lisatherese

Hur kan total kunskap, förståelse och allt det där leda till detta? Gång på gång... Spelar ingen roll vad jag gör. En gång... Lika med alltid?

Förstår verkligen inte hur det kan bli så här. Bestämt mig för en sak, försöker och sedan går det år skogen. Har haft dessa tankar förut, blir inte bättre. Försvinner inte. Gång, på gång, på gång. Varför? Jag vet ju så himla väl att det inte leder någonstans. Iaf inte till någonting positivt. Det går bara åt helvete. Jag förstör för mig själv och folk i min omgivning.

Hur kan man, trots att man verkligen vet att det är fel, låta bli att sluta?

Hade klarat mig upp för trappan, varför ska jag då börja vandra tillbaka?

Får hoppas och tro att detta bara är en fas. Något vi alla har. Att det snart går över. Att det har varit för mycket. Att det blir bättre av att jobba. Att det blir bättre av att flytta. Eller att det helt enkelt blir bättre av att vara själv.

"Du kan inte hjälpa någon mer än dig själv." Hur lätt är det på en skala då?