bakom lyckta dörrar

Innan terminen började i Augusti, eller när den nyss börjat, så var jag och Merlin iväg till Marieberg för some serious shopping. Vi köpte var sitt Just Dance till Wii. Hennes är använt, medan mitt har förblivit oöppnat. Fram till idag! Fick för mig att skaka lite rumpa förut. Bordet försvann från mattan, kattens klädderställningar (persiennerna) fälldes ner och mitt Wii kopplades in.

FY FAN VA ROLIGT! Nog för att jag inte är begåvad med någon sorts taktkänsla, men det är ju helt sjukt galet roligt. Att "Eye Of The Tiger" blev favorit är väl kanske inte så konstigt. Förjävla bra låt med mjölksyravarning i armarna. Kärlek!

Detta kommer då rakt inte ske i närvaron av någon annan mänsklig varelse, iaf inte i nyktert tillstånd. Jag lär ju se ut som ett kylskåp när jag far omkring här. Fast i sällskap av katten så skiter jag faktiskt i vilket!

Svettats som en gris har jag, så duschen är nästa anhalt. Sen blir det väl till att plocka iordning lite här och sedan plugg. Om några timmar kommer Tarzan och gör mig sällskap till imorgon. Hon har varit saknad i en smärre evighet, så nu är det fan dags. Kaffe, matlagning och bondemys antar jag står på tapeten.

And off she went...


det är ändå rätt lamt

Jag är 24 år. Under hela mitt liv har det varje år kommit något som kan liknas vid snö. Detta är något jag förstått sedan jag var liten och jag blir inte särskilt förvånad när det väl händer. Även om jag nu för tiden blir rätt irriterad, eftersom det har en tendens att ställa till problem. Särskilt för mina fötter, som jag inte riktigt hittat ett par kalasbra vinterskor till. Men där känner jag att jag får skylla mig själv. Jag bor i Sverige och det är bara till att inse: snö kommer komma varje år och att köpa ett par bra vinterskor kanske är att prioritera.

Vad kommer det då sig att kollektivtrafiken alltid blir katastrofal på vintern? SJ som inte riktigt kan hålla tiderna på sommaren får ännu större problem och så även busstrafiken. Igår kunde man på Örebro Länstrafiks hemsida läsa: "Inga tidtabeller kommer att kunna hållas, så resenärer som måste ge sig ut i ovädret kommer tyvärr att få vänta." Varför ska det alltid bli så här? Vet folk inte om att det snöar vintertid eller? Att den första snön faktiskt kan dyka upp redan i November?! Tydligen inte, eftersom det blir samma visa varje år.

Nämnas bör nog också det faktum att de faktiskt gått ut och varnat för att det skulle bli snöstorm igår. Så ja, ordet storm kanske talar för sig själv. Det snöade som fan och det är väl klart att detta drabbar bussarna. Men vafan, kom igen nu. Lite måtta?

Jag hoppas att SJ mirakulöst nog lyckas transportera hit Åsa i tid på lördag. Jag har väntat skitlänge och känner inte att snö är en godtagbar ursäkt för att timmarna vi ska spendera tillsammans ska bli färre.

världens bästa

- "Lisa, vad skulle jag ha gjort utan dig i mitt liv?"

- "Åsa, vad skulle jag ha gjort utan DIG i MITT liv?"

- "Jag älskar dig, det vet du väl?"

- "Jag älskar dig också, det vet du!"

Du är den bästa som finns, utan dig i mitt liv vore jag inte hel. Du får mig att le, skratta, må bra och trivas med mitt liv. Då jag inte trivs med mitt liv, så lyckas du ändå få mig att le, skratta och må bra. Du är så jävla bra!


oväntat besök

Då var denna kväll snart över. Har precis suttit och tjatat bort några timmar med herr Idrottslärarstudent. Mycket trevlig pojk! Samtalsämnena pendlade mellan dialekter, möblering, skulpturer av plastspadar och känslan av att möta en kohjord när det är stenmörkt. Haha! Helt klart en mycket värd kväll, trots att mitt förbannade kokoste inte riktigt smakade som det hette. Nästa gång blir det film & te-kväll MED film. Lite som vår plan.

Nu är det dock dags att krypa ner i sängen. Får celebert besök redan klockan åtta imorgon, så det gäller ju att vara rullad ur sängen vid det laget. Innan dejt med John krävs dock något i födoväg. Jag har halvt skitont i huvudet och känner inte att detta får följa med mig till imorgon. Tror ni att huvudvärken kan bero på att jag inte druckit kaffe idag? FAN! Hur dum kan en människa bli? Imorgon får det bli mycket kaffe, I promise. Men ja, äta och sova var det ja.

Potatismoset var gott, bara så ni vet.


galenpannan lagar mat

Jag måste bara blogga om detta, för det är så sjukt fantastiskt. Idag är dagen då det faktiskt händer något speciellt. Ni vet, sådant som händer otroligt sällan. Det är nästan så att det aldrig händer. Vet ni vad det gäller?

JAG KOKAR POTATIS! Potatis. Jag. Vad hände liksom?

Självklart ska jag göra potatismos, annars skulle jag aldrig komma på tanken. Potatis är inte direkt det godaste som finns, iaf inte till det jag brukar laga. Pasta är mer min melodi, så även ris. Fast idag blev jag toksugen på potatismos. Tur att potatisarna jag köpte för ett x (stort x - just for the record) antal veckor sedan fortfarande var okej. Ikväll blir det med andra ord patatismosmys! Haha!

Måste bara nämna kursintroduktionen som ägde rum idag. Detta lär bli fem helt galet intensiva veckor. Tentan är mycket större än vad som egentligen är normalt/okej för samma period. Istället för en tenta på 7,5 poäng, som motsvarar 5 veckor, så kommer vår tenta ligga på 10,5 poäng. Hur tänkte de där? Lägg även till 4-6 patientfall, en redovisning och ytterligare två seminarier. Tur som fan att det är jävligt intressant, så det ska nog gå vägen. Idag hade vi föreläsning i neurologiska sjukdomar. Intressant!! Skönt iaf att det verkar bli lite ledigt runt jul, då tentan i början av Januari bara är på 2 poäng. Strålande!

Potatis var det ja. Potatis, potatis, potatis - MOS!

jag älskar dig

Musik kan locka fram alla möjliga tänkbara känslor. Jag brukar säga att jag tycker det är viktigt med musik som får själen att le. Musik har förmågan att förstärka redan befintliga känslor, att ändra humöret både till det bättre och till det sämre. Musik är mycket och viktigt, så är det bara.

Med dessa ord inte sagt att jag är musikalisk någonstans. Jag önskar att jag kunde spela gitarr och sjunga hur fint som helst. Det förstnämnda har jag inte tålamod till och det senare är det bara att snällt inse att det aldrig kommer hända. Så jag får helt enkelt låta mina öron och min själ umgås med musik som personer som faktiskt besitter den förmågan jag saknar fixat till.

Vad ville jag komma fram till? Jo, att jag nyss insåg att jag inte lyssnat på Cornelis på längre. Han är charm och brukar allt som oftast höja humöret. Vad hände nu? Ångest! Jag började tänka på massa saker som hände för ungefär fem år sedan och jag fick lite av en knut i magen. Egentligen har inte dessa låtar något som helst med de händelserna att göra och inte heller lyssnade jag på honom under den perioden. Ändå kom den där knuten som ett brev på posten.

Jag ska avsluta denna kväll med James Blunt - Goodbye my lover. Den låten får mig att alltid att tänka på Fredrik och jag känner att jag vill tänka på honom nu. Jag behöver hans närhet, även om jag vet att det är omöjligt. Eller ja, omöjligt fast ändå inte. Han är alltid här och kommer så alltid att vara. Hur som helst så vill jag tänka på honom, jag vill drömma om honom och jag vill för en kort stund tro att han finns vid min sida. Lika glad, fin och levande som för dryga fem år sedan. Fina, vackra och otroliga lilla människa, om du bara kunde förstå hur mycket jag saknar dig. Mitt liv kommer aldrig bli komplett utan dig, så är det bara. Platsen du har i mitt hjärta kan ingen ta.

Jag älskar dig så otroligt mycket! Glöm aldrig det!

Fredrik, världens finaste Fredrik
.

årne t'et!

Sista dagen på helgen och det känns faktiskt ganska skönt. När man inte har massor att göra, så är det precis vad man vill. När man har miljoner saker för sig, så är det en önskedröm med en total slappardag. Det ska med andra ord bli ganska skönt med skola imorgon. Hoppas bara kommande kurs inte är lika intensiv som den förra, då kommer jag förmodligen ångra de ord jag nu sitter och ordnar fram. Inte okej.

Sen vill jag att det ska vara nästa helg också, gärna NU! Åsa kommer hit och jag ser fram emot det helt galet mycket. Hon har fortfarande inte varit här och hälsat på mig, så det ska bli mysigt att få visa henne lite av mitt nya liv. Hon stannar lördag-måndag. Det kommer förmodligen bli soffmys under var sin filt och hur jävla mycket tjat som helst. Underbart! Ja, vin ej att förglömma. Rött & mousserande vitt, sen är vi i vårt esse - var så säkra.

Dagen idag kommer dock bli himla fin den också. Inväntar nämligen den andra av mina vise flator, nämligen Tarzan. Eller ja, Sofia för den som tycker det är ett bättre namn. Kärt barn har många namn! Vi har inte träffats på två veckor, så vi har minst sagt en hel del att ta igen. Mycket händer på kort tid för flickor små och allt detta måste så klart diskuteras. I snyggt sällskap av kaffe of course. Lite bitter över kakbristen, men det får gå.

Måste för övrigt tappa 2,5 kg till Jul. Hur jävla roligt är det då? Inte alls! Fast jag vet att jag kan om jag vill. Bara att börja årne te't!

Nu: ringa kanelbullen!

det där med att planera

Jag är väl inte direkt den mest strukturerade människan i världen, väldigt långt ifrån faktiskt. Det är en sjujävla tur att jag umgås med vänner som är galet mycket mer strukturerade, så jag dras med i samma grej. Hur det hade sett ut annars, med plugg och sådant, det vill jag helst inte ens fundera över.

Denna helgen var dock planerad, som ni kan läsa i tidigare inlägg. Idag skulle jag och finaste Malin mysa runt på stan, shoppa och mysfika/luncha. Hur bra tror ni att det gick med den planen? Jävligt dåligt, eftersom jag rullade ur sängen vid halv tre. Hur tänkte jag där?

Kanske blev det som så att Sara stannade aningen längre än tänkt igår och att jag därför inte kom i säng förrän halv fem i morse. Och som jag nämnde är man jävligt trött efter en tenta, så jag behövde väl timmarna med John B. Får helt enkelt övertala Malin att hänga på ner till stan en annan dag.

Gårdagen var i vilket fall som helst sjukt trevlig. Samtalsämnena haglade och så också skratten. Det roligaste går dock inte att skriva här, eftersom det är tyst glädje. Haha! Jag kan förklara in real life, om någon känner sig nyfiken.

För övrigt börjar min mobiltelefon fucka ur, så jag fundera på om jag inte behöver köpa en ny?! Jag känner inte direkt att min ekonomi tillåter dett just nua, så jag håller tummarna för att den håller fram till Jul. Önskelista: Pengar!

Nu ska jag mysa ner mig under ett täcke och titta på film. Förmodligen med ett litet avbrott för en telefondejt med ett styck glad flicka från långtbortistan. Trevligt! :)

it's over

Kom hem för ett par timmar sedan, nu är tentan över. Det kändes faktiskt ganska bra, så ett godkänt ska jag väl lyckas kamma hem. En muskel gjorde mig dock mer eller mindre rosenrasande. Särskilt eftersom det i studiehandledningen INTE stod att vi skulle kunna den. Ah well, jag kommer förmodligen aldrig glömma var m. Serratus Anterior sitter. Inget ont som inte för något gott med sig? Tror hur som helst att det kommer bli en liten diskussion med läraren. Varför säga vilka 80 muskler vi ska kunna och sedan visa en bild på en 81:a muskel, som vi faktiskt inte lärt oss? Smart drag, Mange! ;)

Nu sitter jag här med ett huvud tungt som bly. Det är helt sinnessjukt hur trött man kan bli efter en tenta. Lite som något som är galet svårt att föreställa sig, om man inte upplevt det hela. Att i flera veckor pluggat och sedan på några få timmar tömma all kunskap genom några rörelser med en penna. Jävligt jobbigt faktiskt.

Nu har jag unnat mig en Morgan & Cola. Snart kommer Sara hit. Tacos och Bacardi Razz är planen för kvällen. Antar att även Idol ingår där. Tror det kommer bli en blytungstrött kväll med många skratt. Fint var ordet.

Imorgon blir det mys i stan med Malin. Shopping är ordet, likaså mat eller fika. Kalas! Ska se om jag inte kan få med Sara också. På kvällen kan det hända att det blir ännu mer alkohol, gärna i snyggt sällskap av Nintendo Wii. Trevligt!

Men för att min kära gäst inte ska dö när hon kommer hit, så får jag se till att ta tag i disken. På återseende!

ett ord, två gånger

Har pratat i telefon med den bästa. Mycket har diskuterats. Många skratt. Många funderingar.

Jag satt med massa tankar i mitt huvud och helt plötsligt hör jag ett ord från teven. Två gånger. Jag tror jag ska sluta fundera och lägga mitt huvud precis där det hör hemma, nämligen på kudden. Imorgon måste jag vara piggare än piggast. Jag ska knäcka tentan, om det så är det sista jag gör!

Håll tummarna för mig!

imorgon smäller det

Har pluggat hela jävla dagen. Är helt jävla galet trött. Vet knappt vad jag heter. (Lisa!) Har ballat ur totalt i bilen med Sara. Hon tyckte nog jag var störd. Mer än vanligt alltså. Eh. Blogga när man mår så här är nog inte okej.

Imorgon är i vilket fall som helst tentan. Kvart över jävla två till kvart över jävla sex. Sen är det helg. Helg. Helg. Helg. Jag är skitledig!! Det är bra. Jag ska äta mat på stan är det tänkt. Jag ska sova länge. Jag ska vara ledig. Det är helg, sa jag det? Ledig sådan. Ska bli full också. Skitfull! Så där skitfull så jag måste äta pizza på söndag. För jag är ledig då. Jätteledig!

Dagens bästa: biljetter bokade. Nästa helg är Åsa bara min, min, min! Där kan vi snacka kärlek! Du och jag, kanelbullen. Du och jag!

det där med humor

De allra flesta människor verkar gudskelov vara begåvade med någon sorts humor. Något som enligt mig är sjudundrans tur. Hur tråkigt vore det inte annars? Jag tycker att humor är bland det finaste en människa kan ha. Leenden är fint och så även skratt. Me like!

Vilken sorts humor man sedan har kan ju vara lite olika. Rå humor, skadeglädje, halvtaskiga skämt, you name it. Idag har humorn nått ett nytt lågvattenmärke vill jag lova. Det där med tentaplugg leder till att man blir helt soppslut i hjärnan, det kan nog både jag och Malin intyga efter dagen som gått. En stund mitt på dagen låg jag på rygg i soffan och försökte hitta på rörelser till en låt. Vi skrattade så vi grät. När vi strax innan klockan var sju gav upp plugget, så berättade Malin om en nollningslek de kört i Halmstad. Vi körde på samma linje och det hela resulterade i att vi skrattade så vi skrek. På fullaste allvar. Om grannarna hörde oss (vilket de lär ha gjort) så kan de inte ha trott att vi var riktigt kloka. Sara ringde när vi skrikskrattade som värst och det gick nog några minuter innan jag faktiskt kunde prata. Hon tyckte förmodligen att vi var knäppare än vänligt. Eloge!

Imorgon är sista dagen med tentaplugg. Det känns som en jävla pärs att överleva morgondagen. Om jag lyckas klara tentan på fredag, så kommer jag vara stoltare än stoltast! Det är så otroligt jävla mycket att lära sig, helt jävla sinnessjukt. Hoppas verkligen vår studieteknik gör att vi lär oss det vi behöver, för jag orkar verkligen inte plugga på detta igen. Isch!

Håll tummarna för att kanelbullen kommer hit fredag-söndag nästa helg! Ju fler timmar desto bättre! :)


anabolism vs. katabolism

Sitter framför datorn och gör onlinetest (massa frågor på alla kapitel vi har till tentan, vilket är en strålande uppfinning). Eller ja, det var åtminstone vad jag gjorde nyss och vad jag snart tänker fortsätta med. Soppslut i hjärnan är väl även måendet för idag, så det känns skönt med en liten paus. Nu på kvällen har inte ens pepparkakorna kunnat rädda mig. Då är man slut, soppslut! Vilket förmodligen pepparkakorna också kommer vara snart. Inte helt okej!

Hörde av mig till finaste Sofia imorse. Jag var ärlig och informerade henne om att hon är helt galet saknad! Inte träffat henne på en smärre evighet och det verkar heller inte som att vår plan för fredagskvällen kommer gå i lås. Fröken har en 15-poängstenta på torsdag och tänkte i snyggt sällskap av klassisarna tentafesta rått efteråt. Förståeligt! Får helt enkelt paxa henne någon dag/kväll nästa vecka. Saknaden är påtaglig, sjukt påtaglig.

Jag har fortfarande fetaste tentaångesten, om det nu skulle vara någon som tvivlade på det. Jag känner mig som en idiot personifierad och funderar lite över hur fan detta ska gå? Sen vill jag inte påstå att UFF är min personliga favorit. Skitkropp! Aja, efter fredag är det för sent att göra något och om tre veckor har vi fått svaret. Lite som en skräckfilm.

Imorgon blir det plugg med Merlin. Vi ska även anamma det faktum att tentaplugg tycks ha samma effekt som anabola hormon. Äh. Posttenta är en bättre period att sikta in sig på det katabola, det kan ni skriva upp!

müde

Jag är så trött en människa kan bli, men ändå måste jag samla såväl ork som motivation för att knata iväg till skolan. Resurstid med lärarna för denna kursen. Här ska ställas frågor inför tentan! Kan ju vara ganska behövligt känner jag.

Jävlar i min lilla låda så sjukt trött jag är. Nämnde jag det?


sötast idag

Sitter framför datorn och spanar in Biggest Loser. Mest för att Jillian är helt galet skitsnygg! Shit säger jag bara! Kanske inte bör tillägga att jag sitter och knaprar i mig pepparkakor och sköljer ner dem med julmust. But what the heck, blir jag för fet kanske jag får träffa människan? Åh nej då, så långt ska det inte gå. Jag skyller på ångestfylld tentastress. Efter tentan får jag ta tag i mitt liv igen.

Fick ett paket med posten idag, innehållande en liten lapp och ett överfallslarm. Lappen löd: "Överfallslarm + Örebro = Ett måste!". Så söt! Frågan är väl nu om jag lyckas komma ihåg det också? Det måste jag ju, så får lägga det i jackfickan. Tror jag ska tvinga Malin att ta det med sig imorgon, när hon går hem från vår pluggdag. Hon är ju inte riktigt lika bra som jag, så hon väljer att gå ut även om det är skitmörkt. Jag försökte tvinga henne att sova över, men det var rätt kört.

Plugget med fina Potter idag har gått fint, tror bestämt att vi har lärt oss en hel del. Jag håller tummarna för att det vi hinner trycka in kommer räcka till ett godkänt resultat på tentan. Jag orkar verkligen inte ha en omtenta på detta. Just nu vill jag bara lägga muskelplugg åt sidan och läsa något annat. Det vore minst sagt fint.

Förresten, vilka är ni som läser bloggen egentligen? Kommentarerna haglar inte tätt, men jag ser ändå att det är en del som läser. Let me know?! :)

We all live in a yellow submarine...


plugga med pottan

Jamenvisst, här sitter vi och pluggar. En fem minuter lång paus och sedan blir det till att svara på stora frågor från gamla tentor. Vet inte riktigt om vare sig jag eller Pottis uppskattar våra liv i detta nu. Eller ja, jag vet att vi inte gör det. Det är för mycket för att hinna med att lära sig allt och faktiskt så vill jag kunna ALLT. Eller ja, huruvida insulin kommer från alfa- eller betaceller i pancreas kanske inte är något som spelar någon större roll. Om det skulle spela någon större roll, så kan jag ju informera er om att det kommer från betaceller. Beta, beta, beta. (Vi kan ju hoppas att detta kommer bidra till något rätt på tentajäveln, om nu frågan kommer.)

Nu informerar min sura vän mig om klockan. Fem minuter har passerad, let the hell begin... 

finally

Nu har jag försökt lägga upp en bild på kanelbullen i flera dagar, helt utan framgång. Ett sista tappert försök och tadaaa: Det fungerade! Här är då den fantastiska kanelbullen, i sällskap av mig. Bilden är tagen i somras under en mysig grillkväll ute i Robins sommarstuga. En av de bästa kvällarna på hela sommaren! ♥


studentekonomi goes kris?

Okej, jag skrev nyss världens längsta inlägg. Jag hann även publicera skiten. Sen får jag ett sms av min kära Mamma, som upplyser mig om min idioti. Jag var trött inatt när jag gick och lade mig, så även är jag vaknade imorse. Då gör hissen dåliga åk och tankarna kanske inte riktigt fungerar som sig bör. Ah well, huvudsaken är ändå att studentekonomin är som sig bör: dålig, men inte katastrofal.

Nu vankas en balja kaffe eller två. Solen skiner och gör mig glad, alltid fint när man ska ägna sin tid åt saker man inte riktigt älskar. Ja, jag snackar självklart om tentajäveln.

De kommande veckorna blir dock fint finurliga. På torsdag ska jag förmodligen träffa en person som har funnits i mitt liv, fast ändå inte. Spännande! Till helgen, posttenta, så blir det förmodligen fylla med sötaste Merlin. Helgen efter får jag besök av kanelbullen. Och helgen därefter får jag kvadrupelsötbesök!

Tanken på kommande veckor gör mig glad. Jag vill att allt ska ske nu, fast ändå inte. Att längta är fint, så även att sakna. Fast först: tentafokus!


bästa diskussionen på länge

Jag har precis avslutat ett samtal med min fina vän. Ni vet, den pärlsockerbeströdda kanelbullen som jag nämnde i inlägget innan. Som sig bör när vi snackar med varandra, så kom vi väl in på ett mer eller mindre normalt samtalsämne. Idag handlade det om partners, i flickvänsform. Kanske inte är ett konstigt samtalsämne, men då är det bara att vinkla det lite och det konstiga är ett faktum.

Det konstiga/fantastiska i det hela var: "Vad skulle vi få för flickvän om vår respektive Mor fick välja åt oss?". Vi kom ganska omgående fram till att min flickvän förmodligen skulle klå Åsas med hästlängder och att min Mamma alltså skulle göra ett bättre val. Vi tror att jag skulle få en söt, trevlig och rolig tjej. En sådan där person man tycker om direkt. Åsa trodde att hon skulle få en assmart revisor, som var likt döden själv att umgås med. Nog för att jag känner Anita (Åsas Mamma) ganska väl, men kanske inte så väl att jag kan göra ett uttalande i denna fråga. Fast jag får nog hålla med, Åsas flickvän skulle förmodligen vara aningen mer komplicerad än min.

Sedan vände vi på steken, vad skulle jag få för flickvän om Åsas Mamma fick bestämma och vad skulle Åsa få för någon flickvän om min Mamma fick välja? Återigen så skulle min Mammas val vinna, förmodligen med ännu fler hästlängder än i förra striden. Åsa skulle förmodligen få en flickvän lik min i tidigare fight. Jag skulle förmodligen få världens största rivjärn som försökte få fason på mig, ungefär arton gånger mer än nödvändigt. HAHA!

Åsa trodde också att hennes flickvän, om hennes egen Mamma fick välja, skulle vara rik. Så att Anita kunde få lite nytta av det hela. Fantastiskt!

Jag har skrattat så jag inte riktigt vetat var jag ska ta vägen. Så är det ofta när man pratar med kanelbullen. Fast det där vet ni redan att jag tycker, men det tåls ändå att upprepas.

Nu ska jag väl lägga mig i sängen och läsa lite mer om muskler. Tentajävel.

you and me, nu och för alla tider

Galna upptåg. Spontanitet så det nästan går överstyr. Interna sinnessjuka skämt. Humor som inte riktigt är som alla andras. En förståelse för varandra, som inte riktigt är av denna värld. En förmåga att alltid finnas där, lyssna, prata, hjälpa och bara vara fin. En blick, en min och ett asflabb som följd. Situationer som helst aldrig kanske skulle ha uppstått, men som faktiskt gjorde det. Just bara för att du är du och jag är jag och tillsammans blir det... ofta lite annorlunda! :)

Vi har haft väldigt djupa down's, inget snack om saken. Det har varit tider då jag tvivlat på om vi verkligen kommer kunna lyfta vår vänskap ur det djupa hål som uppstått. Det har varit tankar av den allra värsta sorten. Hur skulle jag kunna leva mitt liv, utan dig vid min sida?

För ett år sedan pratade vi inte med varandra, inte ens lite. Jag blev ledsen så fort jag hörde ditt namn. Jag saknade vår vänskap så jag ville dö. Återigen, hur skulle jag kunna leva mitt liv utan dig vid min sida?

I början av 2010 så ordnade vi upp allt som varit knas. Till en början var jag sjukt rädd att det inte skulle bli som förr. Skulle det som gjort att vi inte pratade med varandra ligga kvar och skava? Skulle det ta bort lite av det fina i allt?

Vi träffades och det kändes bra, dock inte på långa vägar så bra som tidigare. Våren gick och vi pratade i telefon ungefär jätteofta. I somras när vi sågs så fanns det verkligen inte något kvar att önska. Allt var som förr, om inte tusen gånger bättre. Lycka i själen! Kommer inte ihåg sist jag var så enormt glad. Ett halvår utan att prata alls, år innan det med mas och aldrig 100% bra. Fast i somras, då var det bättre än någonsin.

Såhär har det fortsätt och allt känns hur jävla bra som helst. Telefonprat varenda dag, gärna flera gånger. Ingen känner mig så bra som du, så det är helt underbart att få ventilera, prata, vara, skratta. Åsa, min pärlsockerbeströdda kanelbulle, vad skulle jag göra utan dig?!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0