lisatherese

Ja, jag får väl ta och be om ursäkt för mitt dåliga bloggande. Om det nu finns någon där ute som fortfarande letar sig hit ibland, för att ta del av mina annorlunda sammansatta meningar. Om jag ska skylla på något, så skulle nog mitt mående stå högst upp på listan. Jag har bott på ett ställe, vi kan kalla det för pesten. Av ordet att döma kan ni kanske tänka er hur det har fått mig att må. Så nog om det, jag har ju faktiskt flyttat.

Vad har hänt det senaste då, förutom att jag till 93% lämnat pesten bakom mig?

Jag hade en tenta för några veckor sedan, som typ fick mitt självförtroende att självdö mer än vanligt. Efter att ha suttit på en jävla stol med pennan i högsta hugg, i ungefärliga fyra timmar, så ville jag kräkas. Att plugga på tre böcker inför en tenta --> inte min grej. ...men tji fick jag! Fick för en dryg vecka sedan tillbaka resultatet och jag fick högsta betyg! Att min teori om hur en uppgift ska lösas, som kom fram under gymnasietiden, fortfarande håller... Det är fan inte illa pinkat! Jag chansade till mig full poäng på mer än en uppgift. Skål för mina hårt arbetande hjärnceller, inte sant?! :)

Jag har även ringt och telefonterrat diverse hyresvärdar, men med siktet mest intställt på en av dem. Efter att jag ringt ungefär 8 gånger på lika många dagar och uttryckligen sagt att de snart skulle tröttna på mig (med ett vänligt jakande svar, från kvinnan i telefonen), fick jag napp. Ett napp som heter duga, bör tilläggas. Lägenheten som länge huserat i mina drömmar, skulle jag snart få bosätta mig i. Lite som glädje i kvadrat! [Flyttade in i lägenheten igår och trots rådande kaos blir jag nästan tårögd av blotta tanken. Är det tillåtet att må så bra över en sådan liten sak?!]

Jag och Snos har flyttat ur lägenheten i Åmål. PÅ TRE DAGAR!!! Vi ville nog både dö och döda. Varandra. Städa aldrig ur en lägenhet på så kort tid, det är nästan dömt att misslyckas. Tack vare guld värd Pappa och Farbror Tomas försvann möblerna redan dag ett och tack vare underbart bästa Maria blev även lägenheten skinande ren under dag tre. Utan dessa tre hade vi aldrig fixat det. Otroligt skönt att ha det ur världen, även om jag trivdes otroligt bra.

Nej, detta börjar bli väl långrandigt. Så jag borde väl avsluta med något, innan de få (om några) läsare jag har kvar drar sig undan.

Jag börjar återigen tycka om mitt liv. Jag diggar min klass otroligt hårt och är även nöjd över det val jag gjort för framtiden. Arbetsterapeut lär passa mig som fisken i vattnet!

Sen får jag väl slänga iväg en extra blöt puss till Karro, som varit min vän i nöden det senaste. Utan henne hade min tillvaro rasat mer än den faktiskt gjorde! ;P

På återseende, sötnötter!