lisatherese

Det är så tråkigt att det blivit såhär. Önskar att det kunde vara annorlunda. Ensamheten förut var inte lika ensam som den är nu. Så tom. Inget att se fram emot. Inget irriterat, men mycket sött, litet mörkhårigt yrväder som kommer hem. Kommer hem till sig, till oss.

Åh, jag önskar så att allt vore bra igen. Att det var som förra sommaren. Man kunde leva på luft, för det fanns något att längta efter. Någon att längta efter. Att helger kunde försvinna så otroligt fort. Att veckorna var så otroligt sega. Timtal tillbringade med mobilen fastklistrat i skallen, i trakten runt örat. Varje dag, timtal timtal timtal. Underbara timmar.

Så mycket skratt. Så mycket fint. Så mycket av allt.

Jag saknar oss. Oss som det var förr. Speciellt, på ett sjudundrans bra sätt. Du & jag, ingen annan. Eller ja... Du, jag & Lillis. Tillsammans är vi starka. Tillsammans var vi starka.

Svammel svammel svammel. Det jag vill komma fram till är nog att jag saknar dig. Väldigt mycket. Och att jag älskar dig. Väldigt, väldigt mycket!