lisatherese

Det är lite finurligt det där med att skriva ner sina tankar och sånt som händer i ens liv. Att skriva ner det med sådan finess att det kan tolkas på flertalet olika sätt av dem som det inte berör, samtidigt som det är självklart för den som det handlar om. Eller som det är riktat till. Eller som det berör. Eller som man bara vill ska veta.

Krumelurer ska det vara, annars ses man som en öppen bok. Vissa dagar är öppna böcker det finaste som finns. Glädjande. Fast även skrämmande. Vissa dagar är det fint med halvslutna böcker. Eftertanke. Tankar. Ännu mer tankar. Vissa dagar finns det inget fulare än krumelurer. Krusiduller. Värdelöst. Fult. Illa dåligt.

Jag är rätt bra på att grubbla. What if är en vanligt förekommande tanke i mitt liv. Time will tell är en vanligt fras.

Vissa dagar vill jag inte tänka what if. Vissa dagar vill jag inte använda mig av time will tell. Vissa dagar vill jag inte tänka, skriva eller säga dem. De är fula. Onödiga. Varför finns de?

Idag känns det som en viss dag.

Jag tycker ändå som det står här ovan, i headern. Ångra aldrig det som fick dig att le. Jag lovar!