Ortostillvekning med en död eller skadad katt som följd?
Idag var det metodövning på KTC igen. KTC bryter så snyggt av det vanliga med föreläsningar, inlämningar och en himla massa ord. Det är avkopplade för hjärncellen, även om man så klart måste tänka och koncentrera sig till tusen. Kanske att det är en annan del av hjärncellen som jobbar? Jag tror det.
Vi skulle i alla fall tillverka ortoser man har när man sover på nätterna. Jag parade mig med Malin (sanning med modifikation) och försökte få till något som liknade det arbetsterapeuten från handkirurgen precis instruerat och visat oss. Vi fick kämpa ett bra tag. Vi skulle mäta, lägga till, rita, värma, klippa, värma, forma, snurra, fixa till valvet inuti handen, göra en lutning vid fingrarna så inte lillfingret "åkte in" mot de andra , klistra på kardborrefästen, klippa till band och snygga till kanter. Det gick kanoners, även om det som sagt tog en stund.
Nu är planen att vi ska sova med dessa viloortoser i natt, för att kunna göra justeringar imorgon. Plus att det är bra att känna på det man senare kommer be patienterna att använda. Det där med förståelse är att föredra, det har jag lätt lärt mig! Det dumma med att sova med denna stenhårda grej på handen, är väl att jag kommer ha ihjäl min katt i natt. Jag lär väl lägga armen om honom precis som vanligt, med skillnaden att det kommer göra ont på den lilla stackaren. Vi får väl se om vi lyckas överleva natten. Jag återkommer med uppföljning imorgon...
Efter förmiddagen på Universitetet har jag lyckats plugga, sova, plugga, diska, handlat på Willys, börjat tvätta och fixat till havregrynsgröt. Egentligen var det tänkt att jag skulle käka lax. Tog upp det förut, eftersom jag behöver matlåda imorgon. Fast är man sugen på havregrynsgröt så är man och två matlådor med lax är ju inte fy skam. Ingen sorg, med andra ord!
Imorgon blir det föreläsning 8.30-15.00. Efter det följer Malin och Peter (Johanna) med hem. Blir till att umgås i väntan på att tiden ska gå. Halv sju ska vi spana in Potter som ska spela handboll. Match. Som bara fan! Om vi ska heja? Så att vi ska!
Först har ni Malin, med ortosen jag tillverkade. Sen har ni ett styck jag (som ser helt störd ut), med ortosen som Malin tillverkade. Sist men inte minst har ni våra plastmaskotar Orvar och Torsten som såg dagens ljus idag! En fantastisk dag på Universitetet och KTC, inga tvivel!
