lisatherese

Vissa dagar är bra, vissa är mindre bra. Igår började det galet bittert, när jag segade mig till skolan en stund senare än utlovat. Inte helt okej beteende! Vi fick dock gjort det vi hade åtagit oss, vilket alltid är skönt. Tidigare gånger har vi nog inte riktigt insett vatten-över-huvud-delen, som vi faktiskt ägnat oss åt. Något nedslående när man inte når dit man planerat. Igår fixade vi det dock med lätthet, plus att vi hann med en del andra grejer. Bra oss!

Sen började jag tänka på lite "gammalt". Varför blev det som det blev, vad kunde jag ha gjort annorlunda? Ja, det var nog det där med att lita blint på en annan människa. Har jag en gång börjat älska en människa, så går inte det över - lite så fungerar jag. Om du en gång får en plats i mitt hjärta, så är platsen din. Så har det alltid varit... Men nu? Hur ska jag känna i denna "relation/situation", det vet jag faktiskt inte. Jag tror aldrig att jag känt mig så galet sviken. Hur kunde du? Hur kunde du sätta dig över vår vänskap och faktiskt ta ett sådant beslut och sedan inte ändra dig på flera månader? För att efteråt knappt visa någon ånger?

Det gör så jävla ont att någon som DU, kunde göra så. Efter allt vi gått igenom tillsammans. Glädje. Fruktansvärd sorg. Många år är det som passerat, med dig vid min sida. Och ändå kände du att du ville såra någon som du kallat "din bästa vän"? Det du har gjort finns inte med i någon handbok för vänskap. Kanske i en för svek.

Jag hoppas du blir lycklig, att ingen av mina farhågor slår in, att allt blir bra. Men det kommer fortfarande skära i hjärtat när jag tänker på dig, på allt som hände och allt som varit. Du var min vän, vilket i min värld är något att vårda. Självklart kommer jag alltid älska dig, fast kanske inte riktigt på samma sätt som tidigare.