Det där med mål är bra skit
I måndags satte jag och Malin upp mål för hur vårt tentaplugg skulle se ut. Vad vi ska hinna med under de dagar som är kvar fram till tentan. Eftersom vi båda är rätt värdelösa på det där med planering kändes det som en bra plan. Även fast vi båda tvekade på att vi skulle kunna följa planeringen. Lättare sagt än gjort? Ja, det vill jag lova! Fast nu har vi faktiskt hunnit med det vi sagt att vi skulle och ligger tom en halv dag före vår planering! Det känns helt underbart skönt och vi har nu fredag-måndag på oss att bara nöta in. Vi har skrivit ner allt vi ska kunna, kompletterat med böckerna, förklarat, gjort ordlista och fixat med gamla tentor. Vi ska göra allt vi kan för att fixa tentan, det lovar vi båda två.
Eftersom jag bjöd Malin på lunch häromdagen, så bjöd hon tillbaka idag. Det vankades lax, honung/limesås och massvis med grönsaker. Mums! Då vi grejade med grönsakerna, gjorde jag en fantastisk upptäckt när det kom till paprikan. Kolla bara in detta:
Eftersom jag bjöd Malin på lunch häromdagen, så bjöd hon tillbaka idag. Det vankades lax, honung/limesås och massvis med grönsaker. Mums! Då vi grejade med grönsakerna, gjorde jag en fantastisk upptäckt när det kom till paprikan. Kolla bara in detta:
Vi log lite åt paprikahjärtat och mumsade sedan i oss det. Urgott alltihop! Lisarecept med Malin/Lisagenomförande, hur skulle det kunna misslyckas?!
Imorgon är det resurstid i skolan mellan 10-12 (har jag för mig) och eftermiddagen kommer ägnas åt överseriöst tentaplugg. Nog för att det är otroligt mycket att lära sig, många nya ord och inte vill jag påstå att allt är lätt. Men vi har fixat det förr och kommer förhoppningsvis göra det igen?!
Vet ni vem kossans bästa vän är? Valen Gustav så klart!
julkänslan försvann med åren?
Snart är det Jul, en högtid som alltid varit min favorit. "Bästa dagen på hela året" är något jag sagt sedan jag var liten. Det är nästan lite ledsamt att inse att jag inte känner lika starkt för den längre. När man var liten så hade tittade på Julkalendern på teve, tände ljus på advent, tände ljus i sin egengjorda ljuslykta i skolan, gick i något luciatåg den 13e, bakade lussebullar, käkade pepparkaksdeg och försökte slå in sina paket. Helt galet mysigt med andra ord.
Nu har jag inte ens pyntat min lägenhet. Jag har inte käkat en enda lussekatt. Visserligen har jag druckit glögg och pressat i mig på tok för många pepparkakor, men känslan att det snart är Jul har ändå uteblivit. Och en blomma eller en stjärna i fönstret, vad är det?
Istället sitter jag med min näsa i en bok. Jag läser om ryggmärgsskador, Polio, Dupuytrens kontraktur, amputationer, MS, Reumatoid Artros, artriter, Sjögrens syndrom. Det inger inte ens lite julkänsla, vilket är sjukt tråkigt. Inte har jag köpt en enda julklapp heller. Jag har nästan inga idéer för i år, vilket är galet tråkigt. Att jag inte heller känner att jag har tid att springa i affärer... Ja, inte underlättar det.
När jag skrivit tentan på tisdag, då ska jag hoppa hem och leta rätt på mina julsaker. Jag ska fixa till min lägenhet i väntan på Maria och Malin. När de också skrivit klart tentan (jag är alltid klar först, eftersom jag verkligen inte kan sitta kvar länge...) så ska vi julmysa som bara den! Torsdagen efter blir det julklappsshopping med Malin, på kvällen blir det julmys med klassen i Tybble och helgen kommer innehålla diverse julklappsshopping och julgodisbak. Kan vi inte hålla tummarna för att jag har en julkänsla som heter duga efter det?
För övrigt ska jag unna mig en lussebulle på söndag eller måndag, det har jag bestämt att jag är värd. Mål om viktnedgång (som inte alls går som jag vill) i all ära, men lite måste jag väl få unna mig?
Jag pluggar som en skit, har inte mycket till fritid och inte är det mycket som går min väg - MEN jag tycker om mitt liv. Tacka alla fina människor för det!
Nu har jag inte ens pyntat min lägenhet. Jag har inte käkat en enda lussekatt. Visserligen har jag druckit glögg och pressat i mig på tok för många pepparkakor, men känslan att det snart är Jul har ändå uteblivit. Och en blomma eller en stjärna i fönstret, vad är det?
Istället sitter jag med min näsa i en bok. Jag läser om ryggmärgsskador, Polio, Dupuytrens kontraktur, amputationer, MS, Reumatoid Artros, artriter, Sjögrens syndrom. Det inger inte ens lite julkänsla, vilket är sjukt tråkigt. Inte har jag köpt en enda julklapp heller. Jag har nästan inga idéer för i år, vilket är galet tråkigt. Att jag inte heller känner att jag har tid att springa i affärer... Ja, inte underlättar det.
När jag skrivit tentan på tisdag, då ska jag hoppa hem och leta rätt på mina julsaker. Jag ska fixa till min lägenhet i väntan på Maria och Malin. När de också skrivit klart tentan (jag är alltid klar först, eftersom jag verkligen inte kan sitta kvar länge...) så ska vi julmysa som bara den! Torsdagen efter blir det julklappsshopping med Malin, på kvällen blir det julmys med klassen i Tybble och helgen kommer innehålla diverse julklappsshopping och julgodisbak. Kan vi inte hålla tummarna för att jag har en julkänsla som heter duga efter det?
För övrigt ska jag unna mig en lussebulle på söndag eller måndag, det har jag bestämt att jag är värd. Mål om viktnedgång (som inte alls går som jag vill) i all ära, men lite måste jag väl få unna mig?
Jag pluggar som en skit, har inte mycket till fritid och inte är det mycket som går min väg - MEN jag tycker om mitt liv. Tacka alla fina människor för det!
julmys med finaste två
Idag har det varit seminarie med Herr Per, invärtes medicin med diverse sjukdomar var det som gällde. Det var något om en diabetiker, någon med pollenallergi och astma, samt en person med hjärtsvikt. Vi var genomgående bra, till skillnad från någon Joghammarsfröken som pratade innan hon tänkte. Det var ju det där med att inte bryta vinnande koncept, eller vad var det jag plinkade ner igår?
Efter seminariet hoppade jag och Dr. Bergh hem, käkade lite mat och fixade kaffe. Malin kom efter en stund och det var sedan dags att umgås med gamla tentor. Att vi inte kunde mycket visste vi redan, men att vi kunde så lite? Inte helt okej. Helt enkelt jättedags att börja plugga galet nu. Vi gjorde klart Neurologin och Reumatologin på tentorna och imorgon väntar därför Ortopedin.
Måste bara nämna en sak. När man skriver tentafrågor, är det då inte viktigt att skriva frågorna så de inte kan feltolkas? En fråga löd nämligen: "Beskriv en svullen led med 4 ord". Ja, vi är väl såpass med på noterna att vi förstår hur hon menar. Men att svara "Den gör väldigt ont" borde ge rätt, eftersom vi givit henne det hon frågat efter. Att hon sedan menar att vi ska svara "Smärta, rodnad, värmeökning, funktionsnedsättning" eller något åt det hållet, det förstår vi också. Men en konstigt ställd fråga och vi borde få rätt för det lite mer humoristiska svaret? Ja, att tänka på formulering kanske kan vara viktigt. Åtminstone då man skriver tentafrågor?
Jag är väl medveten om att jag kommer lära mig otroligt mycket de kommande dagarna. Jag tycker om att lära mig saker, särskilt när det handlar om kroppen. Det där med att förstå vad som händer i kroppen är sjukt intressant. Tyvärr så betyder inte det att jag ser fram emot denna vecka. Jag avskyr att vara tentapluggsdödstrött, vilket jag verkligen kommer vara. Ah well, en vecka kvar. Bara till att köra på!
Jag längtar till kl 13 nästa tisdag. Då är det julmys för hela slanten, tillsammans med mina bästa. Ja, jag pratar såklart om Maria och Malin. Även Potter borde joina oss, men jag tror hon hade träning. Synd! Vi ska iaf lyssna på julmusik, pyssla, dricka glögg och bara ha det bäst. Det kommer vi vara SÅ värda efter 10,5 poängstentan from hell.
Idag är en glad dag, trots massa plugg. Av någon anledning uppskattar jag faktiskt mitt liv ändå. Jag har varit mig själv och tagit ett steg ur min "comfort zone". Det är nog så jag behöver fortsätta. Att koka soppor på spikar, omge mig med skal och häfta ihop min mun är nog rätt dåligt och något jag behöver se till att lägga ner.
Det där med att bli vuxen låter skrämmande och är det faktiskt också, men när man lyckas med något man åtagit sig... Ja, då är det fan helt underbart!
Efter seminariet hoppade jag och Dr. Bergh hem, käkade lite mat och fixade kaffe. Malin kom efter en stund och det var sedan dags att umgås med gamla tentor. Att vi inte kunde mycket visste vi redan, men att vi kunde så lite? Inte helt okej. Helt enkelt jättedags att börja plugga galet nu. Vi gjorde klart Neurologin och Reumatologin på tentorna och imorgon väntar därför Ortopedin.
Måste bara nämna en sak. När man skriver tentafrågor, är det då inte viktigt att skriva frågorna så de inte kan feltolkas? En fråga löd nämligen: "Beskriv en svullen led med 4 ord". Ja, vi är väl såpass med på noterna att vi förstår hur hon menar. Men att svara "Den gör väldigt ont" borde ge rätt, eftersom vi givit henne det hon frågat efter. Att hon sedan menar att vi ska svara "Smärta, rodnad, värmeökning, funktionsnedsättning" eller något åt det hållet, det förstår vi också. Men en konstigt ställd fråga och vi borde få rätt för det lite mer humoristiska svaret? Ja, att tänka på formulering kanske kan vara viktigt. Åtminstone då man skriver tentafrågor?
Jag är väl medveten om att jag kommer lära mig otroligt mycket de kommande dagarna. Jag tycker om att lära mig saker, särskilt när det handlar om kroppen. Det där med att förstå vad som händer i kroppen är sjukt intressant. Tyvärr så betyder inte det att jag ser fram emot denna vecka. Jag avskyr att vara tentapluggsdödstrött, vilket jag verkligen kommer vara. Ah well, en vecka kvar. Bara till att köra på!
Jag längtar till kl 13 nästa tisdag. Då är det julmys för hela slanten, tillsammans med mina bästa. Ja, jag pratar såklart om Maria och Malin. Även Potter borde joina oss, men jag tror hon hade träning. Synd! Vi ska iaf lyssna på julmusik, pyssla, dricka glögg och bara ha det bäst. Det kommer vi vara SÅ värda efter 10,5 poängstentan from hell.
Idag är en glad dag, trots massa plugg. Av någon anledning uppskattar jag faktiskt mitt liv ändå. Jag har varit mig själv och tagit ett steg ur min "comfort zone". Det är nog så jag behöver fortsätta. Att koka soppor på spikar, omge mig med skal och häfta ihop min mun är nog rätt dåligt och något jag behöver se till att lägga ner.
Det där med att bli vuxen låter skrämmande och är det faktiskt också, men när man lyckas med något man åtagit sig... Ja, då är det fan helt underbart!
jag har en plan
Att koka soppa på en spik, backa in i något som kan liknas vid ett skal och jobba fram en häftapparat som min mun kan umgås med? Varför bryta ett vinnande koncept liksom?! Så jävla dumt.
den där räven snackar inte alltid strunt
Ibland är det förjävla skönt att ha en blogg som man vet att ens nära och kära läser. Då kan man skriva ner saker som cirkulerar i huvudet, utan att man riktigt får fram det i ord. Det är bra. Även att man kan berätta saker som händer och folk som av någon anledning bryr sig om vad som händer, kan knappa in en adress och läsa. Det är fint.
Ibland händer dock saker som man inte alls vill att alla ska läsa. Man vill knåpa ner massa ord, ställa tusen frågor och kanske också få svar på dem... av någon som inte vet vem man är och som man själv inte har en aning om vem det är. Det skulle också kunna vara fint. Men vad fan, ska man behöva ha två bloggar eller? Eller ska man bara låta tankarna bo kvar i huvudet, eller spy ur sig dem till någon vän?
Jag valde Åsa, som alltid. Hon är bra och hon förstår mitt tankeknas, mer än någon annan någonsin kommer göra. Jag vet hur jävla fucked up jag är och hur jävla fel jag kan bli ibland. Hur illa jag kan bete mig. Det kanske inte alltid märks, men jag vet hur mina tankar går. Nu vet också Åsa. Hon tyckte jag skulle jobba med det, börja tänka om. Men om man försöker då, utan att aldrig riktigt få chansen att bli av med alla dumma jävla tankar och handlingsmönster? Hur fan ska man göra då?
Jag har varit småsur i några dagar och idag fick jag mina tankar bekräftade. Hur jävla medveten jag än var om att det skulle bli så här, så kan jag inte säga annat än att det känns... jävligt tråkigt. And I don't blame you. Jag förstår så jävla väl, du anar inte. Jag hade förmodligen gjort samma sak. Fast även om jag hade gjort samma sak, så tar det inte bort den tråkiga känslan jag nu har.
Surt, sa räven.
Ibland händer dock saker som man inte alls vill att alla ska läsa. Man vill knåpa ner massa ord, ställa tusen frågor och kanske också få svar på dem... av någon som inte vet vem man är och som man själv inte har en aning om vem det är. Det skulle också kunna vara fint. Men vad fan, ska man behöva ha två bloggar eller? Eller ska man bara låta tankarna bo kvar i huvudet, eller spy ur sig dem till någon vän?
Jag valde Åsa, som alltid. Hon är bra och hon förstår mitt tankeknas, mer än någon annan någonsin kommer göra. Jag vet hur jävla fucked up jag är och hur jävla fel jag kan bli ibland. Hur illa jag kan bete mig. Det kanske inte alltid märks, men jag vet hur mina tankar går. Nu vet också Åsa. Hon tyckte jag skulle jobba med det, börja tänka om. Men om man försöker då, utan att aldrig riktigt få chansen att bli av med alla dumma jävla tankar och handlingsmönster? Hur fan ska man göra då?
Jag har varit småsur i några dagar och idag fick jag mina tankar bekräftade. Hur jävla medveten jag än var om att det skulle bli så här, så kan jag inte säga annat än att det känns... jävligt tråkigt. And I don't blame you. Jag förstår så jävla väl, du anar inte. Jag hade förmodligen gjort samma sak. Fast även om jag hade gjort samma sak, så tar det inte bort den tråkiga känslan jag nu har.
Surt, sa räven.
en släng av förkylning
Nu är det återigen tentaplugg som gäller. Från det att man vaknar till att man nästan dör. Då äter man lite och sen är det bara att fortsätta. Att inte plugga kontinuerligt till en 10,5 poängstenta är väl kanske inte det smartaste jag gjort. Illa jättedåligt faktiskt. Så ja, det gör ju att det blir pissiga dagar nu.
Igår när jag vaknade hade jag ont i halshelvetet också. Jävligt snygg tajming. Inte råkar det bli bättre av att jag är den ynkligaste bland fjantar när det kommer till just förkylningar heller. Idag har det utvecklats till Rudolf-syndrom, vilket lett till att jag behövt pendla till toaletten. Då kanske jag slipper tomteluvan på Julafton och kan istället stoltsera med min röda Rudolfnäsa? Eller nej, jag håller tummarna för att jag blir frisk istället. Har då rakt inte tid med detta.
Nästa helg blir jag återigen hel! Finaste Åsa är i Örebro (även om det bara gäller några timmar). Då ska vi kramas, skratta, tjata och förmodligen hitta på något dumt. Lite som sig bör.
Nej, fortsätta dö i soffan kanske? Sounds like a plan.
Igår när jag vaknade hade jag ont i halshelvetet också. Jävligt snygg tajming. Inte råkar det bli bättre av att jag är den ynkligaste bland fjantar när det kommer till just förkylningar heller. Idag har det utvecklats till Rudolf-syndrom, vilket lett till att jag behövt pendla till toaletten. Då kanske jag slipper tomteluvan på Julafton och kan istället stoltsera med min röda Rudolfnäsa? Eller nej, jag håller tummarna för att jag blir frisk istället. Har då rakt inte tid med detta.
Nästa helg blir jag återigen hel! Finaste Åsa är i Örebro (även om det bara gäller några timmar). Då ska vi kramas, skratta, tjata och förmodligen hitta på något dumt. Lite som sig bör.
Nej, fortsätta dö i soffan kanske? Sounds like a plan.
ett halvt jävla fel, fast ändå inte
Det är allt annat än lätt när det är svårt. Men kan det vara roligt? Givande? Spännande? Bra? Klart det kan. Det gäller bara att se saken på rätt sätt. Ingen har någonsin begärt att något ska vara lätt, så är det bara.
Med en plackers i munnen, en katt som leker rockband inne på toaletten och en säng som väntar, så väljer jag att ge upp för idag. Imorgon väntar Ortopediboken med diverse sjukdomar. Många sjukdomar. Sjukt många sjukdomar. I'm gonna try to kick this tenta-ass too!
Skryt: ett halvt fel på förra tentan. <-- Det där jävla skrytet är jag SÅ värd, även om jag är fittig när det kommer till betyghets och annat skitigt jävla tokskryt. [Muskeljävel som vi inte skulle kunna. RAVA I KVADRAT!]
Snart isänghopp, först plackersutspott! Puss på er!
Med en plackers i munnen, en katt som leker rockband inne på toaletten och en säng som väntar, så väljer jag att ge upp för idag. Imorgon väntar Ortopediboken med diverse sjukdomar. Många sjukdomar. Sjukt många sjukdomar. I'm gonna try to kick this tenta-ass too!
Skryt: ett halvt fel på förra tentan. <-- Det där jävla skrytet är jag SÅ värd, även om jag är fittig när det kommer till betyghets och annat skitigt jävla tokskryt. [Muskeljävel som vi inte skulle kunna. RAVA I KVADRAT!]
Snart isänghopp, först plackersutspott! Puss på er!
lika barn leka bäst?!
Jag har länge funderat kring detta. Jag har frågat personer i min närhet om vad de tycker och tänker. Man har länge hört "lika barn leka bäst". Stämmer det då? Eller är det så att människors olikheter faktiskt kan föra dem samman? Det beror väl självklart på vad det gäller.
Men för att återgå till just "lika barn leka bäst". Att jag tycker om tjejer, det har nog inte gått någon förbi. Och om det nu har gjort det, så vet ni. Tjejer is the shit! Tre av mina allra bästa vänner (Åsa, Sofia och Gunilla) håller med mig om detta. Kanske i varierande utsträckning där Åsa vinner striden, tätt följd av Sofia. Gunilla hamnar lite på efterkälken, men ramlar för det inte ur kategorin.
Hur kommer detta sig? Det är ju inte direkt som så att ALLA människor är homo- eller bisexuella. Hur kommer det sig då att mina allra närmsta vänner är just det som även jag är? Inte ska man väl behöva slänga in "man blir som man umgås", eller?
Teorierna är nog många. Om det nu är någon mer än jag som funderat kring detta. Kanske är det som så att man söker sig till personer som är lik en själv? Då måste jag ju slänga in att jag lärde känna Åsa i högstadiet, vilket var ungefär 6 år innan hon berättade att hon var homosexuell. Gunilla visste inget om mig och jag inget om henne, men ändå stämde vi så totalt. Och så blir det såhär? Sofia lärde jag dock känna på ett community för HBT-tjejer. Så där var väl läggningen självklar, men det var inte självklart att hon skulle komma att bli så otroligt viktig för mig. Det är få personer som fastnat så hårt som hon gjort, under så kort tid. Faktiskt.
Jag tycker fortfarande att det är fascinerande att det är såhär. Sen har jag ju självklart fler vänner som också är bi/gay. Men nu snackar jag om mina allra närmsta vänner, de jag skulle göra allt och lite till för.
Så, vad säger ni? Lika barn leka bäst? Man blir som man umgås? Eller någon ytterligare teori? Haha! Knasfunderingar kanske, men det gör ju inte att de försvinner. Kommentarer, tack!
Men för att återgå till just "lika barn leka bäst". Att jag tycker om tjejer, det har nog inte gått någon förbi. Och om det nu har gjort det, så vet ni. Tjejer is the shit! Tre av mina allra bästa vänner (Åsa, Sofia och Gunilla) håller med mig om detta. Kanske i varierande utsträckning där Åsa vinner striden, tätt följd av Sofia. Gunilla hamnar lite på efterkälken, men ramlar för det inte ur kategorin.
Hur kommer detta sig? Det är ju inte direkt som så att ALLA människor är homo- eller bisexuella. Hur kommer det sig då att mina allra närmsta vänner är just det som även jag är? Inte ska man väl behöva slänga in "man blir som man umgås", eller?
Teorierna är nog många. Om det nu är någon mer än jag som funderat kring detta. Kanske är det som så att man söker sig till personer som är lik en själv? Då måste jag ju slänga in att jag lärde känna Åsa i högstadiet, vilket var ungefär 6 år innan hon berättade att hon var homosexuell. Gunilla visste inget om mig och jag inget om henne, men ändå stämde vi så totalt. Och så blir det såhär? Sofia lärde jag dock känna på ett community för HBT-tjejer. Så där var väl läggningen självklar, men det var inte självklart att hon skulle komma att bli så otroligt viktig för mig. Det är få personer som fastnat så hårt som hon gjort, under så kort tid. Faktiskt.
Jag tycker fortfarande att det är fascinerande att det är såhär. Sen har jag ju självklart fler vänner som också är bi/gay. Men nu snackar jag om mina allra närmsta vänner, de jag skulle göra allt och lite till för.
Så, vad säger ni? Lika barn leka bäst? Man blir som man umgås? Eller någon ytterligare teori? Haha! Knasfunderingar kanske, men det gör ju inte att de försvinner. Kommentarer, tack!
lite som dagen idag
Jag somnade allt för sent igår. Det var tvättstugan, någon värdelös dokumentär på teve, några ord bytta med grannen, en stund på msn och en jävla tvättjävel som inte ville hänga upp sig själv. Skit vare mä't! Sen behövde jag tydligen plugga också. Jag gav upp vid två. Läste ytterligare lite i morse när jag vaknade. Nu är det 2-3 sidor kvar, sen är jag fit for fight för dagens föreläsning. Håll tummarna för att den ska vara lika kortkort som igår. Flådigt var ordet!
Vägde mig förut, vilket faktiskt var himla soft. Dock vet jag inte riktigt om jag kan lita på siffrorna på vågen, med tanke på hur min helg sett ut. Har typ inte ätit något alls och bara druckit en massa alkohol. Jag förmodar att min kropp kommer suga åt sig allt och lite till de kommande dagarna, så risk för viktuppgång (även om jag äter vettig och nyttig mat) känns stor. Vikten för dagen var hur som helst 71,5 kg. Glädje! Ett och ett halvt kilo kvar till mitt mål för julen. Jag kan om jag vill, eller hur?
Skönt att vissa saker i mitt liv börjar ordna upp sig. Det har varit mycket knas med energigivande delar. De har istället tagit otroligt mycket energi, vilket jag till slut inte orkade med. Så det fick bli korten på bordet, vilket alltid är att föredra. Nu känns allt mycket bättre igen och det är hur skönt som helst. Jag tror att allt kommer kännas 100% bra när jag kommer hem till Åmål igen. Det finns så mycket... Ja, jag är iaf glad. Det var behövligt att bli av med massa krångel!
Om ni har Åsa som vän på fb, så får ni hålla utkik de närmsta dagarna. "Om 25 pers gillar detta, så ska jag kasta mig i snön i bikini och lägga ut som profilbild!" Jag tror hon glömde bort att hon har mig som vän, så det där fick jag ju styra upp. Så ja, det ska bli roligt att se bilden framöver! ;)
Nej, snabbdusch, fix, mer kaffe och lite plugg innan iväghopp till Universitetet var det ja.
Vägde mig förut, vilket faktiskt var himla soft. Dock vet jag inte riktigt om jag kan lita på siffrorna på vågen, med tanke på hur min helg sett ut. Har typ inte ätit något alls och bara druckit en massa alkohol. Jag förmodar att min kropp kommer suga åt sig allt och lite till de kommande dagarna, så risk för viktuppgång (även om jag äter vettig och nyttig mat) känns stor. Vikten för dagen var hur som helst 71,5 kg. Glädje! Ett och ett halvt kilo kvar till mitt mål för julen. Jag kan om jag vill, eller hur?
Skönt att vissa saker i mitt liv börjar ordna upp sig. Det har varit mycket knas med energigivande delar. De har istället tagit otroligt mycket energi, vilket jag till slut inte orkade med. Så det fick bli korten på bordet, vilket alltid är att föredra. Nu känns allt mycket bättre igen och det är hur skönt som helst. Jag tror att allt kommer kännas 100% bra när jag kommer hem till Åmål igen. Det finns så mycket... Ja, jag är iaf glad. Det var behövligt att bli av med massa krångel!
Om ni har Åsa som vän på fb, så får ni hålla utkik de närmsta dagarna. "Om 25 pers gillar detta, så ska jag kasta mig i snön i bikini och lägga ut som profilbild!" Jag tror hon glömde bort att hon har mig som vän, så det där fick jag ju styra upp. Så ja, det ska bli roligt att se bilden framöver! ;)
Nej, snabbdusch, fix, mer kaffe och lite plugg innan iväghopp till Universitetet var det ja.
rädsla
Person ett erkände sin rädsla för masker. Ni vet, sådana där masker som täcker ansiktet. Maskeradtillbehör liksom. Allt från tomtemask, screammask och andra grejer som döljer ansiktet. De gör att man inte kan se miner eller vara helt hundra på var personen med masken tittar. Person ett tycker verkligen att detta är jobbigt. Varför ska man inte kunna vara den man är bara, utan mask? Man kan väl sminka sig galet då och gå på maskerad sådär? Att inte veta vem man pratar med, det är riktigt otrevligt.
Person ett erkände alltså rädslan. Person två sade att hon inte skulle använda sin mask, så att person ett inte skulle behöva känna sig illa till mods. Även person tre valde att inte använda sin mask mycket under kvällen. Visst är det väl bra när människor kan visa empati för varandra?
Tilläggas bör att åminstone person två hade kämpat med sin mask. Person två hade klistrat, pysslat och gjort ett fantastiskt bra jobb. Person ett är tacksam, mycket tacksam. Hon är också glad, eftersom person två har planer på att använda sin mask på nyår. Då behöver inte person ett känna sig dummare än dummast.
Nu ska person ett tvätta, vilket är ett nödvändigt ont.
Person ett erkände alltså rädslan. Person två sade att hon inte skulle använda sin mask, så att person ett inte skulle behöva känna sig illa till mods. Även person tre valde att inte använda sin mask mycket under kvällen. Visst är det väl bra när människor kan visa empati för varandra?
Tilläggas bör att åminstone person två hade kämpat med sin mask. Person två hade klistrat, pysslat och gjort ett fantastiskt bra jobb. Person ett är tacksam, mycket tacksam. Hon är också glad, eftersom person två har planer på att använda sin mask på nyår. Då behöver inte person ett känna sig dummare än dummast.
Nu ska person ett tvätta, vilket är ett nödvändigt ont.
underbara helg
Då var helgen så gott som över, vilket är sjukt tråkigt. Den har varit hur bra som helst och vetskapen om det helvete som väntar mig i veckan gör inte glädjen över att det är måndag imorgon större. Skit var ordet! Har dock inte pluggat ett piss nästan, så jag får skylla mig själv. Nu gäller det att peppa igång totalt, för jag känner ganska enorm press på att fixa tentan. Att ha en tenta på 10,5 poäng som hänger kvar, det vore inte fint någonstans.
Men det var ju det där med helgen. Vinkväll med grannen i fredags, som ni redan vet. Lördagen var halvt bakfull, vilket ni också har koll på. Kvällen innebar förfest med grannen och två till och sedan gayfest på Stora Hotellet i stan. Fina tider! Där träffades många sötnötter och jag lyckades tom utdela en kram och några ord istället för ett vilset hej. Haha! Gör om, gör rätt är SÅ min melodi!
Idag har jag varit sjukt snorbakis, vilket har varit fruktansvärt. Har legat på Theres soffa och beklagat mig över rådande huvudvärk och spykänslor. Hon gav mig en vetekudde, lite vatten och klappade på mig. Tur hon finns!
Idag fyller också min sötis till katt hela två år! Jag har kramat på honom och han har pussat på mig, så vi har haft det riktigt mysigt. Han fick lite tonfisk förut också, vilket jag förmodar att han uppskattar totalt. Är det något den där lilla tussen tycker om, så är det just tonfisk. Och chips iofs, men det har jag inte hemma.
Nej, dags att packa ihop sitt hittepå till kropp och placera paketet i sängen kanske? Imorgon ska jag rulla ur sängen vid kl 06.30 och befinna mig i skolan vid 08.15. Föreläsning i reumatologi. Intressant!
Men det var ju det där med helgen. Vinkväll med grannen i fredags, som ni redan vet. Lördagen var halvt bakfull, vilket ni också har koll på. Kvällen innebar förfest med grannen och två till och sedan gayfest på Stora Hotellet i stan. Fina tider! Där träffades många sötnötter och jag lyckades tom utdela en kram och några ord istället för ett vilset hej. Haha! Gör om, gör rätt är SÅ min melodi!
Idag har jag varit sjukt snorbakis, vilket har varit fruktansvärt. Har legat på Theres soffa och beklagat mig över rådande huvudvärk och spykänslor. Hon gav mig en vetekudde, lite vatten och klappade på mig. Tur hon finns!
Idag fyller också min sötis till katt hela två år! Jag har kramat på honom och han har pussat på mig, så vi har haft det riktigt mysigt. Han fick lite tonfisk förut också, vilket jag förmodar att han uppskattar totalt. Är det något den där lilla tussen tycker om, så är det just tonfisk. Och chips iofs, men det har jag inte hemma.
Nej, dags att packa ihop sitt hittepå till kropp och placera paketet i sängen kanske? Imorgon ska jag rulla ur sängen vid kl 06.30 och befinna mig i skolan vid 08.15. Föreläsning i reumatologi. Intressant!
då var det dags
Igår hade jag en finfin förmiddag på Universitetet. Den inleddes med ortopediföreläsning med Magnus, herr Sjukgymnast. Sedan skulle vi fixa till ett patientfall som kommer redovisas på ett seminarie nästa vecka. Vår patient var Barbro, 62 år gammal, som råkat ut för en distal radiusfraktur. Vi hottade upp historien, slängde in lite vinprovning, såg till att hon fick ett smeknamn och vips var allt mycket roligare. Skön seminariegrupp jag är i, no doubt.
När jag kom hem var det dags att peta i sig lite mat i väntan på Theres. En tur till Marieberg med tillhörande klädaffärer, mataffär, systembolag och IKEA var planen . Sagt och gjort och sjudundrans trevligt blev det. Kvällen till ära skulle vi dricka vin och flickaliten skulle bjuda mig på mat. Galet jävla god mat, visade det sig senare. Förmodligen galet jävla gott vin också, med tanke på att det faktiskt gick som det gick. "Haha! Hon har pyjamasbyxor på sig" som någon snubbe sade, då vi var ute på promenad. Flickaliten orkade inte byta byxor då vi skulle bege oss ut i snön. Okej tyckte hon. Roligt tyckte jag. Annorlunda tyckte förmodligen den där snubben.
Idag har jag mest varit bakfull. Santos fick lov att hälsa på hos grannen också, vilket var sjukt spännande.
Nu är planen att fixa lite mat, en dusch och ett utseende. Ikväll är det förfest med flickor tre och sedan blir det väl taxi till stan och Stora Hotellet. Det stavas gayfest. Tror absolut att det kommer bli sjukt trevligt, även om Theres tyckte att jag skulle sitta i ett hörn och vara konstig. Haha! Jag ska jobba på det, lovar!
Gammal och sur! Gammal och ful?! Tack för den. Värme, verkligen.
När jag kom hem var det dags att peta i sig lite mat i väntan på Theres. En tur till Marieberg med tillhörande klädaffärer, mataffär, systembolag och IKEA var planen . Sagt och gjort och sjudundrans trevligt blev det. Kvällen till ära skulle vi dricka vin och flickaliten skulle bjuda mig på mat. Galet jävla god mat, visade det sig senare. Förmodligen galet jävla gott vin också, med tanke på att det faktiskt gick som det gick. "Haha! Hon har pyjamasbyxor på sig" som någon snubbe sade, då vi var ute på promenad. Flickaliten orkade inte byta byxor då vi skulle bege oss ut i snön. Okej tyckte hon. Roligt tyckte jag. Annorlunda tyckte förmodligen den där snubben.
Idag har jag mest varit bakfull. Santos fick lov att hälsa på hos grannen också, vilket var sjukt spännande.
Nu är planen att fixa lite mat, en dusch och ett utseende. Ikväll är det förfest med flickor tre och sedan blir det väl taxi till stan och Stora Hotellet. Det stavas gayfest. Tror absolut att det kommer bli sjukt trevligt, även om Theres tyckte att jag skulle sitta i ett hörn och vara konstig. Haha! Jag ska jobba på det, lovar!
Gammal och sur! Gammal och ful?! Tack för den. Värme, verkligen.
om att gå ner i vikt
Alla som känner mig är lika medvetna som jag om att jag är världens jojjo när det kommer till vikt. Under gymnasiet gick jag ner lite drygt 21 kilo. Jag gick från tjockis till normal kropp. Var jag nöjd? Äh, klart jag inte var. Jag är aldrig nöjd med min kropp. Efter gymnasiet gick jag upp, sakta men säkert. Till slut hade jag gått upp 15 av de försvunna kilona. Olika anledningar finns till detta, men de tänker jag inte dra här. Inte för att jag skäms eller så, men jag orkar inte skriva bara. Ni får fråga om ni vill veta.
Hur som helst, jag blev förbannad på min nedra viktuppgång och gick ner runt 12 kg. Jag var inte helt nöjd, så klart, men ändå överlycklig för min viktnedgång. Sedan träffade jag Lizette. Jag blev kär. Helgerna var vår frizon, eftersom vi inte bodde tillsammans. Mys till tusen och massa onyttigheter till det. När vi senare flyttade ihop, så fortsatte samma gamla dåliga mönster. Det blev heller inte lättare av att denna lilla söta sticka till människa kunde äta vad som helst och ungefär gå upp ett gram. Om ens det. Den där genen har då inte jag. Jag gick upp, upp, upp.
När jag flyttade till Örebro, så mådde jag till en början piss. Eftersom jag är fenomenal på att pressa i mig allt och lite till då jag mår dåligt, så kan ni ju förstå vad som hände med min vikt. Den ökade så klart, sakta men säkert.
När jag efter Jul 2009 vägde mig, så insåg jag att jag nått oanade siffror på vågen. Så stor hade jag aldrig varit. Eftersom Lizette hade lovat mig en mobil om jag gick ner visst många kilon till min födelsedag, så fick jag hux flux världens bästa motivation. I mitten av Januari tog jag tag i det. Jag lade om kosten helt, valde att sluta med godis helt samt började röra mer på mig. Det gick skitbra och motivationen höll faktiskt i sig ända till min födelsedag. Vadet vann jag och lyckan var total!
Efter min födelsedag lyckades jag faktiskt hålla kvar motivationen, till min stora förvåning. Jag gick ner lite till, vilket var glädjande. Fast mest glädjande var att jag inte började gå upp igen. Det är ju lite av min grej, tyvärr.
Fram till idag har jag faktiskt inte gått upp nästan något. I somras åt jag godis några gånger och under hösten har jag fortsatt. Det har blivit mer än önskat, men inte på långa vägar i för stor mängd. Sammanlagt har jag hittills gått ner 15 kg och jag väger nu 73 kg. Det har inte spelat någon större roll om jag varit nyttig eller en helg unnat mig svineri i kostväg, utan jag har legat på den vikten sen i somras.
Nu har jag bestämt mig för att till Jul lyckas gå ner under 70 kg. Om jag på Julaftons morgon väger 69,9 kg, då har jag lyckats med det jag bestämt mig för. Det känns hur bra som helst och det är bara roligt att äta nyttigt. Det är roligt att planera vad jag ska äta nästa dag. Kan ni inte hålla tummarna för mig, att det kommer fortsätta såhär? Jag behöver självklart komma igång med träningen också, det är där jag falierar så hårt. Som alltid. Kosten brukar inte vara några större bekymmer. Träning däremot, hur ska jag göra?
Nu har jag i alla fall berättat för er vad min plan är. Och vad säger ni, kan ni inte hjälpa till att peppa mig? Än så länge tycker jag bara allt är roligt, fast motgångar brukar man ju stöta på efter vägen. Är det någon mer som har något mål? Ska vi peppa varandra? Just let me know, för jag är en jävel på PEPP!
Down. Down. Down. Bort. Bort. Bort.
barnsligt glad
Jag har tidigare skrivit om mitt hat gentemot betyghets i skolan. Det började i åttan, då vi fick våra första betyg. Det eskalerade under gymnasietiden. Något säger mig att vi nu, på ett Universitet i vuxen ålder, faktiskt skulle vara såpass mogna att vi inte skryter med våra betyg, så att betyghetsen på något vis ändå lever kvar. Varför ska man behöva känna sig missnöjd med ett Godkänt? Det finns en anledning till en gräns för just G, det är den man ska klara för att ha med sig nog kunskaper i sitt kommande yrke. Så enkelt är det. Ett Väl Godkänt må vara otroligt skönt för självförtroendet för stunden, men hur mycket ger det i det långa loppet? Nog för att man kanske kan lite mer, men exakt hur mycket mer? Det är ju det man inte riktigt vet.
Jag tror inte att en utbildad Arbetsterapeut med alla VG kommer anställas före en som har blandade betyg. Det gäller att ha rätt personlighet, kunna marknadsföra sig själv och sin kunskap, samt passa in i den redan befintliga arbetsgruppen. Ett VG på en tenta ändrar inte den jag är som person. Ett VG på en tenta visar snarare på att jag är duktig på att plugga. Vi ska jobba med människor. Bok. Människa. Skillnad?
Med detta absolut inte sagt att man ska känna sig dum över ett VG, det är inte dit jag vill komma. Jag vill bara säga att vi faktiskt pluggar för vår egen skull. Vi pluggar för att få en kompetens. En kompetens som kommer kunna ge oss jobb. Är det inte så? Jag pluggar inte för att få bättre betyg än Malin. Jag pluggar inte för att få bättre betyg än Maria. Jag pluggar för att lära mig och för att ta mig igenom utbildningen, så att jag senare kan få jobba med det jag vill.
Fast nog fan kan även ett halvbittro som jag bli barnsligt glad över ett betyg. Jag fick VG på båda tentorna på förra kursen. Jag kommer ha ett VG i Anatomi och Fysiologi, och jag är så glad att jag nästan spricker. All nervositet, allt slit, allt plugg... har lönat sig! Jag är så jävla glad!
Det här blev kanske ett ganska dubbelt inlägg? Skitsamma! Det är MIN blogg, det är JAG som skriver och är det någon som inte riktigt trivs med mina ord - skit då i att läsa! Hur som helst kommer jag inte skriva mitt betyg i pannan. Jag är glad för mitt betyg. Jag är glad för att mina närmaste vänner i klassen fixade det. Med bravur! Snygga och fixade tentor, det går fan inte av för hackor!
Jag tror inte att en utbildad Arbetsterapeut med alla VG kommer anställas före en som har blandade betyg. Det gäller att ha rätt personlighet, kunna marknadsföra sig själv och sin kunskap, samt passa in i den redan befintliga arbetsgruppen. Ett VG på en tenta ändrar inte den jag är som person. Ett VG på en tenta visar snarare på att jag är duktig på att plugga. Vi ska jobba med människor. Bok. Människa. Skillnad?
Med detta absolut inte sagt att man ska känna sig dum över ett VG, det är inte dit jag vill komma. Jag vill bara säga att vi faktiskt pluggar för vår egen skull. Vi pluggar för att få en kompetens. En kompetens som kommer kunna ge oss jobb. Är det inte så? Jag pluggar inte för att få bättre betyg än Malin. Jag pluggar inte för att få bättre betyg än Maria. Jag pluggar för att lära mig och för att ta mig igenom utbildningen, så att jag senare kan få jobba med det jag vill.
Fast nog fan kan även ett halvbittro som jag bli barnsligt glad över ett betyg. Jag fick VG på båda tentorna på förra kursen. Jag kommer ha ett VG i Anatomi och Fysiologi, och jag är så glad att jag nästan spricker. All nervositet, allt slit, allt plugg... har lönat sig! Jag är så jävla glad!
Det här blev kanske ett ganska dubbelt inlägg? Skitsamma! Det är MIN blogg, det är JAG som skriver och är det någon som inte riktigt trivs med mina ord - skit då i att läsa! Hur som helst kommer jag inte skriva mitt betyg i pannan. Jag är glad för mitt betyg. Jag är glad för att mina närmaste vänner i klassen fixade det. Med bravur! Snygga och fixade tentor, det går fan inte av för hackor!
det är så det är
När jag var liten och gick hos dagmamma (världens bästa Agneta), så älskade jag havregrynsgröt. Har fått berättat för mig att vi alla var helt tokiga i det. När jag blev lite äldre kunde jag inte förstå hur i hela friden man kunde tycka något så vidrigt var gott. Isch!
Gudskelov kom jag till insikt efter några år och började återigen uppskatta det. Jag har dock en tendens att glömma bort hur sjukt gott det är. Men så idag, när jag inte orkade krångla till någon mat. Gröt. Kokt i en gryta SÅ KLART! Hur jävla gott är det inte då? Åh!
Nej, nu ska jag äta upp resten. Grannen, som kanske kan få hete sitt riktiga namn hädanefter? Ah well. Theres kommer i vilket fall som helst hit. Biggest x 2 och tjat är planen. Mys!
Gröt. Av havregryn. Havregrynsgröt. Score!
Gudskelov kom jag till insikt efter några år och började återigen uppskatta det. Jag har dock en tendens att glömma bort hur sjukt gott det är. Men så idag, när jag inte orkade krångla till någon mat. Gröt. Kokt i en gryta SÅ KLART! Hur jävla gott är det inte då? Åh!
Nej, nu ska jag äta upp resten. Grannen, som kanske kan få hete sitt riktiga namn hädanefter? Ah well. Theres kommer i vilket fall som helst hit. Biggest x 2 och tjat är planen. Mys!
Gröt. Av havregryn. Havregrynsgröt. Score!
saknad
"När löven faller av och kvar är vi." En rad ur en låt med Carola. Orden fick mina ögon att tåras. Ibland gör allt bara så jävla ont. Igår hörde jag återigen ljudet. Ljudet från båren med min bästa väns döda kropp på. Båren som rullades av gräsmattan, in i ambulansen och från oss. Från mig. Jag hörde inte ljudet direkt, men jag hörde det inom mig. Kände det. Och det gör så sjukt jävla ont.
Jag saknar även Mormor så mycket att jag vill gå av. Om tre dagar skulle hon ha fyllt 70 år. Det hade varit kalas, glada miner, skratt, presenter och god mat. Vi hade suttit i hennes matrum, tittat ut över Vänern och njutit av varandras närhet. Nu kan jag inte ens besöka hennes grav på hennes födelsedag, eftersom jag är i Örebro och hon ligger begravd i Åmål. Att krama henne, röra vid henne eller bara... höra hennes skratt. Ja, det förstår ju ni lika bra som jag att det inte går.
Jag tycker inte om att må såhär. Jag vill inte tänka på vare sig Fredrik eller Mormor och bara gråta. Jag vill vara glad. Jag vill le åt det faktum att båda dessa människor har funnits i mitt liv, att jag fått lära känna dem. Jag vill inte vara bitter över att de inte längre finns med mig. Fast dagar som idag är det bara sjukt svårt att se allt som varit bra, utan att skaka av gråt.
Och när jag slutar skriva detta inlägg, så skrålar The Turtles fram raden "So happy together". Om det ändå kunde bli som man ville ibland. Då skulle jag krama om både Mormor och Fredrik i detta nu. Jag skulle berätta hur mycket jag älskar dem och hur fantastiska de båda är. För det är precis vad de är. Fantastiska och älskade!
Jag saknar även Mormor så mycket att jag vill gå av. Om tre dagar skulle hon ha fyllt 70 år. Det hade varit kalas, glada miner, skratt, presenter och god mat. Vi hade suttit i hennes matrum, tittat ut över Vänern och njutit av varandras närhet. Nu kan jag inte ens besöka hennes grav på hennes födelsedag, eftersom jag är i Örebro och hon ligger begravd i Åmål. Att krama henne, röra vid henne eller bara... höra hennes skratt. Ja, det förstår ju ni lika bra som jag att det inte går.
Jag tycker inte om att må såhär. Jag vill inte tänka på vare sig Fredrik eller Mormor och bara gråta. Jag vill vara glad. Jag vill le åt det faktum att båda dessa människor har funnits i mitt liv, att jag fått lära känna dem. Jag vill inte vara bitter över att de inte längre finns med mig. Fast dagar som idag är det bara sjukt svårt att se allt som varit bra, utan att skaka av gråt.
Och när jag slutar skriva detta inlägg, så skrålar The Turtles fram raden "So happy together". Om det ändå kunde bli som man ville ibland. Då skulle jag krama om både Mormor och Fredrik i detta nu. Jag skulle berätta hur mycket jag älskar dem och hur fantastiska de båda är. För det är precis vad de är. Fantastiska och älskade!
Lisarine goes gay
Det var en gång en tjej, vi kan kalla henne Lisarine. Hon var inte riktigt som alla andra barn, men ändå som några andra barn. Hon var gay eller bi, eller vad fan hon nu var. Det kanske var det hon inte riktigt visste? Om jag kommer ihåg historien rätt, så brydde hon sig iaf inte riktigt. Men för att återgå...
Lisarine skaffade sig en användare på ett HBTQ-community på internet. Åren gick och sidan gav henne många fina bekantskaper. Bekantskaper som ledde till skratt, vänskap och glädje, men också kärlek, förhållande och att hon blev sambo. Ingenting sägs vara för evigt och det är väl något man kan säga om förhållandet. Flickan som Lisarine levde med håller hon fortfarande kär, fast inte på samma sätt som tidigare.
Lisarine lyckades även lokalisera en annan tjej. Inga konstigheter där. Lisarine fick blombud och var head over heals. Tiden var fel, även om Lisarine fick höra att hon var rätt. Det gjorde henne glad, om än med viss bitterhet. Med facit i hand så är hon ändå väldigt glad över denna tid. Fina människor ska man samla på, det har hon lärt sig.
Lisarine skulle för några veckor sedan åka iväg och handla med en vän. I väntan på vännen hade Lisarine mycket tråkigt och började leta efter ett tidsfördriv. Hon lyckades hitta en lista med alla hennes grannar. Eftersom hon inte hade någon som helst aning om vilka som bodde runt henne, så började hon läsa. Till hennes stora förvåning kände hon igen ett namn. Namnets senare del, även kallat efternamn, kände hon igen från det community på internet som hon några år tidigare skaffat sig en användare på. Kunde Lisarine missminna sig så enormt, eller fanns grannen på exakt samma community? Var även grannen en av de som kunde klassas som "inte riktigt som alla andra barn"? Hur skulle Lisarine få veta?
Efter att Lisarine kommit hem från shoppingturen med sin fina vän, studsade hon in på internet. Vad tror ni, hade Lisarine rätt? Var hennes granne samma person som hon trodde?
Det är klart att grannen var det. Hur skulle Lisarine nu bete sig, vad skulle hon göra? Skulle hon möta sin granne utanför, utan att säga något? Skulle hon vara medveten om saker som grannen förmodligen inte hade en aning om? Dagarna gick och Lisarine visste inte riktigt vad hon skulle göra. Hon kom till slut fram till att rådfråga den hon alltid rådfrågar när hon inte riktigt vet. Hon ringde och rådfrågade sin klon. Vi kan kalla klonen för Oatha. Klonen tyckte att Lisarine skulle skriva ett mejl, vilket hon också gjorde. Hon valde att inleda med att det förmodligen var det konstigaste mejl grannen någonsin fått. Lisarine fick ganska snabbt ett svar och grannen höll med, det var ett konstigt mejl. Fast roligt! Lisarine och grannen bestämde sig för att de någon dag skulle dricka thé tillsammans. Varför sitta och skriva till varandra på datorn, när de faktiskt är grannar?
I förrgår var dagen då Lisarine och grannen skulle träffas för första gången...
...och de hade hur trevligt som helst! Lisarine är glad för att hon skrev mejlet, samt för att grannen valde att föreslå thé. Bra grannen! Lisarine och grannen pratade bort en hel kväll. De skrattade så de tjöt. Kvällen efter valde de att återigen dricka thé, även om Lisarine bytte ut sitt thé mot glögg. Lisarine och grannen har redan flera interna skämt, vilket de tackar Sivert för. Om en vecka ska Lisarine och grannen dricka vin och rulla över ett farthinder. De tycker det är tråkigt att bli vuxna och gör därför saker för att förhindra detta.
Lisarine vill med detta inlägg bara säga att hon är glad för att grannen är den hon är. Grannen är en kul tjej, vilket är sjukt bra!
Sivert, Sivert, Sivert! (Och dom!)
Lisarine skaffade sig en användare på ett HBTQ-community på internet. Åren gick och sidan gav henne många fina bekantskaper. Bekantskaper som ledde till skratt, vänskap och glädje, men också kärlek, förhållande och att hon blev sambo. Ingenting sägs vara för evigt och det är väl något man kan säga om förhållandet. Flickan som Lisarine levde med håller hon fortfarande kär, fast inte på samma sätt som tidigare.
Lisarine lyckades även lokalisera en annan tjej. Inga konstigheter där. Lisarine fick blombud och var head over heals. Tiden var fel, även om Lisarine fick höra att hon var rätt. Det gjorde henne glad, om än med viss bitterhet. Med facit i hand så är hon ändå väldigt glad över denna tid. Fina människor ska man samla på, det har hon lärt sig.
Lisarine skulle för några veckor sedan åka iväg och handla med en vän. I väntan på vännen hade Lisarine mycket tråkigt och började leta efter ett tidsfördriv. Hon lyckades hitta en lista med alla hennes grannar. Eftersom hon inte hade någon som helst aning om vilka som bodde runt henne, så började hon läsa. Till hennes stora förvåning kände hon igen ett namn. Namnets senare del, även kallat efternamn, kände hon igen från det community på internet som hon några år tidigare skaffat sig en användare på. Kunde Lisarine missminna sig så enormt, eller fanns grannen på exakt samma community? Var även grannen en av de som kunde klassas som "inte riktigt som alla andra barn"? Hur skulle Lisarine få veta?
Efter att Lisarine kommit hem från shoppingturen med sin fina vän, studsade hon in på internet. Vad tror ni, hade Lisarine rätt? Var hennes granne samma person som hon trodde?
Det är klart att grannen var det. Hur skulle Lisarine nu bete sig, vad skulle hon göra? Skulle hon möta sin granne utanför, utan att säga något? Skulle hon vara medveten om saker som grannen förmodligen inte hade en aning om? Dagarna gick och Lisarine visste inte riktigt vad hon skulle göra. Hon kom till slut fram till att rådfråga den hon alltid rådfrågar när hon inte riktigt vet. Hon ringde och rådfrågade sin klon. Vi kan kalla klonen för Oatha. Klonen tyckte att Lisarine skulle skriva ett mejl, vilket hon också gjorde. Hon valde att inleda med att det förmodligen var det konstigaste mejl grannen någonsin fått. Lisarine fick ganska snabbt ett svar och grannen höll med, det var ett konstigt mejl. Fast roligt! Lisarine och grannen bestämde sig för att de någon dag skulle dricka thé tillsammans. Varför sitta och skriva till varandra på datorn, när de faktiskt är grannar?
I förrgår var dagen då Lisarine och grannen skulle träffas för första gången...
...och de hade hur trevligt som helst! Lisarine är glad för att hon skrev mejlet, samt för att grannen valde att föreslå thé. Bra grannen! Lisarine och grannen pratade bort en hel kväll. De skrattade så de tjöt. Kvällen efter valde de att återigen dricka thé, även om Lisarine bytte ut sitt thé mot glögg. Lisarine och grannen har redan flera interna skämt, vilket de tackar Sivert för. Om en vecka ska Lisarine och grannen dricka vin och rulla över ett farthinder. De tycker det är tråkigt att bli vuxna och gör därför saker för att förhindra detta.
Lisarine vill med detta inlägg bara säga att hon är glad för att grannen är den hon är. Grannen är en kul tjej, vilket är sjukt bra!
Sivert, Sivert, Sivert! (Och dom!)
ändrade planer
Planerna för denna helg kommer tyvärr inte riktigt bli som tänkt. Sjukt synd, då jag hade sett fram emot det. Så då var det bara till att börja omplanera. Vad göra? Sara med tillhörande pojkvän hade planer på att åka hem till Åmål och jag var varmt välkommen att följa med. Dock bara över dagen, så jag hade tänkt att endast träffa familj och släkt. Jag har inte träffat Farmor på en smärre evighet. Pappa träffade jag senast i Augusti, samma sak med Thomas. Och Mamma har jag inte träffat sen jag var i Göteborg för dryga månaden sedan. Så ja, det är dem jag vill umgås med om jag bara stannar så kort stund.
Nu är det väl återigen som så att det där med planer inte riktigt är min grej. Nu verkar det som att det ska slasksnöa imorgon, så det lär ju vara snorhalt på vägarna. Åka bil hem till Åmål i all ära, så även att träffa min fina familj, men att dö på kuppen är det ju inte riktigt värt. Så vi väntar till imorgon med att bestämma hur det blir. Jag hoppas på hemfärd, för jag vill verkligen träffa dem.
Finns självklart många fler där hemma som jag vill träffa, men jag hinner inte på långa vägar med att träffa alla. Så alla underbara vänner kommer jag först kunna träffa vid jul. Om de nu vill träffa mig då, det är ju lite av en annan femma.
Nej, nu ska jag plugga lite neurofysiologi och farmakologi. Svårt? Nja, det är den lättaste delen till kommande tenta. Senare i eftermiddag blir det nog till att plugga på Skallskador, Stroke, EP, MS etc. Det är verkligen jätteintressant, men min motivation är long gone. Inte helt okej faktiskt.
På återhörande, gott folk!
Nu är det väl återigen som så att det där med planer inte riktigt är min grej. Nu verkar det som att det ska slasksnöa imorgon, så det lär ju vara snorhalt på vägarna. Åka bil hem till Åmål i all ära, så även att träffa min fina familj, men att dö på kuppen är det ju inte riktigt värt. Så vi väntar till imorgon med att bestämma hur det blir. Jag hoppas på hemfärd, för jag vill verkligen träffa dem.
Finns självklart många fler där hemma som jag vill träffa, men jag hinner inte på långa vägar med att träffa alla. Så alla underbara vänner kommer jag först kunna träffa vid jul. Om de nu vill träffa mig då, det är ju lite av en annan femma.
Nej, nu ska jag plugga lite neurofysiologi och farmakologi. Svårt? Nja, det är den lättaste delen till kommande tenta. Senare i eftermiddag blir det nog till att plugga på Skallskador, Stroke, EP, MS etc. Det är verkligen jätteintressant, men min motivation är long gone. Inte helt okej faktiskt.
På återhörande, gott folk!
lite som en bild
Helgen har varit den bästa på länge och jag ler i själen av blotta tanken. Nu hinner jag dock inte skriva mer, eftersom jag ska hoppa i kläderna och sedan dra vidare till Universitetet. Idag vankas bild- och musikterapi tillsammans med Ståltrion, M&M och Potter. We gonna rock it!
Jag bjuder på en bild från i helgen. Jag och Åsa tog tag i en fotosession a la Öret.
Här är ett foto på både fotografer och motiv.
Jag älskar dig, världens finaste vän!
Så jävla roligt
Hade ju som sagt Tarzan hos mig igår, vilket var helt galet mysigt. Hon är utan tvekan en av de bästa människorna som finns! Roligast på hela kvällen var väl då jag uttryckte något i form med: "Kul att man sagt att man ska gå ner i vikt och sitter här och trycker i sig godis!". Då jag sade detta låg hon och tog up 97% av soffan, under en filt, med en bautamössa på huvudet och hade handen i en chipspåse. Hon svarade mig genom att säga: "Jag försöker också gå ner i vikt". Jag tog kort på henne, skrattade i en kvart och MMS:ade över bilden till henne. Varför visa när man kan betala för't? Har tittat på bilden även idag och det är fan minst lika roligt fortfarande.
På förmiddagen har vi (inte Tarzan då, eftersom hon pluggar annat) suttit och gjort patientfall, som alla ska lämnas in. Allt som allt är det fem som ska in och vi fick under förmiddagen fason på fyra av dem. Strålande! Fortfarande en föreläsning som saknas för att vi ska kunna göra den sista, så den ska vi krångla till på tisdag eller onsdag. Jag gillar när man blir av med skiten snabbare än trott. Eloge till er, alla söta snyggon! (Ståltrion, M&M och Pottis)
Nu ska jag förmodligen göra mest ingenting. Bör egentligen åka in till stan och fixa lite vin, men vem fan orkar med det? Inte jag. Så det ska styras upp imorgon efter föreläsningen istället. Drar med mig Malin också, trevligt as hell. Efter inhandling vankas det drinkar och Just Dance. Träningsvärken från gårdagens session är fint påtaglig, så jag kommer väl se ännu mer katastrofal ut imorgon. Lite därför jag lade till "drinkar" till vår lilla dansanta eftermiddag.
Om två dagar får jag krama Åsa. Förstår ni hur mycket jag längtar? Obeskrivligt mycket!
På förmiddagen har vi (inte Tarzan då, eftersom hon pluggar annat) suttit och gjort patientfall, som alla ska lämnas in. Allt som allt är det fem som ska in och vi fick under förmiddagen fason på fyra av dem. Strålande! Fortfarande en föreläsning som saknas för att vi ska kunna göra den sista, så den ska vi krångla till på tisdag eller onsdag. Jag gillar när man blir av med skiten snabbare än trott. Eloge till er, alla söta snyggon! (Ståltrion, M&M och Pottis)
Nu ska jag förmodligen göra mest ingenting. Bör egentligen åka in till stan och fixa lite vin, men vem fan orkar med det? Inte jag. Så det ska styras upp imorgon efter föreläsningen istället. Drar med mig Malin också, trevligt as hell. Efter inhandling vankas det drinkar och Just Dance. Träningsvärken från gårdagens session är fint påtaglig, så jag kommer väl se ännu mer katastrofal ut imorgon. Lite därför jag lade till "drinkar" till vår lilla dansanta eftermiddag.
Om två dagar får jag krama Åsa. Förstår ni hur mycket jag längtar? Obeskrivligt mycket!
