lisatherese

Denna veckan var det seminarievecka med halvstort S. I tisdags skulle vi redovisa vad vi kommit fram till angående vårt beteende i en samtalssituation. För att kunna göra detta, så hade vi några veckor tidigare fått delta i en sk videoinspelning. Två och två skulle vi agera hjälpare/hjälpsökande och efter bästa förmåga försöka göra detta så bra som möjligt. Nog för att jag och Sophie äger på att prata i övrigt, men vår inspelning blev väl sådär. Ljudet var ursämst.

Well, det var i alla fall vad vi skulle analysera och sedan berätta om på seminariet. Redan inledningsvis under seminariet kände nog alla att vi hamnat i en underbart skön grupp. Alla gav och tog och var verkligen med i seminariet. Underbart bra stämning. Att läraren var den bästa människan någonsin, gjorde då rakt inte saken sämre.

Idag var det dags för seminarie nummer två, då det vankades tvättäkta hatad individuell redovisning, stående vid tavlan inför allihop. Den skulle vara 8-10 minuter lång och till vår hjälp skulle vi ha minst ett visuellt hjälpmedel. Det vi skulle prata om var "pedagogisk yrkesfunktion", med utgångspunkt i den fältstudie vi alla gjort någon/några veckor tidigare.

Dönervös som jag brukar vara inför alla redovisningar, så kände jag mig ändå förhållandevis lugn inför detta. Det var en liten grupp jag skulle prata inför och den var även hur underbar som helst. Så jag måste väl säga att jag faktiskt är stolt över mitt eget framförande. Det gick långt mycket bättre än jag trott. :)

Alla i gruppen blev godkända på båda seminarierna, vilket innebär att vi alla är 1 HP rikare. We rock! :)