lisatherese

...det är frågan. Satt här framför datorn igår, och spanade runt på Facebook. Såg att en bekant hade fått antagningen till högskola/universitet i höst. Det hoppade till lite i min mage. Jag har ju faktiskt också sökt, men inte trott att det var klart med antagningarna redan. Jag loggade in, och såg där till min skräckblandade förtjusning att jag faktiskt kommit in. Arbetsterapeut på Örebro Universitet. Det låter allt det. Iaf i mina öron. Mina öron som alltid hört mina skeptiska ord om att plugga vidare. Att plugga överhuvudtaget för den delen. Är det något som jag faktiskt avskyr, så är det att just plugga.

Något som dock känns som ett tvång i dagens sammhälle, är just att plugga vidare. Visst trivs jag på mitt jobb. Jag har jobbat där i fyra år, så konstigt vore det väl annars. Jag kommer sakna mina jobbarkompisar såväl som "mina tanter & farbröder". Men jobbarkompisarna kommer inte finnas kvar där i evig tid, och inte heller de som bor där i dagsläget.

Chefen har fått spel (jag skyller på den hemska människa som kallar sig för chef på grannstället, som satt griller i huvudet på vår, innan, så underbara chef), så det är inte längre vad det var. Man vet inte längre vad man möter när man kommer till jobbet. Personal ska flytta land och rike runt (en våning upp), och nya kommer från ett annat ställe. Det är inte vad det var, och kommer heller aldrig bli.

Så det är nog dags att lämna in papper om tjänstledighet. Chefen lovade, under sin snäll-period, att bevilja detta under hela min långa utbildning...så jag förstår egentligen inte varför jag tvekar. Barnsligt! Ordnat så att någon tar denna lägenheten har jag ju redan gjort. Och kommer vi fram till något smart så har jag fortfarande tillgång till den. Om jag har tur. Då kan jag ha kvar saker här. Well, det är sånt som måste lösas.

Denna helgen ska jag vara full. Flera ggr. Samt planera min framtid. Så vi får väl se hur det går med den saken. På måndag, senast tisdag, ska jag iaf ha bestämt mig för om jag ska tacka ja eller inte. Det är dock då. Nu ska jag duscha.  Häppårä.