Efterlängtad helg
Denna helgen har jag, och många med mig, väntat på sedan i somras. Min gammelmormor på dryga 90 år behövde ett rum på ett äldreboende och vi började ansöka. Först fick vi avslag men det beviljades en tid senare. Bara för att det beviljas, så betyder det dock inte att man får ett rum direkt. Nej nej, man måste så klart vänta på att det finns något rum som man kan flytta in i också. Månaderna gick och brevet med erbjudande om ett rum lyste med sin frånvaro. Men så för någon månad sedan kom det efterlängtade brevet. Hon hade äntligen fått ett rum! Och det bästa av allt: precis dit hon ville flytta!
Mamma valde att inte berätta detta direkt, eftersom det förmodligen skulle leda till lite förvirring hos min söta Gammelmormor. Hon valde istället att göra en ritning på datorn, möblera den och sedan slå in den i ett paket som Gammelmormor fick öppna på Julafton. Först tyckte jag det var lite töntigt, men jag insåg ganska snart att det var perfekt. När paketet öppnades på Julaftonskvällen blev det först tyst. När hon förstått vad det var, sade hon: "Åh, jag tror jag måste skrika!". Av alla klappar som öppnades den dagen, så var det just den där ritningsklappen som vann. Utan tvekan!
Denna helgen har de där hemma hjälpt henne att flytta. Ringde Mamma förut och frågade hur det blev och vad jag förstod så var det jättefint! Jag är glad i hela själen över att hon äntligen fått flytta dit. Istället för att vara ensam i en bautastor trea, så har hon nu människor runt sig dygnets alla timmar. Underbart!
Om jag ser fram emot att komma dit och hälsa på? Alla gånger! Det får lätt bli en plan för nästa gång jag är i Åmål.
Mamma valde att inte berätta detta direkt, eftersom det förmodligen skulle leda till lite förvirring hos min söta Gammelmormor. Hon valde istället att göra en ritning på datorn, möblera den och sedan slå in den i ett paket som Gammelmormor fick öppna på Julafton. Först tyckte jag det var lite töntigt, men jag insåg ganska snart att det var perfekt. När paketet öppnades på Julaftonskvällen blev det först tyst. När hon förstått vad det var, sade hon: "Åh, jag tror jag måste skrika!". Av alla klappar som öppnades den dagen, så var det just den där ritningsklappen som vann. Utan tvekan!
Denna helgen har de där hemma hjälpt henne att flytta. Ringde Mamma förut och frågade hur det blev och vad jag förstod så var det jättefint! Jag är glad i hela själen över att hon äntligen fått flytta dit. Istället för att vara ensam i en bautastor trea, så har hon nu människor runt sig dygnets alla timmar. Underbart!
Om jag ser fram emot att komma dit och hälsa på? Alla gånger! Det får lätt bli en plan för nästa gång jag är i Åmål.
Kommentarer
Trackback