lisatherese

Har idag fikat med Potter och Soffan på stan. Urmysigt! Och jag skulle ljuga hårt, om jag sade att den lilla söta röda inte saknades hårt. Hon ska ju vara med på föreläsningarna, ha heta mössan och bara le. Well, man kan väl inte få allt här i livet. Trevligt att träffa henne iaf!

Gick hem från stan, motion är ju något som jag verkligen behöver. Bara för att ett mål är uppnått, så betyder inte det att jag kommer ligga på latsidan. Jag har ett flådigt mål, men som kommer ta tid att uppnå. Men det ska gå!

Ah, promenaden var det ja. Hela vägen hem gick jag och laddade. Var så jävla irriterad. Jag skulle vilja skrika ur mig allt nu, men allt för många skulle ta illa upp. Egentligen skiter jag i vilket, jag vill bara säga vad jag tycker. Antar att det inte kommer bli något slut på det som stör mig oavsett. Grr!

Om vi säger såhär. Anna J i min klass hade en sjukt bra kommentar för ett tag sedan. Tog åt mig den så jävla hårt och tänker fan fortsätta leva efter den.

Jag är så otroligt trött på den fucking prestige som verkar förekomma. För vems skull läser vi egentligen på Universitetet? Vår egen eller alla andras? Jag vet iaf att jag pluggar här i Örebro, för att senare kunna jobba som Arbetsterapeut. Jag pluggar inte här för att bli klar med alla uppgifter första dagen, klå alla mina vänner i betyg etc etc etc.

Jag fick godkänt på omtentan. Jag blev knappt ens nöjd. Jag blev lite besviken. VARFÖR? Blir så jävla less. Hade jag för ett år sedan vetat att jag skulle fixa de flesta tentorna, så hade jag varit så jävla stolt. Nu vet jag inte var jag har hamnat.

Jag ska bli en bra Arbetsterapeut. Jag ska bry mig om mina patienter. Jag vill ha förmågan att fånga upp dem och att de ska känna sig viktiga. Jag vill kunna hjälpa dem på bästa möjliga sätt. Det är otroligt mycket viktigare för mig, än ett jävla VG på en jävla tenta. From now on ska jag vara nöjd över mina godkända resultat. It's a promise!

Enough said.