lite som dagen idag
Vägde mig förut, vilket faktiskt var himla soft. Dock vet jag inte riktigt om jag kan lita på siffrorna på vågen, med tanke på hur min helg sett ut. Har typ inte ätit något alls och bara druckit en massa alkohol. Jag förmodar att min kropp kommer suga åt sig allt och lite till de kommande dagarna, så risk för viktuppgång (även om jag äter vettig och nyttig mat) känns stor. Vikten för dagen var hur som helst 71,5 kg. Glädje! Ett och ett halvt kilo kvar till mitt mål för julen. Jag kan om jag vill, eller hur?
Skönt att vissa saker i mitt liv börjar ordna upp sig. Det har varit mycket knas med energigivande delar. De har istället tagit otroligt mycket energi, vilket jag till slut inte orkade med. Så det fick bli korten på bordet, vilket alltid är att föredra. Nu känns allt mycket bättre igen och det är hur skönt som helst. Jag tror att allt kommer kännas 100% bra när jag kommer hem till Åmål igen. Det finns så mycket... Ja, jag är iaf glad. Det var behövligt att bli av med massa krångel!
Om ni har Åsa som vän på fb, så får ni hålla utkik de närmsta dagarna. "Om 25 pers gillar detta, så ska jag kasta mig i snön i bikini och lägga ut som profilbild!" Jag tror hon glömde bort att hon har mig som vän, så det där fick jag ju styra upp. Så ja, det ska bli roligt att se bilden framöver! ;)
Nej, snabbdusch, fix, mer kaffe och lite plugg innan iväghopp till Universitetet var det ja.
rädsla
Person ett erkände alltså rädslan. Person två sade att hon inte skulle använda sin mask, så att person ett inte skulle behöva känna sig illa till mods. Även person tre valde att inte använda sin mask mycket under kvällen. Visst är det väl bra när människor kan visa empati för varandra?
Tilläggas bör att åminstone person två hade kämpat med sin mask. Person två hade klistrat, pysslat och gjort ett fantastiskt bra jobb. Person ett är tacksam, mycket tacksam. Hon är också glad, eftersom person två har planer på att använda sin mask på nyår. Då behöver inte person ett känna sig dummare än dummast.
Nu ska person ett tvätta, vilket är ett nödvändigt ont.
underbara helg
Men det var ju det där med helgen. Vinkväll med grannen i fredags, som ni redan vet. Lördagen var halvt bakfull, vilket ni också har koll på. Kvällen innebar förfest med grannen och två till och sedan gayfest på Stora Hotellet i stan. Fina tider! Där träffades många sötnötter och jag lyckades tom utdela en kram och några ord istället för ett vilset hej. Haha! Gör om, gör rätt är SÅ min melodi!
Idag har jag varit sjukt snorbakis, vilket har varit fruktansvärt. Har legat på Theres soffa och beklagat mig över rådande huvudvärk och spykänslor. Hon gav mig en vetekudde, lite vatten och klappade på mig. Tur hon finns!
Idag fyller också min sötis till katt hela två år! Jag har kramat på honom och han har pussat på mig, så vi har haft det riktigt mysigt. Han fick lite tonfisk förut också, vilket jag förmodar att han uppskattar totalt. Är det något den där lilla tussen tycker om, så är det just tonfisk. Och chips iofs, men det har jag inte hemma.
Nej, dags att packa ihop sitt hittepå till kropp och placera paketet i sängen kanske? Imorgon ska jag rulla ur sängen vid kl 06.30 och befinna mig i skolan vid 08.15. Föreläsning i reumatologi. Intressant!
då var det dags
När jag kom hem var det dags att peta i sig lite mat i väntan på Theres. En tur till Marieberg med tillhörande klädaffärer, mataffär, systembolag och IKEA var planen . Sagt och gjort och sjudundrans trevligt blev det. Kvällen till ära skulle vi dricka vin och flickaliten skulle bjuda mig på mat. Galet jävla god mat, visade det sig senare. Förmodligen galet jävla gott vin också, med tanke på att det faktiskt gick som det gick. "Haha! Hon har pyjamasbyxor på sig" som någon snubbe sade, då vi var ute på promenad. Flickaliten orkade inte byta byxor då vi skulle bege oss ut i snön. Okej tyckte hon. Roligt tyckte jag. Annorlunda tyckte förmodligen den där snubben.
Idag har jag mest varit bakfull. Santos fick lov att hälsa på hos grannen också, vilket var sjukt spännande.
Nu är planen att fixa lite mat, en dusch och ett utseende. Ikväll är det förfest med flickor tre och sedan blir det väl taxi till stan och Stora Hotellet. Det stavas gayfest. Tror absolut att det kommer bli sjukt trevligt, även om Theres tyckte att jag skulle sitta i ett hörn och vara konstig. Haha! Jag ska jobba på det, lovar!
Gammal och sur! Gammal och ful?! Tack för den. Värme, verkligen.
om att gå ner i vikt
Alla som känner mig är lika medvetna som jag om att jag är världens jojjo när det kommer till vikt. Under gymnasiet gick jag ner lite drygt 21 kilo. Jag gick från tjockis till normal kropp. Var jag nöjd? Äh, klart jag inte var. Jag är aldrig nöjd med min kropp. Efter gymnasiet gick jag upp, sakta men säkert. Till slut hade jag gått upp 15 av de försvunna kilona. Olika anledningar finns till detta, men de tänker jag inte dra här. Inte för att jag skäms eller så, men jag orkar inte skriva bara. Ni får fråga om ni vill veta.
Hur som helst, jag blev förbannad på min nedra viktuppgång och gick ner runt 12 kg. Jag var inte helt nöjd, så klart, men ändå överlycklig för min viktnedgång. Sedan träffade jag Lizette. Jag blev kär. Helgerna var vår frizon, eftersom vi inte bodde tillsammans. Mys till tusen och massa onyttigheter till det. När vi senare flyttade ihop, så fortsatte samma gamla dåliga mönster. Det blev heller inte lättare av att denna lilla söta sticka till människa kunde äta vad som helst och ungefär gå upp ett gram. Om ens det. Den där genen har då inte jag. Jag gick upp, upp, upp.
När jag flyttade till Örebro, så mådde jag till en början piss. Eftersom jag är fenomenal på att pressa i mig allt och lite till då jag mår dåligt, så kan ni ju förstå vad som hände med min vikt. Den ökade så klart, sakta men säkert.
När jag efter Jul 2009 vägde mig, så insåg jag att jag nått oanade siffror på vågen. Så stor hade jag aldrig varit. Eftersom Lizette hade lovat mig en mobil om jag gick ner visst många kilon till min födelsedag, så fick jag hux flux världens bästa motivation. I mitten av Januari tog jag tag i det. Jag lade om kosten helt, valde att sluta med godis helt samt började röra mer på mig. Det gick skitbra och motivationen höll faktiskt i sig ända till min födelsedag. Vadet vann jag och lyckan var total!
Efter min födelsedag lyckades jag faktiskt hålla kvar motivationen, till min stora förvåning. Jag gick ner lite till, vilket var glädjande. Fast mest glädjande var att jag inte började gå upp igen. Det är ju lite av min grej, tyvärr.
Fram till idag har jag faktiskt inte gått upp nästan något. I somras åt jag godis några gånger och under hösten har jag fortsatt. Det har blivit mer än önskat, men inte på långa vägar i för stor mängd. Sammanlagt har jag hittills gått ner 15 kg och jag väger nu 73 kg. Det har inte spelat någon större roll om jag varit nyttig eller en helg unnat mig svineri i kostväg, utan jag har legat på den vikten sen i somras.
Nu har jag bestämt mig för att till Jul lyckas gå ner under 70 kg. Om jag på Julaftons morgon väger 69,9 kg, då har jag lyckats med det jag bestämt mig för. Det känns hur bra som helst och det är bara roligt att äta nyttigt. Det är roligt att planera vad jag ska äta nästa dag. Kan ni inte hålla tummarna för mig, att det kommer fortsätta såhär? Jag behöver självklart komma igång med träningen också, det är där jag falierar så hårt. Som alltid. Kosten brukar inte vara några större bekymmer. Träning däremot, hur ska jag göra?
Nu har jag i alla fall berättat för er vad min plan är. Och vad säger ni, kan ni inte hjälpa till att peppa mig? Än så länge tycker jag bara allt är roligt, fast motgångar brukar man ju stöta på efter vägen. Är det någon mer som har något mål? Ska vi peppa varandra? Just let me know, för jag är en jävel på PEPP!
Down. Down. Down. Bort. Bort. Bort.
barnsligt glad
Jag tror inte att en utbildad Arbetsterapeut med alla VG kommer anställas före en som har blandade betyg. Det gäller att ha rätt personlighet, kunna marknadsföra sig själv och sin kunskap, samt passa in i den redan befintliga arbetsgruppen. Ett VG på en tenta ändrar inte den jag är som person. Ett VG på en tenta visar snarare på att jag är duktig på att plugga. Vi ska jobba med människor. Bok. Människa. Skillnad?
Med detta absolut inte sagt att man ska känna sig dum över ett VG, det är inte dit jag vill komma. Jag vill bara säga att vi faktiskt pluggar för vår egen skull. Vi pluggar för att få en kompetens. En kompetens som kommer kunna ge oss jobb. Är det inte så? Jag pluggar inte för att få bättre betyg än Malin. Jag pluggar inte för att få bättre betyg än Maria. Jag pluggar för att lära mig och för att ta mig igenom utbildningen, så att jag senare kan få jobba med det jag vill.
Fast nog fan kan även ett halvbittro som jag bli barnsligt glad över ett betyg. Jag fick VG på båda tentorna på förra kursen. Jag kommer ha ett VG i Anatomi och Fysiologi, och jag är så glad att jag nästan spricker. All nervositet, allt slit, allt plugg... har lönat sig! Jag är så jävla glad!
Det här blev kanske ett ganska dubbelt inlägg? Skitsamma! Det är MIN blogg, det är JAG som skriver och är det någon som inte riktigt trivs med mina ord - skit då i att läsa! Hur som helst kommer jag inte skriva mitt betyg i pannan. Jag är glad för mitt betyg. Jag är glad för att mina närmaste vänner i klassen fixade det. Med bravur! Snygga och fixade tentor, det går fan inte av för hackor!
det är så det är
Gudskelov kom jag till insikt efter några år och började återigen uppskatta det. Jag har dock en tendens att glömma bort hur sjukt gott det är. Men så idag, när jag inte orkade krångla till någon mat. Gröt. Kokt i en gryta SÅ KLART! Hur jävla gott är det inte då? Åh!
Nej, nu ska jag äta upp resten. Grannen, som kanske kan få hete sitt riktiga namn hädanefter? Ah well. Theres kommer i vilket fall som helst hit. Biggest x 2 och tjat är planen. Mys!
Gröt. Av havregryn. Havregrynsgröt. Score!
saknad
Jag saknar även Mormor så mycket att jag vill gå av. Om tre dagar skulle hon ha fyllt 70 år. Det hade varit kalas, glada miner, skratt, presenter och god mat. Vi hade suttit i hennes matrum, tittat ut över Vänern och njutit av varandras närhet. Nu kan jag inte ens besöka hennes grav på hennes födelsedag, eftersom jag är i Örebro och hon ligger begravd i Åmål. Att krama henne, röra vid henne eller bara... höra hennes skratt. Ja, det förstår ju ni lika bra som jag att det inte går.
Jag tycker inte om att må såhär. Jag vill inte tänka på vare sig Fredrik eller Mormor och bara gråta. Jag vill vara glad. Jag vill le åt det faktum att båda dessa människor har funnits i mitt liv, att jag fått lära känna dem. Jag vill inte vara bitter över att de inte längre finns med mig. Fast dagar som idag är det bara sjukt svårt att se allt som varit bra, utan att skaka av gråt.
Och när jag slutar skriva detta inlägg, så skrålar The Turtles fram raden "So happy together". Om det ändå kunde bli som man ville ibland. Då skulle jag krama om både Mormor och Fredrik i detta nu. Jag skulle berätta hur mycket jag älskar dem och hur fantastiska de båda är. För det är precis vad de är. Fantastiska och älskade!
Lisarine goes gay
Lisarine skaffade sig en användare på ett HBTQ-community på internet. Åren gick och sidan gav henne många fina bekantskaper. Bekantskaper som ledde till skratt, vänskap och glädje, men också kärlek, förhållande och att hon blev sambo. Ingenting sägs vara för evigt och det är väl något man kan säga om förhållandet. Flickan som Lisarine levde med håller hon fortfarande kär, fast inte på samma sätt som tidigare.
Lisarine lyckades även lokalisera en annan tjej. Inga konstigheter där. Lisarine fick blombud och var head over heals. Tiden var fel, även om Lisarine fick höra att hon var rätt. Det gjorde henne glad, om än med viss bitterhet. Med facit i hand så är hon ändå väldigt glad över denna tid. Fina människor ska man samla på, det har hon lärt sig.
Lisarine skulle för några veckor sedan åka iväg och handla med en vän. I väntan på vännen hade Lisarine mycket tråkigt och började leta efter ett tidsfördriv. Hon lyckades hitta en lista med alla hennes grannar. Eftersom hon inte hade någon som helst aning om vilka som bodde runt henne, så började hon läsa. Till hennes stora förvåning kände hon igen ett namn. Namnets senare del, även kallat efternamn, kände hon igen från det community på internet som hon några år tidigare skaffat sig en användare på. Kunde Lisarine missminna sig så enormt, eller fanns grannen på exakt samma community? Var även grannen en av de som kunde klassas som "inte riktigt som alla andra barn"? Hur skulle Lisarine få veta?
Efter att Lisarine kommit hem från shoppingturen med sin fina vän, studsade hon in på internet. Vad tror ni, hade Lisarine rätt? Var hennes granne samma person som hon trodde?
Det är klart att grannen var det. Hur skulle Lisarine nu bete sig, vad skulle hon göra? Skulle hon möta sin granne utanför, utan att säga något? Skulle hon vara medveten om saker som grannen förmodligen inte hade en aning om? Dagarna gick och Lisarine visste inte riktigt vad hon skulle göra. Hon kom till slut fram till att rådfråga den hon alltid rådfrågar när hon inte riktigt vet. Hon ringde och rådfrågade sin klon. Vi kan kalla klonen för Oatha. Klonen tyckte att Lisarine skulle skriva ett mejl, vilket hon också gjorde. Hon valde att inleda med att det förmodligen var det konstigaste mejl grannen någonsin fått. Lisarine fick ganska snabbt ett svar och grannen höll med, det var ett konstigt mejl. Fast roligt! Lisarine och grannen bestämde sig för att de någon dag skulle dricka thé tillsammans. Varför sitta och skriva till varandra på datorn, när de faktiskt är grannar?
I förrgår var dagen då Lisarine och grannen skulle träffas för första gången...
...och de hade hur trevligt som helst! Lisarine är glad för att hon skrev mejlet, samt för att grannen valde att föreslå thé. Bra grannen! Lisarine och grannen pratade bort en hel kväll. De skrattade så de tjöt. Kvällen efter valde de att återigen dricka thé, även om Lisarine bytte ut sitt thé mot glögg. Lisarine och grannen har redan flera interna skämt, vilket de tackar Sivert för. Om en vecka ska Lisarine och grannen dricka vin och rulla över ett farthinder. De tycker det är tråkigt att bli vuxna och gör därför saker för att förhindra detta.
Lisarine vill med detta inlägg bara säga att hon är glad för att grannen är den hon är. Grannen är en kul tjej, vilket är sjukt bra!
Sivert, Sivert, Sivert! (Och dom!)
ändrade planer
Nu är det väl återigen som så att det där med planer inte riktigt är min grej. Nu verkar det som att det ska slasksnöa imorgon, så det lär ju vara snorhalt på vägarna. Åka bil hem till Åmål i all ära, så även att träffa min fina familj, men att dö på kuppen är det ju inte riktigt värt. Så vi väntar till imorgon med att bestämma hur det blir. Jag hoppas på hemfärd, för jag vill verkligen träffa dem.
Finns självklart många fler där hemma som jag vill träffa, men jag hinner inte på långa vägar med att träffa alla. Så alla underbara vänner kommer jag först kunna träffa vid jul. Om de nu vill träffa mig då, det är ju lite av en annan femma.
Nej, nu ska jag plugga lite neurofysiologi och farmakologi. Svårt? Nja, det är den lättaste delen till kommande tenta. Senare i eftermiddag blir det nog till att plugga på Skallskador, Stroke, EP, MS etc. Det är verkligen jätteintressant, men min motivation är long gone. Inte helt okej faktiskt.
På återhörande, gott folk!
lite som en bild
Jag bjuder på en bild från i helgen. Jag och Åsa tog tag i en fotosession a la Öret.
Här är ett foto på både fotografer och motiv.
Jag älskar dig, världens finaste vän!
Så jävla roligt
På förmiddagen har vi (inte Tarzan då, eftersom hon pluggar annat) suttit och gjort patientfall, som alla ska lämnas in. Allt som allt är det fem som ska in och vi fick under förmiddagen fason på fyra av dem. Strålande! Fortfarande en föreläsning som saknas för att vi ska kunna göra den sista, så den ska vi krångla till på tisdag eller onsdag. Jag gillar när man blir av med skiten snabbare än trott. Eloge till er, alla söta snyggon! (Ståltrion, M&M och Pottis)
Nu ska jag förmodligen göra mest ingenting. Bör egentligen åka in till stan och fixa lite vin, men vem fan orkar med det? Inte jag. Så det ska styras upp imorgon efter föreläsningen istället. Drar med mig Malin också, trevligt as hell. Efter inhandling vankas det drinkar och Just Dance. Träningsvärken från gårdagens session är fint påtaglig, så jag kommer väl se ännu mer katastrofal ut imorgon. Lite därför jag lade till "drinkar" till vår lilla dansanta eftermiddag.
Om två dagar får jag krama Åsa. Förstår ni hur mycket jag längtar? Obeskrivligt mycket!
bakom lyckta dörrar
Innan terminen började i Augusti, eller när den nyss börjat, så var jag och Merlin iväg till Marieberg för some serious shopping. Vi köpte var sitt Just Dance till Wii. Hennes är använt, medan mitt har förblivit oöppnat. Fram till idag! Fick för mig att skaka lite rumpa förut. Bordet försvann från mattan, kattens klädderställningar (persiennerna) fälldes ner och mitt Wii kopplades in.
FY FAN VA ROLIGT! Nog för att jag inte är begåvad med någon sorts taktkänsla, men det är ju helt sjukt galet roligt. Att "Eye Of The Tiger" blev favorit är väl kanske inte så konstigt. Förjävla bra låt med mjölksyravarning i armarna. Kärlek!
Detta kommer då rakt inte ske i närvaron av någon annan mänsklig varelse, iaf inte i nyktert tillstånd. Jag lär ju se ut som ett kylskåp när jag far omkring här. Fast i sällskap av katten så skiter jag faktiskt i vilket!
Svettats som en gris har jag, så duschen är nästa anhalt. Sen blir det väl till att plocka iordning lite här och sedan plugg. Om några timmar kommer Tarzan och gör mig sällskap till imorgon. Hon har varit saknad i en smärre evighet, så nu är det fan dags. Kaffe, matlagning och bondemys antar jag står på tapeten.
And off she went...
det är ändå rätt lamt
Vad kommer det då sig att kollektivtrafiken alltid blir katastrofal på vintern? SJ som inte riktigt kan hålla tiderna på sommaren får ännu större problem och så även busstrafiken. Igår kunde man på Örebro Länstrafiks hemsida läsa: "Inga tidtabeller kommer att kunna hållas, så resenärer som måste ge sig ut i ovädret kommer tyvärr att få vänta." Varför ska det alltid bli så här? Vet folk inte om att det snöar vintertid eller? Att den första snön faktiskt kan dyka upp redan i November?! Tydligen inte, eftersom det blir samma visa varje år.
Nämnas bör nog också det faktum att de faktiskt gått ut och varnat för att det skulle bli snöstorm igår. Så ja, ordet storm kanske talar för sig själv. Det snöade som fan och det är väl klart att detta drabbar bussarna. Men vafan, kom igen nu. Lite måtta?
Jag hoppas att SJ mirakulöst nog lyckas transportera hit Åsa i tid på lördag. Jag har väntat skitlänge och känner inte att snö är en godtagbar ursäkt för att timmarna vi ska spendera tillsammans ska bli färre.
världens bästa
- "Lisa, vad skulle jag ha gjort utan dig i mitt liv?"
- "Åsa, vad skulle jag ha gjort utan DIG i MITT liv?"
- "Jag älskar dig, det vet du väl?"
- "Jag älskar dig också, det vet du!"
Du är den bästa som finns, utan dig i mitt liv vore jag inte hel. Du får mig att le, skratta, må bra och trivas med mitt liv. Då jag inte trivs med mitt liv, så lyckas du ändå få mig att le, skratta och må bra. Du är så jävla bra!
oväntat besök
Då var denna kväll snart över. Har precis suttit och tjatat bort några timmar med herr Idrottslärarstudent. Mycket trevlig pojk! Samtalsämnena pendlade mellan dialekter, möblering, skulpturer av plastspadar och känslan av att möta en kohjord när det är stenmörkt. Haha! Helt klart en mycket värd kväll, trots att mitt förbannade kokoste inte riktigt smakade som det hette. Nästa gång blir det film & te-kväll MED film. Lite som vår plan.
Nu är det dock dags att krypa ner i sängen. Får celebert besök redan klockan åtta imorgon, så det gäller ju att vara rullad ur sängen vid det laget. Innan dejt med John krävs dock något i födoväg. Jag har halvt skitont i huvudet och känner inte att detta får följa med mig till imorgon. Tror ni att huvudvärken kan bero på att jag inte druckit kaffe idag? FAN! Hur dum kan en människa bli? Imorgon får det bli mycket kaffe, I promise. Men ja, äta och sova var det ja.
Potatismoset var gott, bara så ni vet.
galenpannan lagar mat
JAG KOKAR POTATIS! Potatis. Jag. Vad hände liksom?
Självklart ska jag göra potatismos, annars skulle jag aldrig komma på tanken. Potatis är inte direkt det godaste som finns, iaf inte till det jag brukar laga. Pasta är mer min melodi, så även ris. Fast idag blev jag toksugen på potatismos. Tur att potatisarna jag köpte för ett x (stort x - just for the record) antal veckor sedan fortfarande var okej. Ikväll blir det med andra ord patatismosmys! Haha!
Måste bara nämna kursintroduktionen som ägde rum idag. Detta lär bli fem helt galet intensiva veckor. Tentan är mycket större än vad som egentligen är normalt/okej för samma period. Istället för en tenta på 7,5 poäng, som motsvarar 5 veckor, så kommer vår tenta ligga på 10,5 poäng. Hur tänkte de där? Lägg även till 4-6 patientfall, en redovisning och ytterligare två seminarier. Tur som fan att det är jävligt intressant, så det ska nog gå vägen. Idag hade vi föreläsning i neurologiska sjukdomar. Intressant!! Skönt iaf att det verkar bli lite ledigt runt jul, då tentan i början av Januari bara är på 2 poäng. Strålande!
Potatis var det ja. Potatis, potatis, potatis - MOS!
jag älskar dig
Med dessa ord inte sagt att jag är musikalisk någonstans. Jag önskar att jag kunde spela gitarr och sjunga hur fint som helst. Det förstnämnda har jag inte tålamod till och det senare är det bara att snällt inse att det aldrig kommer hända. Så jag får helt enkelt låta mina öron och min själ umgås med musik som personer som faktiskt besitter den förmågan jag saknar fixat till.
Vad ville jag komma fram till? Jo, att jag nyss insåg att jag inte lyssnat på Cornelis på längre. Han är charm och brukar allt som oftast höja humöret. Vad hände nu? Ångest! Jag började tänka på massa saker som hände för ungefär fem år sedan och jag fick lite av en knut i magen. Egentligen har inte dessa låtar något som helst med de händelserna att göra och inte heller lyssnade jag på honom under den perioden. Ändå kom den där knuten som ett brev på posten.
Jag ska avsluta denna kväll med James Blunt - Goodbye my lover. Den låten får mig att alltid att tänka på Fredrik och jag känner att jag vill tänka på honom nu. Jag behöver hans närhet, även om jag vet att det är omöjligt. Eller ja, omöjligt fast ändå inte. Han är alltid här och kommer så alltid att vara. Hur som helst så vill jag tänka på honom, jag vill drömma om honom och jag vill för en kort stund tro att han finns vid min sida. Lika glad, fin och levande som för dryga fem år sedan. Fina, vackra och otroliga lilla människa, om du bara kunde förstå hur mycket jag saknar dig. Mitt liv kommer aldrig bli komplett utan dig, så är det bara. Platsen du har i mitt hjärta kan ingen ta.
Jag älskar dig så otroligt mycket! Glöm aldrig det!
Fredrik, världens finaste Fredrik.
årne t'et!
Sen vill jag att det ska vara nästa helg också, gärna NU! Åsa kommer hit och jag ser fram emot det helt galet mycket. Hon har fortfarande inte varit här och hälsat på mig, så det ska bli mysigt att få visa henne lite av mitt nya liv. Hon stannar lördag-måndag. Det kommer förmodligen bli soffmys under var sin filt och hur jävla mycket tjat som helst. Underbart! Ja, vin ej att förglömma. Rött & mousserande vitt, sen är vi i vårt esse - var så säkra.
Dagen idag kommer dock bli himla fin den också. Inväntar nämligen den andra av mina vise flator, nämligen Tarzan. Eller ja, Sofia för den som tycker det är ett bättre namn. Kärt barn har många namn! Vi har inte träffats på två veckor, så vi har minst sagt en hel del att ta igen. Mycket händer på kort tid för flickor små och allt detta måste så klart diskuteras. I snyggt sällskap av kaffe of course. Lite bitter över kakbristen, men det får gå.
Måste för övrigt tappa 2,5 kg till Jul. Hur jävla roligt är det då? Inte alls! Fast jag vet att jag kan om jag vill. Bara att börja årne te't!
Nu: ringa kanelbullen!
det där med att planera
Denna helgen var dock planerad, som ni kan läsa i tidigare inlägg. Idag skulle jag och finaste Malin mysa runt på stan, shoppa och mysfika/luncha. Hur bra tror ni att det gick med den planen? Jävligt dåligt, eftersom jag rullade ur sängen vid halv tre. Hur tänkte jag där?
Kanske blev det som så att Sara stannade aningen längre än tänkt igår och att jag därför inte kom i säng förrän halv fem i morse. Och som jag nämnde är man jävligt trött efter en tenta, så jag behövde väl timmarna med John B. Får helt enkelt övertala Malin att hänga på ner till stan en annan dag.
Gårdagen var i vilket fall som helst sjukt trevlig. Samtalsämnena haglade och så också skratten. Det roligaste går dock inte att skriva här, eftersom det är tyst glädje. Haha! Jag kan förklara in real life, om någon känner sig nyfiken.
För övrigt börjar min mobiltelefon fucka ur, så jag fundera på om jag inte behöver köpa en ny?! Jag känner inte direkt att min ekonomi tillåter dett just nua, så jag håller tummarna för att den håller fram till Jul. Önskelista: Pengar!
Nu ska jag mysa ner mig under ett täcke och titta på film. Förmodligen med ett litet avbrott för en telefondejt med ett styck glad flicka från långtbortistan. Trevligt! :)
it's over
Nu sitter jag här med ett huvud tungt som bly. Det är helt sinnessjukt hur trött man kan bli efter en tenta. Lite som något som är galet svårt att föreställa sig, om man inte upplevt det hela. Att i flera veckor pluggat och sedan på några få timmar tömma all kunskap genom några rörelser med en penna. Jävligt jobbigt faktiskt.
Nu har jag unnat mig en Morgan & Cola. Snart kommer Sara hit. Tacos och Bacardi Razz är planen för kvällen. Antar att även Idol ingår där. Tror det kommer bli en blytungstrött kväll med många skratt. Fint var ordet.
Imorgon blir det mys i stan med Malin. Shopping är ordet, likaså mat eller fika. Kalas! Ska se om jag inte kan få med Sara också. På kvällen kan det hända att det blir ännu mer alkohol, gärna i snyggt sällskap av Nintendo Wii. Trevligt!
Men för att min kära gäst inte ska dö när hon kommer hit, så får jag se till att ta tag i disken. På återseende!
ett ord, två gånger
Jag satt med massa tankar i mitt huvud och helt plötsligt hör jag ett ord från teven. Två gånger. Jag tror jag ska sluta fundera och lägga mitt huvud precis där det hör hemma, nämligen på kudden. Imorgon måste jag vara piggare än piggast. Jag ska knäcka tentan, om det så är det sista jag gör!
Håll tummarna för mig!
imorgon smäller det
Imorgon är i vilket fall som helst tentan. Kvart över jävla två till kvart över jävla sex. Sen är det helg. Helg. Helg. Helg. Jag är skitledig!! Det är bra. Jag ska äta mat på stan är det tänkt. Jag ska sova länge. Jag ska vara ledig. Det är helg, sa jag det? Ledig sådan. Ska bli full också. Skitfull! Så där skitfull så jag måste äta pizza på söndag. För jag är ledig då. Jätteledig!
Dagens bästa: biljetter bokade. Nästa helg är Åsa bara min, min, min! Där kan vi snacka kärlek! Du och jag, kanelbullen. Du och jag!
det där med humor
De allra flesta människor verkar gudskelov vara begåvade med någon sorts humor. Något som enligt mig är sjudundrans tur. Hur tråkigt vore det inte annars? Jag tycker att humor är bland det finaste en människa kan ha. Leenden är fint och så även skratt. Me like!
Vilken sorts humor man sedan har kan ju vara lite olika. Rå humor, skadeglädje, halvtaskiga skämt, you name it. Idag har humorn nått ett nytt lågvattenmärke vill jag lova. Det där med tentaplugg leder till att man blir helt soppslut i hjärnan, det kan nog både jag och Malin intyga efter dagen som gått. En stund mitt på dagen låg jag på rygg i soffan och försökte hitta på rörelser till en låt. Vi skrattade så vi grät. När vi strax innan klockan var sju gav upp plugget, så berättade Malin om en nollningslek de kört i Halmstad. Vi körde på samma linje och det hela resulterade i att vi skrattade så vi skrek. På fullaste allvar. Om grannarna hörde oss (vilket de lär ha gjort) så kan de inte ha trott att vi var riktigt kloka. Sara ringde när vi skrikskrattade som värst och det gick nog några minuter innan jag faktiskt kunde prata. Hon tyckte förmodligen att vi var knäppare än vänligt. Eloge!
Imorgon är sista dagen med tentaplugg. Det känns som en jävla pärs att överleva morgondagen. Om jag lyckas klara tentan på fredag, så kommer jag vara stoltare än stoltast! Det är så otroligt jävla mycket att lära sig, helt jävla sinnessjukt. Hoppas verkligen vår studieteknik gör att vi lär oss det vi behöver, för jag orkar verkligen inte plugga på detta igen. Isch!
Håll tummarna för att kanelbullen kommer hit fredag-söndag nästa helg! Ju fler timmar desto bättre! :)
anabolism vs. katabolism
Hörde av mig till finaste Sofia imorse. Jag var ärlig och informerade henne om att hon är helt galet saknad! Inte träffat henne på en smärre evighet och det verkar heller inte som att vår plan för fredagskvällen kommer gå i lås. Fröken har en 15-poängstenta på torsdag och tänkte i snyggt sällskap av klassisarna tentafesta rått efteråt. Förståeligt! Får helt enkelt paxa henne någon dag/kväll nästa vecka. Saknaden är påtaglig, sjukt påtaglig.
Jag har fortfarande fetaste tentaångesten, om det nu skulle vara någon som tvivlade på det. Jag känner mig som en idiot personifierad och funderar lite över hur fan detta ska gå? Sen vill jag inte påstå att UFF är min personliga favorit. Skitkropp! Aja, efter fredag är det för sent att göra något och om tre veckor har vi fått svaret. Lite som en skräckfilm.
Imorgon blir det plugg med Merlin. Vi ska även anamma det faktum att tentaplugg tycks ha samma effekt som anabola hormon. Äh. Posttenta är en bättre period att sikta in sig på det katabola, det kan ni skriva upp!
müde
Jag är så trött en människa kan bli, men ändå måste jag samla såväl ork som motivation för att knata iväg till skolan. Resurstid med lärarna för denna kursen. Här ska ställas frågor inför tentan! Kan ju vara ganska behövligt känner jag.
Jävlar i min lilla låda så sjukt trött jag är. Nämnde jag det?
sötast idag
Sitter framför datorn och spanar in Biggest Loser. Mest för att Jillian är helt galet skitsnygg! Shit säger jag bara! Kanske inte bör tillägga att jag sitter och knaprar i mig pepparkakor och sköljer ner dem med julmust. But what the heck, blir jag för fet kanske jag får träffa människan? Åh nej då, så långt ska det inte gå. Jag skyller på ångestfylld tentastress. Efter tentan får jag ta tag i mitt liv igen.
Fick ett paket med posten idag, innehållande en liten lapp och ett överfallslarm. Lappen löd: "Överfallslarm + Örebro = Ett måste!". Så söt! Frågan är väl nu om jag lyckas komma ihåg det också? Det måste jag ju, så får lägga det i jackfickan. Tror jag ska tvinga Malin att ta det med sig imorgon, när hon går hem från vår pluggdag. Hon är ju inte riktigt lika bra som jag, så hon väljer att gå ut även om det är skitmörkt. Jag försökte tvinga henne att sova över, men det var rätt kört.
Plugget med fina Potter idag har gått fint, tror bestämt att vi har lärt oss en hel del. Jag håller tummarna för att det vi hinner trycka in kommer räcka till ett godkänt resultat på tentan. Jag orkar verkligen inte ha en omtenta på detta. Just nu vill jag bara lägga muskelplugg åt sidan och läsa något annat. Det vore minst sagt fint.
Förresten, vilka är ni som läser bloggen egentligen? Kommentarerna haglar inte tätt, men jag ser ändå att det är en del som läser. Let me know?! :)
We all live in a yellow submarine...
plugga med pottan
Nu informerar min sura vän mig om klockan. Fem minuter har passerad, let the hell begin...
