Citroncheesecake & glädjeskutt
Klockan är så gott som mitt i natten och jag sitter fortfarande uppe. Jag lyssnar på Nikola Sarcevic och irriterar mig på mina snustorra händer. Det första är bra. Det senare är skit. Något som klassas i bra-kategorin är var jag nyss pysslade med. Jag styrde upp en citroncheesecake inför morgondagens fika med fina Sara! En laktosfri sådan till på köpet. Allt för att jag ska kunna svulla inom min självställda diagnos. En diagnos som för övrigt kommer vara gällande fram till på torsdag. Då ska jag hälldricka riktig mjölk. Håll tummarna för att magen blir katastrof! Hellre laktos än gluten, IBS eller nåt åt det hållet.
Har precis skickat in en rapport aka hemtenta också. Hur den gick vet jag absolut inte, men high hopes känns som en överdrift utan dess like. Som vanligt svårt att veta riktigt hur de vill att det ska vara. Jag har nu chansat mig igenom de nästan 2200 orden och det blir till att vänta på resultat. Komplettering känns inte heller nu som något allt för hemskt. Den dagen, den dagen.
Nästa vecka ska jag iväg på fältstudier. Tisdag och onsdag. Ska till Skebäcksgården, som jag förstått är ett äldreboende. Om jag förstod min handledare rätt så ska vi vara på dagrehab. Hellre det än "bara" äldreboende. Jag gillar dagrehab, det är mysigt. En av mina klassisar, Christian, ska också dit. Samma tider och samma dagar. Sjukt bra! Då har jag någon att ta sällskap med dit och iaf ett känt ansikte under dagarna. Det ska bli roligt att lämna böckerna och faktiskt få komma ut och se hur arbetsterapeuterna jobbar på riktigt!
I helgen blir det mys med Lisa! Underbart! Ska även träffa Sara imorgon, som sagt. Sen var det även någon halvouppstyrd plan gällande mat och vin med Sara och Malin. Ska prata med den förstnämnda först bara. Får se. Time will tell.
Vet ni en sak? hihi. Hon är fortfarande min min min! Glädjeskutt och försvinnande mungipor på det, lätt!
Har precis skickat in en rapport aka hemtenta också. Hur den gick vet jag absolut inte, men high hopes känns som en överdrift utan dess like. Som vanligt svårt att veta riktigt hur de vill att det ska vara. Jag har nu chansat mig igenom de nästan 2200 orden och det blir till att vänta på resultat. Komplettering känns inte heller nu som något allt för hemskt. Den dagen, den dagen.
Nästa vecka ska jag iväg på fältstudier. Tisdag och onsdag. Ska till Skebäcksgården, som jag förstått är ett äldreboende. Om jag förstod min handledare rätt så ska vi vara på dagrehab. Hellre det än "bara" äldreboende. Jag gillar dagrehab, det är mysigt. En av mina klassisar, Christian, ska också dit. Samma tider och samma dagar. Sjukt bra! Då har jag någon att ta sällskap med dit och iaf ett känt ansikte under dagarna. Det ska bli roligt att lämna böckerna och faktiskt få komma ut och se hur arbetsterapeuterna jobbar på riktigt!
I helgen blir det mys med Lisa! Underbart! Ska även träffa Sara imorgon, som sagt. Sen var det även någon halvouppstyrd plan gällande mat och vin med Sara och Malin. Ska prata med den förstnämnda först bara. Får se. Time will tell.
Vet ni en sak? hihi. Hon är fortfarande min min min! Glädjeskutt och försvinnande mungipor på det, lätt!
Judit & Judit
Nu har tankarna tänkts klart och det där med att "tänka innan man pratar" är nog förbi. Att skriva ner det som tänks är nu rätt okej skulle jag gissa på. Jag tror att jag har sagt att det hänt mycket i mitt liv det senaste. Att jag har tänkt många tankar och varit med om en hel del som fått mungiporna att umgås med min hjärna (via hörselgångarna). Jag har träffat en hon. En hon med stort H.
För att göra det hela ännu mer speciellt, så heter hon Lisa. Ingen risk att man någonsin glömmer bort sitt eget namn. Det är ju bara till att tänka på det som gör att man blir varm i själen, så dyker namnet upp. Lisa och Lisa. Skulle kunna vara ett skämt, men är det absolut inte. Det är så långt mycket bättre, finare och mer det bara kan bli.
Jag pratade med min kära Mor för några veckor sedan. Jag fick den sedvanliga frågan "Har det hänt något roligt det senaste då?", och jag log som en tönt. Jag satt då vid köksbordet hemma hos Lisa och informerade också Mamma om detta. "Jag har träffat någon!", fick jag fram. När hon undrade vem detta var och jag sade hennes namn ställde Mamma frågan "På riktigt?". Ajjemen! Inga lögner där. Hon heter Lisa och är inte ens lite på låtsas.
Det finns så mycket jag kan säga om henne. Så otroligt mycket bra. Hon är genomfin och gör mig glad hela tiden. Är hon inte i närheten, så gör mina tankar på henne att jag blir glad. Det är helt fantastiskt! Jag skulle kunna säga tusen bra saker, men det skulle förmodligen slänga in mig sjukt långt in i töntfacket. Måhända att jag redan är där, men det låter jag vara osagt.
Lisa is hip med Lisa betyder alltså att hon är min. Hon är min Lisa. Min flickvän. Det är helt fantastiskt!
För att göra det hela ännu mer speciellt, så heter hon Lisa. Ingen risk att man någonsin glömmer bort sitt eget namn. Det är ju bara till att tänka på det som gör att man blir varm i själen, så dyker namnet upp. Lisa och Lisa. Skulle kunna vara ett skämt, men är det absolut inte. Det är så långt mycket bättre, finare och mer det bara kan bli.
Jag pratade med min kära Mor för några veckor sedan. Jag fick den sedvanliga frågan "Har det hänt något roligt det senaste då?", och jag log som en tönt. Jag satt då vid köksbordet hemma hos Lisa och informerade också Mamma om detta. "Jag har träffat någon!", fick jag fram. När hon undrade vem detta var och jag sade hennes namn ställde Mamma frågan "På riktigt?". Ajjemen! Inga lögner där. Hon heter Lisa och är inte ens lite på låtsas.
Det finns så mycket jag kan säga om henne. Så otroligt mycket bra. Hon är genomfin och gör mig glad hela tiden. Är hon inte i närheten, så gör mina tankar på henne att jag blir glad. Det är helt fantastiskt! Jag skulle kunna säga tusen bra saker, men det skulle förmodligen slänga in mig sjukt långt in i töntfacket. Måhända att jag redan är där, men det låter jag vara osagt.
Lisa is hip med Lisa betyder alltså att hon är min. Hon är min Lisa. Min flickvän. Det är helt fantastiskt!
Laktosintolerant
Sådärja, då var det torsdag då. Veckorna flyger förbi och helgerna verkar inte riktigt finnas, så snabbt försvinner de. Det är en månad och en dag kvar till min födelsedag och efter det är det inte alls lång tid kvar till sommarlov. Det är ju helt sinnessjukt! Underbart så klart, men stört!
Igår inledde jag fas 1 av att diagnostisera min katastrofala mage. Istället för att ringa VCT och bli hemskickad med rådet "ät inte laktos på två veckor och drick efter dessa två veckor fyra glas mjölk - blir du katastrof i magen så har du diagnosen där. häppårä!" så gör jag detta INNAN jag åker dit och snicksnackar med någon dokteridoktor. Så igår inhandlades en uppsjö av laktosfria produkter. Mest sur är jag för att inte kunna äta chokladen som ligger i skåpet och att jag inte kan ha leverpastej på smörgåsen. Fast det är väl klart att jag blir glad om det är laktos som ställer till så mycket problem. Då VET jag ju vad problemet är och kan ganska lätt se till att jag mår bra. Ibland kan jag väl äta choklad ändå, men då vet jag ju att jag kommer på soppa efteråt. Hur som helst kan ni väl hålla tummarna för att dessa veckor kommer gå bra och att jag inte råkar äta någon laktos?
Case Curt som jag har rapport om går skitdåligt. Jag får inte gjort ett jota. Jag har ju tusentals andra saker som jag mycket hellre pysslar med. Ikväll ska jag och Malin försöka komma igång en gång för alla. Skriva lite stödord på respektive steg och kolla i böckerna. Skiten SKA vara klar på onsdag och det är inte många timmar nästa vecka vi kan ägna oss åt den.
Tandborstar är lämnade, vänner är fikade med, en mamma är hälsad till och siffrorna är tre. Lisa is hip. Lisa is hip med Lisa. Hundra!
En egenskap att vara stolt över!
För några dagar sedan frågade jag en viktig person vad jag egentligen var bra på. Eller ja, snarare om jag hade några bra egenskaper och i så fall vilka. Svaret jag fick har värmt mig sedan dess. Och om det är så att det hon sade verkligen stämmer, så kan jag nog unna mig ett stort leende. Det är en sjukt bra egenskap och det innebär att jag lyckas förmedla det jag tycker, tänker och känner.
Ni kanske undrar vad hon sade? Jo, det var något i form med "du pratar alltid så varmt om personer du tycker om". Det måste ju innebära att hon förstår hur fina alla mina vänner och min familj är?! Det är ju helt fantastiskt! Att jag faktiskt kan berätta hur bra en annan människa är. Mina vänner och min familj är otroligt viktiga för mig. Utan dem vore jag förmodligen inte ens en våt fläck på marken. Det är de som får mig att lyfta när jag mår dåligt och de som får mig att vilja fortsätta med det som gör mig glad. De gör det värt att vakna på morgonen och gör det värt att kämpa igenom det som är tufft. Utan dem skulle jag inte stå där jag står idag.
Jag får nog hålla med henne. Om det är som så att detta är sant och jag verkligen pratar så varmt om de jag håller otroligt nära hjärtat, så är det nog en av mina bättre egenskaper. En egenskap jag faktiskt är stolt över att ha!
Ikväll ska jag sätta rumpan på en buss, möta upp den söta mössan vid busshållplatsen och sedan bege mig mot Bara Vara för att "träffa vänner". Min kropp är lite i uppror som det är, så det är nog lite svårbestämt om jag är nervös eller inte. Fast eftersom jag levt med mig själv i snart 25 år kan jag ju ganska lätt dra slutsatsen att jag är nervös. Om så inte är fallet än, så kommer jag vara det sedan. Att vara nervös innebär ju att något är viktigt och faktiskt betyder, vilket det som kommer ske i eftermiddag är och gör.
Från noll till långt mycket mer än noll på otroligt kort tid. 67. 72. 78. 81. 82. (182). 89. 90. Tandborsten står i tandborstmuggen och det blir helt enkelt mysigt att borsta tänderna. Jag är glad, det är vår och hon är söt. Sjukt söt!
Ni kanske undrar vad hon sade? Jo, det var något i form med "du pratar alltid så varmt om personer du tycker om". Det måste ju innebära att hon förstår hur fina alla mina vänner och min familj är?! Det är ju helt fantastiskt! Att jag faktiskt kan berätta hur bra en annan människa är. Mina vänner och min familj är otroligt viktiga för mig. Utan dem vore jag förmodligen inte ens en våt fläck på marken. Det är de som får mig att lyfta när jag mår dåligt och de som får mig att vilja fortsätta med det som gör mig glad. De gör det värt att vakna på morgonen och gör det värt att kämpa igenom det som är tufft. Utan dem skulle jag inte stå där jag står idag.
Jag får nog hålla med henne. Om det är som så att detta är sant och jag verkligen pratar så varmt om de jag håller otroligt nära hjärtat, så är det nog en av mina bättre egenskaper. En egenskap jag faktiskt är stolt över att ha!
Ikväll ska jag sätta rumpan på en buss, möta upp den söta mössan vid busshållplatsen och sedan bege mig mot Bara Vara för att "träffa vänner". Min kropp är lite i uppror som det är, så det är nog lite svårbestämt om jag är nervös eller inte. Fast eftersom jag levt med mig själv i snart 25 år kan jag ju ganska lätt dra slutsatsen att jag är nervös. Om så inte är fallet än, så kommer jag vara det sedan. Att vara nervös innebär ju att något är viktigt och faktiskt betyder, vilket det som kommer ske i eftermiddag är och gör.
Från noll till långt mycket mer än noll på otroligt kort tid. 67. 72. 78. 81. 82. (182). 89. 90. Tandborsten står i tandborstmuggen och det blir helt enkelt mysigt att borsta tänderna. Jag är glad, det är vår och hon är söt. Sjukt söt!
Ont i magen och skakande kropp
Det är svårt att blogga när man inte riktigt vet vad man kan och borde skriva. Tillika inte kan och inte borde. Det bubblar inom mig av alla ord som jag vill plinka ner och låta er läsa. Fast jag tror att nerskrivande av tankar och händelser av detta slag kanske kommer vid en högre siffra. Högre än de faktiska åttiotvå som nu är gällande? Man vet inte riktigt, så man kanske får grubbla och återkomma? Jag tror på det.
Skolan rullar på och det känns som att vi fortfarande har stört mycket att göra. Att jag inte riktigt alls är med i planeringen känns väl sådär lagom bra och jag har nog halkat efter lite. Fast jag har bara mig själv att skylla och jag vet med mig att jag kommer jobba på och ta igen det snabbt (bara jag bestämmer mig för det), så det är inget att fundera över. Värt att nämnas är såklart att hemtentan vi hade för några veckor sedan gick helt stört bra. Fick tillbaka resultatet idag och jag lyckades med ett VG. Jag blev så glad att jag fick ont i magen och började skaka. Vadå spänning som släpper blandat med stor chock? Dock underbar känsla! Stolt Lisa härnu!
Imorgon kommer min fina Gunilla hit och umgås hela dagen. Vår plan hittills är mysfrukost och att kramas. Preliminärt ska det styras upp en lunch också. Det beror dock lite på hur mkt fel hon kör och hur sen hon blir hit. Haha! Så inte allt för många planer, utan bara massa mys!
Lördag morgon till söndag kl 23:59 kommer det vara "fredag hela helgen" och jag gillart. Sådär sjuuuukt mycket!
Skolan rullar på och det känns som att vi fortfarande har stört mycket att göra. Att jag inte riktigt alls är med i planeringen känns väl sådär lagom bra och jag har nog halkat efter lite. Fast jag har bara mig själv att skylla och jag vet med mig att jag kommer jobba på och ta igen det snabbt (bara jag bestämmer mig för det), så det är inget att fundera över. Värt att nämnas är såklart att hemtentan vi hade för några veckor sedan gick helt stört bra. Fick tillbaka resultatet idag och jag lyckades med ett VG. Jag blev så glad att jag fick ont i magen och började skaka. Vadå spänning som släpper blandat med stor chock? Dock underbar känsla! Stolt Lisa härnu!
Imorgon kommer min fina Gunilla hit och umgås hela dagen. Vår plan hittills är mysfrukost och att kramas. Preliminärt ska det styras upp en lunch också. Det beror dock lite på hur mkt fel hon kör och hur sen hon blir hit. Haha! Så inte allt för många planer, utan bara massa mys!
Lördag morgon till söndag kl 23:59 kommer det vara "fredag hela helgen" och jag gillart. Sådär sjuuuukt mycket!
Tröttmössesamtal
Sådär, då var helgen över. Som vanligt har det gått sjukt fort och jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden. Att ha Linda och Hanna här fredag-söndag var hur mysigt som helst och att få tillbringa söndagseftermiddagen och kvällen med Lisa rockade såklart. Som alltid!
Fredagen innebar en himla massa tjat, god mat och lite vin. I lördags drog vi in till stan för lite shopping. Sagt och gjort, pengarna rullade iväg som vanligt. Käkade även en sjukt god lunch på Saigon. Bra ställe! Kvällen innebar ost, kex, drinkar och en massa tjat. Ett par filmer har vi också hunnit med.
Efter att ha vinkat hejdå till Linda på bussen, fikat med Hanna på Espresso House och sedan kramat henne hejdå vid tåget, så ringde jag min kära Mor. Stod i solväggen och njöt, snackade och väntade. Efter en stund kom den randiga mössan och mötte upp mig. Vi vandrade iväg och hämtade en hund och gick sedan hem till henne. Timmarna flög iväg och dagen bara försvann...
Nattens tröttmössesamtal var lika befintligt som vanligt. Det trötta måendet i morse var även det sjukt befintligt. As usual! Jag kan dock inte säga något annat än att jag gillar det, helt otroligt mycket. I veckan blir det förhoppningsvis bio, muffinsbak och... sitta på en stol och titta in i väggen? Lite så. Jag tycker om det, mycket!
Håller även en tumme eller tre för att Gunilla ska komma hit på fredag. Det vore helt underbart!
Livet leker, glädjen är enorm och de varma känslorna är helt klart påtagliga. Tröttheten är lite som en parentes som faktiskt också värmer lite. Underbart!
Fredagen innebar en himla massa tjat, god mat och lite vin. I lördags drog vi in till stan för lite shopping. Sagt och gjort, pengarna rullade iväg som vanligt. Käkade även en sjukt god lunch på Saigon. Bra ställe! Kvällen innebar ost, kex, drinkar och en massa tjat. Ett par filmer har vi också hunnit med.
Efter att ha vinkat hejdå till Linda på bussen, fikat med Hanna på Espresso House och sedan kramat henne hejdå vid tåget, så ringde jag min kära Mor. Stod i solväggen och njöt, snackade och väntade. Efter en stund kom den randiga mössan och mötte upp mig. Vi vandrade iväg och hämtade en hund och gick sedan hem till henne. Timmarna flög iväg och dagen bara försvann...
Nattens tröttmössesamtal var lika befintligt som vanligt. Det trötta måendet i morse var även det sjukt befintligt. As usual! Jag kan dock inte säga något annat än att jag gillar det, helt otroligt mycket. I veckan blir det förhoppningsvis bio, muffinsbak och... sitta på en stol och titta in i väggen? Lite så. Jag tycker om det, mycket!
Håller även en tumme eller tre för att Gunilla ska komma hit på fredag. Det vore helt underbart!
Livet leker, glädjen är enorm och de varma känslorna är helt klart påtagliga. Tröttheten är lite som en parentes som faktiskt också värmer lite. Underbart!
Nu lever jag igen!
Att säga att uppdaterandet av bloggen varit sämre än sämst känns som en underdrift. Fast det är väl så det blir när man har massvis med tokbra saker att ägna sig åt, kan tänkas. Nu är jag här och uppdatering coming up!
I lördags satte jag min bakdel på en buss som tog mig till Karlstad. Hanna och Robin mötte upp mig på stationen och sedan blev det systemet och efter det hemfärd till dem. Prat till tusen, lika många skratt och sedan även lite tacos. På kvällen var det fest hemma hos Micha med en bunt sötnötter. Helt underbart att få festa med dem igen! Händer ju tyvärr på tooook för sällan. Söndagen ägnades åt soffhäng med Hanna, Micha och Robin. Så mysigt!
Söndagskvällen tillbringades i soffan här hemma. Pizza, film, tjat och mys. Förmodligen den finaste söndagen på jagvetintehur länge!
I måndags var det HLR-utbildning på KTC. Det är något alla måste gått för att få ut sin legitimation. Vi hånglade upp miniAnne och tryckte mellan hennes bröst, precis som vi skulle. Det gick tokbra för alla utom Maria, som dödade tre stycken. Hennes slutgiltiga miniAnne var utan lungor. Speciella små dockor, inga tvivel.
I tisdags var det metodövning på KTC. Handlade om hur man ska bryta spasticitet och jobba med förflyttningar och diverse annat med dessa patienter. Intressant dag, om det inte hade varit för min fruktansvärda mage. Detta börjar helt klart gå utför. Ringa VCT kanske? Sounds like a plan. Fan. Jag vill inte!
Onsdag, igår, var bästa dagen på länge. Lunchen (innan frukosten) klådde ALLT och eftermiddagen var även den grym. Telefonsamtal, plugg, skidstafett, kaffe och massa massa massa bra saker. Kvällen ägde. Allt ägde. Så bra, så fint!
Idag blir det föreläsning och gruppsexplugg. Det börjar med att två arbetsterapeuter (?) från Barn och Ungdomshabiliteringen kommer och har föreläsning 8.15-12.00. Sen blir det frågestund, lunch och plugg i grupp. Ikväll vankas tokstäd, matlagning och mysigt soffhäng. Imorgon är dagen D: Hanna och Linda kommer hit! Kommer helt klart bli en sjukt värd helg!
Med denna uppdatering kan jag väl även konstatera att det kommer bli dåligt med uppdateringar i några dagar. Igen. Fullt upp! Fulla värda dagar känns dock sjukt mycket bättre än uppdatering av blogg! Prioritera? Alla gånger.
Nej. Ansiktsfix, hårfix, klädfix och kanske lite mer frulle? Mhm. På återhörande!
I lördags satte jag min bakdel på en buss som tog mig till Karlstad. Hanna och Robin mötte upp mig på stationen och sedan blev det systemet och efter det hemfärd till dem. Prat till tusen, lika många skratt och sedan även lite tacos. På kvällen var det fest hemma hos Micha med en bunt sötnötter. Helt underbart att få festa med dem igen! Händer ju tyvärr på tooook för sällan. Söndagen ägnades åt soffhäng med Hanna, Micha och Robin. Så mysigt!
Söndagskvällen tillbringades i soffan här hemma. Pizza, film, tjat och mys. Förmodligen den finaste söndagen på jagvetintehur länge!
I måndags var det HLR-utbildning på KTC. Det är något alla måste gått för att få ut sin legitimation. Vi hånglade upp miniAnne och tryckte mellan hennes bröst, precis som vi skulle. Det gick tokbra för alla utom Maria, som dödade tre stycken. Hennes slutgiltiga miniAnne var utan lungor. Speciella små dockor, inga tvivel.
I tisdags var det metodövning på KTC. Handlade om hur man ska bryta spasticitet och jobba med förflyttningar och diverse annat med dessa patienter. Intressant dag, om det inte hade varit för min fruktansvärda mage. Detta börjar helt klart gå utför. Ringa VCT kanske? Sounds like a plan. Fan. Jag vill inte!
Onsdag, igår, var bästa dagen på länge. Lunchen (innan frukosten) klådde ALLT och eftermiddagen var även den grym. Telefonsamtal, plugg, skidstafett, kaffe och massa massa massa bra saker. Kvällen ägde. Allt ägde. Så bra, så fint!
Idag blir det föreläsning och gruppsexplugg. Det börjar med att två arbetsterapeuter (?) från Barn och Ungdomshabiliteringen kommer och har föreläsning 8.15-12.00. Sen blir det frågestund, lunch och plugg i grupp. Ikväll vankas tokstäd, matlagning och mysigt soffhäng. Imorgon är dagen D: Hanna och Linda kommer hit! Kommer helt klart bli en sjukt värd helg!
Med denna uppdatering kan jag väl även konstatera att det kommer bli dåligt med uppdateringar i några dagar. Igen. Fullt upp! Fulla värda dagar känns dock sjukt mycket bättre än uppdatering av blogg! Prioritera? Alla gånger.
Nej. Ansiktsfix, hårfix, klädfix och kanske lite mer frulle? Mhm. På återhörande!
