lisatherese

Hon envisas med att säga att jag är smart. Konstigt. Hon envisas med att säga att jag allt som oftast har rätt. tss. Stämmer vissa gånger (pizzan är god, så också kebaben!! heh.) Fast idag kunde jag nog inte ha mer fel.

Läste hennes blogg för några dagar sedan. Där har hon beskrivit allt, från första dagen vi "träffades". Allt med alldeles för fina omskrivningar om mig. Blev varm i hela kroppen när jag läste det, samtidigt som det gjorde ont att läsa det ledsna som ändå döljde sig i vad hon skrev.

Det senaste har jag levt för helgerna. Helgerna då hon kommer på besök. Alla skratt, allt allt allt. Finns inte något att klaga på. Hon är en av de få jag älskar att sova bredvid. Hon får sängen att gapa tom när hon åker hem igen. Och hon får sömnen på veckorna att bli ett onödigt ont. Dålig sömn i en stor och enslig sömn, hur kul låter det?

Hon verkar tycka om mig för den jag är, och jag trivs med mig själv i hennes sällskap. Såväl som jag trivs fantastiskt bra med henne också, såklart.

När hon var här sist var vi ute och tog en promenad. Satt vid vattnet, skrattade och pratade. Badade fötter som efter en stund liknade albinorussin. Ytterligare skratt, självklart. Försökte mig på att förstå min mobilkamera, utan större framgång ska väl tilläggas. Tog några kort på mina russinlika albinofötter och några på henne. Fick ett perfekt kort som jag tittar på flera gånger dagligen, bara för att hon saknas.

Så, då kan man väl tro att Lisas liv leker och hon bara går runt och ler som ett annat fån, dagarna i ända? Fram till förut...

Vill inte förstöra vår vänskap med att inleda något mer. Något mer som jag inte är hundra säker på att det kommer funka. Med facit i hand så är risken stor att förlora kontakten när något sådant tar slut... Har en gång fått slängt i ansiktet "Man umgås inte med sina ex". Det vi har är för bra för att få gå förlorat. Hon är, som sagt, en av de bästa vännerna jag har just nu.

Hur bra skulle det då funka om hon träffade någon annan? Jag skulle förmodligen bli hur svartis som helst. Och det är inte något jag tror, utan vet.

Så eftermiddagen har gått åt till att ha ont i magen, ångra min dumhet bittert samt gråta. Och med det kan man dra slutsatsen...bättre att våga chansa och vinna - än inte våga och bara förlora? Hursomhelst har jag ju förlorat henne nu. Och allt genom min totala dumhet.

Kontenta: jag är så jävla långt ifrån smart man kan komma.

Snosa, Lizette...FÖRLÅT!