lisatherese

Dagen har varit lång och det har varit mycket att göra. Förmiddagen ägnades åt Malte, mannen vars liv vi ska försöka få grepp om i det Case vi nu jobbar med. Det var något om en teoretisk referensram hit, en teoretisk referensram dit, ett bedömningsinstrument och en arbetsterapiprocess. Det kanske inte låter vidare värst rörigt, men det var det. Minst sagt! Vi fick leta rätt på läraren och fråga ut henne lite. Efter att vi idiotförklarat oss själva ungefär åtta gånger, så förstod vi faktiskt. Eloge!

Efter detta styrde vi upp de kommande veckorna. Vi bokade tid för HLR, metodövning manuell förflyttning och manuella rullstollar på KTC. Vi känner att det där med att öva inför redovisningarna är att föredra. Och HLR måste vi gå för att få ut vår examen. Så bättre förr än senare. Eller ja, vad man nu säger. Bättre sent än aldrig, fast ändå inte liksom. Hur som helst bokade vi in det. Och fick panik på köpet. Det är helt stört mycket vi ska göra. Läsloggar. Seminarier. Heldagar på Hjälpmedelscentralen. Metodövningar. Anhörigcase. Case Maj-Britt/Malte. Kommentarer på samma Case. Hemtenta. Jag fick så att säga lite panik. Men vi försökte strukturera upp de kommande veckorna så gott det gick. Lite framgång. Bra oss!

På eftermiddagen var det seminarie på Case Mia. Jag tycker nog att vår grupp gjort ett skitbra jobb faktiskt. Målen höll sig inom rätt område, vi fick beröm för vår motivering för val av bedömningsinstrument och det enda som skulle bort i bostadsanpassningen var hur länge hon haft sin diagnos. Bra jobbat!

Efter seminariet fick jag skynda mig hem, snabbduscha, försöka fixa ett utseende och även slänga i mig två mackor. Staden och fika med Lisa var planen. Sagt och gjort! Och som vanligt pratade jag på som bara fan, så hon knappt fick en syl i vädret. Hur dålig är jag inte på en skala? Men om jag pratar om pulvermoset och mitt blivande yrke, så har jag en tendens att prata på helt stört mycket. Om hon någonsin vill fika med mig igen, så ska jag se till att hålla käft.

Nu ska jag försöka äta lite, så jag kan sova i natt. Min mage skriker och det brukar innebära värdelös sömn. Imorgon är det läsloggsplugg som gäller, samt fixa sig en uppfattning om ADL-taxonomin. Jag tror det blir bra!

Ajuste, varför jag är bra? Jag fick reda på senaste tentan idag. I did it! Så nu har jag 90 godkända Högskolepoäng att stoltsera med. Detta innebär att jag är halvfärdig med min utbildning. 50% Arbetsterapeut. Är jag inte fantastisk, så säg?! ;)

Universitetet kan vara bra till mycket. Igår fixade stället till världens skratt! När vi sprang runt och letade städerskor till arbetsplatsanalysen, så lyckades vi springa på världens finaste lapp.

En möblerad enorm tjej på 13,5 kvadratkilometer. Inte så hög kostnad, för en så stor tjej.
Eller vad säger ni?! Och ledig verkar hon vara från December till Januari eller Februari.
Eller ja, vad som nu menas. Och denna skitfeta tjej tycks bo i Brickebacken. Sugna?
Hör av er, jag kan nog kolla upp numret! Hahahaha!

Dagen på universitetet har varit bra. Vi skulle göra aktivitetsanalyser med diverse olika bedömningsinstrument. Vår grupp fick Hööks arbetsplatsanalys att fixa med under förmiddagen. Först tänkte vi spana in bibliotekarien i receptionen. Eftersom vi kände oss skitdumma som satt där och småspanade när vi förberedde oss, så bestämde vi oss för att fråga om det var okej. Åhnärå! Den gubben gick inte alls. Hon ville inte. Efter lite om och men placerade vi oss i Cafét och spanade på en kvinna som bland annat stod i kassan istället. Vi valde att inte berätta. När vi skulle välja en annan, så bestämde vi oss för att fråga en städerska om vi fick kika lite på henne. Sagt och gjort. Eller nej, eftersom alla hade fikarast... Men en stund senare var de åter igång och vi fick gärna titta på henne. Kändes lite smådumt att vi var fem personer som stod och tittade samt antecknade när hon städade två toaletter. Fast vad gör man inte för att lära sig? Haha!

Vi fick sluta lite tidigare, vilket var sjukt skönt. Studsade hem i hopp om att orken att plugga vidare skulle finnas. Har gått sådär, men jag har åtminstone beställt kurslitteratur, ätit mat och betalat räkningar. Planen för kvällen är att diska, läsa ett kapitel i Conceptual Foundations och kanske träna lite. Någon har gjort att jag känner mig rätt... värdelösastest på den punkten. Plus att jag faktiskt gått ner i vikt och jag tycker att det känns på både kläder och i kroppen! Så ja, jag vill fortsätta på samma linje. I can do it!

Imorgon ska jag fika med Lisa. Sjukt snyggt namn, tycker ni inte? Hur som helst så tror jag att det kommer bli kalasbra! Fast innan Lisorna våldästar något Café i stan, så är det basgruppsplugg (Malte) och seminarie (Mia) som gäller. En bra dag? En "fullt upp"-dag!

Koncentrerade på en städerska som fixar med toaletten?
Ajjemen! Bea (som ni bara kan se handen på), Malin, 
Moa och Annika kan sin sak. Inga tvivel!

Så, då var jag tillbaka. Det där med kortare perioder från datorn (och livet i dess överseriösa mening) är nog bland det bästa som finns faktiskt. Ingen kontakt med omvärlden, utan bara leva som i en bubbla. Jag tycker om att leva i en bubbla. Åtminstone en sådan bubbla jag levt i denna helg.

Det finns väldigt mycket att säga om helgen. Allt som hände. Allt som var fint och bra. Fast vissa saker är helt enkelt finare att hålla för sig själv. Someday maybe, men inte nu. Nu är helgen och bubblan bara min.

Jo, bion igår måste jag ju nämna. Var iväg och kollade på Svinalängorna. Riktigt bra film, om än sjukt hemsk. Jag satt och mådde dåligt i biosalongen och hoppade (som vanligt) till av minsta lilla sväng i filmen. Ola och Noomi Rapace som har huvudrollerna spelar ett gift par. Och nu kan man ju undra varför de inte fortsatte vara gifta i verkligheten? Så fina är de! Ah well. Bra film var det iaf. Och det roligaste under bion var lätt ett äldre par som bestämde sig för att lämna stället under filmens gång, när den var som värst. De ställde sig upp och tågade ut. Inga konstigheter. Sen gick det kanske 3-5 minuter, så kom de tillbaka samma väg som de gått ut. De hade gått fel! Hahaha! Så de fick gå genom hela salongen och ta en annan dörr ut. Sjukt roligt! Ja, klart man är tvungen att skratta!

Sen, för att byta samtalsämne helt, vore det sjukt kul om Lill Lindfors, Åsne Seierstad eller Björn Ferry gifte sig med Brad Pitt och tog den senast nämnda personens efternamn. Lill Pitt. Åsne Pitt. Björn Pitt. Huuuuuuuuur kul?! HAHAHA!

Nu väntar föreläsning i skolan. Aktivitetsanalys. Jag tror det kommer bli bra. Kan vi inte bestämma det? Jag behöver liksom att det ska bli bra. Jättebehöver! Och ikväll behöver jag styra upp min lägenhet samt läsa massa kurslitteratur. Yeah på idag!

She's so lovely...

Igår fick jag frågan om jag gått ner i vikt. En sötnöt till vän tittade på mig när jag halvlåg på en stol på lunchrasten. Jag svarade att jag då rakt inte gått ner i vikt. Jag tyckte snarare att jag var större än på länge. Lite som en svullen gris, ni vet. När vi en stund senare skulle leta oss iväg till Prismarestaurangen för att inhandla lite svart guld, frågade hon igen. Hade jag gått ner i vikt? Jag intygade att jag snarare gått upp i vikt, trots förra veckans och måndagens totala matknas. Hon höll inte med, men jag antar att hon litade på mina matematikkunskaper gällande läsandet av vågens siffror.

Idag vägde jag mig igen, såklart. Det är ju lite så jag jobbar. Vågen är min bästa vän tillika fiende. Hur som helst, hade jag gått upp? Åhnejrå! I jämförelse med igår så var det väl en rätt snygg viktnedgång på 0,8 kg. Förmodligen är det helt fel, och den där förbaskade viktnedgången beror ändå på att jag inte kunde äta igår. Jag har nämligen inte plats för mat i magen just nu. Så istället går jag runt och är hungrig och får ont i huvudet. Men det gör inget. Jag kommer förhoppningsvis kunna äta om några dagar. Så att gå ner i vikt genom att inte få plats med mat i magen, det funkar. Väl beprövad metod! ;)

Snart ska jag hoppa iväg till Universitetet. Metodövning manuell förflyttning är det som gäller. Jag ser ut som en tomte med min bautamössa i högsta hugg. Fast palla fixa håret? Nae. Då får man liksom vara i sitt esse, på sitt eget lilla vis.

Linda, Potter, Malin, Maria - fan vad vi ska knäcka dagen. Så att vi ska!

Idag har det varit en lång dag i unga (jag lever på en lögn, jag vet) fröken Lisas liv. Klockan ringde strax efter åtta, första föreläsningen började en kvart efter att klockan blivit tio och den sista föreläsningen slutade en kvart innan klockan blev fem. Till råga på allt hade jag med mig världens minsta matlåda och noll ork till att skala den enorma apelsinen jag tagit med mig. Jävla skit.

Den sista föreläsningen blev lite annorlunda än tänkt, eftersom läraren tappat sin röst. Istället löstes det som så att en annan lärare kom dit och försökte fixa biffen. Det gjorde hon inte. Vi satt och funderade på om hon antingen rökt på eller druckit en rätt stor mängd alkohol innan hon kom dit. Tyvärr kom vi inte fram till något.

Hur som helst rörde hon till allt som gick att röra till och förmodligen lite till. Och det är jävligt irriterande, eftersom vi ska skriva ihop en uppgift om samma ämne och lämna in den. Hon sade något i form med att man INTE ska ta med diagnoser i en ansökan/intyg om bostadsanpassning. Sure, vi trodde henne. Sen visade hon ett exempel som tog upp diabetes, stroke och en hel hög diagnoser till. Hur hon bortförklarade det? "Oj, jag skulle nog aldrig sagt att man inte ska ta med diagnoser!". Nähä? Ja, men vad i hela jävla helvete är rätt då? Den som det visste. Vi får fråga läraren med koll imorgon. Den hesa ni vet. Som är överrörlig. Och förmodligen gillar att promota sin bakdel.

Jag var skitsur på föreläsningen, eftersom det var flummigare än flummigast. Jag var trött, hungrig och hade ont i huvudet. Usch! Jag ville bara springa därifrån. Eller skrika att den sög. Impulserna för bebisbeteende hölls tillbaka till 85%. Jag skrek inget. Jag sprang inte därifrån. Bra där. Jag var bara lite arg. Mindre bra.

Nej, nu ska jag fortsätta städa. SofiaTarzanTrasanMorot kommer om en stund och då ska här drickas kaffe. Jag ska bubbla har hon tänkt också. Spännande!

Då var första dagen med basgruppsarbete avslutad. Vi hade väl inte förberett oss så bra som man kanske skulle kunna önska, men eftersom det inte funnits någon tid till det så var det väl inte vidare värst konstigt. Vi satt i Biblioteket mellan 9-15 och försökte få fason på Mia. Ja, hon heter så. Case Mia. Det är vad vi jobbar med nu.

När klockan var 15 insåg vi nog allihop att orken var som bortblåst. Efter lite kopierande och planering av vad vi ska läsa till nästa dejt, så traskade vi hemåt. Själv hade jag siktet på min säng, som kom att bli min bästa vän under närmare 2,5 h.

Nu har jag lagat mat, förmodligen till både kung och fosterland. Skitmycket blev det! Gott också, ej att förglömma. Kalas! Nu borde jag läsa det vi kopierat inför torsdagen, läsa igenom morgondagens föreläsning som är halvt omplanerad pga tappad röst, städa mitt hem för att det ska se bra ut såväl imorgon som till helgen och kanske kamma lite på min pälsboll. Jag ska nog ta tag i det straaaaaaax.

För övrigt måste jag säga att magen mår bättre nu. Jag har kunnat äta flera gånger och inte fått vidare värst mycket ont i magen som följd. Jag tycker om att må bra! Nu leker livet igen!

När jag var nere i Växjö och hälsade på Åsa, så berättade jag ju att det var en unge på Stationen i Örebro som lät som en katt jag sett ett klipp med på YouTube. Kommer ni ihåg? Hur som helst har jag nu hittat klippet med katten. Håll till godo!

Ungen lät som katten gör från 0:11 och framåt i klippet. Hahaha!

Då var första dagen av termin 4 avklarad. Läraren ligger lite mer på plus än tidigare, rädslan för våren kanske är lite mindre och insikten om att vi kommer ha sjukt fullt upp är helt klart befintlig. Det vi har fått lära oss idag är väl mest hur bedömningar av hemtentor och diverse andra inlämningsuppgifter kommer se ut, vilka mål vi ska uppnå, att typ allt är obligatoriskt och att en underkänd eller ej genomförd del får göras om under nästa termin. Det sista är inte att föredra, eftersom vi kan förlora poäng och därmed inte få börja termin 5 till hösten. Det där har jag dock inte planerat ska hända mig, men jag bör nog påminna mig om det ibland. Det är helt enkelt bara till att kötta på!

Basgruppen jag blev indelad i är helt fantastisk! Eller ja, det vet jag ju inte riktigt eftersom jag aldrig varit i samma grupp som... åtminstone två av dem. Men med min underbara och ständiga vapendragare Malin, så kan det inte gå annat än tiptop! Och jag tror, utan att tveka en sekund, att de "okända" är sjukt bra att jobba och plugga med. De verkar minst sagt ambitiösa, and that I like! Jag är sjukt taggad och kommer imorgon gå med ett leende på läpparna till Universitetet. Vad ska vi kalla gruppen då? Det är ju ett måste... Utländskt bebisfår med en något skev stavning? Får nog bli så. Det är vi i vår, LAMMB!

Och så var det ju det där med större bröst. Allas vår snygga klassvän Peter (eller Johanna som hon försöker intala oss att hon är döpt till) satt och proppade i sig morot efter morot på en kafferast. Linda intygade att man fick större bröst av morötter och knyckte en. Är det sant? Blir man alltså brun, får bra syn OCH större bröst?! Jag tror bestämt att jag ska försöka övertala Theres om att ha morötter i kvällens mat. Spaghetti och köttfärssås. Med morötter. Vinnande koncept!

När jag var hos Åsa i Växjö satt vi såklart och pratade om allt mellan himmel och jord. Alla våra dumma, roliga, knasiga och mindre smarta upptåg. Vi satt och funderade på var orken strax efter gymnasiet tagit vägen. Festa hela natten, sova en kvart och sedan dra iväg och jobba. Just precis den där orken är precis så maximalt jätteborta som den kan bli. Har vi gått och blivit gamla?

Vi satt även och diskuterade hur vi lärde känna varandra och fyllehistorier. Vi kom ganska snart in på kvällen då jag valde (väldigt fel uttryck, men ändå) att lämna krogen i en Ambulans. Varför? Korta versionen: mycket alkohol, dans, oberett "dödslyft", baklängesfall ned i golvet med huvudet före, svimmade, tända lampor, ingen musik, 6 poliser, 1 ambulansman och 1 ambulanskvinna. Lite så.

Just den kvällen var jag inte ute och festade med Åsa, utan de andra vi brukade vara ute med då. Åsa skulle jobba och hade av någon anledning valt att inte hänga med. När hon dagen efter hade rast, så ringde hon mig. Eller ja, hon försökte åtminstone. Det var dock inte jag som svarade, utan Andreas. Mannen i mitt liv, ni vet. Åsa fick först ett leende på läpparna och trodde att det var hos honom jag spenderat natten. (Detta var innan vi faktiskt blev tillsammans, jag och A). Som svar på Åsas fråga om jag var där, svarade han dock: "Nej, hon ligger på sjukhus!". Det var väl inte riktigt sant just då, eftersom jag kom hem runt åttasnåret på morgonen. Fast hur skulle Andreas kunna veta det? Han hade ju min mobil, som jag så fint placerat i hans byxficka då vi hängde in våra jackor i garderoben. Dumt.

För att göra en lång historia kort kan jag väl bara säga att jag inte mådde så bra de kommande dagarna. Mitt huvud var minst sagt deformerat och jag hade en fin (raka motsatsen) huvudvärk. Läkarhelvetet på sjukhuset hade skickat hem mig efter bara några timmar, vilket är ett tjänstefel i dess rätta bemärkelse. Jag hade ingen aning om rätt och fel gällande vad jag fick göra, så det var en himla tur att jag jobbade med utbildade människor. Även att Åsas Mamma är SSK bidrog till lite kunskap.

En hjärnskakning fick jag, vilket jag förmodar att ni alla räknat ut. Jag svimmade av direkt då jag slagit i huvudet och det tog en stund innan jag kvicknade till. Om jag kommer ihåg? Några få fragment av såväl kvällen, ambulansfärden som den korta sjukhusvistelsen. Annars är det helt svart.

Varför jag kom på detta nu vet jag faktiskt inte. Men jag gjorde det. Nu håller jag tummarna för att magontet ska gå över ganska omgående, så jag kan må bra hela dagen lång. Ska till Universitetet på föreläsning 8.15-17.00. Ikväll kommer jag vara soppslut personifierad. Så måste rumpa på lite nu. Fix, trix och kaffe!

Sådär, då var jag tillbaka i Örebro igen då. Dagarna i Växjö försvann fortare än fortast. Det var sjukt mysigt att hälsa på min andra hälft och även träffa hennes flickvän Jossan. Under dessa dagar har vi druckit kopiösa mängder drinkar och vin, lagat flådig mat, jag och Åsa har fått blommor av ditbjuden Josephone, shoppat lite kläder, fikat på stan, slängt i oss lite pizza, kollat på 5 filmer, smällt i oss godis, druckit kaffe, snackat, lyssnat på massa bra musik und zu weiter. Så värt!

Mindre värt har varit min koloss till skitkropp. Jag kommer verkligen inte ihåg sist jag har haft så jävla ont. Det började med mensvärk modell jobbig smärta. Ipren och vin fixade biffen, åtminstone för en stund. Det fortsatte med smärtan från helvetet natten till fredag. Jag kunde inte sova några längre stunder och vaknade av tvättäkta kramp. Det var fosterställning för hela slanten och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Fick i mig en ipren när Åsa drog till gymmet och jag låg kvar i soffan och hoppades att smärtan skulle ge med sig. Visst gjorde den väl det, om än bara lite. Ont från och till hela dagen och jag vaknade även natten till lördag. Ont från och till under lördagen, då jag också hade riktigt ont i magen. Mensvärk även i morse, så jag vaknade. Och ont i magen hela dagen lång. Vad är det här?

Hungerkänslorna är bortblåsta och jag har idag fått i mig en halv smörgås, två chokladbitar och två muggar kaffelatte. Och nej, ni behöver inte kommentera och säga att mitt magont beror på bristande matintag. Fel fel fel! Jag vet hur det känns och det är absolut inte så här. Agh!

Min kropp spelar mig minst sagt ett spratt och jag har inte den blekaste aning om vad jag ska göra för att få rätsida på skiten. Ska jag hålla tummarna att det är över på onsdag eller torsdag? Jag har allt annat än tid för att gå runt och ha ont. Jag måste vara fokuserad till tusen denna vecka. Första veckan av vårterminen kommer förmodligen inte bli en lek. Bekänna färg finns det något som heter. Även att man får veta att man lever. Imorgon kommer jag få bekänna den där färgen samtidigt som jag inser att jag är allt annat än död. Ja, det vore väl i så fall hjärndöd. Fast vi kan väl hålla tummarna för att smärtan försvinner och att morgondagens fokus kommer vara på absolut toppnivå?!

Måste bara säga världens tack till Evelina och Theres som kollat till min lilla Pälsboll under tiden jag varit borta. Utan er hade detta skitit sig totalt. Thanks babes!

Nu sitter jag hemma hos Åsa i Växjö och väntar på att hon ska komma hem från jobbet. Eftersom en viss smärta börjar bli väl påtaglig, så hoppas jag att hon kommer inom en ganska snar framtid. Att gå bärsärk i folks skåp i all ära kanske, men det känns ändå inte helt okej. Hur mycket hon än intygade att jag fick rota fram allt jag skulle kunna tänkas behöva under mina timmar av ensamhet här i lägenheten, så tänker jag nog vänta. Om inte fosterställningen närmar sig med stormsteg. Då skiter jag i det jag precis bestämt mig för och letar reda på en ipren eller tre.

Tågresan igår gick smärtfritt. Åtminstone av restiden att döma. Jag kom fram till Växjö ungefär fem minuter för sent. Den enda gången man faktiskt kan tänka sig att komma sent, då är tåget i tid. Tiden på stationen gick dock rätt smärtfritt och kramen av bästa vännen gjorde det väl värt väntan. Pizza, en Rom & Cola och massa tjat avslutade min resdag. Behöver jag ens påpeka att jag trivs?!

När jag satt och väntade på tågstationen i Öret igår, så hände två finurliga saker. Dels handlade jag på Pressbyrån tillsammans med Lill Lindfors. Starstruck? Inte direkt. Men jag var ju tvungen att titta sjuttiofjorton gånger, så det faktiskt var hon. Det var det. (Nej, det kanske inte var så jäkla finurligt, men ändå väl värt att påpeka! :P) Sen var det en liten unge som lät som en katt jag sett ett klipp med på YouTube. Ska se om jag kan hitta klippet och lägga upp det här sedan. Hur som helst var det en aning svårt att hålla sig för skratt när ungen drog igång. Och tro mig, det skulle ni också haft.

Att läsa av egen fri vilja är verkligen att föredra. Att boken är helt fruktansvärd, det är en annan femma. Nu ska jag fortsätta plöja, i väntan på min andra hälft. Vi hörs!

Jag stod i duschen nyss och kom på alla missöden från tågresan sist gång jag var och hälsade på Åsa. Jag funderade över om jag kanske kommer göra bort mig lika totalt denna gång? Det där med den flygande gardinen lär ju inte hända igen, eftersom det faktiskt inte är värmebölja this time of the year. Så att jag ska behöva försöka kväva mina skratt totalt utan framgång på gardinplanet, det är nog rätt liten chans. Eller ja, RISK! menar jag så klart.

Hur var det då med att prata med papperskorgen? Och att villigt erkänna detta för konduktören, som precis gick förbi och undrade om jag ville något. Tror ni att det kan hända igen? Jag tror tyvärr att allt är möjligt när man är i näheten av mig och särskilt när man faktiskt råkar vara... mig. Och det är ju det jag är. Eller så hittar jag väl på något upptåg som är ännu värre.

Jag hoppas dock att tågresan fortlöper utan ett enda missöde. Gärna utan försening också. Och att jag får sittplats första sträckan, så jag slipper stå. Tror dock inte det ska vara något problem, eftersom jag ska åka på dagen och mitt i veckan. Jag kommer ändå hålla tummarna!

Om ni får för er att bombardera mig med sms idag och imorgon - Please do! Jag kommer nog ha rätt totaltråkigt stundtals. But hey, it's worth it.

För övrigt var det samma huvudperson i nattens dröm, som det var i gårdagens. Och denna dröm var bättre, det VET jag. Eller ja, det visste jag fram till att jag gått upp ur sängen. Nu kommer jag inte på vad jag drömde. Skit!

Vi har precis haft en kvällsföreläsning i ögonsjukdomar. Inget av det är någon större hit faktiskt. Föreläsningar när det är becksvart ute är verkligen inte att föredra och ögonsjukdomar kan rent ut sagt vara vidriga. Åtminstone operationer av dem. Vi fick se en operation av grön starr. Jag ville typ dö. Jag visste redan innan att jag är väääääldigt kinkig och det där var inte okej någonstans. Jag halvskrek ut en fråga om man inte kunde sövas och jag blev överlycklig över svaret. Man kunde bli sövd. Jag håller med Maria; "Narkos is the shit!". Man kunde också få lugnande (och vara vaken under operationen!!!) och då var jag ju så klart tvungen att fråga om man kunde få jättemycket lugnande?! Ja, det kunde man. Plus att jag undrade vad som hände om man fick panik. Man avbröt, sövde och fortsatte senare. Med andra ord kan jag få grön starr utan att behöva läggas in på psyket. Tack gode gud för det!

Eftersom jag tycker om att prata och allt som oftast har en miljon (komma sju) frågor, så var jag ju tvungen att höra med honom om vad mitt ögonknas innan jul kunde tänkas vara. Berättade jag om det? Hur som helst så värkte det i ögat, jag såg trianglar i rött, gult och grönt som snurrade runt och glittrade, jag kunde inte se Malins högeröga när jag tittade rakt på henne (resten av ansiktet såg jag) och jag hade totala problem med att läsa... Eftersom vi då läste om proppar, blödningar och tumörer så hade jag en hög diagnoser efter fem minuter. Jag och Malin var skitbra doktorer! Jag kom dock på att Mamma haft något liknande, som jag senare fick höra kallades ögonmigrän. Och visst var det väl ögonmigrän jag hade haft den där dagen. Ögonläkaren vi hade till föreläsare intygade att det var ett solklart fall. Allt tydde på att det var just det. Lite läskigt, men skönt att det inte var något värre.

Nu har jag ÄNTLIGEN skickat in uppgiften om Tourettes. Lagom jättenöjd över det vill jag lova. Kanske inte över resultatet, men att jag äntligen är klar. Nu kan jag hälsa på Åsa i lugn och ro!

Måste bara visa denna bilden. Denna skylt hittade jag i skyltfönstret till Bokhandeln i Åmål en sommar.
Hahaha! Hur stört? Ja, det är nog så Åmål det kan bli.

Jag, Maria och Malin sitter och självdör. Vi läser igenom studiehandledningen samtidigt som vi säger hej då till våra liv. Fritid är ett ord som inte kommer ingå i vårat vokabulär under våren. Jag får helt enkelt vara ledig av bara fan denna veckan och sen är det bara till att börja kötta.

Aaaaaaaaaah! Jag tycker om att vara ledig. Skitlärare som slänger ut ett sex sidor långt schema för våren.

Seminarie. Läslogg. Grupparbete. Individuellt arbete. Redovisning. Praktisk övning. Seminarie. Läslogg. Grupparbete. Individuellt arbete. Redovisning. Praktisk övning. Fältstudie.  Seminarie. Läslogg. Ja, ni förstår.

Vi kommer lära oss helt stört mycket, det tvivlar jag inte en sekund på. Det kommer säkert bli asroligt också! MEN det är så himla mycket. Med tillhörande press att verkligen klara skiten. Vi får bara vara underkända på den sista 4,5 poängskursen. Är vi underkända på mer, så får vi inte gå termin 5. Kul! Prestationsångest all vårtermin long!

Idag skulle vi få se hur det gått med bakterieodlingarna som vi styrde upp under gårdagens laboration. Jag mådde mer eller mindre illa av blotta tanken att jag verkligen var tvungen att se vad fan som fanns (finns) på våra händer. Tänk om jag skulle ha de grisigaste händerna någonsin?! Ja, jag var nervös.

När vi kom till salen skulle vi hämta våra små petrisskålar med tillhörande blodagar. Var det massa bakterier, så jag kände för att självdö med alla mina löss? Nopp! Visst var det bakterier, men det kommer man ju faktiskt inte ifrån. Alla har bakterier. Skrämmande var dock vetskapen att det var mer bakterier efter att man tvättat händerna med tvål och vatten, än det var innan man gjort något alls. Och glädjande var att handpspriten faktiskt fyller någon sorts funktion. Kalas! Fanns även de som hade mycket värre odlingar än min. Någon hade fått ner någon svamp i plattan och en annan någon bakterie som tydligen bryter ner erytrocyterna. Den röda plattan hade därför fått gula fläckar. Läraren sade att det var tur att hon hade dem på händerna och inte i kroppen. Haha! Fast det var tydligen ganska vanligt, så det var ingen större fara.

Det var rätt äckligt och ja, jag kommer börja använda ännu mer handsprit. :P

Efter labben var det dags för lägenhetsvisning. Fina Evelina ska ju bo här då jag är hos Åsa. Jag informormerade om min katts miljoner egenheter, var maten finns och att det är fritt fram att äta mig ur skåpen. Eller ja, på en höft iaf. Jag är minst sagt jättetacksam över att hon ska bo här. Då vet jag att katten har det bra, inte förstör någon annans saker och jag kan koncentrera mig på att njuta av att vara i Växjö. Jag vet också att hon tar hand om katten bra, så det är kalas.

Tvätten är i maskinen, disken är diskad och frukosten är uppäten. Dags att börja packa!

Jag: "Du får fan inte gå till gymmet när jag är hos dig!"
Åsa: "Jag har redan planerat det där."
Jag: "Jaså?"
Åsa: "Japp! Jag tänkte gå och träna när du ändå sover."
Jag: "Jaha, och när är det då?"
Åsa: "Ja, på morgonen, kvällen, mitt på dagen..."

Hahaha! Nej, jag är väl aldrig trött av mig eller?! :P Det ska hur som helst bli helt underbart att få umgås med finaste vännen ever. Och i flera dagar till på köpet. Onsdag kväll till söndag mitt på dagen. Det ska bli sjukt underbart!

På onsdag kväll, vid halv sju. Då älskling, då ska vi kramas!

Lite bättre än alla andra? Ja, vi väljer att tro det! :)

Jag sitter i soffan och har så tråkigt att jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag har flera saker jag egentligen borde göra, men inget av det är vidare värst roligt. Och jag har heller inget som är speciellt kul att se fram emot denna kväll. Borde städa, diska och kanske börja packa. Motivationen är minimal.

Imorgon har vi en föreläsning som jag helt hade glömt bort. Halv sex till halv åtta på kvällen. Ögonsjukdomar. Vet inte om jag tycker det känns så vidare värst värt, men jag får väl pallra mig dit. Även om jag helt har för mig att den INTE var obligatorisk. Tentaåterlämning en halvtimme innan också, så får väl tillbringa kvällen i skolan. Det sura är att alla caféer är stängda, så jag kan inte köpa en enda kaffe. Surt, sa räven.

Satt och pratade med Malin igår. Vi kom fram till att det där med att sova på dagen inte är särskilt smart. Det leder till att man är aspigg på kvällen och inte alls kan somna i vettig tid. Och vad gjorde jag nyss? Sov i flera timmar, så klart. Helt galet skönt, men förmodligen jävligt dumt. Inte lätt att vara smart alla gånger.

Efter att jag diskat och fixat in kläderna i garderoben, så ska jag äta blåbär, hallon, vaniljkesella och lite smulat digestivekex. Gud så gott!

De 30 svenska minuterna var tydligen inte alls lika långa som jag trodde. De var snarare avklarade på 20 minuter. Så de 20 svenska minuterna var lika långa som 30 syrianska? Eftersom jag tror att det är därifrån föreläsaren kommer alltså. Ja, av namnet att döma åtminstone. Äh, glöm det där.

Nu har jag dock full insikt i vad laborationen bestod av. Först fick vi lära oss att man har bakterier på sina händer. Oförvånande. Att man inte får ha ringar eller smycken på händerna då man jobbar inom vården, eftersom det då kan samlas bakterier på/under dem. Oförvånande. Att nagellack inte är att föredra, för det gör att man inte kan se möjlig smuts under naglarna och att det kan samlas bakterier i sprickor i lacket. Oförvånande. Att man ska tvätta händerna med tvål och vatten vid synlig smuts och att man ska använda handsprit vid osynlig smuts (före och efter varje patient man träffar). Oförvånande.

Ja, ni hör ju. Det var inte en särskilt givande laboration. Det roligaste och äckligaste, var när vi skulle göra en bakterieodling. Det vidrigaste idag var att agarn i plattan bestod av fårblod. VIDRIGT! Eller ja, det vidrigaste var väl snarare att vi var tvungna att ta i det. Det vidrigaste imorgon kommer bli när vi får se hur jävla äckliga våra händer är. Jag knarkar handsprit (händer, ansikte, hår, armar, ben, fötter) när jag jobbar, som det är nu. Och ibland även hemma. Så klart! Efter imorgon kommer jag väl bli en stående handspritskund. USCH!

Dagens bästa var dock när föreläsaren informerade om hur länge man skulle tvåla in händerna. Många låter intvålandet gå på två röda och sedan tror de att de är rena. FEL FEL FEL! 20 sekunder, där har ni det. Och för att hålla reda på tiden, så är det lika lång tid som när man sjunger "Ja, må du leva". Så from now on vill jag höra skrålande födelsedagssånger från varenda toalett! Haha! [Eller om man vill köra en annorlunda version: "Ja, modellera!". Väldigt viktigt med betoningen bara, så ni vet.]

För övrigt avslutade jag nyligen ett samtal med Mamma. Hon är helt fantastisk! Älskar dig!

Javisst, detta är vad jag ska ägna mig åt idag. Eller ja, det är väl en världsenorm jättebautaöverdrift. Jag ska ägna 30 svenska minuter åt detta. Vad vi ska göra har jag inte den blekaste om, men jag antar att jag kommer få reda på det om en liten stund. Jag återkommer helt enkelt senare.

Sen är det ju även dags att börja packa väskan och att skriva till det sista på Tourettesuppgiften. Och ej att förglömma: hämta ut biljetterna. På onsdag bär det iväg och det ska bli så skönt att jag inte ens kan beskriva det med ord. Jag har även planerat att köpa mig en bok. EN BOK! Helt frivilligt. Sitta och läsa på tåget, ligga och läsa hela torsdagen då jag ändå är lämnad ensam eftersom någon jobbar. Det ska bli så skönt, det ska bli så lugnt och härligt. Och att torsdagkvällen och hela långa helgen kommer tillbringas med den bästa, det är förmodligen så bra det kan bli. Underbart!

Måste även se till att städa och tvätta innan jag åker. Sötnöten Evelina har erbjudit sig att bo här och passa Pälsson, så får ju se till att det ser respektabelt ut här. Även Theres kommer förmodligen sticka in näsan här, och kolla till min lilla. Vad skulle jag göra utan er fina vänner? Ni är guld, allihop! Hoppas verkligen ni vet det.

Kaffe, ansiktsfix och kläder var det. Laboration om en stund. Spännande? Maybe baby.