Live and let die

Kaffet är färdigt, låtarna skrålar ur högtalarna och sovmorgonen har varit så otroligt värd. Här sitter jag iförd världens största mjukisbyxor och en sport-bh. Att klä sig snyggt för katten har jag sedan länge givit upp. Fram till klockan fyra vankas det plugg. Jag ska skriva klart en läslogg, lite egna funderingar samt leta rätt på någon eller några artiklar till torsdagens casearbete med gruppsex.

I eftermiddag ska jag leta mig ner mot stan. Jag ska inhandla ett par pyjamasbyxor, mest för att man inte kan ha för många. Sen ska jag försöka hinna upp till herr Ohlsson och köpa en noppare. Klädnoppare. Akutbehov! Otroligt bra grej! Efter så kallat runtfläng blir det till att handla ingredienser till mat och bullar och leta sig vidare. Ikväll blir det andra bullar. Lisabullar! Så att det blir!

Tyvärr kunde inte Gunilla leta sig hit imorgon, vilket gör lite ont i hjärtat. Jag känner att lite tid med henne hade varit otroligt behövligt. Fast vi kan väl hålla tummarna för ett besök nästa månad? Gunilla, hör du det? Nästa månad måste du komma hit!

Jag måste bara säga en sak... Jag låg i sängen och tänkte lite förut. Detta är en konstig tid på året. Ibland kan det vara skönt att glömma bort händelser och tankar och faktiskt bara gå vidare. Jag är glad att det är förbi. Tänk att något som kan få en att må så bra också kan få en att gå sönder. Jag är glad att det är the past och att jag idag är där jag är. En skön tanke. Jag är faktiskt ganska bra. Dumsnäll (!), men bra!

When the roof caved in and the truth came out,
I just didn't know what to do.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0