lisatherese

Vidrigt var ordet. Idag var dagen D då jag skulle förlora grymt mycket pengar, svett och tårar. Kanske lite blod också, vem visste? Jag tillhör inte direkt tandläkarnas fanskara, särskilt inte deras bedövningssprutor. Som sagt, VIDRIGT! Efter en ynklig fråga om det fanns lugnande försökte de, tjugo gånger om, att lugna ner mig, sprutan gjorde faktiskt inte vidare ont. Jag fick helt enkelt stålsätta mig ända ut i fingerspetsarna och slänga bort allt vad nervositet hette. DET GJORDE ONT! Och inte räckte det med en spruta heller, utan de fick ge mig två. Hurra och grattis, varför ska det drabba mig? Nu ska jag iaf vara hel i munnen, och bedövningen har släppt. Skönt att kunna skratta utan att behöva tänka på möjligt läckage :)

Igår var det jobb som gällde. Det var totalt urkul! Jag och Maja hoppade runt på jobbet och pratade skånska. Vi har nog aldrig tyckt att vi var så roliga som just då. Stackars tanterna... "ria ra, ria ra. för vi ska gå till ria ra, ria ra, ria raaa!" Den där Prusiluskan är för rolig, Birgitta likaså.

Sättet kvällen avslutades på vill jag helst bara glömma. Varför ska det behöva bli så? Duktigt pinsamt, det vet du att jag tycker. Dock skönt att jag var hos dig och inte hemma själv. Är skyldig dig en halva, på ett eller ett annat sätt. Ska leta i det orangea tältet... ;)

Imorgon bär det, återigen, av till Karlstad. Skaka rumpa är på tapeten, och tequilan ligger i farozonen. Jag och min kära 'partner in crime', Anna, (och förhoppningsvis också Sara) ska skrika oss hesa till både fotboll och musik på Nöjes. De negativa meningarna haglar, jag instämmer i de allra flesta. Någon gång måste man dock lämna den Blåa Månen. Inga fler hemska fylle-kort, tack! Jag och Anna kan göra ett minfält roligt om så vore fallet. Sådeså!

Måste väl tillägga att sommaren varit den värsta på länge. Min älskade Mormor gick bort i slutet av Juli, och det går bara inte att komma förbi det. Vissa dagar är värre än andra, men alla är de jobbiga. Begravningen var väldigt vacker, iaf det jag kunde se med mina rödgråtna ögon. Tack Ida för att du erbjöd dig att följa med, betyder massor. Och tack alla ni andra som visat att ni bryr er. Ni gör saker och ting lite lättare.

Karlstad, Anna och alla galna fester och folk har gjort sommaren värd att genomleva. Så roligt som jag har haft där, ja det är sällsynt. Thanks, bock and buuug!

Dags att rulla vidare. Kanske hoppa in i det orangea tältet, det som ligger där (pekar) borta. Tror man kan hitta lite smått och gott där.

Rosa flodhästar, pappa på en stol i stan och fyrkanter är sådant som framkallar leenden. Tacka Viveka för livet vi lever, och herr Fågelsång för det som hände. Innerst inne tycker jag fortfarande att fruarna skulle tagit varandra och att Åsa aldrig skulle kommit på tanken att flytta härifrån.

Puss och petting, alla glada.