) när jag jobbar, som det är nu. Och ibland även hemma. Så klart! Efter imorgon kommer jag väl bli en stående handspritskund. USCH!
Dagens bästa var dock när föreläsaren informerade om hur länge man skulle tvåla in händerna. Många låter intvålandet gå på två röda och sedan tror de att de är rena. FEL FEL FEL! 20 sekunder, där har ni det. Och för att hålla reda på tiden, så är det lika lång tid som när man sjunger "Ja, må du leva". Så from now on vill jag höra skrålande födelsedagssånger från varenda toalett! Haha! [Eller om man vill köra en annorlunda version: "Ja, modellera!". Väldigt viktigt med betoningen bara, så ni vet.]
För övrigt avslutade jag nyligen ett samtal med Mamma. Hon är helt fantastisk! Älskar dig!
Nu har jag dock full insikt i vad laborationen bestod av. Först fick vi lära oss att man har bakterier på sina händer. Oförvånande. Att man inte får ha ringar eller smycken på händerna då man jobbar inom vården, eftersom det då kan samlas bakterier på/under dem. Oförvånande. Att nagellack inte är att föredra, för det gör att man inte kan se möjlig smuts under naglarna och att det kan samlas bakterier i sprickor i lacket. Oförvånande. Att man ska tvätta händerna med tvål och vatten vid synlig smuts och att man ska använda handsprit vid osynlig smuts (före och efter varje patient man träffar). Oförvånande.
Ja, ni hör ju. Det var inte en särskilt givande laboration. Det roligaste och äckligaste, var när vi skulle göra en bakterieodling. Det vidrigaste idag var att agarn i plattan bestod av fårblod. VIDRIGT! Eller ja, det vidrigaste var väl snarare att vi var tvungna att ta i det. Det vidrigaste imorgon kommer bli när vi får se hur jävla äckliga våra händer är. Jag knarkar handsprit (händer, ansikte, hår, armar, ben, fötter) när jag jobbar, som det är nu. Och ibland även hemma. Så klart! Efter imorgon kommer jag väl bli en stående handspritskund. USCH!
Dagens bästa var dock när föreläsaren informerade om hur länge man skulle tvåla in händerna. Många låter intvålandet gå på två röda och sedan tror de att de är rena. FEL FEL FEL! 20 sekunder, där har ni det. Och för att hålla reda på tiden, så är det lika lång tid som när man sjunger "Ja, må du leva". Så from now on vill jag höra skrålande födelsedagssånger från varenda toalett! Haha! [Eller om man vill köra en annorlunda version: "Ja, modellera!". Väldigt viktigt med betoningen bara, så ni vet.]
För övrigt avslutade jag nyligen ett samtal med Mamma. Hon är helt fantastisk! Älskar dig!
Snart: hygienlaboration
Javisst, detta är vad jag ska ägna mig åt idag. Eller ja, det är väl en världsenorm jättebautaöverdrift. Jag ska ägna 30 svenska minuter åt detta. Vad vi ska göra har jag inte den blekaste om, men jag antar att jag kommer få reda på det om en liten stund. Jag återkommer helt enkelt senare.
Sen är det ju även dags att börja packa väskan och att skriva till det sista på Tourettesuppgiften. Och ej att förglömma: hämta ut biljetterna. På onsdag bär det iväg och det ska bli så skönt att jag inte ens kan beskriva det med ord. Jag har även planerat att köpa mig en bok. EN BOK! Helt frivilligt. Sitta och läsa på tåget, ligga och läsa hela torsdagen då jag ändå är lämnad ensam eftersom någon jobbar. Det ska bli så skönt, det ska bli så lugnt och härligt. Och att torsdagkvällen och hela långa helgen kommer tillbringas med den bästa, det är förmodligen så bra det kan bli. Underbart!
Måste även se till att städa och tvätta innan jag åker. Sötnöten Evelina har erbjudit sig att bo här och passa Pälsson, så får ju se till att det ser respektabelt ut här. Även Theres kommer förmodligen sticka in näsan här, och kolla till min lilla. Vad skulle jag göra utan er fina vänner? Ni är guld, allihop! Hoppas verkligen ni vet det.
Kaffe, ansiktsfix och kläder var det. Laboration om en stund. Spännande? Maybe baby.
Sen är det ju även dags att börja packa väskan och att skriva till det sista på Tourettesuppgiften. Och ej att förglömma: hämta ut biljetterna. På onsdag bär det iväg och det ska bli så skönt att jag inte ens kan beskriva det med ord. Jag har även planerat att köpa mig en bok. EN BOK! Helt frivilligt. Sitta och läsa på tåget, ligga och läsa hela torsdagen då jag ändå är lämnad ensam eftersom någon jobbar. Det ska bli så skönt, det ska bli så lugnt och härligt. Och att torsdagkvällen och hela långa helgen kommer tillbringas med den bästa, det är förmodligen så bra det kan bli. Underbart!
Måste även se till att städa och tvätta innan jag åker. Sötnöten Evelina har erbjudit sig att bo här och passa Pälsson, så får ju se till att det ser respektabelt ut här. Även Theres kommer förmodligen sticka in näsan här, och kolla till min lilla. Vad skulle jag göra utan er fina vänner? Ni är guld, allihop! Hoppas verkligen ni vet det.
Kaffe, ansiktsfix och kläder var det. Laboration om en stund. Spännande? Maybe baby.
Efterlängtad helg
Denna helgen har jag, och många med mig, väntat på sedan i somras. Min gammelmormor på dryga 90 år behövde ett rum på ett äldreboende och vi började ansöka. Först fick vi avslag men det beviljades en tid senare. Bara för att det beviljas, så betyder det dock inte att man får ett rum direkt. Nej nej, man måste så klart vänta på att det finns något rum som man kan flytta in i också. Månaderna gick och brevet med erbjudande om ett rum lyste med sin frånvaro. Men så för någon månad sedan kom det efterlängtade brevet. Hon hade äntligen fått ett rum! Och det bästa av allt: precis dit hon ville flytta!
Mamma valde att inte berätta detta direkt, eftersom det förmodligen skulle leda till lite förvirring hos min söta Gammelmormor. Hon valde istället att göra en ritning på datorn, möblera den och sedan slå in den i ett paket som Gammelmormor fick öppna på Julafton. Först tyckte jag det var lite töntigt, men jag insåg ganska snart att det var perfekt. När paketet öppnades på Julaftonskvällen blev det först tyst. När hon förstått vad det var, sade hon: "Åh, jag tror jag måste skrika!". Av alla klappar som öppnades den dagen, så var det just den där ritningsklappen som vann. Utan tvekan!
Denna helgen har de där hemma hjälpt henne att flytta. Ringde Mamma förut och frågade hur det blev och vad jag förstod så var det jättefint! Jag är glad i hela själen över att hon äntligen fått flytta dit. Istället för att vara ensam i en bautastor trea, så har hon nu människor runt sig dygnets alla timmar. Underbart!
Om jag ser fram emot att komma dit och hälsa på? Alla gånger! Det får lätt bli en plan för nästa gång jag är i Åmål.
Mamma valde att inte berätta detta direkt, eftersom det förmodligen skulle leda till lite förvirring hos min söta Gammelmormor. Hon valde istället att göra en ritning på datorn, möblera den och sedan slå in den i ett paket som Gammelmormor fick öppna på Julafton. Först tyckte jag det var lite töntigt, men jag insåg ganska snart att det var perfekt. När paketet öppnades på Julaftonskvällen blev det först tyst. När hon förstått vad det var, sade hon: "Åh, jag tror jag måste skrika!". Av alla klappar som öppnades den dagen, så var det just den där ritningsklappen som vann. Utan tvekan!
Denna helgen har de där hemma hjälpt henne att flytta. Ringde Mamma förut och frågade hur det blev och vad jag förstod så var det jättefint! Jag är glad i hela själen över att hon äntligen fått flytta dit. Istället för att vara ensam i en bautastor trea, så har hon nu människor runt sig dygnets alla timmar. Underbart!
Om jag ser fram emot att komma dit och hälsa på? Alla gånger! Det får lätt bli en plan för nästa gång jag är i Åmål.
Glatt uppror
Nu sitter jag och pluggar och har så gjort i några timmar. Gårdagen blev galet mycket senare än tänkt och man kunde hitta mig under täcket först vid halv fem på natten/morgonen. Ibland får man gå och lägga sig skitsent, om det är bra saker man pysslar med. Och det var det verkligen. Skitbra alltså. Vi kollade på Hancock, åt choklad och snackade massa skit. Jag måste återigen säga vilken underbart bra gårdag jag hade! Fantastisk! Sen fick jag ett sms också, som fick magen att hoppa till. Eller ja, jag fick egentligen flera sms som alla var kalasbra. Fast ett av dem... Ja, det gav mig ett leende på läpparna. Glatt uppror i magen! Fina, fina, fina du!
Nu har jag gjort klart målet för dagen. Jag har skrivit klart det mesta tror jag och även fått till ett fingerat fall. Karl har inte lika många problem som andra kanske, men ibland får man faktiskt göra det lite lätt för sig. Sen att jag förmodligen kommer göra om det där fallet hundra gånger och att han till slut kommer vara det värsta mänskligheten skådat (i TS-väg), det är en annan femma. Jag är iaf nöjd för nu.
Nu blir det film med pluggsällskapet och senare ska jag bana väg hem till Malin & Jukka. Laga mat, dricka drinkar, dansa, skratta och tjata. I min värld låter det som en underbar helkväll!
Fantastisk gårdag. Fantastisk dag idag. Jag tycker verkligen om mitt liv!
Nu har jag gjort klart målet för dagen. Jag har skrivit klart det mesta tror jag och även fått till ett fingerat fall. Karl har inte lika många problem som andra kanske, men ibland får man faktiskt göra det lite lätt för sig. Sen att jag förmodligen kommer göra om det där fallet hundra gånger och att han till slut kommer vara det värsta mänskligheten skådat (i TS-väg), det är en annan femma. Jag är iaf nöjd för nu.
Nu blir det film med pluggsällskapet och senare ska jag bana väg hem till Malin & Jukka. Laga mat, dricka drinkar, dansa, skratta och tjata. I min värld låter det som en underbar helkväll!
Fantastisk gårdag. Fantastisk dag idag. Jag tycker verkligen om mitt liv!
Drinkar, drinkar, drinkar. Så nice!
Underbara dag!
Först träffa Maria, kramas och massa tjat. Sedan samma sak med Potter. Träffa massa finfina klassisar i skolan. Sprang där även på Sara, som jag fick krama lite på och prata lite med. En eftermiddag tillbringad med plugg och målet för dagen är uppnått. Nöjd! Några kramar och lite skratt med Theres (grannen). Underbar tid tillbringad med världens (utan tvekan) bästa Sofia! Och nu träffa Theres igen och förmodligen kolla på någon film.
Hur underbart fina människor får man lov att ha i sitt liv egentligen? Och så många?! Livet leker!
Hur underbart fina människor får man lov att ha i sitt liv egentligen? Och så många?! Livet leker!
Dessa två (alltså Åsa och Gunilla) saknas dock som fan!
De enda som fattas för att dagen skulle vara... PERFEKT!
Momsete, of course
Då var tentan skriven, inlämnad och skrattad åt. Skulle inte förvåna mig särskilt mycket om jag fick ett U på den. Haha! Ja, eftersom jag aldrig riktigt fick orken att plugga eller lägga ner tid på att komma ihåg allt. Allt var en självklarhet liksom. Ah well, det spörs...
Nu sitter jag och fjantar med en uppgift om Tourettes. Jag går helt ifrån instruktionen om hur vi ska gå till väga, men det blir nog bra i slutändan. Jag får freestyla fram lite annan text och använda Ctrl+C samt Ctrl+V. Det ska gå vägen!
Sofia kommer hit om några timmar, med vaniljkesella i högsta hugg. Då ska jag ha skrivit MINST en sida. Det är planen. Och jävlar vad jag ska krama henne! Viktiga grejer det där.
Nu sitter jag och fjantar med en uppgift om Tourettes. Jag går helt ifrån instruktionen om hur vi ska gå till väga, men det blir nog bra i slutändan. Jag får freestyla fram lite annan text och använda Ctrl+C samt Ctrl+V. Det ska gå vägen!
Sofia kommer hit om några timmar, med vaniljkesella i högsta hugg. Då ska jag ha skrivit MINST en sida. Det är planen. Och jävlar vad jag ska krama henne! Viktiga grejer det där.
Detta är vad jag och Sofialove ska pressa i oss sen. Med vaniljkesella och kaffe!
Momsete, ômm en säjjär!
Jag vet var lyckan finns, vill ni veta?
Idag är det tentadag. Normalt sett brukar det kännas mer eller mindre fruktansvärt och jag brukar ha en mage i uppror och upphävda hungerskänslor. Idag vill jag snarare påstå att jag måste påminna mig själv om att jag faktiskt har en tenta om några timmar. Det som känns värst är inte det faktum att vi har en tenta, utan snarare att vi måste sitta kvar i en timme. EN TIMME?! Jag tror, på fullaste allvar, att det kommer ta max 30 minuter att skriva klart den. Och sen då? Nej, man får ju inte ha med sig ett skit till tentasalen. Engångsgrillar har det pratats om, men det förstår ju ni också. :P Nej, inte okej. Så det blir väl att sitta och filosofera över allt och ingenting i väntan på att de trettio minutrarna ska bli sextio.
Efter tentan ska jag hoppa hem och skriva uppgiften om Tourettes. Har inte skrivit ett enda ord på den än, så det är mer än på tiden. Min plan är att försöka bli så gott som klar till imorgon eftermiddag. OM jag blir det, så ska jag hem till Malin, käka räkor, dansa och dricka drinkar. Vad är det man brukar säga? Lite som en morot?!
Jag skickade iväg 702 kronor förut. Ni vet, via internet. Jättespännande! Sen ska jag bara punga ut med en tjugolapp till, så är det kirrat. You wanna know why? Ja, jag får återkomma med det.
Ajuste, lyckan. Nyfikna? Det är faktiskt som så att lyckan, kärleken, ciggen, spriten, vännerna, glädjen och allt som är att föredra finns i det orangea tältet. Så jävla sant!
Efter tentan ska jag hoppa hem och skriva uppgiften om Tourettes. Har inte skrivit ett enda ord på den än, så det är mer än på tiden. Min plan är att försöka bli så gott som klar till imorgon eftermiddag. OM jag blir det, så ska jag hem till Malin, käka räkor, dansa och dricka drinkar. Vad är det man brukar säga? Lite som en morot?!
Jag skickade iväg 702 kronor förut. Ni vet, via internet. Jättespännande! Sen ska jag bara punga ut med en tjugolapp till, så är det kirrat. You wanna know why? Ja, jag får återkomma med det.
Ajuste, lyckan. Nyfikna? Det är faktiskt som så att lyckan, kärleken, ciggen, spriten, vännerna, glädjen och allt som är att föredra finns i det orangea tältet. Så jävla sant!
Ni ser vilken lycka man kan finna i tält av det något orangea slaget. Frida liksom! Inte illa pinkat!
Och det faktum att allt bra går att finna i ett orange tält, det kom fram under Peace & Love 2007.
Förjävla roligt hade Frida, Ida och jag. I snyggt sällskap av Jesus-Markus och Johan.
Det var tider det! :)
Vad göra?
Min tramp-Orvar till son har gått och blivit mer eller mindre makalös nattetid. Det passar tydligen inte honom att sova stilla längre, utan han vill gosa stup i kvarten. Mysigt kan tänkas, men kanske inte hela tiden. Han står och trampar på mig till det att jag vaknar. När jag väl vaknat och vänder mig om för att titta på honom, så lägger han sig ner. Jag vet precis vad han vill: att jag ska ligga och hålla om honom. Som sagt, det är verkligen jättemysigt, men kanske inte flera gånger varje natt. Känns som ett litet barn man behöver vänja av vid dåliga beteenden. Några nätter med dålig sömn och sen är biffen så att säga färdig? Well, jag får nog testa.
Igår kväll hade jag tänkt att städa, vilket kanske inte gick precis som tänkt. Jag plockade lite och fick sedan några sms. En sammanfattning av sms:en kan lyda så här: "Jag är sugen på chokladbollar, ska vi baka?!". Sagt och gjort. Sällskap är av godo, så också choklad. Och sjujäkla gott var det. Tyvärr så städades inte mitt hem på köpet. Jäkla drit!
Nu vankas snart lite plugg med Merlin. Vi måste försöka ta oss igenom allt, åtminstone en gång. Känns ju lite som en plan. Ikväll ska jag leka kock och bjuda på mat. Det blir den mycket komplicerade rätten tacos, med tillhörande guacamole. Hur gott?! Jag blir hungrig bara jag tänker på det. Ja, det kan ju faktiskt bero på att jag ännu inte ätit frukost... Så på med kaffebryggaren och fram med snabeldraken. Det SKA vara fint när Malin kommer hit om dryga halvtimmen.
Igår kväll hade jag tänkt att städa, vilket kanske inte gick precis som tänkt. Jag plockade lite och fick sedan några sms. En sammanfattning av sms:en kan lyda så här: "Jag är sugen på chokladbollar, ska vi baka?!". Sagt och gjort. Sällskap är av godo, så också choklad. Och sjujäkla gott var det. Tyvärr så städades inte mitt hem på köpet. Jäkla drit!
Nu vankas snart lite plugg med Merlin. Vi måste försöka ta oss igenom allt, åtminstone en gång. Känns ju lite som en plan. Ikväll ska jag leka kock och bjuda på mat. Det blir den mycket komplicerade rätten tacos, med tillhörande guacamole. Hur gott?! Jag blir hungrig bara jag tänker på det. Ja, det kan ju faktiskt bero på att jag ännu inte ätit frukost... Så på med kaffebryggaren och fram med snabeldraken. Det SKA vara fint när Malin kommer hit om dryga halvtimmen.
Hej då, rosa fina stekpanna! Nu är du ett minne blott och du kommer aldrig mer
behöva förgifta mig eller mina vänner med teflonbitar i maten. Tacka
Mamma för nya stekpannan! Haha! :)
Äppelchipsen har fått en flickvän!
Igår hade jag en fantastisk eftermiddag tillsammans med Evelina. Vi började med en långpromenad i snöstorm och hoppade på hemvägen in på Willys för att inhandla diverse till kvällens måltid. Efter detta blev det en snabb sväng hem till duschen för att ganska snart efter blötläggningen återigen gå hem till promenadsällskapet. Väl där fick jag en underbar massage! Var förmodligen mer död än levande efteråt. Vi styrde senare upp en superb middag och avslutade allt med vindruvor, färska jordgubbar och vaniljkesella. Jag kom hem med ett leende på läpparna och en kropp som förmodligen skulle kunna liknas vid en stoppad korv. Om det var värt det? Självklart!
Lång historia för att komma fram till det jag egentligen ville ta upp. När vi var på Willys fick jag syn på något jag faktiskt inte sett förut. Ananaskrisp! Jag är en tvättäkta sucker för ananas, så jag var bara tvungen att dra med en liten påse hem. Jag vet mycket väl att det inte är nyttigt att slänga i sig sånt, men jag var som sagt tvungen att testa. Äppelchips finns ju också, men de är ju inte direkt övergoda.
Ananaskrispen då, hur tror ni de smakade? Theres tog ett minilitet bett, tyckte de var apsöta och egentligen inte alls särskilt fantastiska. Jag kontrade med att jag också är jättesöt, men att jag går att umgås med ändå. Så ja, hon åt upp EN chipsliknande ananasmojäng. Själv håller jag med om att de var förjävla söta, men i ett mindre antal var de riktigt goda. Förutsatt att man tycker om sådant som är... väldigt sött! :)
Lång historia för att komma fram till det jag egentligen ville ta upp. När vi var på Willys fick jag syn på något jag faktiskt inte sett förut. Ananaskrisp! Jag är en tvättäkta sucker för ananas, så jag var bara tvungen att dra med en liten påse hem. Jag vet mycket väl att det inte är nyttigt att slänga i sig sånt, men jag var som sagt tvungen att testa. Äppelchips finns ju också, men de är ju inte direkt övergoda.
Ananaskrispen då, hur tror ni de smakade? Theres tog ett minilitet bett, tyckte de var apsöta och egentligen inte alls särskilt fantastiska. Jag kontrade med att jag också är jättesöt, men att jag går att umgås med ändå. Så ja, hon åt upp EN chipsliknande ananasmojäng. Själv håller jag med om att de var förjävla söta, men i ett mindre antal var de riktigt goda. Förutsatt att man tycker om sådant som är... väldigt sött! :)
Testa och återkom. Hiss eller diss?
Inget ös, tentaplugg
I normala fall när det är två dagar kvar till tenta, så brukar det vara FÖTP (fullt ös, tentaplugg) för hela slanten. Det är panik, trötthet och världens stress. Med andra ord kan man tycka att det borde vara samma sak för mig nu (tentan är ju på fredag), men det är så långt ifrån sanningen man kan komma. Jag har faktiskt nästan inte ens börjat plugga.
Tilläggas bör att tentan är minimal, så att ens hitta någon slags motivation för att plugga till den är en smäre omöjlighet. Jag läste lite igår, kanske blev 10 minuter sammanlagt. That's it! Inte orkar jag ha någon panik ändå. Om jag nu skulle kugga tentan (vilket jag självklart inte alls planerar), så får jag väl bara göra om den. Det är ju inte direkt komplicerat och det skulle faktiskt inte göra mig så mycket. Tre lagar, anorexi, bulimi, hetsätning, psykoser, schizofreni, depression hos äldre och förmodligen något mer. Alltså, det är inte komplicerat.
Nej, nu fick sötröven till granne för sig att vi skulle ta sällskap till skolan. Ska ta den vägen när jag ska hem till Malin. Så nu får jag rumpa på...
Måste bara säga att jag inte alls kunde sova i natt. Tog en smärre evighet innan jag somnade och sedan vaknade jag så klart hundra gånger. Minst. BLÄ! Jag har för mig att jag tänkte ut något skitbäst att skriva om här. Men vad? Ja, jag ska fundera på det till ikväll.
Nu: häva i mig resten av kaffet + fixa mig.
Snart: snicksnacka lite med grannen.
Sen: kramas med finaste Malin!
Tilläggas bör att tentan är minimal, så att ens hitta någon slags motivation för att plugga till den är en smäre omöjlighet. Jag läste lite igår, kanske blev 10 minuter sammanlagt. That's it! Inte orkar jag ha någon panik ändå. Om jag nu skulle kugga tentan (vilket jag självklart inte alls planerar), så får jag väl bara göra om den. Det är ju inte direkt komplicerat och det skulle faktiskt inte göra mig så mycket. Tre lagar, anorexi, bulimi, hetsätning, psykoser, schizofreni, depression hos äldre och förmodligen något mer. Alltså, det är inte komplicerat.
Nej, nu fick sötröven till granne för sig att vi skulle ta sällskap till skolan. Ska ta den vägen när jag ska hem till Malin. Så nu får jag rumpa på...
Måste bara säga att jag inte alls kunde sova i natt. Tog en smärre evighet innan jag somnade och sedan vaknade jag så klart hundra gånger. Minst. BLÄ! Jag har för mig att jag tänkte ut något skitbäst att skriva om här. Men vad? Ja, jag ska fundera på det till ikväll.
Nu: häva i mig resten av kaffet + fixa mig.
Snart: snicksnacka lite med grannen.
Sen: kramas med finaste Malin!
En Lisa håller sina löften
Om jag en gång sagt en sak, så ska jag allt se till att hålla det också. Igår plinkade jag ner ett inlägg om 2010 och avslutade med att jag med all säkerhet glömt massa saker. Idag kom jag på det, jag har glömt det som förmodligen varit (och fortfarande är) grunden till allra flest skratt, träningsvärk i magen och att sminket flyttat en våning neråt i ansiktet. Är ni nyfikna?
Jag kan nog inte säga så mycket mer tyvärr. Vissa av er vet, om än väldigt få. Det är dock hysteriskt roligt och jag tänkte att jag skulle ge er en liten hint, i form av en bild.
Bilden tog jag på Klädcenter i Åmål i Mellandagarna. Det blev ett MMS till Åsa och vi dog båda två.
Av skratt alltså. Den här bilden representerar det roligaste från förra året så genomgående
jättebra! Det är förmodligen den fulaste kombinationen av klädesplagg ever
och vi vet ju vad det betyder...
HEJ ÄCKEL WLÔÔÔÔ!!!
KLANTRÖV!
Yep, that's me! Jag var själaglad över att få dra till simhallen och ääääääääntligen få simma igen. Jag kommer inte ihåg sist jag gjorde det (i somras räknas inte). Det är bland det bästa jag vet. Och alla som känner mig väl vet vilket obotligt vattendjur jag är.
Nu säger jag som de gör i Comviqreklamen (?): "MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEN!!!" ...jag hittar inte min bikini! What went wrong?! Jag tänker inte vara skitbitter, eftersom jag talar varmt om att allt ska vara jättebra. Dock är det sjujävla irriterande. Jag ville verkligen simma! Fan.
Jag har nu rotat runt i hela lägenheten. Rivit ut kläder ur alla garderober, kollat alla väskor och även kikat ner i alla lådor där det finns handdukar och sängkläder. Framgång? Åhnejrå! Den svarta lilla bikinijävlen skiner med sin frånvaro. Jag hittar inte ens den randiga. Eller för all del den turkosa. Ja, när vi ändå är igång kan jag ju intyga att inte ens den rosa kände för att bli hittad. Kan jag ha glömt allt hemma i Åmål? Kul kul kuuuuuul! Inte.
Det enda jag är glad över att jag inte hittat är faktiskt baddräkten. Det är bland det fulaste som finns! Fast ja, om jag fortsätter ha sug efter att simma får jag väl köpa en. Bröst som rymmer i all ära, men kanske inte på mig själv. Simma fort i bikini är liksom inte att föredra. Det får bli en plan för framtiden isf.
Det här får ersätta bikinin. Har jag bestämt mig för att röra på mig, så ska jag fan göra det också.
Att det är rådande snöstorm med tillhörande åtta minusgrader skiter jag i. Plugg i en timme,
sen blir det en två timmar lång promenad. Rask sådan. Faktiskt. För övrigt
måste jag bara säga att jag är KÄR i jackan på bilden.
Fick den i julklapp och den är HELT UNDERBAR!
Tack Mamma & Thomas!
Den bästa våren ever?!
Jahopp, då var det dags att ta tag i sitt liv igen då. Julen har varit slappare än slappast och jag har inte gjort speciellt många knop gällande något alls faktiskt. Ja, de knop som jag faktiskt orkat med har självklart lagts på familj och vänner. Vad hände med plugg? Lite som en ganska god idé att ta upp det där igen, eftersom vi råkar ha en tenta på fredag.
Ingen fara på taket än så länge, eftersom tentan är miniliten. Fem frågor på en höft, från en dagslång föreläsning. Det borde till och med jag kunna plugga in på tre dagar. Eller ja, två. Jag har ju massa andra viktiga saker för mig också.
I eftermiddag ska jag bana väg till Simhallen med Evelina. Där ska kläderna av, bikinin på och vatten tas över huvudet. Längderna ska bli många och den underbara trötthetskänslan efteråt SKA vara ett faktum. Som om det inte vore underbart nog, ska vi sedan hem till Evelina och jag ska få en riktig massage. MASSAGE! Jag längtar redan. Efter detta ska vi styra upp lite mat och förmodligen spana in någon film eller något på teve. Nämnde jag att det kommer bli en kalasdag?! :)
Mitt viktmål gick ju åt helvete, det kanske jag inte sagt så mycket om. Det var nog ett drygt halvkilo till som skulle bort för att jag skulle lyckas. Ja, jag är förjävla dålig ibland. Med det inte sagt att motivationen för att gå ner i vikt är som bortblåst, snarare tvärtom. Jag har ungefär 7-8 kg kvar att gå ner innan jag känner mig nöjd. Ska försöka börja träna mer nu under våren och inte bara stirra mig blind på det jag petar i mig i kostväg.
Jag har bestämt att våren ska bli fantastiskt jättebra! Den kommer bli tuff som fan, det är jag fullt medveten om. Jag har dock bestämt mig för att den ska bli bra och nederlag ska jag försöka tänka förbi. Jag är trött på gropgrävande och insnurrande i tankar. Det leder ändå inte till något vettigt. En bra vår, hörde ni det? En BRA vår! Så det så!
Ingen fara på taket än så länge, eftersom tentan är miniliten. Fem frågor på en höft, från en dagslång föreläsning. Det borde till och med jag kunna plugga in på tre dagar. Eller ja, två. Jag har ju massa andra viktiga saker för mig också.
I eftermiddag ska jag bana väg till Simhallen med Evelina. Där ska kläderna av, bikinin på och vatten tas över huvudet. Längderna ska bli många och den underbara trötthetskänslan efteråt SKA vara ett faktum. Som om det inte vore underbart nog, ska vi sedan hem till Evelina och jag ska få en riktig massage. MASSAGE! Jag längtar redan. Efter detta ska vi styra upp lite mat och förmodligen spana in någon film eller något på teve. Nämnde jag att det kommer bli en kalasdag?! :)
Mitt viktmål gick ju åt helvete, det kanske jag inte sagt så mycket om. Det var nog ett drygt halvkilo till som skulle bort för att jag skulle lyckas. Ja, jag är förjävla dålig ibland. Med det inte sagt att motivationen för att gå ner i vikt är som bortblåst, snarare tvärtom. Jag har ungefär 7-8 kg kvar att gå ner innan jag känner mig nöjd. Ska försöka börja träna mer nu under våren och inte bara stirra mig blind på det jag petar i mig i kostväg.
Jag har bestämt att våren ska bli fantastiskt jättebra! Den kommer bli tuff som fan, det är jag fullt medveten om. Jag har dock bestämt mig för att den ska bli bra och nederlag ska jag försöka tänka förbi. Jag är trött på gropgrävande och insnurrande i tankar. Det leder ändå inte till något vettigt. En bra vår, hörde ni det? En BRA vår! Så det så!
Den här bilden är tagen för ungefär hundra år sedan. Midsommar i Strömstad år 2005 har jag för mig.
Där var jag några kilo lättare än vad jag är nu. Så vikt som på bilden är målet för födelsedagen.
I can do it! 18:e April, here I come!
Mitt 2010
Ja, nu kommer inlägget om förra året. Ni vet, det inlägg ungefär 99% av alla bloggare plinkar ner. Lite bra, lite dåligt, några önskningar och lite annat. Och eftersom jag anser mig själv vara allt annat än sämre än alla andra (åtminstone ibland), så tänker jag göra exakt samma sak. Så, vad hände egentligen förra året?
- Jag och Åsa hittade tillbaka till varandra, efter på tok för lång tids ovänskap. Att man bråkar med sin bättre hälft (Ja, vi är bara vänner!) händer väl tyvärr ibland, men kanske inte under så lång tid som vi krånglade till det för oss. Nu är allt bättre än någonsin och jag kan stolt säga att hon är min allra bästa vän och att hon är den finaste vän man kan ha. Älskar dig, kanelbullen min!
- Jag drack kaffe och tittade på Hitta Nemo (i grönt) med finaste Sofia. Det var en speciell start på en underbar vänskap. Hon har blivit en av de allra viktigaste i mitt liv, no doubt. Sen att hon är fantastiskt snäll, snygg OCH smart, det är ju bara jävligt... bra!
- Jag kuggade min första tenta, till min stora sorg. Omständigheter är väl ett ord som jag kan bortförklara allt med? Hur som helst skrev jag en omtenta och fixade den med bravur. Skryt: 1,5 poäng från VG. Man får helt enkelt göra om och göra rätt, and so I did.
- Jag fick ett smeknamn med tillhörande vän. Eller man kanske ska vända på det? Potter var smeknamnet, tillika vännen. Vackert, fint och en sjujävla bra tjej är hon.
- Jag lyckades ta mig igenom mitt första år på Universitetet, vilket firades med finfina klassisar på en gräsmatta. Det var engångsgrillar, filtar, söta människor och en massa skratt. Repris i Juni, eller vad säger ni klassisar?!
- Jag skrattade mig fördärvad med och åt ett stycke Lundprick vid namn Aida. Förjävla rolig tjej. And you know what? Lisarine är fantastiskt roligt! We all live in a... Ja, du förstår. Humor, söta du!
- Sommaren tillbringades hemma i Åmål, tillsammans med Gunilla. Tillsammans med Gunilla och vin, kanske man bör säga? Haha! Fantastisk sommar! Och ni kanske undrar om vi var ihop eller inte? Det kan ni ju isf fortsätta att fundera över. HAH!
- Jag och Linda drog till Tunisien, vilket var välbehövligt för oss båda. Mycket sol, bad och drinkar. Tyvärr också magont, men det gick okej ändå. Och hade jag velat bli kvar där, så fanns det nog en rätt lång kö av snubbar som hade vela köpt mig för en kamel eller sju. Tack gode gud för att folk inte är så på i Sverige! :P
- Jag var asnervös inför hösten, hur skulle lilla inkompetenta jag fixa Anatomi & Fysiologi-kursen? Jag hade bävat i flera år och nu var det ett faktum. Vi pluggade som svin och jag har nog aldrig fått så jävla bra resultat. Högsta betyg i hela kursen och världens stoltaste Lisa. Jag är jävligt bra ibland!
- Plugg under Anatomi/fysiologi-kursen var väldigt vanligt förekommande. Malin och Maria var mina vapendragare och vi hade hur roligt som helst. Para Thurman, frontalplanet, humerus i benet, pratknas och en himla massa annat. Underbara människor, vad skulle jag göra utan er?!
- Jag fick ungefär tre mejl som gav mig en känsla. Jag fick en msn-adress som egentligen inte fanns. Det styrdes upp en msn-adress som faktiskt fanns. Ett telefonnummer. Många sms och ett mysigt samtal mitt i natten. En dygnslång dejt. Du är som man ska vara, precis som man ska vara. Söt, glad, störd och rolig. I kombination med femtiosjutton andra bra egenskaper, så klart.
- Åsa var på besök i Öret och vi tog sjukt många roliga kort. Vi hade en plan om att styra upp ett album på facebook. Det har gått väldigt dåligt. Men eftersom Åsa lever i en rosafluffig kärleksbubbla, så har jag överseende. De kommer komma upp, jag lovar!
- Jag dansade med Malin. JAG DANSADE! Det är helt stört. Nykter var jag också. Ännu mer stört.
- Jag gick ner ungefär 16 kilo under 2010, vilket är galet bra. Tycker ni inte? Nu är det bara 8 kg kvar, så de ska försvinna detta år.
- Frank phone, mhm. Förmodligen bland de roligaste uttrycken någonsin. HAHA!
- Sen insåg jag också att jag har en förjävla söt granne. Rolig är hon också! Sällskap av den kalibern, tio meter bort... Det kan fan inte bli bättre! Och sen att hon är störd och har en Farmor som kallas "och dom", det gör bara saken ännu bättre. Sivert!
- Borde väl också nämna det faktum att jag har tänkt över mitt liv. Jag har tänkt över allt jag tidigare klagat på, jag har tänkt över mitt eget beteende och jag försöker istället att handla efter det jag har insett. Allt händer av en anledning är så sant som det är sagt. Ingen lögn. Och med all den insikt jag fått, så borde jag faktiskt kunna fylla 25 år med gott samvete.
...sen har det förmodligen hänt miljoner saker till som jag glömt ta upp. Om eller när jag kommer på mer saker, så kommer jag slänga upp ytterligare ett inlägg. Här har ni iaf det jag kan komma på för stunden.
Det har varit ett helt fantastiskt år! Även om det har varit mycket som varit väldigt jobbigt, har ändå allt det positiva och fina vägt över tusen gånger om. Jag tror faktiskt att 2010 varit ett av de bästa åren hittils. Tack alla fina, vackra, fantastiska och underbara människor! You rock!
Så här fint var det i Åmål på Julafton! :)
