herr & son H

"Haru pess i armera eller?", sade herr H till son H, då sonen inte riktigt klarade av att utföra den uppgift han hade blivit tilldelad. (för er som inte förstår innebörden, sök upp mig och jag förklarar)

Ungefär så känns det nu. Som att jag har pess i armera alltså. Ingår ju i ett litet vad med lilla fröken Snos och för att göra mitt bästa, nu de sista dagarna, så har jag fått för mig att svettas lite. Apselut inte min grej egentligen. Träning i all ära, så länge det utförs av någon annan. Ska man gå ner ett kilo på några få dagar, så har man dock inget val.

Well, kontentan av hela träningspasset blev såklart helt totalt klappslut jag. (en liiiiten överdrift, bör tilläggas) Det är dock sjukt skönt, åtminstone efteråt. Jag måste verkligen börja träna mer. Vill egentligen ut och springa mig spyfärdig, men det för vänta till första helgen i Juni. Då kan jag kuta runt som en blådåre i de Dalslänska skogarna. Det blir fint det.

Imorgon vankas grupparbete med MMK och känner jag dem rätt så kommer det gå alla tiders. Intressant ämne, barns rättigheter, som ska diskuteras. Antar att det kommer gå fina fisken. Håll tummarna för urfint väder, så vi kan sitta ute. Precis som idag. Har en sjukt ful början på en bränna. ehm. Behöver ordnas upp!

Avslutningsvis vill jag ge två bautakramar, en till Åsa och en till Gunilla. Antar att det är de två sötona som behöver det mest just nu. Ni vet var jag finns! ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0