det gäller att ha koll
I måndags var jag stolt. Stolt över mig själv! Vissa saker måste man ta tag i, även fast det är jobbigt. Och jag måste säga att det gick lättare än väntat. Att jag mår hundra procent perfekt nu är väl inte riktigt sant, men på måndag hoppas jag på 110% glädje. Eller så blir det totalt ras. Den dagen, den dagen.
Idag har det vankats delad tur, och den är alltid lika lång. Tio timmar, lika segt som det låter. Man väcker de boende, väntar i några timmar och sen hjälper man dem till sängen igen. Känns lite konstigt. Ja, det var väl inte direkt det jag skulle berätta.
Das vice Boss S var på jobbet och meddelade att mina anställningsavtal (ett för november och ett för december-januari) var klara att skrivas på. Tänkte fråga om lönen, om man möjligtvis fick högre efter konverteringen var klar. Svar: "Jadu, det vet jag faktiskt inte". Människan hade alltså skrivit ett avtal som hon trodde stämde. Grattis! Hon skulle iaf kolla upp det och sedan återkomma.
...timmarna gick och när jag senare träffade henne igen så var hon fortfarande lika vilsen i frågan, som innan. Ytterligare en stund senare ringde telefonen, hon visste svaret. Och vem tror ni hade rätt? JAG!!! Vem annars? ;P
Inte för att det gjorde så mkt, men det var på ett ungefär 350:- mer på min sjuttiofemprocentiga lön, innan skatt. Jag säger som mamma; "Det är åtminstone 4 vinflaskor!" Och det har hon förbannat rätt i. Mina pengar är mina pengar, och inte Åmåls kommuns. Som sagt, det är tur man har lite koll ibland. Och just denna koll får jag tacka Marie för. Dear, I owe you one.
Jobba dag nu tre dagar i rad, sen ledig på lördag och på söndag går jag på den första av mina tre schema-dagar. (tre "på" i samma mening, bra mig!) Nej, dravel deluxe här. Får lägga ner detta nu och sova istället.
Natti natt på er, sweeties.
