lisatherese

Jag har ganska lätt för att öppna mig för människor, att prata med dem, att lita på dem. Jag är duktig på att vända och vrida på verkligheten, för att kunna bortförklara dåliga beteenden och liknande hos de jag tycker om. En nackdel med detta är väl att man blir väldigt sårbar. När allt det som är bra vänder om och slår tillbaka. Vissa kanske det inte gör så mycket med, när de visar sig vara långt ifrån så fantastiska som man först trott. Det finns dock vissa som betyder långt mycket mer än många andra och när dessa visar sig vara någon helt annan än man trott, då går man sönder. Jag går sönder.

Jag vet egentligen inte vad jag gjort för fel för att förtjäna denna sommaren. Missförstå mig rätt, sommaren har nog varit den bästa på länge. Underbar på miljontals olika sätt. Dock finns det mer än en händelse som fått mig att tvivla. Tvivla på vad vet jag inte riktigt, om det är på mig själv som vän, som partner, som person... Jag vet inte. Det gör bara ont. Det känns som om allt som sagts är en enda stor lögn. Varje ord, varje mening, allt. Lögn. Utstuderat för att på bästa sätt hålla fast i en situation som egentligen inte är önskvärd. Eller som kanske är önskvärd, fast ändå inte.

Det bara snurrar. Jag känner mig tyvärr misstänksam. Jag vet inte hur jag ska kunna lita lika blint på folk framöver. Hur ska jag kunna lita på folks ord? Och hur i hela friden ska jag kunna lita på att jag duger? Duger som jag är? Jag kanske är för ärlig. Jag kanske känner för mycket. Jag kanske säger fel saker. Jag kanske bara är fel. Kan jag inte bara få en handbok som talar om för mig hur jag ska bete mig?

Fast när allt kommer omkring. Vill jag vara någon annan än den jag är? Det skulle väl i så fall inte vara jag? Så vitt jag vet finns det ändå vissa där ute som värdesätter min vänskap, mitt sällskap och den jag är. Varför ska då de som viker från detta få förstöra?

Jag är väl bara lite bitter kan tänkas. Bitter för att jag litar blint på folk och att det ibland blir pannkaka med allt. hm. Bit ihop, skrik och kom igen - det är precis vad jag tänker göra. Idioter är ändå inte värda att finnas i mitt liv, PUNKT!