lisatherese

Yes, så totalt underbart. Jag har träningsvärk, i armar, ben, mage och rygg. Är det något jag fullkomligt älskar så är det träningsvärk. Gårdagen, och dagen innan det, hoppade jag upp på wii fit-brädan och provade allt från yoga och muskelövningar till boxning och balans. En timme vardera dagen, och nu sitter jag här och har ont. hihi. Är det inte underbart så säg. Hade gärna skuttat upp på brädan idag också, om det inte var som så att jag ska iväg med Kinnekullehälsan och träna vattengympa. Känns smått överfjantigt, men jag tror det kommer vara skitkul. Hoppas dock inte man blir för trött, eftersom att jag ska bege mig mot nya jobbet direkt efter avslutad träning. Den som lever får se.

För att ta helgen lite snabbt. Lördagen sov vi bort, eller iaf lite halvt. Gick upp ur sängen vid ett, något som var väldigt behövligt. Utvilad! Sen bänkade vi oss i soffan framför L Word. Säsongerna vi beställde hem förra veckan hade redan hunnit dimpa ner i brevlådan. Och i den soffan blev vi kvar. Så när som på en dryg timme, då jag tränade och duschade. Sen var det återigen L Word som gällde. Jag säger bara två saker; Shane & Carmen. Åh du käre... [spana bilden]

För att inte låta instängdheten vara i två dagar bestämde vi oss för att hitta på något under söndagen. Jag är i akut behov av en bh, så vi tänkte dra till Säffle. De hade såklart stängt. Småstadsyndrom, fuck you! Så vi körde vidare och hamnade i Karlstad. Istället för en bh så blev det tre tröjor, två balla örngott och lite annat plock. Snos fick sin Nachotallrik och var såklart i extas. Litet roar de små, sägs det.

Nu sitter jag här och väntar på inspiration till frukosten, helt utan framgång. Blir väl knäckebröd och ett äpple, och för all del; dagens morgondos av kaffe. Det får räcka. Att jag sen inte kommer hinna äta förrän efter jag slutat jobbet, det är väl en annan femma. Jag slutar nio, you do the math. Jag måste försöka klämma in en måltid före det...

Marie. Icka. Maria. Var är ni i mitt liv? TOMHET!

Utbildning var det ja. Det som alla tjatat om. Du bara MÅSTE ha en utbildning. Men Lisa, inte kan du väl sitta kvar i Åmål hela livet - bättre kan du. Jag har spottat och fräst åt alla som sagt såhär, jag bestämmer fan över mitt eget liv!

Men efter allt som hänt på jobbet nu, där jag känner mig som ett nedra gruskorn under en sko... Jag vet inte jag. Känns inte så kul då ledningen inte bryr sig om hur jag mår, vad jag tycker och tänker eller vad jag vill. Varför ska jag ägna mitt liv åt att jobba där, och samtidigt ha detta i bakhuvudet? Jag vet att jag kommer bli förflyttad gång efter annan, just för att det är totalbrist på "fasta placeringar". Fast tjänst har jag ju redan.

Så, ska jag börja tänka på att plugga kanske. Vad? Ska jag fundera över var jag vill plugga, söka, fixa bostad och faktiskt ta mitt /vårt/ pickopack och dra iväg? Söka tjänstledigt, som jag inte kan nekas. hm. Tåls att tänkas på.

Jag vet vad min kära sambo skulle passa perfekt som --> Florist! Men att få henne att hoppa på ytterligare en utbildning är nog ett rätt dött lopp. Lite som ingen idé. Vad skulle då jag läsa till? Massör - som ungefär femtio procent av Sveriges befolkning? Åh. Det snurrar i mitt huvud.

Blir det bra på Ekbacken så slänger jag nog iväg dessa tankar. Så på ett sätt hoppas jag att det blir skit. På ett annat sätt inte. Åh!

Förlåt för snurr och virrvarr, men för tillfället är det såhär mitt liv ser ut.

Yes, idag går jag till jobbet. Jobbet som fortfarande är Illern. Har sex arbetsdagar kvar där, och idag är den första av dem. På måndag ska jag för första gången prova golven på Ekbacken. Jag kan inte säga att jag ler åt det, att det får mig glad eller att jag ser det som en utmaning. (som min chef ville få det till) För nu är det för mig ett måste. Jag har inget val. Jobba där eller säg upp dig, precis så är det. Och det är väl klart att jag vill ha ett jobb. Bara det att det känns fruktansvärt jävla totalsegt.

Klag klag klag. That's me, and I knowert.

Jag får försöka lyssna på Åsas ord. Hon brukar komma med rätt kloka kommentarer ibland. Och om någon vet något om att jobba på Ekbacken, så är det väl hon. "Men det är ju en jättebra avdelning!" Mhm, if you say so.

Inget ont om det nya, nej nej. Bara grinigheter för att lämna något som är bra. Det är det som känns så segt. Det blir säkert bra på B, något annat säger jag inte. Jag kommer bara sakna det gamla, det jag kan.

Nej, nu ska tomaten in i kylen och jag fixa till mig. Maria väntar, och senare också Sibel. Gunilla också för den delen. hm.

Jag ställer mig väl i ledet, och slänger upp en lista med lite av vad som hände under det gågna året.

- 2oo7 slutade med ett besök hemma hos Mor, hämtandet av gravtest och sen vidare till Hannafest. 2oo8 började med kall jordnötssås, många skratt och en natt spenderad på Marie & Björns soffa. Ett bra nyår.

- Mådde inte vidare värst bra under hela -o7, så jag välkomnade -o8 med öppna armar.

- En galen fest tillsammans med Marie & Alice. Tror Backstreet Boys var med på ett hörn, likaså Spice Girls. Någon var sur. Någon försvann. Någon vaknade med totala minnesluckor och en jävla baksmälla. Någon var jag. Såklart.

- Jag flyttade hemifrån, något bland det bästa jag gjort. Ingrid & Anneli - släng er i väggen! Jag har koll både på ekonomin och mig själv. Så era fördomar kan ni försöka pracka på någon annan. Svin!

- Fixade möbler och en massa småplock, en riktigt mysig bostad började växa fram. Trivdes gjorde jag snabbt!

- Pratade mer och mer med L i telefon. Känslorna smög sig fram. Första gången vi sågs var i Mars, ack så nervös jag var. Sprang runt och såg ut som döden. Det var någon historie om någon blick. Det var en frukost och en middag. Det var sen söndag till mitt på dagen på torsdagen. Det var några av de bästa dagarna i mitt liv.

- Kände att jag behövde tänka på mig själv mer än tidigare. Tog ett fruktansvärt jobbigt beslut. Ångrat det många gånger, men med facit i hand så var det nog det bästa. Önskar att allt varit annorlunda, men ibland kan man väl inte få allt.

- Fick förklarat för mig hur jag betett mig under ett bra dag, vilket gjorde ont. Är dock tacksam för att någon verkligen satte sig ner och berättade det. Och vad jag förstått, så är allt bra igen.

- 18e Maj kommer jag för alltid att komma ihåg. Vill du bli min, fast med andra ord. :) Vi gick från singlar till särbo/helgsambo. Jobbiga veckor, underbara helger. Frisk luft, och då tänkte ni? Många diskussioner om hur man kunde lösa problem. Problem; fem timmars avstånd.

- Sommarjobb på 2c, roligaste på länge. Tyskabekantskapen från högstadiet visade sig inom äldrevården, och jag skrattade mig blå tillsammans med den samma. Underbart! Micka - en klass för sig.

- Irritationer över en något annorlunda chef. Ordet personalchef hade uppenbarligen denna människa aldrig hört. Iaf inte första delen av ordet. PERSONAL... Hon siktade bara in sig på ordet chef. Jag var inte ensam om att tycka som jag gjorde. (och gör än idag)

- Tog bussen till Stockholm över en helg, för att umgås med Lizette. Hann med Skansen & Bautabion (vadifan den nu heter) och en hel del annat. Skitmysigt. Jag och Älsk åkte sedan tillsammans tillbaka till Åmål, där hon spenderade sin veckolånga semester. Kärlek!

- Hösten präglades av mas med konvertering. Hur skulle allt bli? Var skulle jag hamna? Skulle jag få komma dit jag ville? Skulle jag få så många procent som jag hoppats på? Den 9/10 var allt klart. 75%, och vikariaten sen dess har varit toppen. [lär dock suga hästpung snart, men det är en annan historia]

- Annie, dotter till Marie & Björn, föddes den 10e November. Allt gått bra, och den lilla är otroligt söt. Hennes blivande man, Liam, föddes några dagar senare. Alice & Stefan meget stolta föräldrar, of course.

- Blev sambo den 14e November. Helt underbart, men också en stor omställning. I det stora hela, självklart positivt.

- Fick jobba julafton. Dock med Gunilla, så det gick allt bra. Sen firade med Pappa hos Farmor och sen med Älsklingen hos Mamma. En mysig dag. Såklart med perfekta julklappar.

Jag har förmodligen glömt hur mycket som helst. Men detta är iaf vad jag kommer på precis nu. Antar att året både inleddes och avslutades med att jag kände att bantning var på sin plats. Det är då fan att man aldrig kan vara nöjd. Ja, that's it. Och håll ögonen öppna, för tänkte slänga in en kavalkad av bilder från året. Tycker jag lovat hårt, men varit sämst på att hålla det hela.

Ja, snälla lilla puttinuttiga jävla Blondinbella, sluta tänk! Eller åtminstone, sluta prata. Eller DANSA?! Käre värld. Den människan irriterar mig!

Och varför i hela friden ska de alltid tjata om hennes förbannade blogg? Och sist jag kollade hette bruttan ISABELLA!!! gah.

Konstruktiv kritik trodde jag betydde att man fick tips på hur man kan förbättra något och inte "du gör det nog bättre nästa gång". Det är ett finare uttryck för "du sög getarsel, men om du kämpar som en blådåre kanske det inte blir lika illa nästa gång".  Och det ser inte jag som konstruktiv kritik. Men jag har väl fått det om bakfoten.

Jag är bitter idag. Jävligt bitter. Så jävla bitter att jag sänkt mig så lågt att jag visar vad jag tycker för BB i min blogg. Men självklart, jag hade nog inte retat mig lika mycket på henne om jag själv inte läst det hon skriver. Men snälla ni, tro inte att jag läser den dagligen. Det händer mest då hon visar sitt tryne i tv, och jag kommer att tänka på henne.

Nej, nu ska jag dra mitt bittra jag till sängen. Men först ska jag duscha. Det är fucking behövligt efter en dag på jobbet. Måste få prata med Älsklingen innan sömn också. Hon saknas. Fy skäms, åka iväg sådär. Blä på dig!

I två månader fick jag vara glad. Två månader spenderade på avdelning jag trivs som bäst. Med personalen jag avgudar. Och vad händer? Chefen vill ändra om och ta bort klyftor. Så? Jag får inte vara kvar. MISÄR! Jag som trivdes så jävla underbart bra. Jag som trodde att jag skulle få vara kvar, åtminstone till det att Malin kommer tillbaka. Men inte då. Nej nej.

Jag blev skitledsen! Jag orkar inte byta ställe igen. Röv, röv, röv.

Än är det väl inte hundra klart, ska iväg och kolla schema till veckan. Jag ska göra allt jag kan för att få stanna. För jag vill VERKLIGEN INTE!!!

Det finns en enda positiv "grej" med detta. Men väger det upp allt negativt?! NEEEEEEJ!!!

Jag bor i Åmål. Staden där hälften av alla tjejer under trettio någon gång dansat. Och då menar jag att de lärt sig en koreografi av någon danslärare, lagt ner massa tid och pengar på att ordna konstiga kläder och skuttat runt på en scen med miljonpublik i form av föräldrar. Miljonpublik är väl en kraftig överdrift, men ändå.

När jag var yngre avskydde jag detta. Min dåvarande bästis dansade röven av sig, dagarna i ända. Det var iaf så jag såg på saken då. Själv var jag fet. Fet och lat. Motion var inte min grej, förutom då jag gjorde ett halvhjärtat försök till att börja spela innebandy. Och klart, det fixade jag väl. Inga svårigheter. Jag var lika besvärlig då som annars, och någon tränare blev skitsur och skällde ut mig. Om det var just det som innebar slutet på min karriär, eller det faktum att jag helst bara ville vara fet och lat, det lär jag väl aldrig få något vettigt svar på. Jag har dock mina aningar.

Den enda motionsformen som fångade mitt intresse var fridykning. Kändes rätt töntigt då, men det har då gjort så att jag idag äger dykcertifikat, inte bara ett utan hela två stycken. Och det är fan inte töntigt! Ingen snorkel att andas ur där inte, utan en dyr regulator. Med RÄTT märke.

Nej, men åter till dansen. En sommar då jag kände mig modig och mindre lat gjorde jag upp planer på att börja dansa. (Ja, jag vet... ) Med min bästis som sällskap, såklart. Blev väl förmodligen lat igen, så det sket sig.

Vet ni vad jag önskar idag? Att jag inte varit så jävla feg. För gud så roligt det hade varit, förmodligen då, men också nu. Jag vill också kunna skaka rumpa utan att se ut som en stelbent häst. Jag vill! För det kan vara så jävla hett! Hittade ett klipp på youtube förut, och det fick mig att rysa. MIG att rysa! Jag som inte fattar vad som är bra eller dåligt, jag som knappt kan skilja  balett från street! ;) Låten är helt underbar, och de dansar skitbra. Så, håll till godo gott folk - för här kommer den;