Att tro på sig själv
Jag ska preliminärt åka till Åsa i mitten av Januari och stanna i fyra/fem dagar. Eftersom vårterminen ser ut att innehålla helt sjukt mycket plugg, så tänkte jag att det var bäst att passa på när det faktiskt finns tid. Jag snackade med läraren vi ska ha på seminariet den 14:e Januari om vad jag skulle göra istället, eftersom jag inte kommer kunna vara med då. Jag ska göra samma uppgift som alla andra, fast istället lämna in den skriftligt.
Jag tror på något sätt att det kan vara bra för mitt självförtroende. Att jag fixar salstentor och hemtentor, det har jag bevisat för mig själv gång efter annan. Det där med grupparbeten är heller inga konstigheter, eftersom jag oftast sammarbetar med de jag litar mest på och tycker om allra bäst om i klassen. De är ambitiösa och därför brukar alla grupparbeten gå fint. Fast någonstans på vägen brukar jag tappa bort mig själv. Jag tvivlar på min egen förmåga att tillföra något bra. Varför skulle jag kunna komma med något bra, som faktiskt gjorde att allt blev bättre?!
Jag och Malin är bra på att tentaplugga tillsammans. Vi kompletterar varandra hur bra som helst, även om vi stundtals tycker att den andra är trög personifierad. Då får vi dock tillfälle att förklara, vrida och vända på saker och verkligen hjälpa den andra att förstå. Hittills har vi nog inte misslyckas. Och det gör självklart att vi själva får en ännu bättre förståelse för vad det nu kan tänkas vara. Vi är grymma tillsammans!
Det är som sagt det där med grupparbeten som gör att jag tvivlar på allt vad förmåga heter. Jag känner mig värdelös, även om de jag jobbar med försöker att intala mig motsatsen. Malin fick återigen höra min klagan när vi åkte buss från Universitetet hem till henne förut. "Men Lisa, så känner ju jag också. Fast tvärtom. Det är ju du som gör allt!" Det där är ju så fel det bara kan bli. Malin är verkligen skitduktig! Så hon har felfelfel!
Det jag ville komma fram till var bara att jag behöver styra upp en individuell skriftlig uppgift. Jag behöver stoppa ner näsan i böckerna, tänka ut ett upplägg, strukturera upp allt och själv bestämma vilka ord som ska bilda alla meningar. Jag behöver själv komma på en lösning på det patientfall (som jag har för mig att det var) vi ska lösa som en del av uppgiften. Jag behöver göra något jag faktiskt kan lämna in och vara stolt över. Även om det ska ta mig flera veckor. För har jag gett mig fan på något, då ska det baskemig gå!
Jag tror på något sätt att det kan vara bra för mitt självförtroende. Att jag fixar salstentor och hemtentor, det har jag bevisat för mig själv gång efter annan. Det där med grupparbeten är heller inga konstigheter, eftersom jag oftast sammarbetar med de jag litar mest på och tycker om allra bäst om i klassen. De är ambitiösa och därför brukar alla grupparbeten gå fint. Fast någonstans på vägen brukar jag tappa bort mig själv. Jag tvivlar på min egen förmåga att tillföra något bra. Varför skulle jag kunna komma med något bra, som faktiskt gjorde att allt blev bättre?!
Jag och Malin är bra på att tentaplugga tillsammans. Vi kompletterar varandra hur bra som helst, även om vi stundtals tycker att den andra är trög personifierad. Då får vi dock tillfälle att förklara, vrida och vända på saker och verkligen hjälpa den andra att förstå. Hittills har vi nog inte misslyckas. Och det gör självklart att vi själva får en ännu bättre förståelse för vad det nu kan tänkas vara. Vi är grymma tillsammans!
Det är som sagt det där med grupparbeten som gör att jag tvivlar på allt vad förmåga heter. Jag känner mig värdelös, även om de jag jobbar med försöker att intala mig motsatsen. Malin fick återigen höra min klagan när vi åkte buss från Universitetet hem till henne förut. "Men Lisa, så känner ju jag också. Fast tvärtom. Det är ju du som gör allt!" Det där är ju så fel det bara kan bli. Malin är verkligen skitduktig! Så hon har felfelfel!
Det jag ville komma fram till var bara att jag behöver styra upp en individuell skriftlig uppgift. Jag behöver stoppa ner näsan i böckerna, tänka ut ett upplägg, strukturera upp allt och själv bestämma vilka ord som ska bilda alla meningar. Jag behöver själv komma på en lösning på det patientfall (som jag har för mig att det var) vi ska lösa som en del av uppgiften. Jag behöver göra något jag faktiskt kan lämna in och vara stolt över. Även om det ska ta mig flera veckor. För har jag gett mig fan på något, då ska det baskemig gå!
Även om Malin är en mycket duktig och smart student, så blir det ibland lite fel. Hennes
lilla miss på detta kort upptäcktes dock några dagar senare då hon tittade på
alla tillverkade Julkort. Hon är allt bra söt, min Malin!
Så, God Jul och Gott Nytt År på Er!
Att förstå en person
Vissa människor är som öppna böcker och hur lätta som helst att förstå sig på. Av ord, tonfall, kroppsspråk och mimik kan man utläsa det allra mesta. En persons sätt att vara säger ganska mycket. Det är inte vidare värst svårt att förstå hur personen mår och om allt är som det ska eller inte. De är på någorlunda samma sätt och ändrar sig inte värst mycket från en stund till en annan.
Andra människor är helt tvärtom, vilket kan reta gallfeber på mig. Jag avskyr att inte förstå hur en människa tänker, tycker, handlar och grunden till detta. Ett en person är på ett sätt en dag, ett annat sätt nästa dag och ett tredje sätt en tredje dag kan ibland ge upphov till tankar och åter tankar i min lilla hjärna. Då inte menat att det är samma person i olika situationer, utan samma person i liknande situationer. Om jag inte får grepp om personen blir jag till slut ganska passiv då jag träffar honom eller henne, jag tar inte alls mycket plats och försöker istället få någon slags uppfattning. När jag går bet på det där sista, så blir jag i det närmsta skogstokig. Det kanske inte syns på mig, men jag känner det. Tro mig!
Personlighetsklyvning snackade vi om i skolan igår. Det är verkligen inte dit jag vill komma. Och jag förstår att människor förändras, det handlar inte om det heller. Det handlar bara om det faktum att det ibland är väldigt svårt att förstå sig på vissa personer och det gör mig galen. Särskilt om jag fått en uppfattning, men som omkullkastas ganska radikalt efter en kortare period. Att jag sedan lyckas bygga mig en ny uppfattning, som återigen omkullkastas totalt gör inte saken bättre.
Jag kommer nog inte vara färdig med mina studier om 1,5 år. Jag behöver läsa Beteendevetenskap innan jag kan ge mig ut i arbetslivet. Håller ni med mig?!
Andra människor är helt tvärtom, vilket kan reta gallfeber på mig. Jag avskyr att inte förstå hur en människa tänker, tycker, handlar och grunden till detta. Ett en person är på ett sätt en dag, ett annat sätt nästa dag och ett tredje sätt en tredje dag kan ibland ge upphov till tankar och åter tankar i min lilla hjärna. Då inte menat att det är samma person i olika situationer, utan samma person i liknande situationer. Om jag inte får grepp om personen blir jag till slut ganska passiv då jag träffar honom eller henne, jag tar inte alls mycket plats och försöker istället få någon slags uppfattning. När jag går bet på det där sista, så blir jag i det närmsta skogstokig. Det kanske inte syns på mig, men jag känner det. Tro mig!
Personlighetsklyvning snackade vi om i skolan igår. Det är verkligen inte dit jag vill komma. Och jag förstår att människor förändras, det handlar inte om det heller. Det handlar bara om det faktum att det ibland är väldigt svårt att förstå sig på vissa personer och det gör mig galen. Särskilt om jag fått en uppfattning, men som omkullkastas ganska radikalt efter en kortare period. Att jag sedan lyckas bygga mig en ny uppfattning, som återigen omkullkastas totalt gör inte saken bättre.
Jag kommer nog inte vara färdig med mina studier om 1,5 år. Jag behöver läsa Beteendevetenskap innan jag kan ge mig ut i arbetslivet. Håller ni med mig?!
"Favorit" i repris
Förra årets totala kyla verkar upprepa sig. Det var nyss arton minusgrader ute. Jag kollade även upp hur kallt det varit som värst och termometern visade då -22,9. Stört! Förra året tror jag att det var närmare -30 någon gång. Det är galet! Men jag får väl göra som vanligt, gå ut och trotsa kylan. Fast kanske slänga på mig något under jeansen. Underställ. Lite som en plan?
Imorgon blir det äntligen Åmål. Jag och Sara ska försöka komma härifrån vid nio på morgonen, så vi kommer hem i vettig tid. Det ska bli så mysigt att äntligen få träffa familj och vänner. Jag har bara träffat Mamma en gång under hösten, resten av alla fina var det aslängesedan jag såg sist. Augusti! Vissa terminer innehåller mer plugg än andra, så är det bara.
Nej, nu ska jag försöka ordna på mig massa kläder och hinna hinka i mig lite kaffe. Ska möta upp Malin på Biblioteket och kopiera lite om en stund. Har en uppgift om Tourettes som jag tänkte försöka bli klar med över Jul. Sen blir det knäck och filmmys! Fina, underbara och kalla dag!
Imorgon blir det äntligen Åmål. Jag och Sara ska försöka komma härifrån vid nio på morgonen, så vi kommer hem i vettig tid. Det ska bli så mysigt att äntligen få träffa familj och vänner. Jag har bara träffat Mamma en gång under hösten, resten av alla fina var det aslängesedan jag såg sist. Augusti! Vissa terminer innehåller mer plugg än andra, så är det bara.
Nej, nu ska jag försöka ordna på mig massa kläder och hinna hinka i mig lite kaffe. Ska möta upp Malin på Biblioteket och kopiera lite om en stund. Har en uppgift om Tourettes som jag tänkte försöka bli klar med över Jul. Sen blir det knäck och filmmys! Fina, underbara och kalla dag!
Så här fint var det hemma hos Mamma & Thomas förra Julen. Jag håller tummarna
för att det är lika mycket snö när jag kommer dit imorgon. Kärlek!
L Word i all ära
Javisst, det är förmodligen den bästa flatserien som finns. De allra flesta skulle väl också säga att det är den enda, men är så fallet? Får någon vecka sedan ramlade jag över en någorlunda ny Engelsk serie, vid namn Lip Service. Tacka YouTube för det fantastiska utbudet av typ... allt! Jag hittade såklart serien där och har kollat igenom några avsnitt. Redigt nice faktiskt. Dock är de väl lite väl inspirerade av just L Word många gånger, men who cares? Frankie är så het så man kan dö! Omfg på henne!
Ah well, ungefär tre procent av mina bloggläsare som bryr sig om detta kan tänkas. I don't give a damn. JAG bryr mig!
Ah well, ungefär tre procent av mina bloggläsare som bryr sig om detta kan tänkas. I don't give a damn. JAG bryr mig!
Då var det "jullov"
Dagens föreläsning var inte mycket att hurra för. Aldrig har så många studenter lärt sig så lite på så lång tid. Eller ja, något åt det hållet iaf. Ämnet är intressant och att föreläsningen var skit var hur tråkigt som helst. Psykoser, ätstörningar, schizofreni, depressioner och diverse olika lagar är egentligen galet intressant. Det vi fick lära oss idag hade vi förmodligen kunnat läsa oss till på en timme. En oeffektiv sådan.
Morgondagens föreläsning är inställd, då läraren lyckats bli kanonförkyld. Det är hur mycket skit som helst faktiskt, eftersom den då blir flyttad till efter jul. Hade jag inte planerat en resa till Växjö just den veckan, så hade jag förmodligen hurrat. En del mindre på tentan och istället en obligatorisk föreläsningen. Hur ska jag göra då, som inte ens kommer vara i Öret? Obligatorisk är ju samma sak som måste. Det får helt enkelt lösa sig då. Ännu är inget bestämt.
Vi har med andra ord ledigt fram till sjunde Januari, vilket är helt stört skönt. Inget jullov kanske, men jag ska ta mig ledigt. Tentan kommer förmodligen vara den enklaste i mannaminne och uppgiften vi ska göra över jul är jag nästan klar med. Kalas! Lite ledigt med andra ord!
Imorgon ska jag och Malin koka lite mer knäck. Vi har kommit fram till att det är för gott för att inte äta och det blev på tok för lite när vi gjorde det i lördags. Mer ska det bli imorgon! Och när vi har gjort det, så ska vi mysa framför en film. Fin dag med fin Malin!
Levande död
Ja, det är ungefär så det känns. Att försöka släpa sig ur sängen när klockan ringer på morgonen har nu blivit lite av ett mission som är omöjligt att genomföra. När klockan ringde i lördags orkade jag inte ens stänga av den. Den fick ringa till den tystnade av sig själv. TVÅ GÅNGER! Idag tog det mig närmare 40 minuter innan jag orkade släpa mig upp. Något säger mig att termin 3 har börjat ta ut sin rätt. Jag är helt slut! Och ändå gick jag och lade mig i någorlunda vettig tid igår. Två dagar kvar, sen kan jag börja sova lite längre på mornarna. Härligt!
Idag har vi de två första föreläsningarna i psykiatri. Det ska bli riktigt intressant. Man kan ju undra hur många olika diagnoser vi ska kunna denna gången. Har dock kollat in studiehandledningen och jag har helt för mig att det faktiskt inte var så många. Anorexi vet jag fanns med bland dem. Om dryga timmen så lär jag veta.
Frukost- och klädångest. Vad i hela friden ska jag äta och vad ska jag ha på mig? Jag skulle egentligen vilja ha bautabyxorna from heaven, men jag vet inte riktigt om de är socialt gångbara. Haha! Fast det är nog okej en dag som idag. Jäva mensvärksjävel, grrr. Och frukost får nog bli... kaffe och havreknäcke. Det är förbaskat gott!
Nej, ordna till kanske. Har ju ett ansikte som behöver styras upp rätt rejält. Där kan vi verkligen snacka om något som inte är socialt gångbart. Hujedamig!
Idag har vi de två första föreläsningarna i psykiatri. Det ska bli riktigt intressant. Man kan ju undra hur många olika diagnoser vi ska kunna denna gången. Har dock kollat in studiehandledningen och jag har helt för mig att det faktiskt inte var så många. Anorexi vet jag fanns med bland dem. Om dryga timmen så lär jag veta.
Frukost- och klädångest. Vad i hela friden ska jag äta och vad ska jag ha på mig? Jag skulle egentligen vilja ha bautabyxorna from heaven, men jag vet inte riktigt om de är socialt gångbara. Haha! Fast det är nog okej en dag som idag. Jäva mensvärksjävel, grrr. Och frukost får nog bli... kaffe och havreknäcke. Det är förbaskat gott!
Nej, ordna till kanske. Har ju ett ansikte som behöver styras upp rätt rejält. Där kan vi verkligen snacka om något som inte är socialt gångbart. Hujedamig!
En mycket ashet jag i en mycket ashet Onepiece!
Julbak med Merlin
Ja, jag bakade ju julgodis med (och hos) fina Malin igår. Vi började väl styra upp godisfixet vid ett och jag öppnade dörren hem till mig klockan tolv. Med andra ord tog det helt galet många timmar. Stört! Jag började hata socker vid klockan fem, vilket iofs gick över när jag försökte koka knäck. Försökte är kanske lite fel ordval, eftersom det gick hur bra som helst. Inga Rudolf-fasoner där inte. Jag ägde! Dock blev den inte lika knaperhård som jag vill att den ska vara. Tipshelvetet på internet stämde alltså inte. Argh! Ah well, bättre lycka nästa gång? Hur som helst hade vi det riktigt mysigt. Julstämningen var på topp!
Gladast var vi båda INNAN vi började baka. Haha!
Jag försöker ordna till Rocky Road. Med framgång!
Knäcken som faktiskt blev riktigt god.
Polkabräck, med varierande smaksensation... ;)
Ny design it is!
Nu har fina Evelina hjälpt mig med min bloggdesign. Jag har nog haft artonhundra önskemål om hur allt skulle bli och hur allt skulle ändras. Det var något rosa som skulle bort där, en bild som skulle se ut så och en text som skulle vara av det mer feta slaget. Om hon lyckades? Ajjemen! Fantastiskt duktig är hon, tycker jag allt.
Har dagen till ära även fått prova hennes underbara Onepiece. Om jag hade ett ha-begär innan, så är det ingenting mot vad jag har nu. Det var nog det mysigaste jag någonsin testat. GE MIG! Ah well, känner på mig att jag kommer äga en inom en snar framtid. A girl's gotta do what I girl's gotta do, right?!
Jag ska visa er en bild på mitt fantastiska julkort. Då mer insidan och inte framsidan med tillhörande lågstadietomte, som ni fick se häromdagen. Jag tror bestämt att jag vill påpeka att jag kan skriva snyggare. Inte för att ni behöver tro på mig, då jag säger så varje gång jag visar upp något jag skrivit. Okej, vi kan säga att jag skriver skitfult. Här kommer iaf bilden!
Har dagen till ära även fått prova hennes underbara Onepiece. Om jag hade ett ha-begär innan, så är det ingenting mot vad jag har nu. Det var nog det mysigaste jag någonsin testat. GE MIG! Ah well, känner på mig att jag kommer äga en inom en snar framtid. A girl's gotta do what I girl's gotta do, right?!
Jag ska visa er en bild på mitt fantastiska julkort. Då mer insidan och inte framsidan med tillhörande lågstadietomte, som ni fick se häromdagen. Jag tror bestämt att jag vill påpeka att jag kan skriva snyggare. Inte för att ni behöver tro på mig, då jag säger så varje gång jag visar upp något jag skrivit. Okej, vi kan säga att jag skriver skitfult. Här kommer iaf bilden!
Förbaskat vackert, tycker ni inte? ;)
Ska jag ta det som en hint?
Jag vägde mig alldeles nyss, vilket jag gör varje morgon. Hosta er inte hesa nu, jag är egentligen fullt medveten om hur dåligt det är. Men jag vet också hur duktig jag är på tankeknas. Skulle jag inte väga mig varje eller nästan varje dag, så skulle jag förmodligen sluta äta istället. Bara för att försäkra mig om att inte gå upp i vikt. Allt av en anledning. Jag var dum i huvudet när det gällde mat i gymnasiet och tankeknaset har därefter varit ett faktum. Bättre eller sämre, men aldrig helt bra. Då vet ni det. Vill ni veta mer så får ni fråga mig.
Jag vägde mig iaf förut. De senaste veckorna har vågen stått på 71,5 - 72 kg. Mitt mål för jul var ju att gå under 70-strecket. Jag har lite tappat hoppet, eftersom det nu är mindre än en vecka kvar. Fast just idag, när jag dumt nog ska iväg och trixa med julgodis, så stod vågen på 71,1. Det är bara 4 hekto mindre, men i min värld är det sensationellt. På en vecka går det faktiskt att tappa ett kilo.
Så jag får helt enkelt lita på Malin och Jukkas ord angående godiset. Och kanske smaka en bit av varje. Jag har fortfarande inte givit upp viktmålet. I CAN DO IT!
Jag vägde mig iaf förut. De senaste veckorna har vågen stått på 71,5 - 72 kg. Mitt mål för jul var ju att gå under 70-strecket. Jag har lite tappat hoppet, eftersom det nu är mindre än en vecka kvar. Fast just idag, när jag dumt nog ska iväg och trixa med julgodis, så stod vågen på 71,1. Det är bara 4 hekto mindre, men i min värld är det sensationellt. På en vecka går det faktiskt att tappa ett kilo.
Så jag får helt enkelt lita på Malin och Jukkas ord angående godiset. Och kanske smaka en bit av varje. Jag har fortfarande inte givit upp viktmålet. I CAN DO IT!
Fina torsdag
Torsdagen blev precis som jag tänkt, nämligen helt underbart bra. Inledningen kanske inte var den bästa, eftersom jag fick stå och vänta på bussen i dryga tio minuter. I SNÖSTORM! Det var dödskallt och snöflingorna ville mer än gärna umgås med min nacke. Ni vet, under halsduken. Hur snöhelvetet lyckades vet man inte riktigt. Man vet bara ATT det lyckades. Skitgrejer!
Jag mötte en stelfrusen och snögubbeliknande Malin i stan. Vi sprang runt och köpte massa saker som vi behövde till såväl julmys som julgodisbak. Duktiga flickor! Fick dock ringa Jukka och flörta till oss lite bärhjälp. Det blev minst sagt skittungt, så det var en himla tur att han var snäll och hjälpte oss.
När vi kom hem till Malin plockade vi upp alla inhandlade saker. Nästan allt som vi ska ha till julgodiset ställde jag upp på bänken och konstaterade efter en millisekund att jag kommer bli jättetjock. Om jag äter det, vill säga. Hur svårt det än kommer att bli, så ska jag faktiskt försöka undvika att provsmaka hundra gånger. Haha!
Men ja, ni ser ju hur jävla mycket godis vi har köpt. Haha! Ska ta mer bilder imorgon när vi försöker kombinera alla godsaker till något fantastiskt. Wish us luck! ;)
Lite senare kom en hög med söta klassisar. Det var många skratt och mycket prat. Vi var även ganska skitambitiösa med julkortstillverkningen. Vissa mer än andra, of course. Jag skrev en dikt, men inte vann jag för det. "Snön lyser vit på taken, tomten har rimfrost på staken". Inte nog med min fina dikt, jag målade även en tomtejävel. Ja, som ni ser på kortet till höger. Det är Evelina som har gjort de fina korten. Jag är inte estetiskt lagd för fem öre och därför kan man tro att det är en femåring som gjort mitt kort. Men jag lovar, det är faktiskt jag. Haha!
En söt tjej sade en gång att man då ska säga "Men jag är bra på annat!". Jag kör på hennes linje. För jag är bra på annat. Exempelvis att ställa diagnoser på mig själv. I förrgår fick jag ju som sagt diagnosen Aspergers av mina vänner. Idag fick jag ADHD av mig själv. Ah well, jag är ganska fungerande ändå. Eller ja, typ.
Nu ska jag plocka iordning lite i lägenheten och sedan kommer världens finaste Sofia hit. Det blir glögg, pepparkakor, lussebullar och förmodligen lite kaffe. Sofia får min själ att le, så detta kommer bli en fin eftermiddag. Och ikväll ska jag styra upp lite marmeladkok. Håll tummar och tår för framgång!
Jag mötte en stelfrusen och snögubbeliknande Malin i stan. Vi sprang runt och köpte massa saker som vi behövde till såväl julmys som julgodisbak. Duktiga flickor! Fick dock ringa Jukka och flörta till oss lite bärhjälp. Det blev minst sagt skittungt, så det var en himla tur att han var snäll och hjälpte oss.
När vi kom hem till Malin plockade vi upp alla inhandlade saker. Nästan allt som vi ska ha till julgodiset ställde jag upp på bänken och konstaterade efter en millisekund att jag kommer bli jättetjock. Om jag äter det, vill säga. Hur svårt det än kommer att bli, så ska jag faktiskt försöka undvika att provsmaka hundra gånger. Haha!
Men ja, ni ser ju hur jävla mycket godis vi har köpt. Haha! Ska ta mer bilder imorgon när vi försöker kombinera alla godsaker till något fantastiskt. Wish us luck! ;)
Lite senare kom en hög med söta klassisar. Det var många skratt och mycket prat. Vi var även ganska skitambitiösa med julkortstillverkningen. Vissa mer än andra, of course. Jag skrev en dikt, men inte vann jag för det. "Snön lyser vit på taken, tomten har rimfrost på staken". Inte nog med min fina dikt, jag målade även en tomtejävel. Ja, som ni ser på kortet till höger. Det är Evelina som har gjort de fina korten. Jag är inte estetiskt lagd för fem öre och därför kan man tro att det är en femåring som gjort mitt kort. Men jag lovar, det är faktiskt jag. Haha!
En söt tjej sade en gång att man då ska säga "Men jag är bra på annat!". Jag kör på hennes linje. För jag är bra på annat. Exempelvis att ställa diagnoser på mig själv. I förrgår fick jag ju som sagt diagnosen Aspergers av mina vänner. Idag fick jag ADHD av mig själv. Ah well, jag är ganska fungerande ändå. Eller ja, typ.
Nu ska jag plocka iordning lite i lägenheten och sedan kommer världens finaste Sofia hit. Det blir glögg, pepparkakor, lussebullar och förmodligen lite kaffe. Sofia får min själ att le, så detta kommer bli en fin eftermiddag. Och ikväll ska jag styra upp lite marmeladkok. Håll tummar och tår för framgång!
Mysdag
Jag sitter med största kaffekoppen framför mig och försöker vakna till liv. Idag är en ledig dag och planen är att ta tag i julklappsinköp. Ska även baka lite julgodis senare i eftermiddag, om det finns tid. Till mitt sällskap har jag världens bästa Malin. Jag känner på mig att detta kommer bli en kanondag!
Malin och jag. Bilden är tagen hösten 2009,
på förfesten innan It's SÅ.
Dansa med Leroy!
Jag var bara tvungen...
Jag fixade över lite kort från mobilen till datorn nyss och tänkte dela med mig av ett fantastiskt exemplar. I måndags kväll när jag skulle läsa igenom det sista inför tisdagens tenta, så tror jag att min lilla pälsetruls hade andra planer. Jag log och fotade den lilla.
Tilläggas bör att jag faktiskt kan skriva finare än ni kan se här. Jag var stressad,
irriterad och försökte få fason på skiten snabbt. Ah well, jag bjuder på det.
Det är ju ändå Santos som gör bilden! hihi.
Pediatrikföreläsning
Idag har jag haft den allra mest intressanta föreläsning hittills. Det var en kvinna som jobbade på Barnneurologen (har jag för mig) som höll i föreläsningen i Pediatrik. Jag var idel öra, jag rös, jag mådde dåligt och jag tyckte det var helt sinnessjukt intressant. Det var även skönt att känna att man lärt sig en hel del på de tidigare kurserna och faktiskt förstod vad hon pratade om.
Dagens föreläsning fick mig faktiskt att börja fundera lite. Jag har länge varit bestämd över var jag vill försöka hamna på praktikens två perioder i termin fem. Nu börjar jag dock tänka om lite. Ska jag utmana mig och söka till Barnhabiliteringen? Jag vet inte hur det skulle gå, men jag vet att det skulle vara helt otroligt intressant och förmodligen väldigt givande. Plus att jag tror att jag själv skulle växa väldigt mycket genom att tillbringa några veckor där. Jag har alltid jobbat inom äldreomsorgen med äldre människor. Inte mycket rehabilitering just där kanske, men ändå i någon form. Att istället vända helt och jobba med barn och habilitering skulle vara väldigt intressant. Tåls att tänkas på, minst sagt.
Efter den tjugo minuter långa kafferasten (som det så fint heter) hade jag huvudvärken från helvetet. En annan föreläsning och jag hade gått hem. Det gick dock inte för sig en dag som denna. Jag stannade och gudskelov överlevde jag. Avslutningsvis ställde mina vänner diagnosen Aspergers syndrom på mig. Tack söton, den värmde! ;)
Dagens föreläsning fick mig faktiskt att börja fundera lite. Jag har länge varit bestämd över var jag vill försöka hamna på praktikens två perioder i termin fem. Nu börjar jag dock tänka om lite. Ska jag utmana mig och söka till Barnhabiliteringen? Jag vet inte hur det skulle gå, men jag vet att det skulle vara helt otroligt intressant och förmodligen väldigt givande. Plus att jag tror att jag själv skulle växa väldigt mycket genom att tillbringa några veckor där. Jag har alltid jobbat inom äldreomsorgen med äldre människor. Inte mycket rehabilitering just där kanske, men ändå i någon form. Att istället vända helt och jobba med barn och habilitering skulle vara väldigt intressant. Tåls att tänkas på, minst sagt.
Efter den tjugo minuter långa kafferasten (som det så fint heter) hade jag huvudvärken från helvetet. En annan föreläsning och jag hade gått hem. Det gick dock inte för sig en dag som denna. Jag stannade och gudskelov överlevde jag. Avslutningsvis ställde mina vänner diagnosen Aspergers syndrom på mig. Tack söton, den värmde! ;)
Ibland lämnas åhörarkopiorna tomma. Så var INTE fallet idag.
Det jag skrivit ner här är bara inledningen av allt hon sade,
innan hon börjat snacka om det som står i rutorna. Åh!
Underbara skräckinjagande intressanta föreläsning!
Det där med tatueringar
Tatueringar är väldigt många gånger helt otroligt snyggt, vackert, bra, fint etc. Ja, kalla det vad man vill. Det beror väl lite på vad det är för tatuering och på vem den sitter. Även VAR den sitter. Jag vet inte om jag tycker det är så himla fantastiskt med tatueringar i ansiktet. Även om Kat Von D är het så det förslår och passar i varenda liten bläckprick hon har på sin kropp. Alla är dock inte lika fina i många tatueringar som hon är.
Om man ska ha många tatueringar, så är min personliga åsikt att de ska vara enhetliga. Det ska finnas någon sorts röd tråd genom val och utförande. En tribal på ena armen, en koifisk på andra, en textrad på ryggen och lite ödlor och annat hittepå på benen. Släng in lite smågrejer bland resterande tatueringar på armarna också. Är det verkligen snyggt? Kanske på rätt person, men jag tror isf att denna "rätta personen" är ganska svår att hitta.
Själv är jag väldigt feg när det kommer till tatueringar. Ibland är jag en slarvpotta personifierad och ibland är jag perfektionist. När det kommer till tatueringar så är jag det sistnämnda. Tänk om jag äntligen bokar en tid och låter en tatuerare måla på/i min hud med en nål och så blir det inte ens bra? Eller ja, bra kommer det med all säkerhet bli. Men PERFEKT! Jag vill att mina tatueringar ska vara perfekta. "Välj en bra tatuerare, med mycket erfarenhet och som blir rekommenderad av folk du litar på" brukar de flesta säga då. Jaha, men om det ändå inte blir lika underbart perfekt som det i min värld måste vara, vad gör jag då? Är bitter hela livet?!
Anledningen till att det är så kinkigt, är för att jag vill tatuera in "Mormor" på handleden. Jag har tidigare visat hur den ska se ut och jag är fortfarande helt kär. Om jag visste att den skulle bli lika perfekt som på bilden, då skulle jag göra den imorgon! Men eftersom det är bokstäver som återkommer två gånger, vill jag att de ska bli exakt likadanda. Tänk om den inte blir helt symmetrisk? Aaaaagh! Jag blir knäpp på mitt tankeknas!
För övrigt har jag velat tatuera in en humla i en smärre evighet. Tanken bakom har kanske "svalnat" lite och jag inser att den inte skulle vara lika perfekt längre. För hur mycket jag är den egentligen? Igår kom jag på vad jag vill ha istället. Jag ringde kanelbullen och rådfrågade. "Ja, det kan säkert bli snyggt. Alla flator har ju en sådan." Och där insåg jag att det kanske inte var den bästa bland planer.
Babbel, babbel och åter babbel. Jag måste ta tag i detta nu. Jag SKA tatuera in det jag vill på handleden. Och jag tror att jag ska göra det i Kristinehamn. Har hört att det finns en tjej där som är fantastiskt duktig. Har sett lite av det hon gjort och det är skitbra! Well, jag hinner hur som helst inte styra upp det innan jul. Så jag ska tänka lite till.
Bakspark efterlyses, jag måste ta tag i detta. Någon som ställer upp? Och framför allt, vem håller mig i handen?
Om man ska ha många tatueringar, så är min personliga åsikt att de ska vara enhetliga. Det ska finnas någon sorts röd tråd genom val och utförande. En tribal på ena armen, en koifisk på andra, en textrad på ryggen och lite ödlor och annat hittepå på benen. Släng in lite smågrejer bland resterande tatueringar på armarna också. Är det verkligen snyggt? Kanske på rätt person, men jag tror isf att denna "rätta personen" är ganska svår att hitta.
Själv är jag väldigt feg när det kommer till tatueringar. Ibland är jag en slarvpotta personifierad och ibland är jag perfektionist. När det kommer till tatueringar så är jag det sistnämnda. Tänk om jag äntligen bokar en tid och låter en tatuerare måla på/i min hud med en nål och så blir det inte ens bra? Eller ja, bra kommer det med all säkerhet bli. Men PERFEKT! Jag vill att mina tatueringar ska vara perfekta. "Välj en bra tatuerare, med mycket erfarenhet och som blir rekommenderad av folk du litar på" brukar de flesta säga då. Jaha, men om det ändå inte blir lika underbart perfekt som det i min värld måste vara, vad gör jag då? Är bitter hela livet?!
Anledningen till att det är så kinkigt, är för att jag vill tatuera in "Mormor" på handleden. Jag har tidigare visat hur den ska se ut och jag är fortfarande helt kär. Om jag visste att den skulle bli lika perfekt som på bilden, då skulle jag göra den imorgon! Men eftersom det är bokstäver som återkommer två gånger, vill jag att de ska bli exakt likadanda. Tänk om den inte blir helt symmetrisk? Aaaaagh! Jag blir knäpp på mitt tankeknas!
För övrigt har jag velat tatuera in en humla i en smärre evighet. Tanken bakom har kanske "svalnat" lite och jag inser att den inte skulle vara lika perfekt längre. För hur mycket jag är den egentligen? Igår kom jag på vad jag vill ha istället. Jag ringde kanelbullen och rådfrågade. "Ja, det kan säkert bli snyggt. Alla flator har ju en sådan." Och där insåg jag att det kanske inte var den bästa bland planer.
Babbel, babbel och åter babbel. Jag måste ta tag i detta nu. Jag SKA tatuera in det jag vill på handleden. Och jag tror att jag ska göra det i Kristinehamn. Har hört att det finns en tjej där som är fantastiskt duktig. Har sett lite av det hon gjort och det är skitbra! Well, jag hinner hur som helst inte styra upp det innan jul. Så jag ska tänka lite till.
Bakspark efterlyses, jag måste ta tag i detta. Någon som ställer upp? Och framför allt, vem håller mig i handen?
Denna vill jag ha på handleden.
Enkel men ändå fin. Vad tycker ni?
Skriva om vad?
Jag skriver mina rader och jag ser att det finns en del som läser. Inga kommentarer, vilket jag förstår mer än väl. Hur ofta brukar jag själv kommentera det jag läser? I ett fall av hundra kanske, om ens så ofta. Eller är det bara att det jag skriver är så urbota trist att läsa, så att det inte finns någon som helst anledning att kommentera? Well, you tell me.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om. Jag babblar på om mitt plugg och skriver ner hur fina mina vänner är. Jag slänger upp knasiga tankegångar som är mer regel än undantag i mitt lilla liv. Vad vill ni att jag ska skriva om mer? Ska jag lägga ner att blogga? (Det kommer iofs inte hända, så kommenterar ni inte kommer jag fortsätta skriva om samma gamla vanliga.)
Så kom igen nu, söton. Vad ska jag skriva om? Förslag tack!
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om. Jag babblar på om mitt plugg och skriver ner hur fina mina vänner är. Jag slänger upp knasiga tankegångar som är mer regel än undantag i mitt lilla liv. Vad vill ni att jag ska skriva om mer? Ska jag lägga ner att blogga? (Det kommer iofs inte hända, så kommenterar ni inte kommer jag fortsätta skriva om samma gamla vanliga.)
Så kom igen nu, söton. Vad ska jag skriva om? Förslag tack!
ÄNTLIGEN!
Sådär, då var sista tentan för i år skriven. Det var en hel del att skriva och huvudtröttheten var efter tentan ett faktum. Skönt att det är gjort i alla fall och förhoppningsvis fixade jag skiten. Vore grymt med ett G på dagens båda tentor (det var två olika delar och vi måste bli godkända på de båda delarna). Då hade lilla jag varit meeeer än nöjd!
Efter tentan åkte jag, Maria och Malin iväg och handlade. När vi kom hem styrde vi upp julgröt, köttbulle/rödbetssalladsmacka och massa mys. Gjorde apelsiner med nejlikor och jag vill lova att det luktar underbart i min lilla lägenhet. Maria åkte hem vid tre, Malin drog nyss och jag tänker nog krypa ner under täcket i några timmar. Ack ack ack så skönt!
Efter tentan åkte jag, Maria och Malin iväg och handlade. När vi kom hem styrde vi upp julgröt, köttbulle/rödbetssalladsmacka och massa mys. Gjorde apelsiner med nejlikor och jag vill lova att det luktar underbart i min lilla lägenhet. Maria åkte hem vid tre, Malin drog nyss och jag tänker nog krypa ner under täcket i några timmar. Ack ack ack så skönt!
Two more days to go
Ja, nu är det bara två dagar kvar till att jag sitter och skriver tentan. Rätt exakt två dagar till och med. Det är en stor tenta vi ska ha nu, så jag antar att jag kommer sitta kvar även kl 10, detta trots att vi börjar 8.15. Ah well, det lär väl märkas. Jag ser hur som helst fram emot tisdag EFTER tentan. Julmys med två av de allra bästa i Örebro. Ja, två av de bästa överhuvudtaget faktiskt. Så otroligt fina och bra människor. Malin & Maria. Utan dem... Nej. De är bara otroligt bra helt enkelt.
Och apropå underbara och otroligt bra människor, så kommer ju faktiskt Åsa hit om ett par timmar. Kaffe, mackor, tjat, skratt och kramar. Åh, läääängtaaaar! Men för att kunna njuta av Åsas underbara sällskap, så måste jag hinna plocka iordning lite, diska, duscha, käka frulle och duscha först. Så att sitta och kombinera bokstäver till ord och ord till meningar här borde ju ses som rätt onödigt? Yep! Häääääjru!
Och apropå underbara och otroligt bra människor, så kommer ju faktiskt Åsa hit om ett par timmar. Kaffe, mackor, tjat, skratt och kramar. Åh, läääängtaaaar! Men för att kunna njuta av Åsas underbara sällskap, så måste jag hinna plocka iordning lite, diska, duscha, käka frulle och duscha först. Så att sitta och kombinera bokstäver till ord och ord till meningar här borde ju ses som rätt onödigt? Yep! Häääääjru!
Så här sjukt snygga är vi, jag och kanelbullen. Snart uppstyrda av
en flaska mousserande vitt vin också. Lite som i vårt esse!
Jag sade hej då, du hörde dra åt helvete. Varför?
Igår satt jag och pratade bort flera timmar med min fina vän Sara. Vi pratade om allt mellan himmel och jord. En lång stund ägnade vi åt beteende, hur man uppfattas och hur man uppfattar andra. Tänk vilken skillnad ett litet ord kan göra, en lite rörelse, en min eller en gest. Den kan vara menad på ett sätt men uppfattas helt annorlunda och även väldigt fel. Ett leende, en blinkning med ögat och ett huvud som vänder på sig när man går därifrån. Vad tänkte personen med det, var det något speciellt?
Jag har flera gånger märkt att folk missuppfattar mig och att jag missuppfattar andra. Att få ett sms med en avslutande kram istället för en puss kan i min värld vara grunden till tankar i flera dagar. Har jag gjort något fel? Sagt något konstigt? Tyvärr ett ganska vanligt förekommande fenomen. Det kan tyvärr även vara en känsla av att något är fel. En meningsbyggnad som jag själv aldrig skulle komma på, om det inte vore något fel. Då måste ju den innebära att jag gjort något fel, eller hur?!
Jag har även insett att jag är ganska lätt att misstolka. När jag är stressad blir jag lätt irriterad och är därför inte lika översocial som vanligt. Då kan jag vara allt ifrån arg till idiot. Enligt andra alltså. Även fast jag bara var lite stressad? Jag tror även att handlingar jag utför misstolkas otroligt fel många gånger. Skämt är väl grunden till allt gott, men också allt ont i min lilla värld. Jag är långt ifrån den smartaste som går i ett par skor och ett skämt i all hast kan leda till ramaskri. Med förståelse.
Hur vore det inte om vi pratade med varandra istället? De senaste åren har jag försökt leva efter "ärlighet varar längst". Jag har åtminstone sagt det, eftersom det är en sjukt god tanke. Har jag själv levt efter det? Kanske inte i så stor utsträckning som jag själv önskat. Det senaste året har min tankeverksamhet gått på högvarv och jag har bestämt mig för att vara ärlig. Även om jag helst skulle vilja fortsätta sitta med armarna i kors, le och bortförklara allt vad "Jag känner ju på mig att du egentligen vill säga något, Lisa. Säg vad det är!" heter. Svälja stolthet, stå för det man tycker och tänker och faktiskt vara ärlig?
För egentligen, hur kul är det att gå runt och fundera? Är personen sur? Vad menade han/hon egentligen med de där orden? Och varför i hela friden har människan som var en så stor del i mitt liv bara försvunnit? Det kan faktiskt bero på ett sms utan en avslutande puss. Åtminstone om det är mig det handlar om. Patetiskt, tråkigt och sant.
(Varför jag tar upp detta nu? Eftersom jag för ett tag sedan fick en min jag verkligen inte kan förklara. Den varade i max en sekund och jag förstår den verkligen inte. Den var oprovocerad, stämde inte alls överens med orden som sades och passade inte in i situationen. Tankarna har efter det gått på högvarv och jag kommer ingenstans. Varför just den minen och varför just då? I don't get it. Detta kommer dock inte falla under kategorin "ärlighet varar längst". Jag kommer inte fråga. Faktiskt.)
Jag har flera gånger märkt att folk missuppfattar mig och att jag missuppfattar andra. Att få ett sms med en avslutande kram istället för en puss kan i min värld vara grunden till tankar i flera dagar. Har jag gjort något fel? Sagt något konstigt? Tyvärr ett ganska vanligt förekommande fenomen. Det kan tyvärr även vara en känsla av att något är fel. En meningsbyggnad som jag själv aldrig skulle komma på, om det inte vore något fel. Då måste ju den innebära att jag gjort något fel, eller hur?!
Jag har även insett att jag är ganska lätt att misstolka. När jag är stressad blir jag lätt irriterad och är därför inte lika översocial som vanligt. Då kan jag vara allt ifrån arg till idiot. Enligt andra alltså. Även fast jag bara var lite stressad? Jag tror även att handlingar jag utför misstolkas otroligt fel många gånger. Skämt är väl grunden till allt gott, men också allt ont i min lilla värld. Jag är långt ifrån den smartaste som går i ett par skor och ett skämt i all hast kan leda till ramaskri. Med förståelse.
Hur vore det inte om vi pratade med varandra istället? De senaste åren har jag försökt leva efter "ärlighet varar längst". Jag har åtminstone sagt det, eftersom det är en sjukt god tanke. Har jag själv levt efter det? Kanske inte i så stor utsträckning som jag själv önskat. Det senaste året har min tankeverksamhet gått på högvarv och jag har bestämt mig för att vara ärlig. Även om jag helst skulle vilja fortsätta sitta med armarna i kors, le och bortförklara allt vad "Jag känner ju på mig att du egentligen vill säga något, Lisa. Säg vad det är!" heter. Svälja stolthet, stå för det man tycker och tänker och faktiskt vara ärlig?
För egentligen, hur kul är det att gå runt och fundera? Är personen sur? Vad menade han/hon egentligen med de där orden? Och varför i hela friden har människan som var en så stor del i mitt liv bara försvunnit? Det kan faktiskt bero på ett sms utan en avslutande puss. Åtminstone om det är mig det handlar om. Patetiskt, tråkigt och sant.
(Varför jag tar upp detta nu? Eftersom jag för ett tag sedan fick en min jag verkligen inte kan förklara. Den varade i max en sekund och jag förstår den verkligen inte. Den var oprovocerad, stämde inte alls överens med orden som sades och passade inte in i situationen. Tankarna har efter det gått på högvarv och jag kommer ingenstans. Varför just den minen och varför just då? I don't get it. Detta kommer dock inte falla under kategorin "ärlighet varar längst". Jag kommer inte fråga. Faktiskt.)
En elefant i Örebro och en Lisa i Åmål
Om ungefär en och en halv vecka kommer jag åka hem till Åmål. Det ska bli helt galet skönt att komma dit och hälsa på alla. Så här länge har jag aldrig varit därifrån. Sist jag var där var i slutet av Augusti, med andra ord snart fyra månader sedan. Helt galet!
Innan jag åker hem är det dock massor av saker som händer, vilket ska bli himla mysigt. Jag och Malin har jobbat fram några planer, en tillsammans med Maria. Även jag och Sara. Lite fest och mys med klassen. Evelina och jag ska försöka styra upp en dag. Jessica och Emelie har jag inte träffat på en smärre evighet. Tobbe ville komma hit och käka kokosbollar. Tror att vissa planer får skjutas på framtiden och styras upp nästa år. Tid råkar vara en bristvara och jag borde hinna med julklappar och plugg också.
Imorgon kommer Åsa till Örebro! Tyvärr bara i några timmar, men det kommer ändå vara sjukt bra. Tid med henne och jag får energi, välbehövlig energi. Eftersom hon kommer hit borde jag verkligen städa. Nu är jag dock i valet och kvalet: städa fram till att Så mycket bättre börjar, eller plugga Reumatologi? hm. Jag tror det blir det sistnämnda. Jag måste ta mig igenom även det.
För övrigt klampar min granne ovanför runt som en elefant. Förut trodde jag att taket skulle braka in och jag skulle få "oväntat besök". Tur jag har Gevaliakaffe hemma, just in case.
Innan jag åker hem är det dock massor av saker som händer, vilket ska bli himla mysigt. Jag och Malin har jobbat fram några planer, en tillsammans med Maria. Även jag och Sara. Lite fest och mys med klassen. Evelina och jag ska försöka styra upp en dag. Jessica och Emelie har jag inte träffat på en smärre evighet. Tobbe ville komma hit och käka kokosbollar. Tror att vissa planer får skjutas på framtiden och styras upp nästa år. Tid råkar vara en bristvara och jag borde hinna med julklappar och plugg också.
Imorgon kommer Åsa till Örebro! Tyvärr bara i några timmar, men det kommer ändå vara sjukt bra. Tid med henne och jag får energi, välbehövlig energi. Eftersom hon kommer hit borde jag verkligen städa. Nu är jag dock i valet och kvalet: städa fram till att Så mycket bättre börjar, eller plugga Reumatologi? hm. Jag tror det blir det sistnämnda. Jag måste ta mig igenom även det.
För övrigt klampar min granne ovanför runt som en elefant. Förut trodde jag att taket skulle braka in och jag skulle få "oväntat besök". Tur jag har Gevaliakaffe hemma, just in case.
Dagens irritationsmoment
Är det bara jag, eller har alla sina favoritunderkläder? Ni vet, de man alltid väljer först i lådan och som man sedan saknar ganska så friskt dagarna innan man har en tvättid?! Att ta på sig ett par trosor som inte alls är okej. Att ha strumpor som är slitna, fula eller allmänt obekväma. Att behöva använda en behå som man förmodligen ser ut som ett stolpskott i. Allt dagarna innan all tvätt återigen blir ren och användarvänlig. Har vi inte känt så allihop?
Så kände jag idag. Detta medförde ett besök i tvättstugan, ett glädjetjut över ledig tvättid samma dag (!) och sedan ytterligare några turer mellan ytterdörr och tvättmaskinsförvaring. Underbart!
Och vad är det då för irritation med detta? Jo, när man på kvällen ska gå och lägga sig och inser att favoritstrumporna är de man haft på sig hela dagen. Att man av någon outgrundlig anledning faktiskt missat dem i strumplådan och hittat dem när alla fina strumpor börjat sina. Detta medför glädje när man finner dem på morgonen och världens irritation på kvällen när allt är nytvättat. UTOM FAVORITSTRUMPORNA! Jävla skit.
Är det okej att boka tvättstugan imorgon igen, bara för att tvätta ett par strumpor?
Så kände jag idag. Detta medförde ett besök i tvättstugan, ett glädjetjut över ledig tvättid samma dag (!) och sedan ytterligare några turer mellan ytterdörr och tvättmaskinsförvaring. Underbart!
Och vad är det då för irritation med detta? Jo, när man på kvällen ska gå och lägga sig och inser att favoritstrumporna är de man haft på sig hela dagen. Att man av någon outgrundlig anledning faktiskt missat dem i strumplådan och hittat dem när alla fina strumpor börjat sina. Detta medför glädje när man finner dem på morgonen och världens irritation på kvällen när allt är nytvättat. UTOM FAVORITSTRUMPORNA! Jävla skit.
Är det okej att boka tvättstugan imorgon igen, bara för att tvätta ett par strumpor?
