lisatherese

Då har jag äntligen kommit hem till Mamma och Thomas i Åmål. Resan hit tog närmare tre timmar, vilket är rätt lång tid med tanke på sträckan. Lägger man till det värdelösa väglaget, i form av blixthalka, så kanske det blir rätt förståeligt ändå. Skönt att vi kom hem okrockade iaf, även om det tog sin lilla stund. Saratid är iofs alltid uppskattat så det gjorde inte så mycket. Med snyggt sällskap kommer man långt!

Jag ligger nu i sängen i mitt gamla rum. Det är inte många spår kvar av ett tonårsrum. Det som finns kvar från tiden då detta rum var mitt, är en byrå, en hylla och ett bord. Det känns på något vis ändå ganska skönt. Varför bevara ett rum som ändå bara bebos av dess tidigare inneboende... några gånger om året? Högst onödigt. Det känns mysigt att bara vara på besök.

Tyvärr har jag blivit van att ha det sjukt varmt omkring mig. Det första jag gjorde när jag flyttade hemifrån var att sätta på maxvärme på alla element och så har det fortsatt. När jag kollade temperaturen inne igår, så var det nästan tjugofem grader. När jag nyligen kollade hur varmt det var här, så visade termometern på strax under 19 grader. Behöver jag säga att jag håller på att frysa arslet av mig? Fötterna är som isklampar och jag är sjukt tacksam över min bautastora halsduk som fortfarande är kvar på. Min sötnos till katt ligger och värmer min mage också. Jag fryser med andra ord överallt, förutom om magen och halsen. Bra jobbat!

Jag får väl hoppa ner och slänga in några fler pinnar i vedspisen snart kanske. Här på landet eldar man faktiskt och är det nästan -20 grader ute är det bara till att elda totalt. Borde nog leta rätt på Sune också, som smet ut när jag kom hit förut. Axel var smart och stannade kvar inne. Axel och Sune är katterna som bor här, för er som inte visste det. Sötnosar båda två!

Detta är Axel som liten skrutt. Nu är han fem år och inte alls lika liten
och ulligt gullig, men väldigt söt ändå!