lisatherese

Vissa människor är som öppna böcker och hur lätta som helst att förstå sig på. Av ord, tonfall, kroppsspråk och mimik kan man utläsa det allra mesta. En persons sätt att vara säger ganska mycket. Det är inte vidare värst svårt att förstå hur personen mår och om allt är som det ska eller inte. De är på någorlunda samma sätt och ändrar sig inte värst mycket från en stund till en annan.

Andra människor är helt tvärtom, vilket kan reta gallfeber på mig. Jag avskyr att inte förstå hur en människa tänker, tycker, handlar och grunden till detta. Ett en person är på ett sätt en dag, ett annat sätt nästa dag och ett tredje sätt en tredje dag kan ibland ge upphov till tankar och åter tankar i min lilla hjärna. Då inte menat att det är samma person i olika situationer, utan samma person i liknande situationer. Om jag inte får grepp om personen blir jag till slut ganska passiv då jag träffar honom eller henne, jag tar inte alls mycket plats och försöker istället få någon slags uppfattning. När jag går bet på det där sista, så blir jag i det närmsta skogstokig. Det kanske inte syns på mig, men jag känner det. Tro mig!

Personlighetsklyvning snackade vi om i skolan igår. Det är verkligen inte dit jag vill komma. Och jag förstår att människor förändras, det handlar inte om det heller. Det handlar bara om det faktum att det ibland är väldigt svårt att förstå sig på vissa personer och det gör mig galen. Särskilt om jag fått en uppfattning, men som omkullkastas ganska radikalt efter en kortare period. Att jag sedan lyckas bygga mig en ny uppfattning, som återigen omkullkastas totalt gör inte saken bättre.

Jag kommer nog inte vara färdig med mina studier om 1,5 år. Jag behöver läsa Beteendevetenskap innan jag kan ge mig ut i arbetslivet. Håller ni med mig?!