tentaplugg

...är absolut inte min starka sida. Som jag sa till en klasskompis förut; "Om jag skulle tillbringa lika mkt tid åt att läsa i böckerna som jag tillbringar inne på facebook, så hade jag varit kung på allt vad vetenskaplig grundkurs handlar om". Synd att mycket ska vara lättare sagt än gjort, så också detta.

Igår läste jag iaf om forskningsmetodik. Något jag lade ner när jag kom fram till uträkningar om standardavvikelse och konfidensintervall. Hade ju gärna velat säga att jag förstått vad det handlar om och ännu hellre att jag även är bäst på att kunna räkna ut dessa, men det är ju dagens lögn. Så istället gick jag hem till Maria, för att dricka vin och skämmas åt tyst bonde på dejt. Hjälp!

Idag har jag plöjt igenom artikeln vi kommer ha på tentan, samt läst en hel del sidor i vetenskapsteoriboken. Svammel svammel, trist för er att läsa? FÖR MIG OCKSÅ!

Nej, nu ska jag läsa ytterligare några kapitel innan jag får finbesök av Icka! :)

tankar, mas & knas

Jag förstår inte varför jag gör såhär mot mig själv? Jag vet ju så jävla väl vart jag hamnar och hur jag mår när jag befinner mig där. Det är inte värt det för fem öre, men ändå utsätter jag mig för detta? I'm a psycho, så är det bara.

Ena stunden struntar jag i allt som har med detta och göra. Varför ska jag bry mig? Jag mår ju bra som det är nu?! Sen tittar jag på kort, kort från förr. Då inser jag hur jävla hårt jag ljuger för mig själv. Jag mår inte alls bra som det är nu. Ändå blir det alltid så här. Upp. Ner. Upp. Ner. Upp. Ner. Den enda som kan hindra det är JAG. Något jag vet så otroligt väl, men ändå blir det såhär.

Sjukt nog, så önskar jag nästan att några tankar från förr kom tillbaka. Må dåligt på ett sätt, men inte ett annat?

Nej, nu ska jag fan ta och lägga ner denna fetheten en gång för alla. Jag får ta och ge mig med att viktpendla. Får sätta en övre gräns (egentligen också en undre) och hålla mig till detta.

Finns det någon dokumenterad sjukdom som är såhär? Eller är det bara jag som är ett praktpucko?

Jag vill inte bli ihågkommen som "hon den där tjocka...", eller beskriven på så vis. Är det inbillning, eller är det så? Knas, mas, snurr, virr och varr.

Sova på saken känns som en idé. Nya tag imorgon, ännu en idé. hm. Så får det bli.

RSS 2.0