finally
Nu har jag försökt lägga upp en bild på kanelbullen i flera dagar, helt utan framgång. Ett sista tappert försök och tadaaa: Det fungerade! Här är då den fantastiska kanelbullen, i sällskap av mig. Bilden är tagen i somras under en mysig grillkväll ute i Robins sommarstuga. En av de bästa kvällarna på hela sommaren! ♥
studentekonomi goes kris?
Okej, jag skrev nyss världens längsta inlägg. Jag hann även publicera skiten. Sen får jag ett sms av min kära Mamma, som upplyser mig om min idioti. Jag var trött inatt när jag gick och lade mig, så även är jag vaknade imorse. Då gör hissen dåliga åk och tankarna kanske inte riktigt fungerar som sig bör. Ah well, huvudsaken är ändå att studentekonomin är som sig bör: dålig, men inte katastrofal.
Nu vankas en balja kaffe eller två. Solen skiner och gör mig glad, alltid fint när man ska ägna sin tid åt saker man inte riktigt älskar. Ja, jag snackar självklart om tentajäveln.
De kommande veckorna blir dock fint finurliga. På torsdag ska jag förmodligen träffa en person som har funnits i mitt liv, fast ändå inte. Spännande! Till helgen, posttenta, så blir det förmodligen fylla med sötaste Merlin. Helgen efter får jag besök av kanelbullen. Och helgen därefter får jag kvadrupelsötbesök!
Tanken på kommande veckor gör mig glad. Jag vill att allt ska ske nu, fast ändå inte. Att längta är fint, så även att sakna. Fast först: tentafokus!
bästa diskussionen på länge
Jag har precis avslutat ett samtal med min fina vän. Ni vet, den pärlsockerbeströdda kanelbullen som jag nämnde i inlägget innan. Som sig bör när vi snackar med varandra, så kom vi väl in på ett mer eller mindre normalt samtalsämne. Idag handlade det om partners, i flickvänsform. Kanske inte är ett konstigt samtalsämne, men då är det bara att vinkla det lite och det konstiga är ett faktum.
Det konstiga/fantastiska i det hela var: "Vad skulle vi få för flickvän om vår respektive Mor fick välja åt oss?". Vi kom ganska omgående fram till att min flickvän förmodligen skulle klå Åsas med hästlängder och att min Mamma alltså skulle göra ett bättre val. Vi tror att jag skulle få en söt, trevlig och rolig tjej. En sådan där person man tycker om direkt. Åsa trodde att hon skulle få en assmart revisor, som var likt döden själv att umgås med. Nog för att jag känner Anita (Åsas Mamma) ganska väl, men kanske inte så väl att jag kan göra ett uttalande i denna fråga. Fast jag får nog hålla med, Åsas flickvän skulle förmodligen vara aningen mer komplicerad än min.
Sedan vände vi på steken, vad skulle jag få för flickvän om Åsas Mamma fick bestämma och vad skulle Åsa få för någon flickvän om min Mamma fick välja? Återigen så skulle min Mammas val vinna, förmodligen med ännu fler hästlängder än i förra striden. Åsa skulle förmodligen få en flickvän lik min i tidigare fight. Jag skulle förmodligen få världens största rivjärn som försökte få fason på mig, ungefär arton gånger mer än nödvändigt. HAHA!
Åsa trodde också att hennes flickvän, om hennes egen Mamma fick välja, skulle vara rik. Så att Anita kunde få lite nytta av det hela. Fantastiskt!
Jag har skrattat så jag inte riktigt vetat var jag ska ta vägen. Så är det ofta när man pratar med kanelbullen. Fast det där vet ni redan att jag tycker, men det tåls ändå att upprepas.
Nu ska jag väl lägga mig i sängen och läsa lite mer om muskler. Tentajävel.
Det konstiga/fantastiska i det hela var: "Vad skulle vi få för flickvän om vår respektive Mor fick välja åt oss?". Vi kom ganska omgående fram till att min flickvän förmodligen skulle klå Åsas med hästlängder och att min Mamma alltså skulle göra ett bättre val. Vi tror att jag skulle få en söt, trevlig och rolig tjej. En sådan där person man tycker om direkt. Åsa trodde att hon skulle få en assmart revisor, som var likt döden själv att umgås med. Nog för att jag känner Anita (Åsas Mamma) ganska väl, men kanske inte så väl att jag kan göra ett uttalande i denna fråga. Fast jag får nog hålla med, Åsas flickvän skulle förmodligen vara aningen mer komplicerad än min.
Sedan vände vi på steken, vad skulle jag få för flickvän om Åsas Mamma fick bestämma och vad skulle Åsa få för någon flickvän om min Mamma fick välja? Återigen så skulle min Mammas val vinna, förmodligen med ännu fler hästlängder än i förra striden. Åsa skulle förmodligen få en flickvän lik min i tidigare fight. Jag skulle förmodligen få världens största rivjärn som försökte få fason på mig, ungefär arton gånger mer än nödvändigt. HAHA!
Åsa trodde också att hennes flickvän, om hennes egen Mamma fick välja, skulle vara rik. Så att Anita kunde få lite nytta av det hela. Fantastiskt!
Jag har skrattat så jag inte riktigt vetat var jag ska ta vägen. Så är det ofta när man pratar med kanelbullen. Fast det där vet ni redan att jag tycker, men det tåls ändå att upprepas.
Nu ska jag väl lägga mig i sängen och läsa lite mer om muskler. Tentajävel.
you and me, nu och för alla tider
Galna upptåg. Spontanitet så det nästan går överstyr. Interna sinnessjuka skämt. Humor som inte riktigt är som alla andras. En förståelse för varandra, som inte riktigt är av denna värld. En förmåga att alltid finnas där, lyssna, prata, hjälpa och bara vara fin. En blick, en min och ett asflabb som följd. Situationer som helst aldrig kanske skulle ha uppstått, men som faktiskt gjorde det. Just bara för att du är du och jag är jag och tillsammans blir det... ofta lite annorlunda! :)
Vi har haft väldigt djupa down's, inget snack om saken. Det har varit tider då jag tvivlat på om vi verkligen kommer kunna lyfta vår vänskap ur det djupa hål som uppstått. Det har varit tankar av den allra värsta sorten. Hur skulle jag kunna leva mitt liv, utan dig vid min sida?
För ett år sedan pratade vi inte med varandra, inte ens lite. Jag blev ledsen så fort jag hörde ditt namn. Jag saknade vår vänskap så jag ville dö. Återigen, hur skulle jag kunna leva mitt liv utan dig vid min sida?
I början av 2010 så ordnade vi upp allt som varit knas. Till en början var jag sjukt rädd att det inte skulle bli som förr. Skulle det som gjort att vi inte pratade med varandra ligga kvar och skava? Skulle det ta bort lite av det fina i allt?
Vi träffades och det kändes bra, dock inte på långa vägar så bra som tidigare. Våren gick och vi pratade i telefon ungefär jätteofta. I somras när vi sågs så fanns det verkligen inte något kvar att önska. Allt var som förr, om inte tusen gånger bättre. Lycka i själen! Kommer inte ihåg sist jag var så enormt glad. Ett halvår utan att prata alls, år innan det med mas och aldrig 100% bra. Fast i somras, då var det bättre än någonsin.
Såhär har det fortsätt och allt känns hur jävla bra som helst. Telefonprat varenda dag, gärna flera gånger. Ingen känner mig så bra som du, så det är helt underbart att få ventilera, prata, vara, skratta. Åsa, min pärlsockerbeströdda kanelbulle, vad skulle jag göra utan dig?!
Vi har haft väldigt djupa down's, inget snack om saken. Det har varit tider då jag tvivlat på om vi verkligen kommer kunna lyfta vår vänskap ur det djupa hål som uppstått. Det har varit tankar av den allra värsta sorten. Hur skulle jag kunna leva mitt liv, utan dig vid min sida?
För ett år sedan pratade vi inte med varandra, inte ens lite. Jag blev ledsen så fort jag hörde ditt namn. Jag saknade vår vänskap så jag ville dö. Återigen, hur skulle jag kunna leva mitt liv utan dig vid min sida?
I början av 2010 så ordnade vi upp allt som varit knas. Till en början var jag sjukt rädd att det inte skulle bli som förr. Skulle det som gjort att vi inte pratade med varandra ligga kvar och skava? Skulle det ta bort lite av det fina i allt?
Vi träffades och det kändes bra, dock inte på långa vägar så bra som tidigare. Våren gick och vi pratade i telefon ungefär jätteofta. I somras när vi sågs så fanns det verkligen inte något kvar att önska. Allt var som förr, om inte tusen gånger bättre. Lycka i själen! Kommer inte ihåg sist jag var så enormt glad. Ett halvår utan att prata alls, år innan det med mas och aldrig 100% bra. Fast i somras, då var det bättre än någonsin.
Såhär har det fortsätt och allt känns hur jävla bra som helst. Telefonprat varenda dag, gärna flera gånger. Ingen känner mig så bra som du, så det är helt underbart att få ventilera, prata, vara, skratta. Åsa, min pärlsockerbeströdda kanelbulle, vad skulle jag göra utan dig?!
lite som en dag. lite som idag.
Dagens psyke: Jag hatar mitt tentapluggsliv, men älskar resten... Så braglad med inslag av ilska?
Dagens favorit: Tårtafika med finaste Sara!
Dagens trallande: "I'm backin up..."
Dagens dress-code: Bautamjukisbrallor, lååånga randiga hoodien & raggisar.
Dagens krav: Lära mig minst tio underarms-/handmuskler + spana in Idol.
Dagens felsägning: Än så länge sparsamt på den fronten, ordnar nog upp sig inom kort.
Dagens sorg: Att det snart är helg, men att det inte kommer märkas i mitt lilla tentaliv.
Dagens längtan: En helt ledig dag, utan ett enda måste.
Dagens tv-tablå: Det var ju det där med Idol.
Idag har jag insett: Att jag aldrig kommer få upp lampan all by myself. Hjälp!
Dagens favorit: Tårtafika med finaste Sara!
Dagens trallande: "I'm backin up..."
Dagens dress-code: Bautamjukisbrallor, lååånga randiga hoodien & raggisar.
Dagens krav: Lära mig minst tio underarms-/handmuskler + spana in Idol.
Dagens felsägning: Än så länge sparsamt på den fronten, ordnar nog upp sig inom kort.
Dagens sorg: Att det snart är helg, men att det inte kommer märkas i mitt lilla tentaliv.
Dagens längtan: En helt ledig dag, utan ett enda måste.
Dagens tv-tablå: Det var ju det där med Idol.
Idag har jag insett: Att jag aldrig kommer få upp lampan all by myself. Hjälp!
vem är jag att döma?
Jag har två jättefina föräldrar och jag har en "extrapappa" som även han är helt otroligt jättefin. Jag är uppvuxen med fina människor runt mig, i fina miljöer. Jag har aldrig saknat något som kan ses som väsentligt. Det jag kanske saknade, var materiella ting utan någon som helst betydelse egentligen. Om jag nu ens saknade det.
När mina föräldrar fortfarande levde tillsammans, så hittade vi på saker på somrarna. Jag älskade det! Vi var ute på sjön, umgicks med folk, åkte till kusten. Alltid fanns de där och gjorde saker för att göra MIG glad.
När de skilde sig var jag nio år, har jag för mig. Jag tyckte det var helt galet jobbigt, vilket kanske inte är så svårt att förstå. Jag har många gånger varit både arg, ledsen och besviken på olika beteenden som följde efter detta. Till vilken nytta? Vem är jag att döma en annan människa? Ingen av dem har någonsin behandlat mig illa, så lång därifrån man kan komma faktiskt. Jag vet att Mamma vände ut och in på sig själv för att jag skulle ha det så bra som möjligt. Jag vet att hon alltid övervägde hur jag skulle känna inför olika situationer och hon tog sig tid att prata med mig om det. Hon frågade hur jag kände och vad jag tyckte var okej eller inte okej. Hur vackert är inte det? Jag kommer ihåg att jag svarade: "Men Mamma, det är väl självklart. Det behöver du inte ens fråga!". Trots att det var så självklart för mig, så tyckte hon det var självklart att fråga. Är hon inte världens bästa människa? Jag tror faktiskt det.
Jag bodde inte halva tiden hos Mamma och halva tiden hos Pappa, utan hos Mamma varje vecka och hos Pappa varannan helg. Det fungerade nog bäst så och det är inget jag tycker är konstigt idag. Då jag var hos Pappa hittade vi nästan alltid på saker. Allt från att åka ut med båten och fiska, hälsa på släktingar, åka och shoppa... Vad som helst. Kommer också ihåg att det var han som "mutade" mig att börja med fridykningen. "Vill du tjäna en hundring?". Klart jag ville. När jag väl testat så bad jag honom att inte ge mig pengarna, det behövdes inte. Jag hade haft så kul! Detta förmodar jag att han gjorde för att vi skulle ha ett gemensamt intresse, något vi kunde göra tillsammans. Vilket också blev fallet. Dykläger på kusten, jag var alltid med. Han gjorde riktiga apparatdyk och fridök med mig efteråt. Hur fin är han inte? Bäst! När jag blev lite äldre så tog även jag dykcertifikat. Detta medförde att Pappa återigen tog upp dykningen. Ett av mina bästa dyk har jag gjort med honom, det är fint.
Thomas, mammas sambo, kom in i mitt liv när jag var ungefär elva år. Jag tyckte om honom från första sekunden jag såg honom. Alltid glad, rolig och otroligt trevlig. Här har vi ytterligare en av världens bästa människor, om kanske inte världens bästa. Han har också tagit sig otroligt mycket tid för mig. När jag var ledig från skolan, långa lov, då hade även han lov. Vad hittade vi på? Mestadels var vi ute i skogen, vandrade och grillade. Skitmysigt! Kommer också ihåg att vi en natt åkte iväg för att åka skridskor i månskenet. Det var helt underbart! Jag vet också att jag många gånger funderat över vad som skulle hända om det tog slut mellan Mamma och Thomas, vad skulle hända då? Skulle jag fortfarande kunna träffa Thomas? Han har ju ändå varit närvarande i mer än halva mitt liv! Detta tror jag dock inte att jag behöver fundera över längre, eftersom jag tycker att de är lika kära idag som när de först träffades. Man kan titta på dem i fem minuter och sedan får man återigen ett hopp om kärleken. Det är fint!
Så, vad vill jag komma till egentligen? Förmodligen att jag bara ska försöka lägga allt som varit jobbigt åt sidan. Jag kan inte sitta och säga att någon handlat fel, för visst får man lov att må dåligt även om man är förälder? Huvudsaken är väl ändå att man försöker lösa det som varit jobbigt och ser framåt? Det tycker jag!
Jag är otroligt glad och tacksam över dessa tre personer. Jag ser upp till var och en av dem, på olika sätt. De är bra förebilder och de är utan tvekan de bästa som finns. Jag älskar er, helt otroligt jättemycket! Tack för att ni finns!
När mina föräldrar fortfarande levde tillsammans, så hittade vi på saker på somrarna. Jag älskade det! Vi var ute på sjön, umgicks med folk, åkte till kusten. Alltid fanns de där och gjorde saker för att göra MIG glad.
När de skilde sig var jag nio år, har jag för mig. Jag tyckte det var helt galet jobbigt, vilket kanske inte är så svårt att förstå. Jag har många gånger varit både arg, ledsen och besviken på olika beteenden som följde efter detta. Till vilken nytta? Vem är jag att döma en annan människa? Ingen av dem har någonsin behandlat mig illa, så lång därifrån man kan komma faktiskt. Jag vet att Mamma vände ut och in på sig själv för att jag skulle ha det så bra som möjligt. Jag vet att hon alltid övervägde hur jag skulle känna inför olika situationer och hon tog sig tid att prata med mig om det. Hon frågade hur jag kände och vad jag tyckte var okej eller inte okej. Hur vackert är inte det? Jag kommer ihåg att jag svarade: "Men Mamma, det är väl självklart. Det behöver du inte ens fråga!". Trots att det var så självklart för mig, så tyckte hon det var självklart att fråga. Är hon inte världens bästa människa? Jag tror faktiskt det.
Jag bodde inte halva tiden hos Mamma och halva tiden hos Pappa, utan hos Mamma varje vecka och hos Pappa varannan helg. Det fungerade nog bäst så och det är inget jag tycker är konstigt idag. Då jag var hos Pappa hittade vi nästan alltid på saker. Allt från att åka ut med båten och fiska, hälsa på släktingar, åka och shoppa... Vad som helst. Kommer också ihåg att det var han som "mutade" mig att börja med fridykningen. "Vill du tjäna en hundring?". Klart jag ville. När jag väl testat så bad jag honom att inte ge mig pengarna, det behövdes inte. Jag hade haft så kul! Detta förmodar jag att han gjorde för att vi skulle ha ett gemensamt intresse, något vi kunde göra tillsammans. Vilket också blev fallet. Dykläger på kusten, jag var alltid med. Han gjorde riktiga apparatdyk och fridök med mig efteråt. Hur fin är han inte? Bäst! När jag blev lite äldre så tog även jag dykcertifikat. Detta medförde att Pappa återigen tog upp dykningen. Ett av mina bästa dyk har jag gjort med honom, det är fint.
Thomas, mammas sambo, kom in i mitt liv när jag var ungefär elva år. Jag tyckte om honom från första sekunden jag såg honom. Alltid glad, rolig och otroligt trevlig. Här har vi ytterligare en av världens bästa människor, om kanske inte världens bästa. Han har också tagit sig otroligt mycket tid för mig. När jag var ledig från skolan, långa lov, då hade även han lov. Vad hittade vi på? Mestadels var vi ute i skogen, vandrade och grillade. Skitmysigt! Kommer också ihåg att vi en natt åkte iväg för att åka skridskor i månskenet. Det var helt underbart! Jag vet också att jag många gånger funderat över vad som skulle hända om det tog slut mellan Mamma och Thomas, vad skulle hända då? Skulle jag fortfarande kunna träffa Thomas? Han har ju ändå varit närvarande i mer än halva mitt liv! Detta tror jag dock inte att jag behöver fundera över längre, eftersom jag tycker att de är lika kära idag som när de först träffades. Man kan titta på dem i fem minuter och sedan får man återigen ett hopp om kärleken. Det är fint!
Så, vad vill jag komma till egentligen? Förmodligen att jag bara ska försöka lägga allt som varit jobbigt åt sidan. Jag kan inte sitta och säga att någon handlat fel, för visst får man lov att må dåligt även om man är förälder? Huvudsaken är väl ändå att man försöker lösa det som varit jobbigt och ser framåt? Det tycker jag!
Jag är otroligt glad och tacksam över dessa tre personer. Jag ser upp till var och en av dem, på olika sätt. De är bra förebilder och de är utan tvekan de bästa som finns. Jag älskar er, helt otroligt jättemycket! Tack för att ni finns!
fina människa
Jag har precis tillbringat några timmar framför datorn och msn. Har snackat med en underbart fin barndomsvän. Hon har varit i mina tankar i några dagar och jag kände nu att hon skulle få bli medveten om det. Om det och om vad jag faktiskt gått runt och tänkt. Hon blev glad över det jag hade att säga och tyckte jag hade valt en bra dag. Detta var tydligen en dag där mina ord var lite extra välbehövliga för hennes öron.
Är det inte ganska självklart att man ska berätta för andra människor vad man tycker? Särskilt för människor man tycker om. Det är väl klart att man ska få höra om man gjort något bra! Jag tror bestämt jag ska försöka bli bättre på att säga saker som cirkulerar i mina tankar. Även om jag nu tycker att jag faktiskt är ganska duktig på det ibland. Man kan alltid bli bättre!
Men för att återgå till min fina barndomsvän. Vi pratade om allt och ingenting, berättade saker som hänt. Och faktum är att hon fortfarande får mig på lika bra humör. Hon har lyssnat och tröstat mig när jag har mått dåligt, hon har skrattat med mig när jag har skrattat och varit glad och hon har stått ut med mig när jag har varit en idiot. Är det vad man kan kalla en riktig vän? Jag tror faktiskt det.
Hon skrev något i form med "Det känns så skönt att vi kan prata med varandra, utan att det känns konstlat". Jag kan inte mer än hålla med. Vi har inte umgåtts "på riktigt" sen i högstadiet, men ändå så känner jag att jag kan berätta vad som helst för henne. Och av hennes ord att döma, känner jag även att hon kan prata med mig.
Nej, detta inlägget gör henne inte rättvisa. Det visar inte hur bra hon är. Det var dock värt ett försök. Hon har gjort min själ glad och det tackar jag henne för. Tack Emma, du är guld!
Är det inte ganska självklart att man ska berätta för andra människor vad man tycker? Särskilt för människor man tycker om. Det är väl klart att man ska få höra om man gjort något bra! Jag tror bestämt jag ska försöka bli bättre på att säga saker som cirkulerar i mina tankar. Även om jag nu tycker att jag faktiskt är ganska duktig på det ibland. Man kan alltid bli bättre!
Men för att återgå till min fina barndomsvän. Vi pratade om allt och ingenting, berättade saker som hänt. Och faktum är att hon fortfarande får mig på lika bra humör. Hon har lyssnat och tröstat mig när jag har mått dåligt, hon har skrattat med mig när jag har skrattat och varit glad och hon har stått ut med mig när jag har varit en idiot. Är det vad man kan kalla en riktig vän? Jag tror faktiskt det.
Hon skrev något i form med "Det känns så skönt att vi kan prata med varandra, utan att det känns konstlat". Jag kan inte mer än hålla med. Vi har inte umgåtts "på riktigt" sen i högstadiet, men ändå så känner jag att jag kan berätta vad som helst för henne. Och av hennes ord att döma, känner jag även att hon kan prata med mig.
Nej, detta inlägget gör henne inte rättvisa. Det visar inte hur bra hon är. Det var dock värt ett försök. Hon har gjort min själ glad och det tackar jag henne för. Tack Emma, du är guld!
en bra dag
Idag har varit en sjukt bra dag. Föreläsningarna i skolan kanske var lite röriga, men vi ska försöka få koll på läget imorgon. Malin, Maria och Potter kommer hit, plugg hela dagen lång är vår plan.
Efter skolan hade jag två val, antingen sova i några timmar eller städa totalt. Konstigt nog föll valet på städningen. Jag lyckades tom släpa ur den gigantiska snabeldraken ur städskåpet. Sen ringde Mamma och strax efter det ringde det på dörren. Jag kan ju säga att Sara vann över herr Snabel, ganska så jättelätt. Drog iväg till Marieberg, käkade lite mat och handlade lite nödvändigheter på Rusta.
Fick valsa omkring med herr Snabel när jag kom hem istället, så nu är det väl så gott som nice här. Badrummet kvar. Diska. Torka golven. Dammtorka får jag ta någon annan gång, pallar inte. Hoppas på anti-äckel-känslor imorgon. Det ska vara frääääscht!
Roligaste idag är ett sms från en klassis, under pågående föreläsning: "Jag är så jävla bajsnödig så jag nästan bajsar på mig." HAHA! Ja, vissa är inte riktigt som andra barn. Inte direkt ett svårlöst problem. Tilläggas bör väl att vi hade föreläsning i bland annat peristaltik i mag-tarmkanalen. Humor! ;)
Efter skolan hade jag två val, antingen sova i några timmar eller städa totalt. Konstigt nog föll valet på städningen. Jag lyckades tom släpa ur den gigantiska snabeldraken ur städskåpet. Sen ringde Mamma och strax efter det ringde det på dörren. Jag kan ju säga att Sara vann över herr Snabel, ganska så jättelätt. Drog iväg till Marieberg, käkade lite mat och handlade lite nödvändigheter på Rusta.
Fick valsa omkring med herr Snabel när jag kom hem istället, så nu är det väl så gott som nice här. Badrummet kvar. Diska. Torka golven. Dammtorka får jag ta någon annan gång, pallar inte. Hoppas på anti-äckel-känslor imorgon. Det ska vara frääääscht!
Roligaste idag är ett sms från en klassis, under pågående föreläsning: "Jag är så jävla bajsnödig så jag nästan bajsar på mig." HAHA! Ja, vissa är inte riktigt som andra barn. Inte direkt ett svårlöst problem. Tilläggas bör väl att vi hade föreläsning i bland annat peristaltik i mag-tarmkanalen. Humor! ;)
vårda dina vänner ömt
Vissa dagar är bra, vissa är mindre bra. Igår började det galet bittert, när jag segade mig till skolan en stund senare än utlovat. Inte helt okej beteende! Vi fick dock gjort det vi hade åtagit oss, vilket alltid är skönt. Tidigare gånger har vi nog inte riktigt insett vatten-över-huvud-delen, som vi faktiskt ägnat oss åt. Något nedslående när man inte når dit man planerat. Igår fixade vi det dock med lätthet, plus att vi hann med en del andra grejer. Bra oss!
Sen började jag tänka på lite "gammalt". Varför blev det som det blev, vad kunde jag ha gjort annorlunda? Ja, det var nog det där med att lita blint på en annan människa. Har jag en gång börjat älska en människa, så går inte det över - lite så fungerar jag. Om du en gång får en plats i mitt hjärta, så är platsen din. Så har det alltid varit... Men nu? Hur ska jag känna i denna "relation/situation", det vet jag faktiskt inte. Jag tror aldrig att jag känt mig så galet sviken. Hur kunde du? Hur kunde du sätta dig över vår vänskap och faktiskt ta ett sådant beslut och sedan inte ändra dig på flera månader? För att efteråt knappt visa någon ånger?
Det gör så jävla ont att någon som DU, kunde göra så. Efter allt vi gått igenom tillsammans. Glädje. Fruktansvärd sorg. Många år är det som passerat, med dig vid min sida. Och ändå kände du att du ville såra någon som du kallat "din bästa vän"? Det du har gjort finns inte med i någon handbok för vänskap. Kanske i en för svek.
Jag hoppas du blir lycklig, att ingen av mina farhågor slår in, att allt blir bra. Men det kommer fortfarande skära i hjärtat när jag tänker på dig, på allt som hände och allt som varit. Du var min vän, vilket i min värld är något att vårda. Självklart kommer jag alltid älska dig, fast kanske inte riktigt på samma sätt som tidigare.
Sen började jag tänka på lite "gammalt". Varför blev det som det blev, vad kunde jag ha gjort annorlunda? Ja, det var nog det där med att lita blint på en annan människa. Har jag en gång börjat älska en människa, så går inte det över - lite så fungerar jag. Om du en gång får en plats i mitt hjärta, så är platsen din. Så har det alltid varit... Men nu? Hur ska jag känna i denna "relation/situation", det vet jag faktiskt inte. Jag tror aldrig att jag känt mig så galet sviken. Hur kunde du? Hur kunde du sätta dig över vår vänskap och faktiskt ta ett sådant beslut och sedan inte ändra dig på flera månader? För att efteråt knappt visa någon ånger?
Det gör så jävla ont att någon som DU, kunde göra så. Efter allt vi gått igenom tillsammans. Glädje. Fruktansvärd sorg. Många år är det som passerat, med dig vid min sida. Och ändå kände du att du ville såra någon som du kallat "din bästa vän"? Det du har gjort finns inte med i någon handbok för vänskap. Kanske i en för svek.
Jag hoppas du blir lycklig, att ingen av mina farhågor slår in, att allt blir bra. Men det kommer fortfarande skära i hjärtat när jag tänker på dig, på allt som hände och allt som varit. Du var min vän, vilket i min värld är något att vårda. Självklart kommer jag alltid älska dig, fast kanske inte riktigt på samma sätt som tidigare.
mannen i mitt liv
Ja, jag lovade ju att jag skulle slänga upp en bild på min sköna sambo.
Så här kommer den:
Hur söt?!
en trött kramp
Utan kaffe och Ipren vore jag förmodligen en jävligt trött kramp. AJ! Knapra, svälj och bit ihop. Idag blir det plugg. Och ikväll ska jag försöka komma ihåg att lägga upp den sötaste bilden på länge. Min sambo är charm, total charm!
var är fokus?
Ja, det kan man ju undra. Var är fokus och varför vill inte denna någon joina mig och tentaplugget? Det går så dåligt. Några få sekunders plugg och sedan skenar tankarna iväg. Varför ska det alltid bli så? Jag hatar att vara ofokuserad, jävla skit är det!!
Har iaf pluggat i helgen, likt planen. Några grejer har fastnat, mest tack vare någon ramsa som är lite knäpp, samt en låt med tillhörande dans som kanske kan kopplas ihop med en muskel. Men det är ju bara fem muskler, hur fan ska jag få in de sjuttioarton andra? Sluta klaga och börja plugga kanske? Ja, jag vet.
För övrigt har jag världens största Åsa-behov. Ett behov som tycks växa sig allt starkare för var dag som går. Min andra hälft, så jävla sant. Tänk om det kunde finnas någon annan människa som förstod mig så bra som hon kan, då skulle jag fan fria direkt.
Nu blir det Beck och ett glas Cola Zero. Koffeinkicken är redan ett faktum, så jag lär ju inte kunna somna inatt heller. Jag får väl helt enkelt plugga istället! HAHA!
Har iaf pluggat i helgen, likt planen. Några grejer har fastnat, mest tack vare någon ramsa som är lite knäpp, samt en låt med tillhörande dans som kanske kan kopplas ihop med en muskel. Men det är ju bara fem muskler, hur fan ska jag få in de sjuttioarton andra? Sluta klaga och börja plugga kanske? Ja, jag vet.
För övrigt har jag världens största Åsa-behov. Ett behov som tycks växa sig allt starkare för var dag som går. Min andra hälft, så jävla sant. Tänk om det kunde finnas någon annan människa som förstod mig så bra som hon kan, då skulle jag fan fria direkt.
Nu blir det Beck och ett glas Cola Zero. Koffeinkicken är redan ett faktum, så jag lär ju inte kunna somna inatt heller. Jag får väl helt enkelt plugga istället! HAHA!
the girlfriend tomorrow
Då var det lördag då. Vad tror ni händer i mitt lilla liv? Självklart blir det plugg, inte finns det väl någon som kan tro något annat?! Vi har tenta om två veckor och försöker redan nu bli duktiga med seriöst tentaplugg. Nöta, nöta, nöta - lite som det enda rätta! Tilläggas bör väl att jag kan på tok för lite för mitt eget bästa. Nu är det heller inte bara massa benstrukturer och muskler att hålla reda på, utan också diverse hormoner. Inte slutar det där heller, nej nej. Tre föreläsningar till veckan, sen har vi gått igenom allt som kommer på tentan. Har lärarna slängt vatten över våra huvuden? Ja, lite så känns det.
Nu ska jag snart dra på mig dojjorna och hoppa iväg till Universitetsbibblan. Skriva ut anteckningar ska vara en bra plan, or so I've been told. Så det är väl några kronor på kontot som försvinner, men det får det vara värt. Sen blir det en kort promenad till den lila bussen som förhoppningsvis ska ta mig hem till finaste Malin. Och jävlar vad vi ska lära oss saker idag! Oh yes.
Söndagsplugg är även det planen, of course. Då ska vi hem till Santos flickvän Saga, med tillhörande matte, och där plugga totalt. Fan va ambitiösa vi är, tycker ni inte? Heja oss!
Och så var det den dagliga inre striden kvar... Ska jag äta frukost eller inte? A banana to go? TAGET!
Nu ska jag snart dra på mig dojjorna och hoppa iväg till Universitetsbibblan. Skriva ut anteckningar ska vara en bra plan, or so I've been told. Så det är väl några kronor på kontot som försvinner, men det får det vara värt. Sen blir det en kort promenad till den lila bussen som förhoppningsvis ska ta mig hem till finaste Malin. Och jävlar vad vi ska lära oss saker idag! Oh yes.
Söndagsplugg är även det planen, of course. Då ska vi hem till Santos flickvän Saga, med tillhörande matte, och där plugga totalt. Fan va ambitiösa vi är, tycker ni inte? Heja oss!
Och så var det den dagliga inre striden kvar... Ska jag äta frukost eller inte? A banana to go? TAGET!
jag har en sak att säga
Musculus Rectus Abdominis. Det ni!
SHIT!
Det är helt galet hur jävla svår kursen vi läser nu är. Muskler hit, benstrukturer dit. Hur ska man lära sig alla namn? Föreläsaren nämnde något om 5000 nya ord under denna kurs. Hur tänkte de där? Uppenbarligen ska vi vara experter på armar, händer, axlar och sånt också. Jag kan typ Pisiforme, lite som en ärta. Dags att försöka trycka in alla ord i hjärnan kanske? Bara gått 1,5 vecka av kursen som sammanlagt är på 5 veckor - och jag känner redan ångesten. Den som annars brukar ligga och vänta i mitten på vecka 4. Det är väl som de säger, nivån blir högre allt eftersom tiden går. Så sjukt sant!
Har kommit fram till att det är dags att ta tag i sitt liv också. Och med liv så menar jag kropp. Hur ska jag kunna leta mig tillbaka till motivationen som fanns under vårterminen? Jag gick faktiskt ner ungefär fjorton kilo. Nu är det ungefär åtta kilo kvar till det att mitt mål är uppnått. Borde det inte vara som ett ljus i en tunnel? Man kan ju tycka det. Ändå är det galet svårt. Jag får försöka ge mig fan på det. Sen hörde jag en Sara-fågel viska om att börja simma också, vilket vore sjukt härligt. Skönt för både kropp och själ. Blötdjur som jag är!
För övrigt vill jag bara informera om att jag tvättar tvätten, intensivt!
Har kommit fram till att det är dags att ta tag i sitt liv också. Och med liv så menar jag kropp. Hur ska jag kunna leta mig tillbaka till motivationen som fanns under vårterminen? Jag gick faktiskt ner ungefär fjorton kilo. Nu är det ungefär åtta kilo kvar till det att mitt mål är uppnått. Borde det inte vara som ett ljus i en tunnel? Man kan ju tycka det. Ändå är det galet svårt. Jag får försöka ge mig fan på det. Sen hörde jag en Sara-fågel viska om att börja simma också, vilket vore sjukt härligt. Skönt för både kropp och själ. Blötdjur som jag är!
För övrigt vill jag bara informera om att jag tvättar tvätten, intensivt!
på't igen!
Ack så värdelös man kan vara på att uppdatera. Inte för att jag vet om någon läser längre, men fan... Hoppet är det sista som överger?
De senaste veckorna har minst sagt varit galet jobbiga. Har haft ångest för den kurs vi läser nu, sen jag sökte utbildningen. Med andra ord ungefär ett och ett halvt år. Vi läser nu Anatomi & Fysiologi och jag har känt mig mer trög än något... jävligt trögt! Hade iaf tenta i fredags. Cellen, nervsystemet, cirkulationssystemet, respirationssystemet. Ja jävlar, att vi inte dog. Nu är dock tentan gjord och det är bara till att vänta på resultatet.
Hade första föreläsningen på andra delen av denna kurs idag. Skelett och muskler. Galet mycket information att ta in och inte hjälpte det att snubben vi hade till föreläsare var två timmar sen. Han hade en jäkla fart på allt han sade och jag vill lova att det är långt ifrån det enklaste jag läst. Imorgon blir det dock hemmaplugg med Malin och Maria hela dagen. Vi ska nöta in det som togs upp på dagens föreläsning. Vi ska fixa tentan!
På fredagens föreläsning/träningshittepågrej så ska vi tydligen ta av oss kläderna och ta på varandra. Lagom jublande glad för det kan jag säga. Två och två ska vi leta muskler, fästen och så på varandra. haha. Antar att Maria kommer få leta länge för att kunna hitta några muskler på mig. Tror bestämt de ligger i träda.
Efter denna annorlunda tid spenderad på Universitetet, så ska jag placera rumpan på ett tåg som förhoppningsvis tar mig till Göteborg. Det ska bli helt galet underbart att komma dit! Har även lyckats övertala Mamma att hänga på, så hon anländer ungefär en halvtimme efter mig. Mys och tjat hemma hos Anders & P-O på fredag och lördag dag och sen träffa sötnötter x 2 på lördag eftermiddag och söndag. Kalas! Hem igen på söndag kväll. hm. Kan det inte bli fredag snart?!
De senaste veckorna har minst sagt varit galet jobbiga. Har haft ångest för den kurs vi läser nu, sen jag sökte utbildningen. Med andra ord ungefär ett och ett halvt år. Vi läser nu Anatomi & Fysiologi och jag har känt mig mer trög än något... jävligt trögt! Hade iaf tenta i fredags. Cellen, nervsystemet, cirkulationssystemet, respirationssystemet. Ja jävlar, att vi inte dog. Nu är dock tentan gjord och det är bara till att vänta på resultatet.
Hade första föreläsningen på andra delen av denna kurs idag. Skelett och muskler. Galet mycket information att ta in och inte hjälpte det att snubben vi hade till föreläsare var två timmar sen. Han hade en jäkla fart på allt han sade och jag vill lova att det är långt ifrån det enklaste jag läst. Imorgon blir det dock hemmaplugg med Malin och Maria hela dagen. Vi ska nöta in det som togs upp på dagens föreläsning. Vi ska fixa tentan!
På fredagens föreläsning/träningshittepågrej så ska vi tydligen ta av oss kläderna och ta på varandra. Lagom jublande glad för det kan jag säga. Två och två ska vi leta muskler, fästen och så på varandra. haha. Antar att Maria kommer få leta länge för att kunna hitta några muskler på mig. Tror bestämt de ligger i träda.
Efter denna annorlunda tid spenderad på Universitetet, så ska jag placera rumpan på ett tåg som förhoppningsvis tar mig till Göteborg. Det ska bli helt galet underbart att komma dit! Har även lyckats övertala Mamma att hänga på, så hon anländer ungefär en halvtimme efter mig. Mys och tjat hemma hos Anders & P-O på fredag och lördag dag och sen träffa sötnötter x 2 på lördag eftermiddag och söndag. Kalas! Hem igen på söndag kväll. hm. Kan det inte bli fredag snart?!
