En dement klasskompis & klaustrofobi av handbojor

"Mikaela, nu är du dement!" sade vår föreläsare till Mickan under eftermiddagen. Vi hade information om liftar och lyftselar, vilka vi självklart också skulle få prova. Söta M var frivillig och fick stå ut med att vara såväl dement och oförmögen att hjälpa till, som tvåbensamputerad. Han frågade henne, då hon fick sitta i ampselen, om det gjorde ont. Hon svarade att det stramade lite på benen. "Det är för att du har ben..." svarade han då. Haha!

Eftermiddagen var så mycket mer värd än förmiddagen, som mest var rörig. Jag vet faktiskt inte om vi lärde oss något större. Hon som informerade om alla hjälpmedel frågade vad vi skulle gjort i en viss situation, men hur skulle vi kunna veta? Jag vet hur jag brukar göra på jobbet, men det är med all säkerhet fel. Vi pluggar ju för att lära oss och hon var där för att informera om HUR diverse olika hjälpmedel används. Vår förkunskap var ju inte direkt stor. När vi inte kunde svara, flummade hon till det och fortsatte på något annat. Om vi lärde oss något? Njae, sjukt tveksamt.

Roligast idag var klaustrofobin i ett ståhjälpmedel. Vissa får helt enkelt klaustrofobi av konstiga saker. Vad sägs om en tungpiercing? En mössa? Att sitta mellan två personer på en föreläsning? Ja, orsakerna är många. Det som ska testas under helgen, till pojkvännens stora glädje, är handbojor. Jag undrade om hon fick panik av det, men hon hade aldrig testat. Kan man så måste man, finns det ju något som heter. Hon antog utmaningen. Tror ni att hon kommer få klaustrofobi av handbojorna? Det återstår att se! Haha!

Nu ska jag plugga lite. Jag har lovat mig själv det och jag är för att hålla vad som lovas. Efter plugg ska jag titta på I rymden finns inga känslor och äta en morot och ett par godisar. Mysfredag!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0