"påsklov"

Då var alltså tentan gjord. Det kändes långt mycket bättre än sist, att säga något annat vore fel. Om det är så bra att jag fixar ett G vill jag väl inte lova, men jag hålle tumme som tå. Om jag nu inte skulle klara den, så kommer det ju gå nästa gång ändå. Håller dock tummarna för att det var första och sista omtentan för denna terminen.

Nu sitter jag här, framför datorn, som så många gånger förr. Katten springer runt i lägenheten som en tok och jagar en hårsnodd. Lättroad liten tuss jag har! Behöver städa och diska innan mitt efterlängtade besök kommer. Känner dock att orken ligger på minus. Den annalkande huvudvärken gör inte heller den saken bättre. Det ska dock gå, så får väl kämpa på...

Mamma kommer alltså under eftermiddagen. Myskväll med bara henne ikväll och imorgon åker vi båda hem till Åmål. Eller ja, alla tre. Santos hänger ju med också. Lite semester för honom också. Ska bli galet kul att träffa alla sweeton hemma i Åmål. Iiiiih, jag längtar! 

Well, diskborsten och snabeldraken - here I come!

faaaaan!!

Hur jävla irriterande är det inte att ha huvudvärk när det är ett stort måste att plugga? Tenta på onsdag, jag måste ju panikplugga nu. Antar att det blir tidig kväll ikväll och tidigt upphopp ur sängen imorgon. Jag M Å S T E fixa tentan!

Giv mig styrka. Någon. Snälla?

mysbesök

Lördagnatt it is, klockan är snart tjugo i tolv. Jag sitter fortfarande och pluggar. Min kropp gör ont, min själ gråter och mina tankar bara flyter ihop. Jag borde pluggat långt mycket mer än jag gjort idag. Att jag aldrig kan se till att bli effektiv i mina studier.

Jessica har precis åkt hem, har varit här sen klockan fem. Meningen var att vi skulle plugga, då hon läser den kursen jag snart har omtenta på. Visst pluggade vi väl lite, men det blev sjukt mycket mer prat om annat. Man behöver prata av sig, om allt, ibland. Så är det bara. Hoppas pluggandet går bättre imorgon. Inte många dagar kvar nu. På onsdag smäller det. Håll tummar och tår, för oss båda.

Nu ska jag lägga mig i sängen och gå igenom alla anteckningar innan jag tänkte dejta Herr John B. Det ska bli otroligt nice, han har varit saknad i en smärre evighet. The man of my dreams, något annat vore ren och skär lögn. Tråkigt att det ska bli sommartid just nu, jag behöver alla timmar sömn jag kan få. Vi går mot ljusare tider, eller vad är det man brukar säga? För mig känns det än så länge bara mörkt. Ordet omtenta ekar i mitt huvud, sisådär sjuttiotretton gånger varje kvart. It's way too much!

Som sagt, anteckningar och John it is. Ha det fint, alla fina.


Heja Pottan!

...YOU CAN DO IT! :)

Hon spelar nämligen match idag, Elitseriekval. Hon kan det där med att flyga i luften och att slänga bollar omkring sig. Och visst fan måste det väl gå bra? JAAAA! :)

Plugg, plugg, plugg. Tenta på fredag. Måste bara fixa den. Håll tummar och tår för mig!

en fiskbulle

Yeah! Pluggade hos Pottan (lilla fröken Jämthed för er som ännu inte lärt er smeknamnet) igår. Kaffe i överflöd, känns som en underdrift. Detta ledde till flertalet besök på toaletten. Där inne hade jag lätt snyggaste sällskapet, i form av ett duschdraperi. Det var en sågfisk. Ett stim. En ful fisk. En fiskpinne. En fiskbulle. Lisas humor på prick! Ett sådant ska jag försöka hitta på fredag, efter tentan.

Svårt med motivationen här. Har för mycket att göra, vilket resulterar i orkeslöshet eller att jag får för mig att göra ettusensjuhundrafemtiotretton olika saker. Inte plugga! Rent som fan är det här, men hjärncellerna behöver gå på högvarv.

Hoppas att morgondagen kommer innehålla mer aktiva studier.

Sokratiska frågor, öppna frågor, empati, yrkesmässig handedning, affektiv tolerans, härbärgerande funktion, empatiprocessen, olika nivåer av lyssnande, XYZ, behavioristisk tradition, inre kompetens, dispositionell makt, samtal med svåra besked, karismatisk makt, matchningsfasen, förståelse, professionellt förhållningssätt, information, instruktion, vägledning, rådgivning, undervisning, handledning, ytanpassning... You name it, på fredag ska jag kunna detta som ett rinnande vatten. ehm. Och min katt blev helt plötsligt en glow-in-dark-papegoja. Fat chance! ;P

Natti på er, sweetnuts!

totalt värdelöst

Idag började det seriösa tentaplugget. Inte särskilt kul att det blev helt jävla oseriöst dock. Vaknade med huvudvärk och inte hade jag någon mjölk att ha i kaffet heller, så att bli av med huvudvärken genom kaffekaffekaffe var ju bara att glömma.

Försökte mig på att läsa lite, men det gick väl sådär lagom bra. Läste klart Empati-boken och skulle börja med Pedagogiken. Huvudvärken var hemsk och jag somnade en sväng. Inte fan kändes det bättre. När jag vaknat så tvingade jag mig igenom första kapitlet i den boken, sen var det kört.

Fick dra till Willys förut för att åtminstone ha mjölk till kaffet imorgon. Så imorgon tänker jag läsa igenom den där nedra boken, om det så ska ta hela jävla dagen!

Längtar till Påsk, då är tentaplugget över och jag ska få träffa alla fina människor hemma i Åmål. Mamma kommer upp och hämtar mig och pälsetussen, det ska bli sjukt mysigt! Hon kommer på kvällen och vi åker sedan hem på förmiddagen nästa dag, så det blir en Mammamyskväll! Guld! ♥

ett högskolepoäng rikare

Denna veckan var det seminarievecka med halvstort S. I tisdags skulle vi redovisa vad vi kommit fram till angående vårt beteende i en samtalssituation. För att kunna göra detta, så hade vi några veckor tidigare fått delta i en sk videoinspelning. Två och två skulle vi agera hjälpare/hjälpsökande och efter bästa förmåga försöka göra detta så bra som möjligt. Nog för att jag och Sophie äger på att prata i övrigt, men vår inspelning blev väl sådär. Ljudet var ursämst.

Well, det var i alla fall vad vi skulle analysera och sedan berätta om på seminariet. Redan inledningsvis under seminariet kände nog alla att vi hamnat i en underbart skön grupp. Alla gav och tog och var verkligen med i seminariet. Underbart bra stämning. Att läraren var den bästa människan någonsin, gjorde då rakt inte saken sämre.

Idag var det dags för seminarie nummer två, då det vankades tvättäkta hatad individuell redovisning, stående vid tavlan inför allihop. Den skulle vara 8-10 minuter lång och till vår hjälp skulle vi ha minst ett visuellt hjälpmedel. Det vi skulle prata om var "pedagogisk yrkesfunktion", med utgångspunkt i den fältstudie vi alla gjort någon/några veckor tidigare.

Dönervös som jag brukar vara inför alla redovisningar, så kände jag mig ändå förhållandevis lugn inför detta. Det var en liten grupp jag skulle prata inför och den var även hur underbar som helst. Så jag måste väl säga att jag faktiskt är stolt över mitt eget framförande. Det gick långt mycket bättre än jag trott. :)

Alla i gruppen blev godkända på båda seminarierna, vilket innebär att vi alla är 1 HP rikare. We rock! :)

psykiska problem

Idag var dagen D. Jag, fru Potter och min kära lilla pälsetuss skulle bege oss till veterinären. Själv hade jag halv ångest och ont i magen hela morgonen. Tänk om de skulle säga att Herr Päls var dödssjuk och inte skulle få följa med mig hem? Då hade fan jag stannat kvar där jag också. I'm nothing utan my man. (on a hip - på en höft)

Pottan kom hit vid halv tio och vi begav oss dit en stund senare. Anmälde oss och satte oss ner för att vänta. Två hundar med var sin tillhörande människa satt redan och väntade. Uppstressad katt var ett faktum, men han lugnade rätt snabbt ner sig. Skönt! Hund ett fick rätt snabbt hjälp, trots ett ihärdigt försök att ta kopplet i munnen och rymma. Skam den som ger sig, och hundens matte gick segrande ur den striden. Hund två, med största arslet ever, följde med utan strid.

Sedan kom en ursöt hund inhoppnade på tre ben. Tre personer var med honom och de såg helt förstörda ut. Tog väl sisådär fem sekunder för oss (eller ja, mig. Pottan tog några minuter på sig...) att förstå att denna lilla söta hund skulle avlivas. Vi båda fick bita oss i tungan för att inte börja storböla. Jag kan lätt säga att jag ALDRIG skulle kunna jobba på en veterinärstation. Det vore guld och gröna skogar att hjälpa djur att bli friska, men att avliva ett djur, det hade jag aldrig fixat. Jag vet, lika väl som alla andra, att det är för djurets bästa. Dock hjälper det inte mig. Jag hade förmodligen gråtit mer än djurägarna, vilket kanske inte passar in i professionellt förhållningssätt. Nope, not my thing!

Well, åter till min pälsetuss. Vi blev inropade strax efter. Katten blev ursläppt ur buren och försökte rymma från undersökningsbordet. Stark, snygg och bäst som jag är, så försökte jag hålla kvar honom. Veterinären sade dock till mig att jag kunde släppa honom. And so I did. Jag berättade vad som var knas, samtidigt som veterinären antecknade och ställde följdfrågor. Han hann också med att trampa på Santos svans. ehm. Aja, så kan det gå.

Efter att ha pratat i typ tio minuter, så kom han fram till vad som kunde vara knas. Förmodligen så är han stressad. Det har hänt otroligt mycket för honom det senaste och det är väl först nu som han fullt ut kan slappna av och då kommer allt ikapp. Så är det ju med människor, så varför inte också med djuren? Avslutningsvis lyssnades det lite på hjärtat, klämdes på magen och kollades på ögon och tänder. Pissen min är hur frisk som helst, men med lite psykiska men sen tidigare. Inget som inte kommer bli bättre, med andra ord. KÄRLEK!

Efter att ha sagt hej då till sötaste veterinären ever, samt inhandlat någon dyr doft som ska lugna ner små pälsbeklädda familjemedlemmar, så var det återigen dags att åka bil. Bil-van katt som jag har, så var det absolut inga problem. 1000 kronor fattigare (efter besök + den där feromon-doften) sitter jag nu här. Vetskapen att han inte lider av vare sig parkinson, epilepsi, hjärtfel, njurproblem, sköldkörtelknas, muskelsjukdom eller andra åkommor, gör att jag äntligen kan slappna av. Skratta gärna åt alla sjukdommar jag trott att han haft, men när ett djur är sjukt så målar åtminstone jag upp värsta tänkbara bild. Så också mina vänner. Där har ni iaf ett axplock av allt vad jag tänkt/hört det senaste.

Nu ska jag återgå till min fucking seminarieuppgift och efter det bege mig upp till Merlin för vidare studier. We are duktiga as hell! :)


Min pälsetuss som liten bebis!


Sol i sinne, brun inne

Nu är verkligen våren på väg. Helt sjukt underbart! Kom på mig själv att jag gick och log igår, då jag gick hem från skolan. Wanna know why? För att jag gick på ASFALT! Visserligen med en enorm mängd jobbigt grus på, men det var ändå själaglädje. Jag har överlevt vintern! :)

Malin jagar duvor och är argsöt. Karro sitter vid fönstret och härmar fåglarna; "hör ni hur de låter? jo, men... kviddeviddevitt, hör ni inte?". Hur underbart är det inte? hihi.

Ska slänga på mig lite kläder, packa väskan och sen bege mig upp mot Brickebacken och tillhörande Malin & Juks. Blir råplugg hela jäkla dagen, allt för att försöka bli klar med de här jävla seminarieuppgifterna. Jag vill ha en ledig lördagkväll och helledig söndag. Sötbesök x 2 denna helgen, mys på hög nivå!

Just det, såg att Maddeliten hade fått en liten skruttpojk imorse. Stort grattis! Och ett till nyblivna moster Emma också, såklart.

Nu ska jag slänga mig ut i vårvädret. Det enda som saknas för att själaglädjen ska vara extra på topp är några lianer och Tarzan. Min Tarzan! ;)

älskade pälsetussen

Efter att min katt varit like småskum i beteendet det sista, var jag i kontakt med en veterinär. Eftersom jag tyckte att han bättrade på sig efteråt, så tänkte jag att det bara var något övergående. Fram till igår kväll då, vill säga. Jäklar så han skakade! Och inte bara när han skulle sova, som tidigare, utan även när han var vaken... Och för första gången tyckte jag att han reagerade på det själv. Blev sur och viftade med svansen och gick lite senare ifrån det ställe där han låg.

Usch, jag hatar verkligen när djur är sjuka. Inte kan man fråga dem vad som är fel heller. Bara att vänta. Och apropå det där med vänta, så fick jag inte tid hos Veterinären förrän på måndag förmiddag. Ska han behöva ha det så, ända fram till på måndag? FAN!

Blir det inte bättre, så ringer jag någon annan veterinär. That's that!


Min söta tuss!


lilla söta andjela

Ja, jag lovade er ju en bild på min väns lilla sötskrutta Andjela.
Här är den nyaste bilden jag har på henne.



Är hon inte helt otrolig söt?
Längtar massvis till jag får träffa henne nästa gång! :)


tatueringsdags?

Jag har länge velat tatuera mig och jag varit inställd på vad och var. Enda sedan min Mormor gick bort har jag velat ha något som "är hon". Jag har funderat över om det ska vara någon symbol, något ordspråk eller något annat. Men varför göra allt mer komplicerat än det faktiskt är?

Kom för långt över ett år sedan fram till att jag ville tatuera in "Mormor" på vänster handled (närmast hjärtat). Då var problem nummer två, i vilken stil skulle den skrivas? Har letat hur många gånger som helst, utan att lyckas hitta någon som var fin nog. Den ska ju vara liten och fin, med lite finess. Speciell, precis som hon var! ♥

Letade igenom massa sidor idag och nu tror jag faktiskt att jag har hittat den. Ni får gärna skriva vad ni tycker, var gärna ärliga. Huvudsaken är iofs att jag är nöjd, men ändå. Är nyfiken på vad folk tycker.

Nu är det bara steg nummer tre, att bestämma mig för att jag verkligen vågar... Tänk om den inte blir så fin som den bara måste bli? Tåls att tänkas på.

Här har ni den;



Vad tycks? :)

RSS 2.0